Interpellation 2016/17:397 Förtroendet för Natos försvarsförpliktelser

av Pål Jonson (M)

till Utrikesminister Margot Wallström (S)

Under den utrikespolitiska debatten den 14 februari 2017 framhöll utrikesministern vid en replikväxling om Natos gemensamma försvarsförpliktelser att ”just nu vet vi ingenting om dessa garantier. Det är sanningen.”

Utrikesministerns uttalande går stick i stäv med den amerikanske försvarsministern James Mattis uttalande vid Natos senaste försvarsministermöte i februari. Mattis uttryckte där den amerikanska administrationens oreserverade stöd för artikel 5 i Washingtonavtalet.

Vidare underströk även USA:s vice president Michael Pence vid den säkerhetspolitiska konferensen i München 2017 att USA:s åtaganden till Nato ligger fast, inklusive de gemensamma försvarsförpliktelserna. 

Regeringen har tidigare välkomnat att Nato förstärker den militära närvaron bland de allierade länderna i nordöstra Europa inom ramen för initiativet Enhanced Forward Presence. Denna militära närvaro syftar just till att förstärka förtroendet för de gemensamma försvarsförpliktelserna.

Även om de gemensamma försvarsförpliktelserna inom Nato inte innefattar Sverige är det av avgörande betydelse också för Sveriges säkerhet att det finns ett starkt förtroende för artikel 5 i Washingtonavtalet. Utrikesministerns uttalande under utrikespolitiska debatten signalerar att regeringen inte längre har förtroende för Natos kärnuppgift.

Med anledning av ovanstående vill jag ställa följande frågor till utrikesminister Margot Wallström:

1. Är det fortfarande ministerns och regeringens ställningstagande att det råder oklarheter kring de gemensamma försvarsförpliktelserna inom Nato, och vilka fakta och omständigheter baseras detta i så fall på?
   
2. Är förtroendet för de gemensamma försvarsförpliktelserna enligt ministerns bedömning viktiga för att trygga den europeiska säkerhetsordningen?
   
3. Är det ministerns och regeringens ställningstagande, likt den föregående regeringen, att det även är viktigt för Sveriges säkerhet att det finns ett starkt förtroende för de gemensamma försvarsförpliktelserna inom Nato?