Interpellation 2016/17:42 Regeringens agerande angående Nordstream 2

av Hans Wallmark (M)

till Statsminister Stefan Löfven (S)

 

I samband med gemensam presskonferens tillsammans med USA:s vicepresident Joe Biden i Stockholm sa sig statsminister Stefan Löfven vara ”bekymrad” i fråga om en ansökan från Nordstreamkonsortiet om nya gasledningar på Östersjöns botten mellan Ryssland och Tyskland. Biden var något klarare då han underströk att detta inte var i Europas intresse. Även i andra sammanhang har regeringen gett till känna, som sin åsikt utåt, att projektet ogillas.

Det finns anledning att gå från ord till handling. Inte minst för att undersöka huruvida Nordstream 2 överensstämmer med EU:s rättsregler eller står i konflikt med EU:s energiunion.

Redan i mars i år erbjöds regeringen möjligheten att agera kraftfullt tillsammans med andra länder kritiska till en ny gasledning. Sverige gavs möjligheten att underteckna ett brev till EU-kommissionens ordförande som samlade stöd från ett antal andra stater – något som dock avvisades. Inga försök gjordes heller att formulera om brevet eller ta fram ett annat utkast. Chansen att ta täten och forma en grupp EU-länder kritiska mot Nordstream 2 försattes därmed.

Från första förfrågan till att ett negativt svar avgavs från Statsrådsberedningen tog det sex dagar. Någon formell beredning verkar inte ha gjorts eftersom det på det relevanta departementet inte finns några upprättade handlingar som visar att de deltagit i arbetet med att utforma ett svar.

Efter sex dagar får Slovakien ett livstecken från Sverige via Statsrådsberedningen: ”Tack för informationen och för invitationen att signera brevet till ordförande Juncker om Nord Stream 2-projektet. Även om vi förstår motivet bakom det här brevet, har vi ingen möjlighet att signera. Vi kommer att fortsätta följa utvecklingen och ser fram emot kommissionens analys senare i år.”

Det framgår inte på vilka grunder eller med vilka argument Sverige avstår. Några konsultationer med andra partier har inte förekommit. Några egna initiativ utåt har inte tagits.

Mina frågor till statsminister Stefan Löfven:

  1. Vilka var skälen till att avstå från att medunderteckna ett brev angående Nordstream 2 till EU-kommissionens ordförande?
  2. Mellan förfrågan och svar tog det sex dagar: Av vilka skäl gjordes ingen formell beredning med relevanta departement före det negativa beskedet till Slovakien?
  3. Ifall man var negativ till vissa formuleringar: Varför gjordes inga försök till reviderade skrivningar?
  4. Ifall regeringen nu säger sig vara ”bekymrad” i fråga om Nordstream 2: Vad görs då för att få frågan på EU-kommissionens bord?