av Jens Holm (V)
till Statsrådet Isabella Lövin (MP)
Utsläppen från den internationella flygsektorn är troligen de snabbast växande utsläppen i världen räknat per sektor. Sedan 1990 har de ökat med mer än 70 procent. Hade flygsektorn varit ett land hade det varit världens sjunde största utsläppare. Även i Sverige växer utsläppen från vårt utrikesflygande snabbt och dess klimatpåverkan är nu ungefär lika stor som de samlade utsläppen från Sveriges personbilar. Dessvärre saknar Sverige konkreta styrmedel för att minska dessa utsläpp. En särskild utredare ska på regeringens uppdrag ta fram förslag på skatt på flygresor i syfte att minska sektorns klimatpåverkan. Det är bra, men mer borde göras både nationellt och internationellt.
Den parlamentariskt tillsatta Miljömålsberedningen lyckades tidigare i år inte komma med några konkreta förslag för hur flygets utsläpp ska minska. Beredningen hänvisade bland annat till förhandlingarna inom det internationella luftfartsorganet, ICAO. Tidigare i höst kom länderna inom ICAO överens om hur flygets utsläpp ska hanteras. Flygsektorns utsläpp kommer att få fortsätta att öka fram till och med 2020. De utsläpp som ökar efter 2020 får sektorn kompensera med uppköp av krediter i ett frivilligt så kallat marknadsbaserat system, Corsia. Efter 2027 ska systemet bli obligatoriskt för de deltagande länderna. ICAO-överenskommelsen anses inte vara förenlig med Parisavtalets mål att begränsa uppvärmningen till långt under 2 grader Celsius och att åtgärder ska vidtas med sikte på 1,5 graders maximal uppvärmning. Överenskommelsen har kritiserats av miljörörelse och forskare, men välkomnats av regeringen (pressmeddelande den 6 oktober 2016).
ICAO-överenskommelsen innebär att flygets utsläpp kan fortsätta att öka. Överenskommelsen talar inte om beteendeförändring eller minskat flygresande, utan i stället att växande utsläpp ska kompenseras med osäkra krediter. Detta riskerar att äventyra Parisavtalet och hela ambitionen om att förhindra en eskalerande och direkt farlig klimatförändring. Det är uppenbart att mycket mer måste göras för att komma till rätta med flygindustrins snabbt växande utsläpp.
Redan Klimatberedningen 2008 konstaterade att det inte räcker att driva frågan om minskade utsläpp från flygsektorn internationellt utan att Sverige även behöver ta ett nationellt ansvar. I Miljömålsberedningens betänkande från i år tas olika exempel på åtgärder för minskade utsläpp från flygsektorn upp. Länder som Storbritannien och Tyskland har infört flygskatter för att minska flygets klimatpåverkan. Andra exempel som tas upp är att flyget betalar koldioxidskatt/energiskatt för flygbränsle, full moms på flygresor, kvotplikt med förnybart bränsle samt investeringar i mer miljöanpassade resealternativ än flygresor.
Mot bakgrund av vad som anförts ovan vill jag fråga statsrådet Isabella Lövin: