av Larry Söder (KD)
till Finansminister Magdalena Andersson (S)
I slutet av februari dömdes en person, Johan, av Högsta förvaltningsdomstolen till att betala för sin kompis skattefusk. Johan var styrelseledamot i ett budföretag och Johans kompis som ägde bolaget blåste såväl Johan som redovisningskonsulten och revisorn och tog pengar ur företaget utan att betala skatt. Till följd av detta uppstod en skatteskuld på drygt 1 miljon kronor som Skatteverket krävde Johan på utifrån företrädaransvaret.
Domstolen menar att Johan varit grovt oaktsam i sin roll som trafikansvarig när han inte granskat samtliga transportrelaterade fakturor som företaget betalat – samtidigt är domstolen tydlig med att det inte på något sätt är visat att Johan känt till att fusket skett. Kraven för grov oaktsamhet i företrädaransvarsmål ställs ofta lägre än i andra typer av fall, exempelvis brottmål. Vi behöver därför se en harmonisering mellan Högsta förvaltningsdomstolens tolkning av begreppet gentemot övrig lagstiftning.
Kristdemokraterna har länge kritiserat bestämmelserna om det skatterättsliga så kallade företrädaransvaret i skatteförfarandelagen, vilket innebär att en företagare kan bli personligt ansvarig för betalning av bolagets skatter och avgifter om personen i fråga inte sett till att företaget betalat dessa senast på förfallodagen. För övriga skulder i ett aktiebolag finns inget personligt betalningsansvar för företrädarna, vilket innebär att Skatteverket har en särställning bland borgenärerna. Skatteförfarandelagens särreglering, vilken i dag tillämpas mycket strängt av Skatteverket och domstolarna, skapar en stor rättsosäkerhet för företagare. Johans fall är ett exempel som avskräcker.
Den 22 april 2015 beslutade riksdagen, efter ett motionsförslag från allianspartierna, att en utredning av det skatterättsliga företrädaransvaret skulle tillsättas. Betänkande 2014/15:SkU20 ger regeringen i uppdrag att skyndsamt tillsätta en statlig utredning i syfte att se över reglerna om personligt betalningsansvar, men ännu har ingen utredning tillsatts.
När Högsta förvaltningsdomstolens tolkning av centrala begrepp såsom "grov oaktsamhet" inte samstämmer med övrig lagstiftning uppstår en rättsosäkerhet som behöver undanröjas.
Mot bakgrund av detta vill jag fråga finansminister Magdalena Andersson: