av Ali Esbati (V)
till Arbetsmarknads- och etableringsminister Ylva Johansson (S)
Tidningen Dagens Arbete uppmärksammar i en angelägen granskning den 23 januari den stora obalans som finns i kontroll av och sanktioner mot arbetslösa respektive de företag som tar del av bidrag från Arbetsförmedlingen.
Den svenska modellen med aktiv arbetsmarknadspolitik bygger på att individen ansvarar för att söka arbete, men också på att samhället ställer upp med stöd. Både ekonomiskt genom arbetslöshetsförsäkringen och på annat sätt genom möjlighet till fortbildning eller motsvarande. Under regeringen Reinfeldt genomfördes en ideologiskt motiverad nedmontering av arbetslöshetsförsäkringen och av Arbetsförmedlingens stöd till arbetssökande, samtidigt med en utbyggnad av kontroll- och sanktionsapparaten riktad mot arbetslösa. Parallellt med detta byggdes stödsystemen till externa aktörer ut, ofta med en mycket löslig kontroll och uppföljning.
Resultatet har varit tydligt och känt. Arbetslösheten sjönk inte, men det gjorde de arbetslösas inkomster, liksom förtroendet för Arbetsförmedlingen.
Efter valet 2014 och med budgetsamarbetet mellan regeringen och Vänsterpartiet har arbetslöshetsförsäkringen börjat lappas ihop igen, vilket är glädjande. Glädjande är också att ansvarigt statsråd har uttryckt förståelse för problemet med att Arbetsförmedlingens uppdrag blivit så starkt kontrollerande och bestraffande. En välkommen omläggning av arbetsmarknadspolitiken har inletts.
Men när det gäller den obalanserade kontrollen har det hänt för lite i verkligheten. Exempelvis har systemet med de tidsödande aktivitetsrapporterna till och med utvidgats. Samtidigt fortsätter kontrollen av de företag som får pengar från staten för att ta emot arbetskraft att vara ganska svag. Detta har inte minst påpekats av flera fackliga organisationer.
Jag menar att den här situationen och obalansen är mycket otillfredsställande och något som en rödgrön regering borde vara intresserad av att ta tag i. Vänsterpartiet har därför på olika sätt och under många år lagt förslag för att dels få fram mer ändamålsenliga och förtroendefulla system för de arbetslösa, dels se till att bekämpa problemen med fusk och bedrägerier bland stödmottagande företag.
Jag vill mot bakgrund av detta fråga arbetsmarknads- och etableringsminister Ylva Johansson:
1. Avser ministern att ta initiativ för att se över systemet med aktivitetsrapporter?
2. Avser ministern att ta initiativ för att skärpa kontrollen av och sanktionerna mot företag som erhåller bidrag från Arbetsförmedlingen?
3. Avser ministern att på annat sätt medverka till att ändra prioriteringarna hos Arbetsförmedlingen, från fokus på kontroll till fokus på stöd och handledning?