av Maria Malmer Stenergard (M)
till Finansminister Magdalena Andersson (S)
Enligt budgetpropositionen för 2017 kommer kemikalieskatten att införas den 1 april nästa år. Utredningen tillsattes av alliansregeringen i december 2013, med syftet att analysera behovet av ekonomiska styrmedel på kemikalieområdet och hur dessa styrmedel skulle se ut. Utöver utredningen har det upprättats en promemoria inom Finansdepartementet med kompletteringar och justeringar av utredningens förslag.
Rent principiellt har jag inga invändningar mot en kemikalieskatt. Det är en rimlig princip att den som på olika sätt använder ämnen som riskerar att förorena vår miljö också betalar för detta.
Invändningarna som finns handlar i stället om kemikalieskattens utformning, som på flera punkter är djupt olycklig.
En av invändningarna är att konkurrensen snedvrids. Om ett hushåll väljer att köpa exempelvis sitt kylskåp över nätet från ett annat land slipper man skatten, eftersom varor köpta från utlandet inte omfattas av kemikalieskatten.
I förlängningen kan företag i Sverige välja att förlägga sin verksamhet, i form av exempelvis varulager, utomlands och på så sätt komma undan kemikalieskatten. En sådan flytt skulle innebära att jobb på ett antal varulager och logistikcentrum riskeras på grund av snedvriden konkurrens. På sikt finns också en risk att produktion flyttar utomlands.
I budgetpropositionen för 2017 står om kemikalieskatten att ”skatten och dess utformning bör ses över och uppdateras med jämna mellanrum”. Att ompröva och förbättra är i grunden bra, men även om det är bråttom finns det lite tid kvar att justera en del av bristerna i lagförslaget.
Med anledning av detta vill jag fråga finansminister Magdalena Andersson följande:
Är finansministern beredd att se över kemikalieskattens utformning så att de snedvridande effekterna i konkurrenshänseende reduceras eller försvinner helt?