av Katarina Brännström (M)
till Arbetsmarknads- och etableringsminister Ylva Johansson (S)
Drygt ett år har gått sedan regeringen påbörjade avvecklingen av sysselsättningsfasen. Deltagarna blev, inte minst i valrörelsen 2014, lovade bland annat extratjänster som skulle ersätta åtgärden. Men samtidigt som sysselsättningsfasen, tidigare kallad fas 3, tömts på människor har det bara blivit ca 1 800 extratjänster. Och nyligen redovisade SVT siffror som gör gällande att "de flesta arbetslösa har lämnats åt sitt öde".
Nästan 4 000 människor har gått från sysselsättningsfasen till programmet Matchning och uppföljning, ett program som ska erbjuda individuell hjälp. Men av statistiken framgår att det enda stöd den arbetslöse får är ett möte med en handläggare högst varannan eller var tredje månad. Detta är oacceptabelt. Jag har själv träffat personer som deltagit i sysselsättningsfasen men som nu skickats hem till soffan mot sin vilja. Regeringen tycks ha övergivit dessa människor, som redan innan var de mest utsatta på arbetsmarknaden.
Frågan är om ministern är nöjd med hur avvecklingen av sysselsättningsfasen har fortlöpt.
Med anledning av detta vill jag fråga arbetsmarknads- och etableringsminister Ylva Johansson:
Tänker ministern vidta några åtgärder för att de personer som tidigare deltagit i sysselsättningsfasen ska få en meningsfull sysselsättning och komma närmare ett arbete?