av Ola Johansson (C)
till Statsrådet Peter Eriksson (MP)
Från och med 2021 ska alla nya byggnader i Europa vara nära-nollenergibyggnader (NNE), enligt ett EU-direktiv. För vissa offentliga byggnader ska kraven gälla redan från 2019. Ett stort antal EU-länder har redan presenterat sin definition av NNE, men i Sverige dröjer definitionen.
Att minska energiförbrukningen i bostäder ska inte bara vara följden av ett EU-direktiv utan någonting som prioriteras högt för alla som värnar miljön och hushållning med energi och vill minska bostäders klimatpåverkan under hela deras livscykel. För att snabbare genomföra en grön omställning behövs det nu tydliga standarder och riktlinjer för hur NNE ska utformas, som skärper kraven samtidigt som de är enkla att tillämpa och följa upp.
Boverket fick i januari 2014 i uppdrag av regeringen att tolka EU-direktivet och presenterade sitt förslag till en svensk definition i juni 2015. Sedan dess har frågan legat på Näringsdepartementets bord. Men det har hittills varit tyst från bostadsministern och regeringen.
Nu börjar branschen oroas på allvar. De nya reglerna ska börja gälla redan 2019 för vissa byggnader och för bostäder vid utgången av 2020. Företagen behöver tid på sig för att kunna anpassa sig till det kommande regelverket. Det behövs en framförhållning om bostäder ska uppfylla hållbarhets- och energikrav, samtidigt som serieproduktion snabbar på och effektiviserar byggandet.
Min fråga till statsrådet Peter Eriksson är:
Vad är orsaken till dröjsmålet, och när kommer en slutlig svensk definition av nära-nollenergibyggnader att kunna presenteras?