av Hans Wallmark (M)
till Försvarsminister Peter Hultqvist (S)
Försvarsmakten har på regeringens uppdrag inkommit med ett underlag där myndigheten redogör för internationella försvars- och säkerhetspolitiska förhållanden som bedöms vara relevanta inför nästa försvarspolitiska inriktningsbeslut. Enligt Svenska Dagbladet, som har fått tillgång till dokumentet, är Försvarsmakten i underlaget tydlig med fördelarna i ”traktatsbundna försvarsförpliktelser”. Ett exempel på ett sådant samarbete är försvarsalliansen Nato, där de gemensamma försvarsgarantierna utgör grunden.
Slutsatsen i Försvarsmaktens underlag är den senaste i en lång rad av analyser som pekar på fördelarna i att tillhöra ett samarbete som vilar på gemensamma försvarsförpliktelser. Tomas Bertelman pekade 2014 på paradoxen i att Sverige i allt högre utsträckning förknippas med Nato, men utan att få de fördelar som ett medlemskap innebär – då särskilt de solidariska försvarsförpliktelserna.
Krister Bringéus beskrev 2016 hur ett svenskt Natomedlemskap skulle öka säkerheten i Sveriges närområde och verka konfliktavhållande. Bringéus skriver om Natos gemensamma försvarsgarantier att ”i detta ligger en uppenbar angreppsavhållande kraft”.
Sverige har sedan 2009 en solidaritetsförklaring som säger att Sverige kommer inte att förhålla sig passivt om en katastrof eller ett angrepp skulle drabba ett annat EU-land eller ett nordiskt land. Vi förväntar oss att dessa länder agerar på samma sätt om Sverige drabbas. Vårt land ska därför kunna ge och ta emot stöd, såväl civilt som militärt.
Solidaritetsförklaringen upprepades senast av regeringen i utrikesdeklarationen den 15 februari i år. Det bästa sättet för Sverige att kunna leva upp till solidaritetsförklaringen och på bästa sätt kunna ge och ta emot hjälp vore att tillhöra ett samarbete byggt på traktatsbundna försvarsförpliktelser som Nato.
Trots en strid ström av goda argument för att Sveriges säkerhet skulle stärkas om vi var medlemmar i ett samarbete som bygger på gemensamma försvarsgarantier vill regeringen inte ens överväga ett Natomedlemskap. Det är oroväckande att regeringen inte tar intryck av de åtskilliga utredningar och analyser som pekar på att det bästa sättet att stärka Sveriges säkerhet är att vara medlem i en organisation som Nato, vilken vilar på solidariska garantier.
Med anledning av det som anförs ovan skulle jag vilja ställa följande frågor till försvarsminister Peter Hultqvist:
Delar försvarsministern de slutsatser som framförs av Försvarsmakten om fördelarna med att ingå i ett försvarspolitiskt samarbete som bygger på traktatsbundna försvarsförpliktelser?
På vilka grunder anser försvarsministern att de bilaterala försvarssamarbeten Sverige har i dag gör Sverige säkrare än om Sverige skulle vara medlem i försvarsalliansen Nato?
Är det försvarsministerns ställningstagande att ett svenskt Natomedlemskap skulle stärka Sveriges möjligheter att leva upp till solidaritetsförklaringen i konkret handling?