av Kerstin Lundgren (C)
till Utrikesminister Margot Wallström (S)
I juli avslutades den konferens som hade FN:s generalförsamlings uppdrag att förhandla fram en konvention om ett förbud mot kärnvapen. Resultatet skulle rapporteras till den 72:a generalförsamlingen hösten 2017. Sverige var som ett av endast 122 länder, varav endast ett fåtal EU-länder, inget Natoland och inget nordiskt land, med och röstade för avtalet. De EU-länder som var med och röstade för konventionen har alla ett annat säkerhetspolitiskt läge än Sverige.
Regeringen har därefter aviserat sin vilja att underteckna konventionen. Det kan verka vällovligt men blir kontraproduktiv plakatpolitik då konventionen har så stora brister att den inte bidrar till det globala arbetet med kärnvapennedrustning. Tvärtom hotar detta det i dag sköra globala icke-spridningsavtalet.
För Centerpartiet är det viktigt att arbetet med nedrustning fortsätter och att vi måste söka upprätthålla och förstärka de rustningskontrollåtgärder och förtroendeskapande arrangemang som finns. Vi kommer att fortsätta arbeta för det globala icke-spridningsavtalet, NPT, för att upprätthålla och hålla samman så många länder som möjligt för en långsiktig kärnvapennedrustning. Sverige ska vara en tydlig röst i nedrustningsarbetet men vi ska inte göra någonting som riskerar de få kvarvarande nedrustningsavtal och förtroendeskapande nedrustningssamarbeten som faktiskt finns och ännu fungerar. Snarare måste det arbetet stärkas.
Det hastigt och slarvigt framtagna avtalsförslag som nu ligger på bordet hotar inte bara det globala nedrustningsarbetet utan även vår gemensamma säkerhet i Östersjöregionen. Våra Östersjögrannar är alla motståndare till avtalsförslaget.
Det brev som skickats till Försvarsdepartementet från USA:s försvarsminister Mattis samt försvarsministerns uttalande i DN den 30 augusti visar två saker tydligt. För det första att regeringen inte i tillräcklig omfattning inför omröstningen om konventionen hade samverkat med för oss i säkerhets- och försvarssammanhang viktiga länder om deras syn på avtalet och eventuella konsekvenser för samarbetena om Sverige skulle rösta ja. För det andra att regeringen verkar ha två säkerhetspolitiska linjer. Jag utgår tills vidare från att regeringen hade samrått inför att Sverige röstade för konventionen om kärnvapenförbud på konferensen. Att det var regeringen och inte UD som gjorde ett ställningstagande för Sverige i en för svensk säkerhetspolitik central fråga.
Med anledning av detta vill jag fråga utrikesminister Margot Wallström: