av Anders Åkesson (C)
till Finansminister Magdalena Andersson (S)
I regeringens budgetproposition framgår i klartext att regeringen avser att införa både kilometerskatt och flygskatt. Detta skulle vara förödande för den svenska industrin, alla ambitioner att utveckla hela landet, den svenska åkeribranschen och konkurrenskraften för svensk industri. Centerpartiet har ingen avsikt att medverka till att avstånd beskattas och att landsbygdens förutsättningar för företagande, jobb och till och med att bo kvar minskar i takt med att kostnaderna ökar.
Stefan Löfven negligerade ovanstående farhågor och påstod i valdebatten 2014 att införandet av en kilometerskatt inte skulle vara någon ”rocket science”. Regeringen tillsatte i maj 2015 en utredning om detta som skulle redovisa sitt uppdrag den 9 december 2016. Med statsministerns ingångsvärde i bakhuvudet var det därför med stor förvåning vi nyligen mottog informationen om att utredningen nu blir hela två månader försenad. Uppenbarligen behövdes mer raketforskning för att införa en skatt på avstånd än Löfven förutsett.
Är det i så fall likadant med påståendet Stefan Löfven levererade i tidningen Land den 9 september ”att en sådan skatt inte ska få skada näringslivet”? Stora Enso har tidigare räknat ut att kilometerskatten skulle motsvara en kostnadsökning på över 2 miljarder kronor för skogsnäringen. Det är en kostnad som motsvarar 25 000 jobb och 20 miljarder i missade investeringar för industrin. Norrmejerier och LRF har förklarat att en kilometerskatt enligt den modell som regeringens utredare avslöjats jobba med skulle innebära kostnader på 100 000 kronor för en mjölkgård i Norrland. Likadant ser det ut på en lång rad andra företag som är transportberoende.
Min fråga till finansministern blir därför:
På vilket sätt och med vilket evidensbaserat underlag kan en avståndsbaserad vägslitageavgift, kilometerskatt, införas utan att den blir till skada för svenskt näringsliv?