Regeringens proposition 2016/17:217

Genomförande av ändringar i	Prop.
förnybartdirektivet – ILUC	2016/17:217

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 29 juni 2017

Stefan Löfven

Ibrahim Baylan

(Miljö- och energidepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller förslag till ändringar i lagen (2010:598) om hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen. Ändringarna innebär anpassningar till Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1513 av den 9 september 2015 om ändring av direktiv 98/70/EG om kvaliteten på bensin och dieselbränslen och om ändring av direktiv 2009/28/EG om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor (ILUC-direktivet) i de delar som avser ändringarna i direktiv 2009/28/EG.

Genom förslagen i propositionen ändras definitionerna av avfall och restprodukter och kraven på minskning av växthusgasutsläpp för att biodrivmedel och flytande biobränslen ska anses vara hållbara. I propositionen föreslås också att de som är rapporteringsskyldiga ska få en utökad uppgiftsskyldighet och att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om skyldigheten att lämna uppgifter. Statens energimyndighet ska kunna återkalla ett hållbarhetsbesked om rapporteringsskyldigheten enligt lagen har upphört. I propositionen föreslås även en sekretessbrytande bestämmelse. Slutligen föreslås ett mål om att andelen avancerade biodrivmedel år 2020 ska vara minst 0,5 procent av de 10 procentenheter som utgör förnybartdirektivets mål för förnybar energi i transportsektorn.

Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2018.

Prop. 2016/17:217

Innehållsförteckning

Förslag till riksdagsbeslut .................................................................

2Förslag till lag om ändring i lagen (2010:598) om

	hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen		........4
3	Ärendet och dess beredning............................................................		10
4	Krav på hållbara biodrivmedel och flytande biobränslen ...............		11
	4.1	Mål för förnybar energi....................................................	11
	4.2	Hållbarhetskriterierna i förnybartdirektivet......................	11
	4.3	Det svenska hållbarhetssystemet i korthet........................	12
5	Genomförande av ILUC-direktivet.................................................		13
6	Ändringar av bränslekvalitetsdirektivet..........................................		17
7	Energimyndighetens utredning .......................................................		17
8	Definitioner av avfall och restprodukt ............................................		19
9	Krav på minskade utsläpp av växthusgaser ....................................		24
10	Fler uppgifter ska rapporteras till tillsynsmyndigheten...................		26
11	En ny återkallelsegrund och ändring i bestämmelsen om
	uppgiftsskyldighet mellan myndigheter..........................................		27
12	Ikraftträdande..................................................................................		29
13	Mål 2020 för andelen avancerade biodrivmedel.............................		29
14	Konsekvenser..................................................................................		30
15	Författningskommentar...................................................................		33
Bilaga 1		Europaparlamentets och rådets direktiv
		(EU) 2015/1513 – ILUC-direktivet..................................	36
Bilaga 2		Sammanfattning av Energimyndighetens rapport
		Systemet för hållbarhetskriterier i Sverige –
		En utvärdering av regelverkets praktiska tillämpning
		(ER 2015:21)....................................................................	65
Bilaga 3		Promemorians lagförslag..................................................	67
Bilaga 4		Förteckning över remissinstanserna.................................	74
Bilaga 5		Lagrådsremissens lagförslag ............................................	75
Bilaga 6		Lagrådets yttrande............................................................	81
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 29 juni 2017...........			82
Rättsdatablad		...........................................................................................	83

Prop. 2016/17:217

1Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen dels antar regeringens förslag till

1.lag om ändring i lagen (2010:598) om hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen,

dels godkänner

2.vad regeringen föreslår om mål för andelen avancerade biodrivmedel (avsnitt 13).

Prop. 2016/17:217

2Förslag till lag om ändring i lagen

(2010:598) om hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen

Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (2010:598) om hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen

dels att 1 kap. 2 och 3 §§, 2 kap. 1 § och 3 kap. 1 d, 1 e och 3 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas två nya paragrafer, 1 kap. 2 a § och 2 kap. 1 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

2 §2

I denna lag betyder

biomassa: den biologiskt nedbrytbara delen av produkter, avfall och restprodukter av biologiskt ursprung från jordbruk, skogsbruk och därmed förknippad industri inklusive fiske och vattenbruk, liksom den biologiskt nedbrytbara delen av industriavfall och kommunalt avfall,

biodrivmedel: vätskeformiga eller gasformiga bränslen som framställs av biomassa och som används för transportändamål,

livsmedelsbaserade biodrivmedel: biodrivmedel som framställs från spannmål eller andra stärkelserika grödor eller från socker- eller oljegrödor,

flytande biobränslen: vätskeformiga bränslen för andra energiändamål än transportändamål, som framställs av biomassa,

avfall: ämne eller föremål som	avfall: ämne eller föremål som
innehavaren gör sig av med eller	innehavaren gör sig av med eller
avser eller är skyldig att göra sig	avser eller är skyldig att göra sig
av med, och	av med, dock inte ett ämne som av-
	siktligt har manipulerats eller kon-
restprodukter: material som	taminerats för att anses som avfall,
restprodukter: material som	restprodukt: ett ämne som inte
kvarstår efter en slutförd process,	är den eller de slutprodukter som
vars huvudsyfte inte är att produ-	en produktionsprocess direkt ska
cera detta material och där pro-	producera eller är huvudsyftet med
cessen inte avsiktligt ändrats för	processen och där produktionspro-
att producera materialet.	cessen inte avsiktligt ändrats för
	att producera ämnet, och

1 Jfr Europarlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG av den 23 april 2009 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor och om ändring och ett senare upphävande av direktiven 2001/77/EG och 2003/30/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1513.

2 Senaste lydelse 2015:838.

Produktionskedja betyder i denna lag den produktionsprocess som börjar med odling av biomassan, inbegripet framställning av gödsel för odlingen, och som pågår fram till och med användningen av biodrivmedlet eller det flytande biobränslet. Om biodrivmedlet eller det flytande biobränslet framställs av avfall eller av andra restprodukter än sådana från jordbruk, vattenbruk, fiske och skogsbruk, avses bara den del av produktionsprocessen som börjar med omhändertagandet av avfallet eller restprodukterna.

produktionskedja: den produk- Prop. 2016/17:217 tionsprocess som pågår fram till

och med användningen av biodrivmedlet eller det flytande biobränslet och börjar med

–odling av biomassa, inbegripet framställning av gödsel för odlingen, eller

–omhändertagandet av avfall eller restprodukter som biodrivmedlet eller det flytande biobränslet framställs av, om inte restprodukterna har uppkommit direkt i en jordbruks-, vattenbruks-, fiske- eller skogsbruksverksamhet.

2 a §

I fråga om restprodukt får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela ytterligare föreskrifter om vad som i denna lag avses med

1.ett ämne som inte är den eller de slutprodukter som en produktionsprocess direkt ska producera, eller

2.huvudsyftet med processen.

3 §3

Endast energi från biodrivmedel och flytande biobränslen som uppfyller hållbarhetskriterierna i 2 kap. 1–5 §§ får beaktas för uppfyllande av kravet på andelen energi från förnybara energikällor av den slutliga energianvändningen enligt artikel 3 punkterna 1, 2 och 4 i direktiv 2009/28/EG.

Biodrivmedel och flytande biobränslen som framställts av avfall samt av andra restprodukter än sådana från jordbruk, vattenbruk, fiske och skogsbruk får beaktas

även om kriterierna i 2 kap. 2–5 §§

För att biodrivmedel eller flytande biobränslen ska anses som hållbara ska hållbarhetskriterierna i 2 kap. 1–5 §§ vara uppfyllda.

Biodrivmedel och flytande biobränslen som framställts av avfall eller restprodukter ska anses som hållbara även om kriterierna i 2 kap. 2–5 §§ inte är uppfyllda.

Om en restprodukt har uppkommit

3 Ändringen innebär bl.a. att tredje stycket tas bort.

Prop. 2016/17:217 inte är uppfyllda.

Biodrivmedel och flytande biobränslen som uppfyller hållbarhetskriterierna anses i denna lag som hållbara.

direkt i en jordbruks-, vattenbruks-, fiske- eller skogsbruksverksamhet gäller dock kriterierna i 2 kap. 2– 5 §§.

2 kap.

1 §4

För att biodrivmedel eller flytande biobränslen ska anses som hållbara ska användningen av dessa bränslen medföra en minskning av utsläppen av växthusgaser med minst 35 procent i förhållande till utsläppen om fossila bränslen i stället hade använts. Den minskning som ska ske avser de utsläpp som uppstår under produktionskedjan.

För att biodrivmedel och flytande biobränslen ska anses som hållbara ska användningen av dessa bränslen från och med den 1 januari 2017 medföra en minskning av utsläppen av växthusgaser med minst 50 procent i förhållande till utsläppen om fossila bränslen i stället hade använts.

För att biodrivmedel och flytande biobränslen som har producerats i anläggningar som togs i drift den 1 januari 2017 eller senare ska anses som hållbara ska användningen av dessa bränslen från och med den 1 januari 2018 medföra en minskning av utsläppen av växthusgaser med minst 60 pro-

4 Senaste lydelse 2011:1065.

För att biodrivmedel eller flytande biobränslen ska anses som hållbara ska användningen av dessa bränslen medföra en minskning av utsläppen av växthusgaser, jämfört med de utsläpp som användning av fossila bränslen hade gett, med

1.minst 50 procent, om biodrivmedlet eller det flytande biobränslet har producerats i en anläggning som tagits i drift senast den 5 oktober 2015, och

2.minst 60 procent om biodrivmedlet eller det flytande biobränslet har producerats i en anlägg-

ning som tagits i drift efter den 5 oktober 2015.

Utsläppen ska räknas från den produktionsprocess som börjar med odling av biomassa, inbegripet framställning av gödsel för odlingen, och som pågår fram till och med användningen av biodrivmedlet eller det flytande biobränslet eller, om biodrivmedlet eller det flytande biobränslet framställs av avfall eller restprodukter, den produktionsprocess som börjar med omhändertagandet av avfallet eller restprodukterna.

cent i förhållande till utsläppen om	Prop. 2016/17:217
fossila bränslen i stället hade an-
vänts.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om hur minskningen av utsläppen av växthusgaser ska beräknas.

1 a §

En anläggning anses vara tagen i drift enligt 1 § så snart det förekommer fysisk produktion av biodrivmedel eller flytande biobränslen på anläggningen.

3 kap.

1 d §5

Ett hållbarhetsbesked ska återkallas helt eller delvis av tillsynsmyndig-

heten om
a) den rapporteringsskyldige el-	1. den rapporteringsskyldige el-
ler någon som ingår i den rappor-	ler någon som ingår i den rappor-
teringsskyldiges produktionskedja	teringsskyldiges			produktionskedja
bryter mot åtagandena i kontroll-	bryter mot åtagandena i kontroll-
systemet på ett sådant sätt att det	systemet på ett sådant sätt att det
med fog kan antas att de biodriv-	med fog kan antas att de biodriv-
medel och flytande biobränslen	medel	och	flytande biobränslen
som rapporteras inte kan anses vara	som rapporteras inte kan anses vara
hållbara,	hållbara,
b) den rapporteringsskyldige el-	2. den rapporteringsskyldige el-
ler någon som ingår i den rappor-	ler någon som ingår i den rappor-
teringsskyldiges produktionskedja	teringsskyldiges			produktionskedja
bryter mot åtagandena i kontroll-	bryter mot åtagandena i kontroll-
systemet på ett sådant sätt att håll-	systemet på ett sådant sätt att håll-
barheten hos de biodrivmedel och	barheten hos de biodrivmedel och
flytande biobränslen som den rap-	flytande biobränslen som den rap-
porteringsskyldige rapporterar inte	porteringsskyldige rapporterar inte
kan bedömas på ett tillfredsstäl-	kan bedömas på ett tillfredsstäl-
lande sätt, eller	lande sätt, eller
c) det är uppenbart att de bio-	3. det är uppenbart att de bio-
drivmedel och flytande biobräns-	drivmedel och flytande biobräns-
len som rapporteras inte kan anses	len som rapporteras inte kan anses
som hållbara trots att åtagandena i	som hållbara trots att åtagandena i
kontrollsystemet iakttas.	kontrollsystemet iakttas.
	Ett	hållbarhetsbesked får även
	återkallas		om	rapporteringsskyl-
	digheten har upphört.

5 Senaste lydelse 2011:1065.

Prop. 2016/17:217	Återkallelse får inte ske vid ringa	Återkallelse enligt första stycket
	felaktigheter.	får inte ske vid ringa felaktigheter.
	Ett beslut om återkallelse gäller omedelbart.
	1 e §6

Den som är rapporteringsskyldig ska till tillsynsmyndigheten rapportera den mängd

a)hållbart biodrivmedel och hållbart flytande biobränsle, som utgör eller ingår i bränsle för vilket den rapporteringsskyldiges skattskyldighet har inträtt enligt 5 kap. lagen (1994:1776) om skatt på energi, och

b)hållbart flytande biobränsle som avses i 1 § första stycket b och som den rapporteringsskyldige har använt.

Om en rapporteringsskyldig har vidtagit sådana åtgärder som nämns i artikel 18.3 andra stycket i direktiv 2009/28/EG ska dessa åtgärder rapporteras till tillsynsmyndigheten.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om rapporteringsskyldigheten enligt första och andra styckena.

Den som är rapporteringsskyldig ska lämna uppgifter till tillsynsmyndigheten

1.om den mängd hållbart biodrivmedel och hållbart flytande biobränsle, som utgör eller ingår i bränsle för vilket den rapporteringsskyldiges skattskyldighet har inträtt enligt 5 kap. lagen (1994:1776) om skatt på energi,

2.om den mängd hållbart flytande biobränsle som avses i 1 § första stycket b och som den rapporteringsskyldige har använt,

3.för bedömningen av hållbarhetskriterier enligt denna lag, och

4.för Sveriges rapportering enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1513.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldigheten att lämna uppgifter.

3 §

6 Senaste lydelse 2011:1065. Ändringen innebär bl.a. att andra stycket tas bort.

begäran från tillsynsmyndigheten enligt denna lag, överlämna uppgifter som kan bidra till att identifiera rapporteringsskyldiga enligt denna lag.

lämna uppgifter som kan bidra till Prop. 2016/17:217 att identifiera rapporteringsskyldiga

enligt 1 § och om den mängd biodrivmedel och flytande biobränsle som utgör eller ingår i bränsle för vilket den rapporteringsskyldiges skattskyldighet har inträtt enligt 5 kap. lagen (1994:1776) om skatt på energi.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.

Prop. 2016/17:217

3Ärendet och dess beredning

Den 9 september 2015 antogs Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1513 av den 9 september 2015 om ändring av direktiv 98/70/EG om kvaliteten på bensin och dieselbränslen och om ändring av direktiv 2009/28/EG om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor (ILUC-direktivet). Medlemsstaterna ska införa de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet senast den 10 september 2017. ILUC-direktivet finns i bilaga 1.

Genom regleringsbrevet för 2015 fick Statens energimyndighet i uppdrag att utreda hur systemet med hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen fungerar i praktiken och föreslå förbättringar utifrån de erfarenheter som vunnits sedan regelverket trädde i kraft. Särskild vikt skulle läggas vid tillsynsmyndighetens roll, sanktionsmöjligheter, samordningen med andra regelverk, miljöeffekter samt kostnaden och regelbördan för rapporteringsskyldiga. Vid utförandet av uppdraget skulle Energimyndigheten föra en dialog med Skatteverket, Statens jordbruksverk, Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket. Energimyndigheten redovisade uppdraget den 22 december 2015 i rapporten Systemet för hållbarhetskriterier i Sverige – En utvärdering av regelverkets praktiska tillämpning (ER 2015:21). En sammanfattning av rapporten finns i bilaga 2.

En promemoria med förslag om hur ILUC-direktivet, i de delar som avser ändringar av direktiv 2009/28/EG om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor, ska genomföras i Sverige och om hur förslagen i Energimyndighetens rapport ska tas om hand har utarbetats inom Regeringskansliet. Promemorians lagförslag finns i bilaga 3. Förslagen har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 4. En remissammanställning finns tillgänglig i Miljö- och energidepartementet (M2017/00720/R).

Lagrådet

Regeringen beslutade den 8 juni 2017 att inhämta Lagrådets yttrande över det lagförslag som finns i bilaga 5. Lagrådets yttrande finns i bilaga 6. Lagrådet lämnar förslaget utan erinran. I förhållande till lagrådsremissen har även vissa redaktionella och språkliga ändringar gjorts.

Prop. 2016/17:217

4Krav på hållbara biodrivmedel och flytande biobränslen

4.1Mål för förnybar energi

I artikel 3 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2009/28/EG om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor och om ändring och ett senare upphävande av direktiven 2001/77/EG och 2003/30/EG (förnybartdirektivet) anges att det ska finnas bindande nationella mål för medlemsstaterna för att andelen förnybar energi ska öka. Det första målet reglerar den andel energi från förnybara energikällor av den slutliga energianvändningen som medlemsstaten ska ha 2020. Målet är olika satt för medlemsstaterna och är 49 procent för Sverige. Enligt förnybartdirektivet ska varje medlemsstat även se till att andelen energi från förnybara energikällor när det gäller alla former av transporter är minst 10 procent av den slutliga energianvändningen i transporter i medlemsstaten år 2020. Enligt artikel 22 i förnybartdirektivet ska medlemsstaterna vartannat år lämna in en rapport till kommissionen om hur främjandet och användningen av energi från förnybara energikällor utvecklas. Den sjätte och sista rapporten ska lämnas in senast den 31 december 2021.

4.2Hållbarhetskriterierna i förnybartdirektivet

Av artikel 17 förnybartdirektivet framgår att biodrivmedel och flytande biobränslen måste uppfylla vissa s.k. hållbarhetskriterier för att kunna räknas med i den nationella måluppfyllelsen, användas vid uppfyllandet av kvoter för energi från förnybara energikällor eller ges finansiellt stöd. Elcertifikatssystemet är exempel på ett sådant system för kvoter för energi som avses i artikeln. Nedsättning av energiskatt och koldioxidskatt för biodrivmedel är exempel på sådant finansiellt stöd som åsyftas. Även förmånsbehandling vad gäller skyldigheterna att överlämna utsläppsrätter inom EU:s system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG utgör ett finansiellt stöd i den mening som avses i artikeln. Detta framgår av skäl 2 i kommissionens förordning (EU) nr 601/2012 av den 21 juni 2012 om övervakning och rapportering av växthusgasutsläpp i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG. Flytande biobränslen beläggs med utsläppsfaktor noll i utsläppshandelssystemet om de uppfyller hållbarhetskriterierna. I annat fall ska de anses vara fossila.

Förnybartdirektivets hållbarhetskriterier kan översiktligt delas upp i två delar: krav på minsta växthusgasminskning och markkriterier.

Prop. 2016/17:217 När det gäller växthusgasminskningen så anses biodrivmedel eller flytande biobränslen som hållbara enligt nuvarande regler endast om användningen av dessa bränslen medför en minskning av utsläppen av växthusgaser med minst 50 procent i förhållande till utsläppen om fossila bränslen i stället hade använts. Minskningen avser de utsläpp som uppstår under produktionskedjan. Produktionskedjan omfattar den produktionsprocess som börjar med odling av biomassan, inbegripet framställning av gödsel för odlingen, och som pågår fram till och med användningen av biodrivmedlet eller det flytande biobränslet.

När det gäller markkriterierna får råvaran som används för att producera biobränslet inte komma från mark med högt kolinnehåll eller mark med hög biologisk mångfald.

För biodrivmedel och flytande biobränslen som framställts av avfall eller restprodukter gäller kravet på minskade växthusgasutsläpp men beräkningen görs från den plats där avfallet eller restprodukten uppstod. Huvudregeln är att markkriterierna inte gäller för avfall och restprodukter. Det är bara i fråga om restprodukter från jordbruk, vattenbruk, fiske eller skogsbruk som direkt har uppkommit i sådan verksamhet som markkriterierna gäller, jfr avsnitt 8.

4.3Det svenska hållbarhetssystemet i korthet

Förnybartdirektivets krav när det gäller hållbarhetskriterier har genomförts i lagen (2010:598) om hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen (hållbarhetslagen), förordningen (2011:1088) om hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen (hållbarhetsförordningen) samt med Energimyndighetens föreskrifter om hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen (STEMFS 2011:2). Bestämmelser som genomför hållbarhetskriterierna finns även i lagen (2011:200) om elcertifikat, där hållbarhetsbesked är ett villkor för tilldelning av elcertifikat vid elproduktion från flytande biobränslen, och i lagen (1994:1776) om skatt på energi där hållbarhetsbesked är ett villkor för nedsättning av energiskatt och koldioxidskatt. Energimyndigheten hanterar frågor om hållbarhetskriterier och är tillsynsmyndighet för systemet.

Företag och andra aktörer som omfattas av bestämmelserna om rapporteringsskyldighet i hållbarhetslagen ska visa att hållbarhetskriterierna är uppfyllda. Den som är rapporteringsskyldig ska därför ha ett kontrollsystem. En oberoende granskare ska kontrollera att kontrollsystemet är uppbyggt på ett sätt så att hållbarhetskriterierna uppfylls. Den som är rapporteringsskyldig ska ansöka hos Energimyndigheten om ett hållbarhetsbesked för sitt kontrollsystem. Hållbarhetsbeskedet beslutas av myndigheten och innebär att de biobränslen som den rapporteringsskyldige är skattskyldig för eller använder är att anse som hållbara. Beskedet gäller tills vidare men ska omprövas. Det kan under vissa förutsättningar återkallas. Den som får ett hållbarhetsbesked är skyldig att anmäla väsentliga ändringar i kontrollsystemet till myndigheten. Rapporteringsskyldiga aktörer ska en gång per år rapportera uppgifter till Energimyndigheten om

de hållbara biodrivmedel och flytande biobränslen som skattskyldighet

har inträtt för enligt 5 kap. lagen om skatt på energi eller som använts i Prop. 2016/17:217 yrkesmässig verksamhet om det rör icke skattepliktiga flytande bio-

bränslen.

5	Genomförande av ILUC-direktivet
Genom ILUC-direktivet ändras förnybartdirektivet i vissa delar. Änd-
ringarna avser i huvudsak hur medlemsstaterna ska redovisa mängden
förnybar energi till kommissionen. Av artikelgenomgången nedan fram-
går det vilka bestämmelser som bedöms kräva genomförandeåtgärder.
Artikel 2.1 Ändrade definitioner
Genom artikeln införs definitioner av flera begrepp som inte tidigare
definierats i förnybartdirektivet.
	Definitioner av avfall och restprodukter har tillkommit. Definitionerna
har betydelse för vilka krav som ställs för att ett biodrivmedel eller flyt-
ande biobränsle ska uppfylla hållbarhetskriterierna.
	Vad som avses med avfall och restprodukter framgår i dag av hållbar-
hetslagen. Den nya definitionen av avfall i artikel 2.1 ILUC-direktivet
överensstämmer med denna definition men med tillägget att material inte
avsiktligt får ha manipulerats eller kontaminerats för att uppfylla defini-
tionen. Detta tillägg måste tas in i hållbarhetslagen. Den nuvarande defi-
nitionen av restprodukter i hållbarhetslagen måste också anpassas till
ILUC-direktivet som skiljer på restprodukt för bearbetning och rest-
produkt från jordbruk, vattenbruk, fiske eller skogsbruk. Se avsnitt 8.
	Vad som avses med material som innehåller både cellulosa och lignin
samt cellulosa från icke-livsmedel har inte tidigare definierats i förny-
bartdirektivet. Uttrycken används i bilaga IX till direktivet som reglerar
vilka råvaror som ska räknas dubbelt vid måluppfyllelse och har
betydelse vid rapporteringen, jfr artikel 2.2. Det är inte nödvändigt att
införa definitionerna i hållbarhetslagen utan genomförandet bör lämpli-
gen ske genom bestämmelser i författning på lägre nivå. Detsamma
gäller för uttrycket ”förnybara flytande och gasformiga transportdriv-
medel av icke-biologiskt ursprung” som används i artikel 3 samt i bilaga
IX till direktivet och uttrycket ”stärkelserika grödor” som används för
reglerna om medlemsstaternas rapportering till kommissionen av
måluppfyllelse och drivmedelsleverantörers rapportering enligt driv-
medelslagen. Det finns i dag en upplysningsbestämmelse i 3 kap. 1 e §
hållbarhetslagen om att regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer meddelar närmare föreskrifter om rapporteringsskyldigheten.
Energimyndigheten har med stöd av ett bemyndigande i hållbarhetsför-
ordningen meddelat verkställighetsföreskrifter när det gäller rapporte-
ringen. Eftersom rapporteringskraven ändras på ett sådant sätt att de inte
endast kan genomföras genom verkställighetsföreskrifter bör ett bemyn-
digande i fråga om rapporteringsskyldigheten införas i hållbarhetslagen,
jfr avsnitt 10.
	Uttrycket ”biodrivmedel och flytande biobränslen som innebär låga ris-
ker för indirekt ändring av markanvändning” används inte i någon be-		13

Prop. 2016/17:217

stämmelse i ILUC-direktivet utan endast för att i ingressen till direktivet beskriva inriktningen på det framtida arbetet med biodrivmedel inom EU. Två remissinstanser, 2030-sekretariatet och Lantbrukarnas Riksförbund, framför i sina remissvar att definitionen bör införas i svensk lagstiftning eftersom det är en del av debatten och skulle gynna svenska hållbara biodrivmedel. Bedömningen är dock att definitionen inte bör införas i svensk lagstiftning eftersom den inte används i någon materiell bestämmelse.

Artikel 2.2

Artikeln avser en ändring av artikel 3 i ILUC-direktivet där de bindande målen om förnybar energi regleras. Artikeln reglerar bl.a. hur vissa biodrivmedel och flytande biobränslen får räknas vid uppfyllandet av målet. För att Sverige ska kunna rapportera korrekt behöver tillsynsmyndigheten samla in information bl.a. om vilka råvaror som används vid produktion av biodrivmedel. Ändringar i bestämmelserna om rapportering i hållbarhetslagen behöver därför göras, jfr avsnitt 10. Här följer en beskrivning av innehållet i artikeln.

Av punkterna a och b (iv) framgår att det högsta bidraget från biodrivmedel och flytande biobränslen som producerats av spannmål, andra stärkelserika grödor, socker och oljegrödor och av grödor som odlats som huvudgrödor för i första hand energiändamål på jordbruksmark högst får vara 7 procent av den totala energianvändningen i transporter i medlemsstaterna 2020. Om mer än 7 procent biodrivmedel från dessa råvaror används kan de inte tillgodoräknas för måluppfyllelse. Biodrivmedel som producerats från någon av de råvaror som anges i bilaga IX till ILUC- direktivet ska inte räknas med till denna gräns. I bilaga IX återfinns bl.a. material som innehåller både cellulosa och lignin (såsom biomassa från skog och vedartade energigrödor) samt material som främst består av cellulosa och hemicellulosa men som har ett lägre lignininnehåll än material som innehåller både cellulosa och lignin (såsom gräsartade energigrödor med lågt stärkelseinnehåll, till exempel rajgräs, jungfruhirs, miskantus, italienskt rör och andra sådana täckgrödor före och efter huvudgrödor, samt rester från livsmedels- och fodergrödor såsom halm, stjälkar, agnar och skal). Råvaror som utgör avfall eller restprodukter enligt 1 kap. 2 § hållbarhetslagen omfattas inte heller av begränsningen om 7 procent.

Av punkterna b (i), b (iii) och f framgår att medlemsstaterna kan räkna energiinnehållet från vissa energislag flera gånger i måluppfyllelsen. El från förnybara energikällor i eldrivna järnvägstransporter ska anses ha 2,5 gånger energiinnehållet och el från förnybara energikällor i eldrivna vägfordon ska anses ha 5 gånger energiinnehållet. Råvaror som anges i bilaga IX till direktivet ska anses ha 2 gånger energiinnehållet. Även förnybara flytande och gasformiga transportdrivmedel av icke-biologiskt ursprung ska tas med vid beräkningen av andel förnybar energi i transportsektorn och anses ha 2 gånger energiinnehållet.

Av punkten e framgår att varje medlemsstat senast den 6 april 2017 ska sätta upp ett mål för minsta konsumtionsnivå av biodrivmedel framställda av råvaror och andra drivmedel i bilaga IX, del A. Införandet av ett sådant mål behandlas i avsnitt 13. Av punkten framgår vidare att medlemsstaterna vid utformandet av politik för att främja produktion av

drivmedel från råvaror som ingår i förteckningen i bilaga IX ska ta vederbörlig hänsyn till den avfallshierarki som framgår av artikel 4 i avfallsdirektivet. Sverige har inga särskilda styrmedel för att främja biodrivmedel från råvaror som ingår i bilaga IX.

Medlemsstaterna ska också, enligt artikeln, bl.a. se till att lämpliga åtgärder vidtas om bedrägerier upptäcks. Medlemsstaterna ska rapportera till kommissionen om de åtgärder som de har vidtagit. Av 4 kap. 1–3 §§ hållbarhetslagen och 2 § hållbarhetsförordningen framgår att Energimyndigheten bl.a. har rätt att på begäran få de upplysningar och ta del av de handlingar som behövs för tillsynen av regelverket och att myndigheten får meddela de förelägganden som behövs för att trygga efterlevnaden av de föreskrifter som omfattas av tillsynen. Myndigheten har även möjlighet att återkalla ett hållbarhetsbesked enligt 3 kap. 1 d § hållbarhetslagen. Arbetet med att vidta åtgärder om bedrägerier upptäcks säkerställs genom denna tillsyn. Några genomförandeåtgärder med anledning av ändringarna i ILUC-direktivet behöver därför inte vidtas i denna del.

Artikel 2.3

Artikeln berör genomförandeakter. Inga särskilda genomförandeåtgärder krävs.

Artikel 2.4

Artikeln berör ändringar av reglerna om statistisk överföring. Inga särskilda genomförandeåtgärder krävs.

Artikel 2.5

Artikeln avser en ändring av de minimikrav som ställs på minskning av växthusgasutsläppen för att biodrivmedel och flytande biobränslen ska anses som hållbara. Artikeln föranleder ändringar i hållbarhetslagen, se avsnitt 9.

Artikel 2.6

Artikeln rör kommissionens godkännande av internationella certifieringssystem. Inga särskilda genomförandeåtgärder krävs.

Artikel 2.7

Artikeln rör ändringar av reglerna om växthusgasberäkningar. Bedömningen är att ändringarna, med stöd av det befintliga bemyndigandet i 2 kap. 1 § hållbarhetslagen, bör genomföras i Energimyndighetens föreskrifter.

Artikel 2.8

Artikel 21 i förnybartdirektivet som reglerar vilka biodrivmedel som skulle räknas dubbelt vid uppfyllande av nationella kvoter och vid rapportering av förnybar energi till kommissionen upphävs. Artikeln har ersatts av en ny bilaga, bilaga IX. Inga särskilda genomförandeåtgärder krävs.

Prop. 2016/17:217

Prop. 2016/17:217 Artikel 2.9

Genom artikeln ändras reglerna om medlemsstaternas rapportering till kommissionen. Inga särskilda genomförandeåtgärder krävs.

Artikel 2.10

Artikeln rör kommissionens övervakning och rapportering. Inga särskilda genomförandeåtgärder krävs.

Artikel 2.11 och 2.12

Artikeln rör kommittéförfaranden och delegerade akter. Inga särskilda genomförandeåtgärder krävs.

Artikel 3

Artikeln rör kommissionens utvärdering av lagstiftningen. Inga särskilda genomförandeåtgärder krävs.

Bilaga II(1)

Bilagan rör växthusgasberäkningsmetoden. Bedömningen är att den, med stöd av det befintliga bemyndigandet i 2 kap. 1 § hållbarhetslagen, bör genomföras i Energimyndighetens föreskrifter.

Bilaga II(2)

En ny bilaga VIII om preliminära beräknade utsläpp som orsakas genom indirekt ändring av markanvändning till följd av produktion av biodrivmedel från spannmål och andra stärkelserika grödor, socker och oljegrödor införs i förnybartdirektivet. Enligt bilagan har spannmål och andra stärkelserika grödor ett preliminärt beräknat utsläpp om 12 g koldioxidekvivalenter per megajoule (gCO2eq/MJ), socker ett utsläpp om 13 g CO2eq/MJ och oljegrödor ett utsläpp om 55 g CO2eq/MJ. Andra råvaror än de uppräknade samt råvaror vars produktion har lett till direkt ändrad markanvändning anses inte ha några utsläpp från indirekt ändrad markanvändning. De beräknade utsläppen används inte i den växthusgasberäkningsmetod som fastställer om biodrivmedlet uppfyller hållbarhetskriterierna och behöver inte införas i hållbarhetslagen. Värdena ska dock rapporteras inom ramen för rapporteringen enligt drivmedelslagen – se avsnitt 6.

Bilaga II(3)

En ny bilaga IX införs i förnybartdirektivet som specificerar vilka råvaror som ska dubbelräknas vid medlemsstaternas rapportering av måluppfyllelse enligt artikel 3.4 första stycket. För att Sverige ska kunna rapportera korrekt behöver tillsynsmyndigheten samla in information om den mängd biodrivmedel som kommer ifrån råvarorna. Ändringar i bestämmelserna om rapportering i hållbarhetslagen behöver göras – se avsnitt 10.

Prop. 2016/17:217

6Ändringar av bränslekvalitetsdirektivet

Genom ILUC-direktivet ändras även bränslekvalitetsdirektivet. Ändringarna behandlas i regeringens proposition Bränslekvalitetsdirektivets specificerade rapporteringskrav och utsläppsmål (prop. 2016/17:193). En ändring av artikel 7 a i bränslekvalitetsdirektivet som finns i artikel 1.2 d 7 i ILUC-direktivet berör dock hållbarhetslagstiftningen och redovisas nedan.

Flertalet av de uppgifter som drivmedelsleverantörerna ska redovisa i enlighet med den ändrade artikeln i bränslekvalitetsdirektivet kommer att krävas in inom ramen för hållbarhetslagstiftningen och rapporteringen av uppgifter kan därmed samordnas för att administrationen för aktörerna ska förenklas. De uppgifter som anges artikel 1.2 d 7 i ILUC-direktivet kommer dock inte att krävas in genom hållbarhetsregelverket om ingen särskild bestämmelse om detta tas fram. Uppgifterna rör krav på drivmedelsleverantörer att bl.a. rapportera volymer av biodrivmedel som framställs av de råvaror som klassificeras i bilaga V del A i bränslekvalitetsdirektivet och de växthusgasutsläpp per energienhet under hela livscykeln som anges i bilagan. Bilaga V del A motsvaras i förnybartdirektivet av bilaga VIII del A.

Bestämmelser om uppgiftsskyldigheten för de rapporteringsskyldiga bör tas fram i föreskrifter på lägre nivå än i lag med stöd av ett bemyndigande, jfr avsnitt 10. Inriktningen i det kommande arbetet med sådana föreskrifter bör därför vara att även de uppgifter som anges i artikel 1.2 d 7 i ILUC-direktivet ska krävas in inom ramen för hållbarhetsregelverket för att administrationen för de rapporteringsskyldiga ska bli så enkel som möjligt.

7Energimyndighetens utredning

Genom regleringsbrevet för 2015 fick Energimyndigheten i uppdrag att utreda hur systemet med hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen fungerar i praktiken och föreslå förbättringar utifrån de erfarenheter som vunnits sedan regelverket trädde ikraft. Särskild vikt skulle enligt uppdraget läggas vid tillsynsmyndighetens roll, sanktionsmöjligheter, samordningen med andra regelverk, miljöeffekter samt kostnaden och regelbördan för rapporteringsskyldiga. Energimyndigheten skulle i relevanta delar föra en dialog med Skatteverket, Statens jordbruksverk, Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket.

I avsnitt 11 redogörs för de problemställningar och de förslag till ändringar i lagstiftningen som Energimyndigheten har redovisat och som utmynnar i förslag till ändring i hållbarhetslagen. Nedan redovisas bedömningen av myndighetens övriga förslag.

Prop. 2016/17:217

Undantag från rapporteringsskyldigheten

Energimyndigheten har uppmärksammat att spridningen bland aktörer är stor när det gäller kostnader för hållbarhetssystemet och i synnerhet kostnader i förhållande till klimatnytta. Myndigheten har angett i rapporten att det finns olika alternativ som kan vara effektiva för att exkludera mindre aktörer från systemet och därmed minska den administrativa och ekonomiska bördan. Energimyndigheten anser att frågan bör utredas vidare för att säkerställa att en ändring inte får oönskade konsekvenser och föreslår att en utredning i samråd med andra berörda myndigheter bör initieras av myndigheten.

Redan vid införandet av hållbarhetslagen framhölls att de administrativa kostnaderna skulle följas upp kontinuerligt och att regeringen vid behov skulle vidta åtgärder, inte minst för mindre aktörer eftersom de kan uppleva rapporteringen som särskilt betungande. Detta framgår av regeringens proposition Hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen, (prop. 2009/10:164 s. 27). Enligt 3 kap. 1 § andra stycket hållbarhetslagen får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om undantag från rapporteringsskyldigheten. Syftet är att små aktörer som har en försumbar användning av biobränslen ska kunna undantas för att på så sätt minska den administrativa bördan. Några bestämmelser om undantag har dock inte meddelats. Eftersom det finns ett bemyndigande i hållbarhetslagen bör frågan om ett eventuellt framtida undantag från rapporteringsskyldigheten lämpligen kunna hanteras genom ändringar i hållbarhetsförordningen efter att Energimyndigheten har utrett frågan ytterligare.

Hållbarhetslagens förhållande till EU:s utsläppshandelssystem

Energimyndigheten anser att kopplingen mellan handeln inom EU:s system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser och hållbarhetslagstiftningen skulle kunna förtydligas i de svenska regelverken för utsläppshandelssystemet då kommissionens förordning (EU) nr 601/2012 av den 21 juni 2012 om övervakning och rapportering av växthusgasutsläpp i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG inte ger helt tydliga riktlinjer för hur frågan ska hanteras i Sverige.

Som nämnts i avsnitt 4.2 är förmånsbehandling vad gäller skyldigheterna att överlämna utsläppsrätter inom EU:s system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser att anse som ett finansiellt stöd enligt artikel 17 i förnybartdirektivet. Sådana biodrivmedel och flytande biobränslen som omfattas av utsläppshandelssystemet får utsläppsfaktor noll endast om de uppfyller hållbarhetskriterierna. I annat fall ska de anses vara fossila. Nollutsläpp i handeln med utsläppsrätter villkoras alltså av att aktören har ett giltigt hållbarhetsbesked. Den myndighet som utövar tillsyn av utsläppshandelssystemet måste därför kontrollera att de bränslen som får utsläppsfaktor noll omfattas av ett hållbarhetsbesked. Detta behöver dock inte särskilt regleras. 2030-sekretariatet framför i sitt remissvar att den remitterade promemorians redogörelse om förmånsbehandling vad gäller skyldigheterna att överlämna utsläppsrätter inom EU:s system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser kan förstås som att biodrivmedel som överstiger 7 procent ska räknas som fossila, och inte alls får räknas till att uppnå EU-målen. I vilken utsträckning bio-

drivmedel som omfattas av utsläppshandelssystemet kan ges utsläppsfak- Prop. 2016/17:217 tor noll regleras i regelverket för EU:s system för handel med utsläpps-

rätter för växthusgaser. Som framgår av det föregående krävs det, för att få utsläppsfaktor noll, att biodrivmedel måste vara hållbara vilket innebär att det krävs en bedömning av om de omfattas av ett hållbarhetsbesked. Denna bedömning påverkas inte av det tak på 7 procent som 2030- sekretariatet refererar till (se redogörelsen för artikel 2.2 i avsnitt 5).

8	Definitioner av avfall och restprodukt

Regeringens förslag: Avfall betyder i lagen ett ämne eller föremål
som innehavaren gör sig av med eller avser eller är skyldig att göra sig
av med, dock inte ett ämne som avsiktligt har manipulerats eller
kontaminerats för att anses som avfall. Restprodukt betyder i lagen ett
ämne som inte är den eller de slutprodukter som en produktions-
process direkt ska producera eller är huvudsyftet med processen och
där produktionsprocessen inte avsiktligt ändrats för att producera
ämnet. Produktionskedja betyder i lagen den produktionsprocess som
pågår fram till och med användningen av biodrivmedlet eller det
flytande biobränslet och börjar med odling av biomassa, inbegripet
framställning av gödsel för odlingen, eller omhändertagandet av avfall
eller restprodukter som biodrivmedlet eller det flytande biobränslet
framställs av om inte restprodukterna har uppkommit direkt i en
jordbruks-, vattenbruks-, fiske- eller skogsbruksverksamhet. För att
biodrivmedel eller flytande biobränslen ska anses som hållbara ska
hållbarhetskriterierna, dvs. kraven på växthusgasutsläpp och de s.k.
markkriterierna som finns i lagen vara uppfyllda. Biodrivmedel och
flytande biobränslen som framställts av avfall eller restprodukter ska
dock anses som hållbara även om inte markkriterierna är uppfyllda.
Dessa kriterier gäller dock om en restprodukt har uppkommit direkt i
en jordbruks-, vattenbruks-, fiske- eller skogsbruksverksamhet.
	I fråga om restprodukt får regeringen eller den myndighet som re-
geringen bestämmer meddela ytterligare föreskrifter om vad som i la-
gen avses med ett ämne som inte är den eller de slutprodukter som en
produktionsprocess direkt ska producera, eller vad som avses med hu-
vudsyftet med processen.
	Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.
I promemorians lagförslag anges att hållbarhetskriterierna ska vara upp-
fyllda för att biodrivmedel eller flytande biobränsle ska få användas vid
rapportering enligt förnybartdirektivet. Promemorians lagförslag är även
språkligt annorlunda utformade.
	Remissinstanserna: Avfall Sverige, Energigas Sverige och E.ON
Sverige AB är positiva till en förändring av tolkningen av definitionen av
restprodukt så att PFAD (palm fatty acid distillate) och andra biprodukter
från palmoljetillverkning måste uppfylla markkriterierna men anser att
det är viktigt att vara tydlig med vad förändringen innebär för att inte
skapa osäkerhet kring hur Energimyndigheten kommer att tolka de-		19

Prop. 2016/17:217 finitionen. Avfall Sverige och Energigas Sverige anser att de kommande kriterierna bör avvägas noga så att svenska avfalls- och restprodukts-

	substrat som idag används i biogasproduktionen inte riskerar försämrad
	konkurrenskraft samt att det bör anges att förslagen vad gäller definition-
	en av avfall inte innebär någon ändring av dagens tillämpning. Arizona
	Chemicals AB har inga synpunkter på författningsförslagen i den remitte-
	rade promemorian men anser att de definitioner som anges i artikel 2 och
	även de råvaror som anges i bilaga IX till ILUC-direktivet, ska tolkas och
	genomföras i ljuset av EU-domstolens rättspraxis. Arizona Chemicals
	delar inte bedömningen att vissa råvaror som anges i bilaga IX ska anses
	vara restprodukter. Vidare anser bolaget att den bedömning som görs vad
	gäller ett ekonomiskt test för att bedöma huvudsyftet med processen
	strider mot både ILUC-direktivet och EU-domstolens praxis. Energimyn-
	digheten anser att förslaget till förordningsbestämmelse är snävare än
	myndighetens nu gällande vägledning vilket kommer att leda till att vissa
	råvaror måste visa att markkriterierna är uppfyllda och att beräkning av
	klimatprestanda måste inkludera utsläpp från odlingssteget. Myndigheten
	bedömer att den föreslagna ändringen framför allt påverkar råvaror som
	PFAD, FFA (fria fettsyror) och teknisk majsolja. Lantbrukarnas Riksför-
	bund anser att förslaget kan innebära att ämnen som i dag anses utgöra
	restprodukter inte längre anses vara det, vilket kan skapa nya gränsdrag-
	ningsproblem och svårigheter att använda sådana restprodukter. Neste AB
	anser att det är mycket viktigt att förslaget om ytterligare föreskrifter vad
	gäller definitionen av restprodukt utarbetas av Energimyndigheten och
	inte av regeringen samt att förslagen sänds ut på remiss. Vidare anser bo-
	laget att förslaget kan komma att beröra ett stort antal råvaror och att för-
	slaget är oförenligt med europeisk rätt då det inte är tillåtet att ställa
	ytterligare krav utöver EU:s direktiv för vad som anses vara restprodukt.
	Preem AB anser att tillämpningen av vilka råvaror som ska betraktas som
	restprodukter måste bli striktare och att ämnet endast ska anses vara en
	restprodukt om det ekonomiska värdet liksom utfallet i mängd är lågt i
	förhållande till huvudprodukten – vilket t.ex. exkluderar PFAD. Vidare
	anser bolaget att det är viktigt att klassificeringen av restprodukter från
	skogsbruk och skogbaserad industri, som är en viktig råvarubas för
	Sverige, behålls intakt, eller omfattas av svenska föreskrifter om vad som
	krävs för att ett ämne ska anses vara en restprodukt. SEKAB stödjer för-
	slaget om att se över definitionen av restprodukt och anser att om en
	råvara delas upp i två fraktioner och båda har en marknadsapplikation så
	kan inte en av dem kallas restprodukt, exempelvis PFAD. Svenska Petro-
	leum & Biodrivmedel Institutet (SPBI) och OKQ8 framför att bemyndi-
	gandet om vad som krävs för att ett ämne ska anses vara en restprodukt
	kommer innebära stor påverkan på möjligheterna att uppfylla kraven i
	reduktionsplikten då en snäv och begränsande tolkning kan innebära att
	det inte finns biodrivmedel från råvaror som restprodukter eller avfall för
	att uppfylla reduktionspliktens krav.
	Svenska Bioenergiföreningen anser att det är svårt att göra bedömning-
	en och kontrollera att ett avfall inte ska ha avsiktligt manipulerats eller
	kontaminerats. Föreningen anser även att den nya regeln om restproduk-
	ter från jordbruk, vattenbruk, fiske och skogsbruk kan skapa nya gräns-
	dragningsproblem och svårigheter att använda sådana restprodukter,
20	eftersom man då måste spåra råvaran tillbaka till odling.

Skälen för regeringens förslag

Avfall

Vid det ursprungliga genomförandet av förnybartdirektivet i hållbarhetslagen hämtades definitionen av avfall från artikel 3.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG av den 19 november 2008 om avfall och om upphävande av vissa direktiv (avfallsdirektivet). Detta framgår av regeringens proposition Hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen (prop. 2009/10:164 s. 38). Definitionerna av avfall i artikel 2.1 ILUC-direktivet och i avfallsdirektivet överensstämmer med den skillnaden att i ILUC-direktivet finns ett tillägg om att material inte avsiktligt får ha manipulerats eller kontaminerats för att uppfylla definitionen. Att det är så begreppet ska förstås inom ramen för hållbarhetsregelverket har tidigare framgått av punkten 5.2 i Meddelande från kommissionen om det praktiska genomförandet av EU:s hållbarhetssystem för biodrivmedel och flytande biobränslen och om beräkningsregler för biodrivmedel (2010/C160/02), i fortsättningen kallat kommissionens meddelande. Definitionen i 1 kap. 2 § hållbarhetslagen bör nu ändras för att överensstämma med ILUC-direktivets lydelse även om det kan vara svårt att göra bedömningen och kontrollera om ett avfall avsiktligt har manipulerats eller kontaminerats som Svenska Bioenergiföreningen påtalar. Eftersom den nya definitionen är hämtad från kommissionens meddelande innebär den inte någon ändring i sak av hur regelverket ska tillämpas vilket Avfall Sverige och Energigas Sverige anser bör förtydligas.

Restprodukt

Den nuvarande definitionen av restprodukt i 1 kap. 2 § hållbarhetslagen är hämtad från punkt 5.2 i kommissionens meddelande där kommissionen ger exempel på vad som kan utgöra en restprodukt och hur begreppet kan definieras. Detta framgår av regeringens proposition Införande av hållbarhetsbesked i lagen (2010:598) om hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen (prop. 2010/11:152 s. 20).

Genom ILUC-direktivet har EU-lagstiftaren valt en lösning med separata definitioner för restprodukter från bearbetning respektive restprodukter från jordbruk, vattenbruk, fiske eller skogsbruk. De nya definitionerna genomförs i definitionen av restprodukt och produktionskedja som finns i 1 kap. 2 § och i 1 kap. 3 § andra stycket.

Råvaror

Energimyndigheten har angett i sin rapport att man inte ger något förhandsbesked om hur olika råvaror ska definieras och att detta innebär en osäkerhet på marknaden för aktörer som avser att investera i produktionsanläggningar eftersom det är oklart vilka marknadsmässiga fördelar som ett biobränsle kan få. I rapporten anger myndigheten även att det finns en brist på samsyn mellan olika länders regelverk och listor över råvaror och hur de ska definieras vilket betyder olika regler på olika marknader på ett sätt som inte är önskvärt. Energimyndigheten har därför föreslagit att den lista i ILUC direktivet över råvaror som ska främjas,

Prop. 2016/17:217

Prop. 2016/17:217 bilaga IX, genomförs i Sverige för att ge stabilare spelregler för aktörer

	på marknaden.
	Bilaga IX i ILUC-direktivet anger vilka råvaror som ska räknas dub-
	belt vid medlemsstaternas rapportering. Denna bilagas huvudsyfte är allt-
	så inte att utgöra ett ställningstagande till om vissa ämnen ska anses vara
	avfall eller restprodukter men det framgår tydligt av bilagan vilka ämnen
	som man inom EU anser att medlemsstaterna ska främja. Som framgår
	ovan ska bedömningen av om ett ämne utgör ett avfall göras utifrån
	definitionen i hållbarhetslagen dvs. samma definition som i avfalls-
	direktivet med tillägget att ämnen som avsiktligt har manipulerats eller
	kontaminerats för att anses som avfall inte ska anses som avfall. I fråga
	om restprodukter ska bedömningen göras utifrån definitionen i håll-
	barhetslagen. Av vissa EU-rättsakter är det dock uppenbart att vissa
	ämnen utgör restprodukter. Av del A, punkten o, i bilaga IX framgår
	exempelvis att trädtoppar, sågspån, svartlut, brunlut, fiberslam, lignin
	och tallolja är exempel på restprodukter från skogsbruk och skogsbaserad
	industri. I avsnitt 5.2 i kommissionens tolkningsmeddelande 2010/C
	160/02 anges att råglycerin, talloljebeck och gödsel utgör restprodukter.
	Av bilaga V avsnitt C punkten 18 i förnybartdirektivet framgår att
	skörderester som halm, bagass, skal, majskolvar och nötskal, liksom
	bearbetningsrester inklusive råglycerin, dvs. glycerin som inte är
	raffinerat, utgör restprodukter och ska ha värdet noll när det gäller
	växthusgasutsläppen över en livscykel, fram till dess att materialen
	samlas in. Eftersom man på EU-nivå tar ställning till att vissa ämnen är
	att betrakta som restprodukter bör samma ämnen kunna betraktas som
	restprodukter även i Sverige. Energimyndigheten bör därför kunna an-
	vända de ställningstaganden som görs i förnybartdirektivet (inklusive
	ändringarna i ILUC) liksom i kommissionens tolkningsmeddelande och
	eventuella tillkommande unionsdokument för att ge tydligt besked till
	marknadens aktörer om hur vissa ämnen ska bedömas. Den synpunkt
	som Arizona Chemicals AB framför om att man inte kan göra bedöm-
	ningen att vissa råvaror som anges i bilaga IX i direktivet ska anses vara
	restprodukter ändrar inte detta ställningstagande.
	För andra ämnen än de som räknas upp i unionsakterna bör en bedöm-
	ning även fortsättningsvis göras i de enskilda fallen utifrån de definitio-
	ner som föreslås i denna proposition. Definitionerna är dock generellt
	hållna och kan behöva utvecklas för att ge vägledning. Bestämmelser
	som utvecklar definitionerna bör dock inte ligga på lagnivå utan i förord-
	ning eftersom de är av detaljkaraktär. Sådana föreskrifter är av det slaget
	att de med stöd av ett normgivningsbemyndigande kan tas fram i förord-
	ning eller myndighetsföreskrifter. Därför bör ett bemyndigande ges i
	hållbarhetslagen som innebär att regeringen eller den myndighet som re-
	geringen bestämmer i fråga om restprodukt får meddela ytterligare före-
	skrifter om vad som i lagen avses med ett ämne som inte är den eller de
	slutprodukter som en produktionsprocess direkt ska producera eller
	huvudsyftet med processen.
	I promemorian som remitterades fanns en beskrivning av den planera-
	de inriktningen för arbetet med en kommande förordning. Det angavs att
	inriktningen borde vara en reglering i hållbarhetsförordningen för be-
	dömning av huvudsyftet med produktionsprocessen där den tekniska ut-
22	formningen av processen skulle ha betydelse liksom ämnets ekonomiska

värde och utfallet i mängd. Det angavs vidare att inriktningen borde vara att ett ämne endast ska anses vara en restprodukt om det ekonomiska värdet liksom utfallet i mängd är lågt i förhållande till huvudprodukten om ämnet har annat användningsområde än energiändamål. Flera remissinstanser, Arizona Chemicals AB, Avfall Sverige, Energigas Sverige, E.ON Sverige AB, Lantbrukarnas Riksförbund, Neste AB, OKQ8, Preem AB, SEKAB och Svenska Petroleum & Biodrivmedel Institutet (SPBI) har synpunkter på den beskrivna inriktningen.

Enligt den definition av restprodukt som finns i ILUC-direktivet ska det både bedömas om produktionsprocessen avsiktligt har ändrats för att producera ämnet och om ett ämne är den eller de slutprodukter som en produktionsprocess direkt ska producera eller huvudsyftet med processen. Det är vid bedömningen av huruvida ämnet är en slutprodukt eller ett huvudsyfte med processen som det måste finnas några utgångspunkter och där ämnets ekonomiska värde och utfallet i mängd har betydelse. Arizona Chemicals AB och Neste AB anser att det skulle strida mot europeisk rätt eller ILUC-direktivet att använda dessa parametrar. Inget talar dock för det. Direktivets definition av restprodukt ger ett utrymme för medlemsstaterna att tolka hur bedömningen på detaljnivå ska göras i avsaknad av riktlinjer eller vägledande avgöranden från EU-domstolen. Det är inte fråga om att ställa ytterligare krav. Det ekonomiska värdet och utfallet i mängd används redan av Energimyndigheten vid bedömningarna av om ett ämne är en restprodukt eller inte. Detta framgår av myndighetens vägledning till regelverket om hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen. Det är alltså inte själva bedömningen av ekonomiskt värde och utfall i mängd som är ny – en sådan bedömning har gjorts sedan systemet med hållbarhetskriterier infördes – utan det är hur dessa bedömningsgrunder används. Den utgångspunkt som Energimyndigheten tillämpar i dag är att ett ämne inte är en restprodukt om det utgör ett väsentligt utfall av processen i mängd och ekonomiskt värde och materialet har annat användningsområde än energiändamål. Den ändrade inriktningen som övervägs är att det ekonomiska värdet och utfallet i mängd ska vara lågt för att ett ämne ska anses vara en restprodukt om ämnet har annat användningsområde än energiändamål. Detta innebär en snävare inriktning, vilket Energimyndigheten framför i sitt remissvar där det också anges att det kommer att leda till krav på att de s.k. markkriterierna ska vara uppfyllda och att beräkning av klimatprestanda måste inkludera utsläpp från odlingssteget. Det är också skälet till att ändringen övervägs. Med en snävare bedömning krävs att fler ämnen spåras tillbaka till odlingen av råvaran. Detta bidrar till att säkra hållbarheten, vilket flera remissinstanser, Avfall Sverige, Energigas Sverige, E.ON Sverige AB, Preem AB och SEKAB, anser är bra.

Neste AB framför synpunkter på att föreskrifter om vad som är en restprodukt bör meddelas av myndigheten och inte av regeringen. Det kan dock vara lämpligt att meddela generella föreskrifter på förordningsnivå för att ge myndigheten stöd för bedömningarna oavsett föreskrifternas inriktning. Ett par remissinstanser, SPBI och OKQ8, anser att det som krävs för att ett ämne ska anses vara en restprodukt kommer innebära stor påverkan på möjligheterna att uppfylla kraven i den reduktionsplikt som föreslås i lagrådsremissen Reduktionsplikt för minskning av växthusgasutsläpp från bensin och dieselbränsle. För att minska denna

Prop. 2016/17:217

Prop. 2016/17:217 osäkerhet ska ett utkast till förordning remitteras så snart det är möjligt vilket Neste AB efterfrågat. Vid arbetet med framtagande av en förordning kommer frågan att analyseras vidare.

Regleringen av rapporteringskraven i förnybartdirektivet tas bort

Det anges i 1 kap. 3 § hållbarhetslagen att hållbarhetskriterierna i 2 kap. 1–5 §§ ska vara uppfyllda för att ett biodrivmedel eller flytande biobränsle ska få beaktas vid rapporteringen enligt direktivet. Det framgår av regeringens proposition Hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen (prop. 2009/10:164 s. 39) att regleringen var en genomförandeåtgärd. En sådan genomförandeåtgärd är dock inte nödvändig. Medlemsstaterna ansvarar för att rapporteringen görs i enlighet med direktivet och att det bara är hållbara biodrivmedel och flytande biobränslen som rapporteras. Regleringen i hållbarhetslagen bör därför ändras så att det i stället anges att hållbarhetskriterierna bör vara uppfyllda för att biodrivmedel eller flytande biobränslen ska anses vara hållbara.

	9	Krav på minskade utsläpp av
		växthusgaser

	Regeringens förslag: För att biodrivmedel eller flytande biobränslen
	ska anses som hållbara ska användningen av dessa bränslen medföra
	en minskning av utsläppen av växthusgaser, jämfört med de utsläpp
	som användning av fossila bränslen hade gett, med minst 50 procent
	om biodrivmedlet eller det flytande biobränslet har producerats i en
	anläggning som tagits i drift senast den 5 oktober 2015. Minskningen
	ska vara minst 60 procent om biodrivmedlet eller det flytande bio-
	bränslet har producerats i en anläggning som tagits i drift efter den
	5 oktober 2015. Utsläppen ska räknas från den produktionsprocess
	som börjar med odling av biomassa, inbegripet framställning av göd-
	sel för odlingen, och som pågår fram till och med användningen av
	biodrivmedlet eller det flytande biobränslet eller, om biodrivmedlet
	eller det flytande biobränslet framställs av avfall eller restprodukter,
	den produktionsprocess som börjar med omhändertagandet av avfallet
	eller restprodukterna. En anläggning anses vara tagen i drift så snart
	det förekommer fysisk produktion av biodrivmedel och flytande bio-
	bränslen på anläggningen.

		Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.
	I promemorians lagförslag anges inte från vilken punkt i produktionspro-
	cessen som utsläppen ska räknas.
		Remissinstanserna: Avfall Sverige, Energigas Sverige och E.ON Sve-
	rige AB anser att beräkningsreglerna för växthusgasutsläpp bör ändras för
	att ta hänsyn till de klimat- och samhällsnyttor som gör biogasen unik
	dvs. minskade växthusgasutsläpp till följd av användning av rötrest från
	biogasproduktion som gödningsmedel samt undvikande av metanutsläpp
24	från gödsel som rötas till biogas. Preem AB anser att kravet på minskning

av växthusgasutsläpp bör skärpas ytterligare så att reduktionen ska vara minst 60 procent från och med 1 januari 2018 oavsett när anläggningen tagits i drift och att kravet därefter höjs till 70 procent från och med 2021.

Skälen för regeringens förslag: Av det ursprungliga förnybartdirektivet och nuvarande regler i 2 kap. 1 § hållbarhetslagen följer att minskningen av utsläpp av växthusgaser ska vara minst 50 procent, jämfört med utsläppen om fossila bränslen i stället hade använts, för att ett biodrivmedel eller ett flytande biobränsle ska anses vara hållbart. För anläggningar som tas i drift den 1 januari 2017 eller senare är kravet på minskning av utsläppen minst 60 procent från och med den 1 januari 2018.

Genom en bestämmelse i ILUC-direktivet har kraven på minskade växthusgasutsläpp i förnybartdirektivet ändrats. Minskningen av utsläppen av växthusgaser ska enligt den nya bestämmelsen vara minst 35 procent under hela 2017. Detta gäller för biodrivmedel och flytande biobränslen som producerats i anläggningar som var i drift senast den 5 oktober 2015. Först från och med den 1 januari 2018 höjs kravet till 50 procent det vill säga ett år senare än enligt den ursprungliga lydelsen. Höjningen har således skjutits fram. Däremot har förnybartdirektivets krav på minskning av växthusgasutsläpp med minst 60 procent tidigarelagts genom ILUC-direktivet. I den ursprungliga lydelsen av direktivet anges att kravet på 60 procents minskning ska gälla från 1 januari 2018. Genom ILUC-direktivet gäller kravet från det datum som direktivet ska vara genomfört, vilket är den 10 september 2017. Kravet kopplas även till ett nytt datum för drifttagande av den anläggning där det biodrivmedel eller flytande biobränsle som kraven gäller för har producerats, det gäller anläggningar som tas i drift efter den 5 oktober 2015. Enligt förnybartdirektivets ursprungliga lydelse gäller kravet produktion i anläggningar som tagits i drift den 1 januari 2017 eller senare. I den nya artikeln i ILUC-direktivet görs ytterligare en ändring genom att det anges att en anläggning ska anses vara i drift så snart det har förekommit fysisk produktion av biodrivmedel eller flytande biobränslen. För att genomföra den ändrade artikeln i ILUC-direktivet krävs ändringar i hållbarhetslagen. Nya datum för drifttagande av anläggningar som styr kraven på utsläppsminskningar bör anges.

Eftersom utsläppen från avfall och restprodukter ska räknas först från den produktionsprocess som börjar med omhändertagandet och detta gäller för samtliga restprodukter, även sådana från jordbruk, vattenbruk, fiske och skogsbruk som uppkommit direkt i verksamheten, bör detta tydligt framgå av bestämmelsen. Ändringen som nu föreslås innebär att regleringen kommer att överensstämma med beräkningsreglerna i bilaga V, punkten C 18 i förnybartdirektivet. Svenska Bioenergiföreningen har synpunkter på förslaget men den nuvarande bestämmelsen i hållbarhetslagen tillämpas redan i dag i enlighet med direktivets lydelse och därför innebär regleringen ingen ändring i sak.

Det bör också införas en bestämmelse i lagtexten om när en anläggning ska anses vara tagen i drift eftersom detta regleras i direktivet.

Det är inte möjligt att öka kravet på minskning av växthusgasutsläpp ytterligare som Preem AB anser eftersom hållbarhetskriterierna är fullständigt harmoniserade vilket framgår av förnybartdirektivet. De synpunkter som lämnats från Avfall Sverige, Energigas Sverige och E.ON

Prop. 2016/17:217

Prop. 2016/17:217 Sverige AB vad gäller beräkningsreglerna för växthusgasutsläpp vid biogasproduktion rör bestämmelser som regleras på föreskriftsnivå.

10Fler uppgifter ska rapporteras till tillsynsmyndigheten

Regeringens förslag: Den som är rapporteringsskyldig ska även lämna uppgifter till tillsynsmyndigheten för bedömningen av hållbarhetskriterier enligt lagen och för Sveriges rapportering enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1513. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldigheten att lämna uppgifter.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: 2030-sekretariatet anser att det finns en osäkerhet

i branschen om hur rapporteringen ska göras och vilka överväganden som ska göras vid sammanställningen av data. Avfall Sverige och Energigas Sverige anser att det är viktigt att ändrade regler görs tydliga och aviseras i god tid så att företagen har möjlighet att hinna göra nödvändiga förändringar i tid samt att uppgiftslämnarbördan görs så låg som möjligt.

Skälen för regeringens förslag: I 3 kap. 1 e § hållbarhetslagen finns en skyldighet för den rapporteringsskyldige att rapportera vissa uppgifter till tillsynsmyndigheten. Det är mängden hållbara biodrivmedel och flytande biobränslen som skattskyldighet har inträtt för eller som används som ska rapporteras jämte information enligt artikel 18.3 andra stycket i förnybartdirektivet om hur hållbarhetskriterierna har uppfyllts.

Med anledning av ILUC-direktivet kommer Energimyndigheten att behöva hämta in fler uppgifter för rapportering än de som i dag anges i hållbarhetslagen. Det finns redan ett sådant behov, exempelvis måste myndigheten begära in uppgifter om vilka råvaror som används för produktion av biodrivmedel och flytande biobränslen. Bestämmelsen i lagen bör därför formuleras om. Det bör dock inte anges i lagen vilka ytterligare uppgifter som ska lämnas eftersom en sådan bestämmelse skulle bli alltför detaljerad. Den kan komma att behöva anpassas med korta tidsmarginaler exempelvis utifrån nya anvisningar från kommissionen. Bestämmelsen bör därför formuleras så att den innebär en skyldighet för den som är rapporteringsskyldig att, utöver mängderna hållbara biodrivmedel och flytande biobränslen, även lämna uppgifter till tillsynsmyndigheten för bedömningen av hållbarhetskriterier och för rapportering enligt förnybartdirektivet. Inriktningen är att det nuvarande andra stycket om rapporteringsskyldighet för åtgärder som nämns i artikel 18.3 andra stycket i förnybartdirektivet ska flyttas till hållbarhetsförordningen.

Det finns en upplysningsbestämmelse 3 kap. 1 e § hållbarhetslagen om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar

närmare föreskrifter om rapporteringsskyldigheten. I Energimyndighe-

tens föreskrifter om hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande Prop. 2016/17:217 biobränslen (STEMFS 2011:2) finns verkställighetsföreskrifter om rap-

portering. Med anledning av de ändringar som nu föreslås bör dock upplysningsbestämmelsen ersättas av ett bemyndigande till regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om skyldigheten att lämna uppgifter så att även andra föreskrifter än verkställighetsföreskrifter kan meddelas. Bestämmelser om skyldigheten att lämna uppgifter är av det slaget att den med stöd av ett normgivningsbemyndigande kan meddelas i förordning eller myndighetsföreskrifter. Tre remissinstanser 2030-sekretariatet, Avfall Sverige och Energigas Sverige framför synpunkter på förslaget om rapportering bl.a. att ändrade regler görs tydliga och aviseras i god tid. Avsikten är att det i föreskrifter på lägre nivå än i lag ska meddelas tydliga regler om rapportering som inte innebär fler administrativa krav än nödvändigt.

