av Gunilla Nordgren (M)
till Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S)
Sedan en tid tillbaka pågår en omfattande diskussion mellan de finansiella samordningsförbunden, det nationella nätverket för samordningsförbund, NNS, och Försäkringskassan.
Finansiella samordningsförbund är en samverkan mellan Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, landsting och kommuner. Finansieringen fördelas mellan staten (Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen) 50 % samt landsting och kommuner 25 % vardera.
Diskussionen rör sig om huruvida Försäkringskassan ensidigt tagit beslut om förändrad prissättning för den personal som arbetar i samverkansuppdrag med mera, med finansiering och stöd från Samordningsförbund. Förändringen innebär att myndigheten vill ha ersättning för samtliga sina OH-kostnader, vilket innebär en timersättning på ca 800 kronor i timmen.
Det kan tyckas märkligt att en myndighet, i det här fallet Försäkringskassan, tar ett ensidigt beslut när man just ingår i en samverkan, och om Försäkringskassan vidhåller sitt beslut kommer det att innebära färre insatser inom de finansiella förbunden redan från januari 2017.
Försäkringskassan hänvisar till avgiftsförordningen, där det anges att en myndighet får ta ut avgifter för varor och tjänster – och att om inget annat ekonomiskt mål angetts, ska avgifter beräknas så att full kostnadstäckning uppnås.
Myndigheter kan själva besluta om ekonomiska mål och om hur man ska tolka tillämpningen, och andra myndigheter gör andra bedömningar, till exempel Arbetsförmedlingen.
Det finns naturligtvis en risk att de andra samverkansparterna inom samordningsförbunden framöver skulle kräva ersättning i samma nivå som Försäkringskassan.
Den nya ensidiga prissättningen från en statlig myndighet riskerar således att medföra färre insatser för de människor som är i stort behov av dessa insatser.
Jag ställde nyligen en skriftlig fråga till socialförsäkringsministern om denna nya situation och fick svaret att ministern hoppas att förbunden och försäkringskassan kan komma överens.
Jag förstår att ministern inte kan besluta över en myndighets huvud, och därmed riskera en diskussion om ministerstyre. Men det är samtidigt brådskande att nivåerna för Försäkringskassans prissättning klargörs, då förbunden i november står i begrepp att bevilja ansökningar om insatser under 2017.
Jag hoppas också att parterna kommer överens, men jag vill ändå ställa frågan till socialförsäkringsminister Annika Strandhäll:
Vad avser ministern att vidta för åtgärder om de finansiella samordningsförbunden och Försäkringskassan inte skulle komma överens i denna fråga?