av Lars-Arne Staxäng (M)
till Miljöminister Karolina Skog (MP)
När det beslutades i riksdagen om proposition 2008/09:119 Strandskyddet och utvecklingen av landsbygden var uppfattningen att man skulle underlätta för byggnation och utveckling, inte minst på landsbygden. Dessvärre gav inte de nya reglerna den effekt som önskades.
Strandskyddet är ett generellt skydd som gäller i hela landet. Det gäller vid alla kuster, sjöar och vattendrag. Det generella skyddet är 100 meter från strandkanten, men länsstyrelserna har möjlighet att utöka strandskyddet upp till 300 meter.
Dessvärre har länsstyrelserna runt om i landet i princip gjort 300 meters strandskydd till standard, i stället för undantag, som det från början var tänkt som. Den ursprungliga tanken med förändringarna i strandskyddet var inte att försvåra för byggandet i sjönära lägen, utan att underlätta för byggande av nya bostäder och för kommuner ute på landsbygden.
Dagens strandskyddslagstiftning försvårar för landets kommuner. I stället för att uppmuntra till nya lägenheter, försvårar lagstiftningen för nya bostäder i landets kommuner. I speciellt Bohuslän och andra kustlandskap försvårar strandskyddet en positiv bostadsutveckling.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga ansvarigt statsråd Åsa Regnér: