av Roland Gustbée (M)
till Statsrådet Anna Johansson (S)
På senare tid inträffar det mycket ofta att järnvägstrafiken blir lamslagen på grund av ”människor i spårområdet”. Enligt uppgift från Trafikverket kan det röra sig om allt från bärplockare och obetänksamma skogsbönder som forslar timmer över spåret, till ungdomar som busar.
Säkerheten för såväl passagerare som allmänhet som vistas i närhet av våra trafiksystem måste naturligtvis alltid komma främst, men vid val av åtgärder bör det också finnas en proportionalitet mellan kostnaden för åtgärden och den säkerhet den åstadkommer. Om folk slutar att åka tåg blir riskerna ännu större eftersom biltrafiken är så mycket farligare än tågtrafiken.
För andra trafikslag som väg och vatten löser man liknande problem genom att iaktta försiktighet och sänka farten. Det vore orimligt att stänga av en motorväg därför att någon cyklist eller fotgängare vistas i närheten av den. I stället sänker bilister och tung trafik farten när de blir medvetna om faran.
När det gäller järnvägen tvingas trafiken ofta till ett totalstopp medan polisen söker igenom området. Det kan innebära att tusentals människor behöver vänta medan polisen letar efter bärplockare. En möjlighet vore att tågen i stället kunde tillåtas köra med reducerad fart till dess att riskområdet har passerats.
Statsrådet Anna Johansson och Trafikverket hänvisar ofta till fyrstegsprincipen. Tillstånd att framföra tågen med reducerad fart borde räknas som steg ett, det vill säga ”tänk om”. Punktlighet är viktigt för tågtrafikens attraktivitet, och tidsvinsten för resenärerna kan vara betydande.
Med anledning av ovanstående är min fråga till statsrådet Anna Johansson:
Vilka åtgärder är statsrådet beredd att vidta för att öka punktligheten i tågtrafiken och när kan vi förvänta oss att se förbättringar i punktligheten?