av Maria Malmer Stenergard (M)
till Finansminister Magdalena Andersson (S)
Regeringens mål är att ha Europas lägsta arbetslöshet år 2020. För att nå detta mål krävs självklart en politik som bygger på att företagen har goda förutsättningar att verka så att jobben kan växa fram. Men det måste också löna sig att arbeta och det måste löna sig att utbilda sig, utvecklas och ta ansvar i sin yrkesroll.
Genom jobbskatteavdraget gjorde alliansregeringen det mer lönsamt att arbeta. Jobbskatteavdraget gjorde mest skillnad för dem med låga inkomster. Hur skattepolitiken ser ut påverkar hur arbetsmarknaden fungerar och den påverkar hur många jobb som kan skapas.
I stället för att göra det mer lönsamt att arbeta och att utbilda sig har S- och MP-regeringen valt att göra tvärtom. Trots vallöfte om att inte höja skatterna för vanliga löntagare höjer regeringen skatten för just dessa människor.
Redan i dag betalar 1,3 miljoner personer statlig inkomstskatt. Det motsvarar ungefär var tredje arbetande person. Genom att ändra hur brytpunkten för statlig skatt ska beräknas kommer 40 000 personer ytterligare att betala statlig skatt. Det innebär exempelvis att en stor andel poliser, lärare och barnmorskor kommer att få höjd skatt. Det rimmar illa med regeringens tal om att Sverige ska konkurrera med kunskap i stället för låga löner, när regeringen väljer att bestraffa utbildning i stället för att premiera den.
I ett läge när det behövs fler arbetade timmar för att möta det nya framväxande utanförskapet väljer regeringen att föra en politik där det lönar sig allt sämre att utbilda sig till exempelvis polis, lärare eller barnmorska. Drivkrafterna för att jobba extra eller ta ett nytt uppdrag på sin arbetsplats minskar också.
Därför har jag följande frågor till finansminister Magdalena Andersson: