av Jonas Jacobsson Gjörtler (M)
till Statsrådet Ardalan Shekarabi (S)
Regeringen har tidigare aviserat att man avser att omlokalisera statliga myndigheter och därmed flytta ut statliga jobb från Stockholmsregionen till andra delar av landet. Även den parlamentariska landsbygdskommittén rekommenderar i sitt slutbetänkande en utflyttning av 10 000 arbetstillfällen.
Många goda argument har framförts för att ibland välja en annan lokalisering av statliga myndigheter än huvudstadsregionen. Ett argument är att det inte finns någon anledning att staten aktivt ska medverka till en centralisering av kvalificerade arbetstillfällen till huvudstaden. Stockholmsregionen har stark tillväxt ändå, och många statliga jobb kommer att finnas kvar i huvudstadsregionen även efter en utflyttning i den storleksordning som landsbygdskommittén föreslår. Ett annat argument är att digitaliseringen gör att det blir mindre viktigt vilken ort en arbetsuppgift utförs på. Ett tredje argument är att kostnaderna för verksamheten kan sänkas.
Argumenten emot en flytt bör naturligtvis också beaktas. Ofta framförs risken för kompetensbrist som ett problem, eller att statlig verksamhet i första hand måste utformas optimalt för att lösa sitt uppdrag, inte vara ett regionalpolitiskt verktyg. Alla myndigheter är sannolikt inte lämpliga att flytta; för vissa är kanske placering i Stockholm optimalt.
Diskussionen blir ofta något polariserad, och jämförelser görs gärna mellan extrempunkter såsom Norrlands inland och Storstockholm. Men en utflyttning från Stockholm måste inte nödvändigtvis göras till den mycket glesa landsbygden, utan kan också ske till andra platser. Vid lokalisering av en myndighet bör rimligen flera faktorer beaktas. Snarare än utflyttning till mycket glesa landsbygdskommuner där kompetensförsörjningen kan bli ett verkligt problem kan en möjlighet vara lokalisering i eller omkring starka tillväxtnoder. Arbetstillfällena kommer inte enbart den valda kommunen till del, utan även kommuner inom pendlingsavstånd.
Två exempel är Öresundsregionen och Västra Götalandsregionen. I båda dessa regioner finns goda möjligheter att tillgodose kompetens, samtidigt som jobben även kan komma landsbygden till del.
Det är viktigt att det finns en genomarbetad och transparent metodik både när det gäller vilka myndigheter som ska omlokaliseras och när valet av lokaliseringsort görs.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Ardalan Shekarabi: