av Magnus Oscarsson (KD)
till Miljöminister Karolina Skog (MP)
Vattenkraften är förnybar och fri från miljöskadliga utsläpp. Totalt står den småskaliga vattenkraften för 4,3 TWh årlig produktion. Detta motsvarar Göteborgs årliga elanvändning. Vattenkraften är viktig för att reglera variationer och därmed bevara balansen i elnätet. Därigenom har den småskaliga vattenkraften större betydelse för elförsörjningen än dess andel av produktionen utvisar. Energimyndigheten bedömer att vattenkraftens roll kommer att öka i framtiden.
Kristdemokraterna har tidigare uppmärksammat den ohållbara situationen för de ägare av småskaliga vattenkraftverk som riskerar konkurs på grund av att de varken har råd att avveckla sin verksamhet eller vidta de åtgärder som länsstyrelserna kräver. Många av dem ställs inför valet att antingen investera miljonbelopp eller lägga ned verksamheten. Länsstyrelserna tvingar dammägare att återställa den "ursprungliga" miljön, även då dessa åtgärder medför omfattande skador på kulturmiljö, jordbruk och tredje man.
För den enskilde verksamhetsutövaren innebär länsstyrelsernas krav ofta en personlig tragedi. Särskilt frustrerande för de drabbade är att samma länsstyrelse som för bara något år sedan berömt verksamheten för dess goda skötsel och värde för kultur och miljö, plötsligt säger att allt ska rivas ut.
När frågan senast togs upp i riksdagen av min partikollega Lars-Axel Nordell skyllde miljöministern på EU och ramdirektivet för vatten.
Tidningen Västsverige har frågat EU-kommissionen om EU vill att Sverige river ut den småskaliga vattenkraften. Tidningen fick svar från EU-kommissionens talesperson i miljöfrågor, Enrico Brivio. Av Brivios svar framgår att EU-kommissionen inte vill att Sverige stänger ned den småskaliga vattenkraften eller river mindre dammar för att uppnå god ekologisk status. Vad EU:s ramdirektiv för vatten i stället ber om är att det sker en korrekt planering, där man tar hänsyn till vattenkvaliteten, vid projektering av vattenkraft eller mindre dammar.
Vattendirektivets krav riktar sig alltså mot projektering av ny vattenkraft. Utifrån kommissionens svar finns ingen grund för att använda vattendirektivet som ett universalvapen mot äldre anläggningar.
Regeringen har alltså ingen grund för att skylla på EU längre. Nu måste vi gemensamt ta ansvar för att lösa situationen på ett rimligt sätt för de verksamheter som hotas. I de fall där anläggande av vandringsvägar är lämpligt bör dessa i första hand finansieras med offentliga medel.
Mot bakgrund av EU-kommissionens klargörande bör regeringen ompröva sin nuvarande likgiltighet inför länsstyrelsens framfart mot ägare av småskaliga vattenkraftverk.
Med anledning av detta vill jag fråga miljöminister Karolina Skog:
Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att förhindra att småskalig vattenkraftsproduktion avvecklas?