Interpellation 2016/17:306 Statens ägande av Telia

av Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M)

till Närings- och innovationsminister Mikael Damberg (S)

 

Närings- och innovationsminister Mikael Damberg inkom den 30 januari med svar på min skriftliga fråga om regeringen har för avsikt att minska det statliga ägarintresset i Telia, som i dag motsvarar 37 procent. Svar med frasen ”Till skillnad från tidigare borgerliga regeringar drivs denna regering inte av någon ideologisk privatiseringsagenda” får då tolkas som att ministern och regeringen anser att det är rätt ägandeform nu och att statens uppgift att vara delägare i ett telekombolag som verkar på en avreglerad och öppen marknad är det bästa möjliga.

Samtidigt var det den dåvarande socialdemokratiska regeringen som år 2000 påbörjade privatiseringen av Telia genom att lansera en så kallad ”folkaktie”. Så nog har också socialdemokratiska regeringar ägnat sig åt att minska det statliga inflytandet i svenskt näringsliv. 955 000 svenskar nappade på att köpa Teliaaktier under löften om snabb och stor avkastning. Så blev det inte. Priset sattes till 85 kronor per aktie. I dag, 17 år senare, är Teliaaktien nere i 35 kronor.

Telia är i dag ett företag som det inte finns någon särskild anledning för staten att inneha ett så pass stort ägarintresse i. Detta har också Riksrevisionen konstaterat i sin rapport nyligen. För att Telia ska kunna utvecklas som företag krävs det därför en större tydlighet från regeringens sida kring det statliga ägarintresset. I detta ingår att successivt minska det statliga ägandet och tydliggöra Telias roll inom ramen för ett samhällsintresse.

Det finns i nuläget ingen som helst anledning till att det statliga ägandet fortsatt ska vara så pass omfattande som 37 procent i ett företag som verkar på en konkurrensutsatt marknad. I länder som exempelvis Polen, Nederländerna, Portugal och Irland har tidigare statliga telekomoperatörer sålts av och privatiserats. 

Därför vill jag fråga närings- och innovationsminister Mikael Damberg:

Är det ministerns ställningstagande att det är nödvändigt för staten att fortsätta äga 37 procent av Telia, och i så fall av vilka skäl?