Interpellation 2016/17:562 Hepatit C och strategin mot hiv

av Jenny Petersson (M)

till Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S)

 

Ungefär 40 000 svenskar bär på hepatit C och varje år diagnosticeras ytterligare 2 000 svenskar. 2014 avled 180 svenskar till följd av sjukdomen. FN-organet WHO har global eliminering av hepatit C som mål. I maj 2016 antog WHO:s World Health Assembly en ny strategi som uppmanar regeringar världen över att arbeta fram nationella elimineringsstrategier för att bekämpa hepatit C. Strategin utgör ett praktiskt stöd för länder som vill eliminera viruset. Många länder i Europa har nu tagit fram egna nationella strategier för att eliminera hepatit C i linje med WHO:s rekommendationer, dock ej Sverige, vilket jag påpekat i skriftliga frågor till ansvarig minister.

Regeringen har tidigare gett Folkhälsomyndigeten i uppdrag att se över den nationella strategin mot hiv/aids och vissa andra smittsamma sjukdomar, där bland annat hepatit C ingår. Folkhälsomyndigheten har nu avrapporterat uppdraget och i förslaget föreslår myndigheten att ett av delmålen för strategin ska vara ”att tidigt identifiera och behandla hivinfektion och andra sexuellt överförda och blodburna infektioner”. På flera ställen i rapporten behandlar Folkhälsomyndigheten problematiken med hepatit C, men nästan inga åtgärder för att bekämpa viruset föreslås, trots att hepatit C är sex gånger vanligare än hiv. I rapporten saknas också viktiga analyser och förslag som i enlighet med WHO:s rekommendationer gör eliminering av hepatit C möjlig.

I och med revideringen av den nationella strategin mot hiv har det aktualiserats att det inte finns någon nationell strategi för eliminering av hepatit C.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga socialförsäkringsminister Annika Strandhäll:

 

  1. Vilka är skälen till att Sverige inte har någon nationell strategi mot hepatit C i enlighet med WHO:s rekommendationer, och varför har Sverige inte riktlinjer som öppnar upp för behandling av alla patienter?
  2. Anser ministern att det inte finns något behov av en nationell strategi för eliminering av hepatit C?
  3. Vad avser ministern att göra för de stora grupper hepatit C-smittade som i dag inte uppfyller kraven för att få behandling mot hepatit C?
  4. På vilket sätt anser ministern att smittspridningen ska hanteras om inga nationella riktlinjer och konkreta målsättningar finns framtagna?