av Anette Åkesson (M)
till Finansminister Magdalena Andersson (S)
Riksdagen har – åter – beslutat att regeringen snarast ska återkomma med förslag på hur man ska öka mångfalden av aktörer inom välfärdssektorn. Ett liknande beslut fattades redan förra året, men det enda som hänt sedan dess är att Ilmar Reepalus välfärdsutredning lagts fram – och sågats. I utredningen konstateras att kvaliteten i stort är densamma i kommunala och privata verksamheter. Sedan dras slutsatsen att det allvarliga samhällsproblem som ska lösas är att privata företag gör vinst.
Vi andra ser snarare att det finns andra och mer akuta problem. Att kostnaderna hos kommunerna är så mycket högre vid motsvarande kvalitet, att investeringarna drar iväg liksom frågan om långsiktig personalförsörjning är bara några exempel.
Förslaget att begränsa vinsten skulle slå hårt, inte bara mot företagen inom välfärden utan även mot föräldrakooperativ och stiftelser. Det är naturligtvis intressant att se om regeringen kommer att ta åt sig av den massiva kritiken och börja ägna sig åt de verkliga samhällsproblemen.
Frågan om välfärdens organisation och finansiering är dock större än det som rör vinstbegräsning. Debatten borde handla om hur vi i ett större perspektiv säkerställer att svenska folket på såväl kort som lång sikt har tillgång till en gemensamt finansierad välfärd av god kvalitet, oberoende av vem som levererar den.
Kommuner och landsting höjer nu skatterna som aldrig förr. Samtidigt drar de kommunala investeringarna iväg. Nu kräver till och med LO att vi politiker agerar mot de höga skatterna. Detta välkomnar vi moderater. Finansministern har upprepat lagt olika förslag på att höja skatter, även på arbete. Därför är det intressant att höra hur finansministern ämnar hjälpa till att sänka skattetrycket för svenska folket.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga finansminister Magdalena Andersson: