av Erik Ottoson (M)
till Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)
Lagförslaget som skulle göra det möjligt för privatpersoner och företag att flyga med drönare utrustade med kamera på allmänna platser har stött på motstånd. Datainspektionen säger i sitt remissyttrande nej till undantag för drönare och pekar på drönarteknikens möjlighet att utföra potentiellt mycket integritetskänslig och omfattande kameraövervakning. ”Att helt undanta alla privata drönare från reglerna i kameraövervakningslagen står inte i proportion till integritetsriskerna som det skulle innebära. Därför säger vi nej till förslaget”, säger Datainspektionens jurist i ett pressmeddelande och hänvisar till att det redan går att få tillstånd till kameraövervakning med drönare för vissa syften. Det är en sanning med modifikation.
En dom i Högsta förvaltningsdomstolen slog i oktober 2016 fast att en drönare är en övervakningskamera och att den anses vara uppsatt i lagens mening och därför kräver ett tillstånd enligt kameraövervakningslagen. Fotograferingens syfte måste då vara att ”förhindra, utreda eller avslöja brott samt att förebygga olyckor”. I lagen nämns inga undantag för hobby- eller professionell verksamhet, ett av flera tydliga tecken på att den inte har skrivits för att hantera dagens situation eller ny teknik. För att fortsatt få flyga med en drönare utrustad med kamera måste ägaren alltså inneha ett tillstånd som i princip är omöjligt att få. Det här är ett skolexempel på när lagstiftningen inte har hängt med i teknikutvecklingen, vilket får enorma konsekvenser för landets drönarpiloter, både för dem som har drönare som hobby och för dem som har drönare som ett arbetsredskap.
Att helt förbjuda drönare är den enkla och dåliga lösningen. Drönarbranschen har en ljus framtid i Sverige, och vi har alla möjligheter att vara ett föregångsland på området. Datainspektionens besked innebär dock att all flygning med drönare som är utrustade med kamera, vilket innebär i stort sett alla drönare, kommer att förbjudas.
Mot bakgrund av ovanstående är det tydligt att något behöver göras, så att inte en ålderstigen lagstiftning som bevisligen inte har hängt med i den tekniska utvecklingen får orimliga konsekvenser för landets drönarpiloter.
Jag vill därför fråga justitie- och migrationsministern:
Vilka åtgärder avser ministern och regeringen att vidta för att säkerställa att svensk lagstiftning vad avser drönare ska vara modern och tillvarata den potential tekniken erbjuder?