av Jens Holm (V)
till Statsrådet Ann Linde (S)
Det sägs ibland att förhandlingarna kring handels- och investeringsavtalet med USA, TTIP, är de mest öppna och demokratiska någonsin. Men när man försöker sätta sig in i vad det omfattande avtalet handlar om är det fortfarande hemlighetsmakeri som gäller för de viktiga dokumenten.
EU har beslutat att så kallade läsrum ska inrättas i alla EU-länder för att parlamentariker ska kunna få läsa dokument som rör TTIP. Jag har besökt läsrummet som finns på Utrikesdepartementet två gånger, detta eftersom jag särskilt saknade 13 dokument som räknades upp i ett beslut från EU:s råds generalsekretariat från januari i år. Flera av dessa 13 dokument ska vara så kallade konsoliderade texter, det vill säga texter som kommit långt i förhandlingarna och där både EU:s och USA:s ståndpunkt blir tydlig. Dessa texter är alltså särskilt intressanta eftersom det är här vi kan se i detalj vad förhandlarna har kommit fram till.
Utrikesdepartementet har beslutat att jag inte kan få läsa dessa 13 dokument (UD 2016/11989/HI). De dokument det handlar om är:
UD hänvisar mig i stället till det så kallade läsrummet i Bryssel. Jag noterar att EU- och handelsministern är inne på samma linje. Ann Linde sade följande till Europaportalen den 4 oktober 2016: ”Jag vill understryka att både svenska europarlamentariker och svenska riksdagsledamöter har tillgång till dokument under förhandlingarnas gång i Bryssel.” Att svenska riksdagsledamöter hänvisas till ett annat land för att ta del av dokument som är relevanta för ens uppdrag tycker jag är anmärkningsvärt och under all kritik.
Det här visar att när det kommer till kritan är förhandlingarna kring det transatlantiska handels- och investeringsavtalet lika präglade av hemlighetsmakeri som andra avtal. Men det som är nytt i denna förhandlingsomgång är att vi nu också har en regering som inte står upp för öppenheten utan hänvisar svenska riksdagsledamöter till Belgien. Från ett demokratiskt perspektiv lämnar det mycket övrigt att önska. Jag hoppas att den svenska regeringen avser att ändra sin hållning i denna fråga.
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet: