Interpellation 2016/17:122 Allmänhetens talerätt avseende skogsbruk

av Anders Forsberg (SD)

till Statsrådet Sven-Erik Bucht (S)

 

Mer än halva Sveriges yta är skog och skogens betydelse har många dimensioner, inte minst vad gäller friluftsliv, turism, kulturarv och biologisk mångfald. Samtidigt är skogsbruket en av våra viktigaste näringar och utgör en oerhört viktig länk i kedjan som ska hålla ihop ekonomin i många regioner. En skogsindustri i absolut världsklass utgör en hörnsten för den svenska ekonomin i ett nationellt perspektiv. I slutändan bygger denna industri på god tillgång på råvara av hög kvalitet.

I regeringens höstbudget för utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid, s. 45, kan man läsa följande:

”Alla sektorer som nyttjar mark och vatten ska ta hänsyn till friluftslivets värden som en del av ett hållbart nyttjande.”

”Regeringen vill stärka allmänhetens delaktighet i naturvårdsarbetet, bl.a. genom tillgång till miljöinformation, deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning.”

Sverige har tidigare anslutit sig till FN:s Århuskonvention, som innehåller regler om att allmänheten ska få tillgång till miljöinformation, rätt att delta i större beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor. Enligt konventionen kan miljöorganisationer klassas som allmänhet.

Högsta förvaltningsdomstolen har också slagit fast att miljöorganisationer som Naturskyddsföreningen hade rätt att överklaga ett tillstånd om avverkning i fjällnära skog, det så kallade Änokfallet (2014), med hänvisning till Århuskonventionen.

Regeringen fattade ett beslut i november 2015 om att göra en rättslig översyn över skogsvårdslagstiftningen och bland annat se över möjligheten för miljöorganisationer att få rätt till rättslig prövning i miljöfrågor. Om nya bestämmelser införs i skogsvårdslagen med möjligheter till överklaganden öppnar det upp för att normala skogsbruksåtgärder kan bli föremål för rättsliga prövningar. Detta i sig skulle öppna för juridisk aktivism från miljöorganisationer med följden att rätten att bruka skogen kan begränsas.

Min fråga till statsrådet Sven-Erik Bucht är därför:

 

Är det statsrådets ställningstagande att miljöorganisationer, friluftsliv och annan organiserad allmänhet ska ges möjligheter till att rättsligt pröva skogsavverkningar och andra normalt vedertagna skogsbruksåtgärder, och om så av vilka skäl?