av Anette Åkesson (M)
till Finansminister Magdalena Andersson (S)
Upprepade gånger under partiledardebatten 12 oktober 2016 – men även i andra sammanhang – hävdar statsministern att Alliansregeringen ”sänkte skatter i stället för att prioritera välfärden”. Det väcker flera frågor eftersom faktaunderlag pekar på motsatsen: Alliansens politik bidrog till ökade resurser för välfärden.
Enligt Skatteverket ökade nämligen skatteintäkterna i Sverige totalt sett varje år under Alliansregeringen, bortsett från år 2009 som präglades av den globala finanskrisen.
När det gäller kommunalskatten, alltså de intäkter som går direkt till kommunerna och landstingen, ökade skatterna till och med varje år, utan undantag. Och det är kommunerna och landstingen som bedriver de viktiga verksamheter som traditionellt betecknas som välfärden: skolan, vården och omsorgen. Det betyder att under Alliansen ökade skatteintäkterna till välfärden varje år.
Vid frågestunden den 13 oktober 2016 frågade jag därför statsministern vad han menar med sina påståenden. Stefan Löfven svarade att skatteintäkterna per invånare har sjunkit – det har de dock inte enligt Skatteverket – och att antalet anställda i välfärden har minskat sett till befolkningen.
Det senare ställer jag mig också frågande till. Enligt Sveriges Kommuner och Landsting har visserligen antalet sysselsatta totalt sett minskat svagt mellan 2007 och 2013, men den minskningen har mer än väl kompenserats av ökningen av antalet anställda i privata företag som bedriver skattefinansierad välfärd inom vård, skola och omsorg.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga finansminister Magdalena Andersson:
1. Gör finansministern samma ställningstagande som statsministern när det gäller skatteintäkterna, och på vilka omständigheter och fakta baseras detta i så fall?
2. Är det enligt finansministern problematiskt att Skatteverkets information motsäger den information regeringen uttrycker? Om ja, vad ämnar finansministern göra åt detta?