av Jesper Skalberg Karlsson (M)
till Närings- och innovationsminister Mikael Damberg (S)
Den 31 augusti 2015 meddelade klimat- och miljöminister Åsa Romson att regeringen skulle utlysa 15 nya Natura 2000-områden på norra Gotland, samtidigt som regeringen beslutade att utöka tio befintliga områden. Totalt handlade det om i storleksordningen 10 000 hektar mark – där flera delar var överlappande med det utpekade riksintresseområdet för utvinning av mineral. I detta sammanhang bör nämnas att Natura 2000 omöjliggör utvinning av mineral.
Denna målkonflikt tog regeringen fasta på och aviserade att ett näringslivspaket om 100 miljoner kronor skulle tas fram av regeringens utsedda kontaktperson Peter Larsson, i samverkan med Region Gotland, för att stärka lokala näringslivsinsatser och regional industriell utveckling i cementindustrin.
Detta paket kommenterade statsminister Stefan Löfven så här: ”Vi ser en möjlighet att satsa på kalkindustrin också. Kalkindustrin finns där och ska finnas kvar.” Klimat- och miljöminister Åsa Romson lovade samtidigt att ”för Gotlands räkning så gör vi bedömningen att ytterligare åtgärder som berör större områden inte kommer att behövas för att följa Sveriges förpliktelser enligt EU:s art- och habitatdirektiv”. Dessa ståndpunkter har även andra statsråd upprepat i riksdagens kammare.
Ett område som var uppe för diskussion under år 2015 var File Hajdar – ett område som Länsstyrelsen i Gotlands län föreslagit till Naturvårdsverket att utlysa som Natura 2000. Förslaget återremitterades på grund av bristande underlag. Det gamla förslaget, som omfattade ca 500 hektar, har nu Länsstyrelsen i Gotlands län omvärderat, och länsstyrelsen föreslår till Naturvårdsverket att verket ska uppta delar av File Hajdar i Natura 2000. Men denna gång omfattar området över 2 000 hektar eftersom man lagt till flera närliggande områden, främst runt Kallgate.
Ärendet har ännu inte hamnat på regeringens bord, men regeringen bör vara medveten om att nya stora Natura 2000-områden på norra Gotland riskerar fortsatt utvinning av kalk inom en tioårsperiod. Det skulle innebära ett hårt slag mot industrin på Gotland och den svenska cementtillverkningen och därmed också bli en hämsko för svenska jobbtillfällen och svensk tillväxt och i förlängningen också välfärdens finansiering.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga närings- och innovationsminister Mikael Damberg:
Står ministern och regeringen fast vid sin tidigare hållning att den svenska cementtillverkningen på Gotland ska finnas kvar och utvecklas, och hur tänker man i så fall tillse detta?