av Jonas Jacobsson Gjörtler (M)
till Statsrådet Isabella Lövin (MP)
Skogspolitiken är en nationell kompetens, och EU har därför i dag ingen direkt makt över den svenska skogen. Så ska det förbli.
Av naturliga skäl finns det dock lagstiftning som indirekt påverkar hur vi kan bruka den svenska skogen. Exempelvis sker detta genom regleringar om förnybara bränslen och biologisk mångfald.
Ett direktiv som har närmast direkt påverkan på det svenska skogsbruket är förslaget gällande LULUCF (Land Use, Land Use Change and Forestry). Direktivförslaget har orsakat stor debatt då EU-kommissionens förslag i praktiken skulle ge EU rätten att bestämma över medlemsländernas avverkningsnivåer. Detta borde inte ha resulterat i någon större strid mellan partierna i denna kammare, men likväl har vi från Moderaterna och Alliansens sida gång på gång tvingats driva regeringen framför oss.
Regeringens agerande har trots att riksdagen vid ett tidigt skede gett regeringen ett tydligt mandat präglats av inaktivitet. Regeringen har till och med avböjt att tillsammans med andra skogsrika länder underteckna gemensamma brev till EU:s ordförandeland och EU-kommissionen i frågan. Regeringen återkom till miljö- och jordbruksutskottet för att förnya sitt mandat och fick då bakläxa av utskottet, vilket resulterade i att Sverige nu driver en tydlig linje i fråga om LULUCF. Dock hade de för Sverige mest kritiska delarna av förslaget då redan behandlats i rådsarbetsgruppen.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Isabella Lövin: