av Nooshi Dadgostar (V)
till Statsrådet Peter Eriksson (MP)
I DN den 22 mars säger arkitekten Erik Stenberg att många bostäder som byggs i dag håller mycket låg kvalitet. Eftersom det under lång tid byggts för lite kommer många bolag undan med att få bra betalt för undermåliga bostäder. Det är en effekt av en väldigt kommersialiserad bostadssektor.
”Miljonprogrammet har hållit i 40–50 år innan det nu behöver renoveras. Bostäder av i dag håller i bästa fall 15–20 år innan det är dags”, säger Erik Stenberg till tidningen.
Han menar att det ofta byggs fort och fel och bara satsas på det som syns. Till exempel gjuter byggbolagen in ledningar och rör under golvet i stället i jakten på säljbara kvadratmeter. Uppstår problem måste hela golvet rivas upp – ett av många exempel på branschens resursslöseri.
Erik Stenberg menar att Boverket borde återta den roll staten en gång hade och reglera minimikrav.
Detta är en bild som bekräftas i ett stort antal återkommande utredningar de senaste åren. Statskontorets utredning Sega gubbar visar på att omvandlingstrycket i branschen är mycket begränsat trots att möjligheterna finns, samt att ”inget tyder på att prisförändringar skulle kunna förklaras av kvalitetsförändringar”. Det visar sig dessutom vara mycket lite som tyder på att de dyra byggfel som finns i branschen minskar över tid. Utredningen visar att branschen generellt sett är dålig på att vidareutbilda sin personal och att tillgodogöra sig resultat från forskning och utveckling, vilket får negativa konsekvenser för kvaliteten i byggandet, liksom för branschens förnyelsearbete.
Utredningen visar att det snarare är informella kontaktnät mellan redan etablerade företag som orsakar den dåliga konkurrensen (även från företag från utlandet) än exempelvis höga standardregler. Snarare tycks reglerna vara för svaga för att komma till rätta med dåligt byggande. Ändå har regeringen tillsatt en utredning om byggreglerna som ska minska kravet på gott byggande i Sverige. I klarspråk kan det innebära ytterligare standardförsämringar samtidigt som priserna fortsätter att stiga. Det är oklart varför direktiven till utredningen inte syftar till att förbättra byggandet.
Sverige har internationellt sett en hög bostadsstandard. Höga krav på ett långsiktigt hållbart byggande med hög internationell standard visar på den ambitionsnivå vi har som välfärdsland för vår befolkning. Men det är ingenting naturgivet utan baseras på stort politiskt bostadsengagemang.
Med anledning av det ovan anförda vill jag fråga statsrådet Peter Eriksson:
1. Hur vill statsrådet och regeringen förbättra svensk bostadsstandard?
2. Hur vill statsrådet och regeringen komma till rätta med byggfel, dålig kvalitet och resursslöseri?
3. Hur vill statsrådet och regeringen komma till rätta med byggbranschens svårigheter med att ta till sig forskning och sätta fart på förbättringsarbetet i branschen?