av Christian Holm Barenfeld (M)
till Utrikesminister Margot Wallström (S)
Tyvärr finns all anledning att fortsätta diskutera den politiska situationen i vad som brukar kallas Europas sista diktatur. Vid ett antal tillfällen de senaste åren har jag interpellerat utrikesministern i fråga om situationen i Vitryssland. Främst har det då handlat om Sveriges position och agerande i uppluckringarna av de sanktioner som EU tidigare haft gentemot den förtryckande vitryska regimen, men som i nuläget i det närmaste helt har avskaffats.
Grunden till detta förefaller vara att vissa inom EU har fått intrycket att det gjorts framsteg gällande demokrati och mänskliga rättigheter i Vitryssland. Dessvärre finns ingen grund för dessa slutsatser.
De sanktioner som fanns byggde på att landet hade politiska fångar, inga fria medier och en vallag som lägger grunden för det omfattande valfusket i landet. Vallagen har inte förändrats och förbättrats, medierna har inte blivit friare, och gällande politiska fångar så grips och släpps representanter från den politiska oppositionen regelbundet.
Dessvärre skedde nya gripanden vid politiska manifestationer fredagen den 10 mars 2017. Däribland greps partiledarna från två oppositionella partier, Anatoly Lebedzka och Vital Rymansjeuski, samt den tidigare ungdomsledaren och mångåriga politiska fången Zmitser Dasjkevitj.
Vitryssland har fortsatt ett parlament bestående av ledamöter som har fått sina positioner genom ett val som inte av några seriösa bedömare och valövervakningsorganisationer har ansetts leva upp till standarderna för fria och demokratiska val. Detsamma gäller landets diktator, president Aleksandr Lukasjenko, som suttit på posten sedan 1994.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga utrikesminister Margot Wallström:
Hur avser utrikesministern och regeringen att agera med anledning av ovanstående och den senaste negativa politiska utvecklingen i Vitryssland, och hur ser man på ytterligare och mer kraftfulla sanktioner mot regimen?