av Bengt Eliasson (L)
till Statsrådet Åsa Regnér (S)
I medierna har uppgifter framkommit om att nyfödda barn tvingas stanna i upp till ett halvår på sjukhus, då Försäkringskassan enligt ny praxis inte anser att egenvårdsinsatser, som sondmatning eller att sköta en syrgasutrustning, kan ingå i beräkningsgrunden för personlig assistans. Eftersom barnen behöver andas och få näring tvingas de och deras familjer att stanna kvar på sjukhuset.
Det behövs inte mycket fantasi för att förstå att det är en mycket påfrestande tillvaro. Det är svårt att få en familjemedlem med en omfattande funktionsnedsättning, och att inte kunna leva tillsammans i sitt hem gör det livet ännu svårare. Om barnet har syskon måste familjen splittras. Någon jämlikhet i levnadsvillkor, som är ett av målen för funktionshinderpolitiken, är det sannerligen inte fråga om.
Det är därutöver ett helt orimligt sätt att använda offentliga resurser. En vårdplats på sjukhus är mångdubbelt dyrare än personlig assistans. Även i de fall barnet kan komma hem med stöd från hemsjukvården är det en mer kostsam insats för det offentliga, samtidigt som det ger mindre frihet för den enskilde.
Bakgrunden till detta är en dom 2012 i HFD som Försäkringskassan sedan 2016 tolkar som att egenvård inte kan vara ett grundläggande behov. Företrädare för regeringen och för Försäkringskassan framhåller ofta att de är tvungna att följa vägledande domar. Det var dock inte förrän regeringen uppdrog åt Försäkringskassan att begränsa utvecklingen av antalet timmar med assistansersättning som denna dom påverkade praxis. En färsk dom i kammarrätten i Göteborg pekar också på att Försäkringskassan dragit alltför långtgående slutsatser av domen från 2012.
Om regeringen anser att lagen tolkas på ett orimligt sätt kan och bör man ta initiativ till att ändra den. Det är också en av rekommendationerna i en rapport från Inspektionen för socialförsäkringen (Sjukvårdande insatser och personlig assistans, rapport 2016:16).
Att små barn nu tvingas stanna i veckor och månader på sjukhus, när de med stöd till egenvårdsinsatser skulle kunna komma hem, betyder dessutom att lagen bör ändras skyndsamt.
Frågan finns med i direktiven till LSS-utredningen (dir. 2016:40). Den ska dock inte lämna förslag förrän i oktober 2018, och sedan tar det i normalfallet ytterligare några månader för regeringen att bereda förslagen. Så länge kan de här barnen inte vänta.
Jag vill därför fråga statsrådet Åsa Regnér:
1. Tänker statsrådet verka för att det ska bli möjligt att så kallad egenvård ska kunna ligga till grund för beslut om personlig assistans?
2. Tänker statsrådet behandla frågan skyndsamt?