11	En ny återkallelsegrund och ändring i
	bestämmelsen om uppgiftsskyldighet
	mellan myndigheter

Regeringens förslag: Ett hållbarhetsbesked får även återkallas om
rapporteringsskyldigheten har upphört.
Myndigheter som utövar tillsyn över att lagar följs där uppfyllda
hållbarhetskriterier utgör ett villkor för att komma i fråga för en rättig-
het ska, på begäran från tillsynsmyndigheten enligt lagen om hållbar-
hetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen, överlämna
uppgifter som kan bidra till att identifiera rapporteringsskyldiga och
om den mängd biodrivmedel och flytande biobränsle som utgör eller
ingår i bränsle för vilket den rapporteringsskyldiges skattskyldighet
har inträtt enligt 5 kap. lagen om skatt på energi.
Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.
I promemorians lagförslag förtydligas inte att den sekretessbrytande be-
stämmelsen omfattar den mängd biodrivmedel och flytande biobränsle
som den rapporteringsskyldiges skattskyldighet har inträtt för.
Remissinstanserna: Skatteverket anser att förslaget medger utlämnan-
de av ett stort antal uppgifter och anser att det måste förtydligas vilka
slags uppgifter som ska lämnas ut samt att det är en fördel om utlämnan-
det ska ske elektroniskt.
Skälen för regeringens förslag
Ny återkallelsegrund
Enligt Energimyndighetens rapport är ett problem med dagens lagstift-
ning att det saknas en rättslig grund för att återkalla ett hållbarhetsbesked
på den rapporteringsskyldiges initiativ eller då aktören inte längre är rap-
porteringsskyldig. Energimyndigheten föreslår därför att en återkallelse-
grund läggs till i 3 kap. 1 d § hållbarhetslagen för de fall där bolag själva		27

Prop. 2016/17:217

ansöker om att återkalla hållbarhetsbeskedet, exempelvis då de inte längre är rapporteringsskyldiga. Myndigheten ser inte att det finns några problem gentemot förnybartdirektivet med att införa en sådan återkallelsegrund.

Som Energimyndigheten anger kan det uppkomma situationer då en aktör med hållbarhetsbesked inte längre är rapporteringsskyldig enligt hållbarhetslagen, exempelvis om aktören inte längre är skattskyldig enligt 4 kap. lagen (1994:1776) om skatt på energi. I dessa fall bör hållbarhetsbeskedet kunna återkallas. En bestämmelse om att ett hållbarhetsbesked ska återkallas om rapporteringsskyldigheten har upphört skulle dock innebära att det blir myndigheten som får ansvar för att kontrollera om så är fallet. En sådan uppgift skulle kunna bli mycket arbetskrävande för myndigheten. Det är inte heller lämpligt att, som Energimyndigheten föreslår i sin rapport, låta den som är rapporteringsskyldig ta initiativ till återkallelse av hållbarhetsbesked eftersom hållbarhetslagen är tvingande. Det som framstår som mest ändamålsenligt är att ta in en bestämmelse i hållbarhetslagen om att ett hållbarhetsbesked får återkallas om rapporteringsskyldighet enligt lagen inte längre föreligger så att myndigheten får en möjlighet att återkalla hållbarhetsbesked på den grunden.

Ändring i bestämmelsen om uppgiftsskyldighet mellan myndigheter

I 3 kap. 3 § hållbarhetslagen finns en upplysningsbestämmelse om att regeringen meddelar föreskrifter om uppgiftsskyldighet mellan myndigheter. Bestämmelsen har tagits fram för att den myndighet som utövar tillsyn enligt hållbarhetslagen kan ha behov av att ta del av uppgifter som finns hos annan myndighet, i huvudsak uppgifter hos Skatteverket.

Sekretessen hos en myndighet kan brytas genom en bestämmelse om uppgiftsskyldighet i lag eller förordning. Detta framgår av 10 kap. 28 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), där det föreskrivs att sekretess inte hindrar att en uppgift lämnas till en annan myndighet, om uppgiftsskyldighet följer av lag eller förordning. Tanken var att en sekretessbrytande bestämmelse skulle tas fram av regeringen. Någon sådan bestämmelse har dock inte meddelats. Eftersom det finns behov av en sekretessbrytande bestämmelse i hållbarhetsregelverket och denna kan tas in direkt i lagen bör bestämmelsen i lagen formuleras om från en upplysningsbestämmelse till en uppgiftsskyldighet som är sekretessbrytande. Skatteverket efterfrågar ett förtydligande om vilka uppgifter som ska lämnas ut och ett förtydligande om huruvida det kan ske elektroniskt. Uppgifterna som åsyftas är uppgifter hos Skatteverket om vilka som gjort avdrag i deklarationen enligt lagen om skatt på energi i sina punktskattedeklarationer för att tillsynsmyndigheten på så sätt ska kunna ta reda på vilka som omfattas av rapporteringsskyldighet men även uppgifter om den mängd biodrivmedel och flytande biobränsle som utgör eller ingår i bränsle för vilket den rapporteringsskyldiges skattskyldighet har inträtt enligt 5 kap. lagen om skatt på energi. Att det är dessa uppgifter som avses bör förtydligas i lagtexten. Uppgifterna hos Skatteverket omfattas av skattesekretess enligt 27 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen. Uppgifterna kommer att skyddas hos Energimyndigheten genom bestämmelserna i 30 kap. 23 § 1 offentlighets- och sekretesslagen och 9 § 1 offentlighets- och sekretessförordningen (2009:641) och punkten 9 i bilagan till

den förordningen. Beträffande frågan om elektroniskt utlämnande är Prop. 2016/17:217 utgångspunkten att sådant utlämnande får ske om inte annat är före-

skrivet.

12 Ikraftträdande

Regeringens förslag: Bestämmelserna ska träda i kraft den 1 januari 2018.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Svenska Petroleum & Biodrivmedel Institutet (SPBI) och OKQ8 anser att det senast 9 månader innan reglerna gällande reduktionsplikt träder i kraft bör finnas en klarhet och tydlighet i utformning och tolkning av definitionen av råvara, avfall respektive restprodukt. Det innebär att om förslagen till ändring i lagen om hållbarhetskriterier föreslås träda i kraft senast den 1 januari 2018, bör inte den föreslagna lagen om reduktionsplikt träda i kraft den 1 juli 2018.

Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 4 ska medlemsstaterna ha genomfört ILUC-direktivet i sina lagstiftningar senast den 10 september 2017. Ändringarna i hållbarhetslagen föreslås därför träda i kraft så snart det är möjligt vilket bedöms vara först den 1 januari 2018. Synpunkten från SPBI och OKQ8 avser ikraftträdande av förslaget i lagrådsremissen Reduktion av växthusgasutsläpp genom inblandning av biodrivmedel i bensin och dieselbränslen och den kan därför inte hanteras i dennaproposition. Det kan dock nämnas att planeringen är att ett förordningsutkast med bestämmelser bl.a. om vad som avses med restprodukt ska remitteras så snart det är möjligt.

13	Mål 2020 för andelen avancerade
	biodrivmedel

Regeringens förslag: Målet är att andelen avancerade biodrivmedel
2020 ska vara minst 0,5 procent av de 10 procentenheter som utgör
förnybartdirektivets mål för förnybar energi i transportsektorn.

Promemorians förslag innehåller inget förslag till mål för avancerade
biodrivmedel.
Skälen för regeringens förslag: Som framgår av avsnitt 5 innehåller
ILUC-direktivet i artikel 2.2 e en bestämmelse om att varje medlemsstat
ska sätta upp ett mål för minsta konsumtionsnivå av biodrivmedel
baserade på sådana råvaror som räknas upp i direktivets bilaga IX, del A
(avancerade biodrivmedel). Bland de råvaror som avses återfinns bl.a.
vissa avfall och restprodukter, såsom råtallolja. Vidare anges att målet
ska vara minst 0,5 procentenheter av de 10 procentenheter som utgör
förnybartdirektivets mål för förnybar energi i transportsektorn. Medlems-		29

Prop. 2016/17:217 staterna har dock möjliget att fastställa ett lägre nationellt mål, med hänvisning till de skäl som anges i direktivet.

För att räkna fram konsumtionsnivån av avancerade biodrivmedel i Sverige krävs att Energimyndighetens föreskrifter anpassas för att ta in ytterligare information från aktörerna, se avsnitt 10. Av detta skäl är det i dag svårt att få fram en exakt siffra. Enligt uppgifter från Energimyndigheten kan det i vart fall konstateras att andelen avancerade biodrivmedel för 2016 är mer än 4 procent vilket är högre än den nivå som anges i målet. Detta förhållande, dvs. att andelen avancerade biodrivmedel överträffar målnivån, förväntas gälla även under perioden fram till och med målåret 2020. Det kommer alltså inte att krävas några ytterligare åtgärder utöver befintliga eller aviserade styrmedel för att målet ska uppnås. Regeringen har dessutom nyligen presenterat Bränslebytet, vilket bl.a. innebär ett förslag om att en reduktionsplikt införs för bensin och diesel som i praktiken går långt utöver det som EU kräver. Regeringen bedömer att reduktionsplikten kommer att styra mot ökad användning av biodrivmedel med hög klimatprestanda, som i många fall kommer att produceras från de råvaror som räknas upp i bilaga IX del A.

14 Konsekvenser

Vilka berörs av förslaget?

Cirka 165 företag, kommuner och andra aktörer innehar hållbarhetsbesked, varav dock ett flertal ingår i koncernstrukturer med flera rapporteringsskyldiga bolag.

Effekter för miljön

Förslaget bedöms inte leda till några direkta effekter för miljön jämfört med dagens reglering. Skogsindustrierna anser i sitt remissvar att det återstår att se om införandet av ILUC-direktivet kommer begränsa Sveriges valfrihet i val av drivmedel. ILUC-direktivets tak för hur hög andel biodrivmedel från grödor som medlemsstaterna kan tillgodoräkna sig vid uppfyllelse av målen i artikel 3 hindrar dock inte Sverige från att ha en faktisk högre andel.

Av de mängder biodrivmedel som rapporterades 2015 hade ungefär 20 procent, räknat i energiinnehåll, sämre växthusgasminskning än 50 procent. Kravet i hållbarhetslagen på minskning av växthusgasutsläpp ökade från 35 procent till 50 procent den 1 januari 2017 vilket innebär att de biodrivmedel som har lägst minskning av utsläppen från växthusgaser kommer att försvinna från marknaden. Kravet på att anläggningar som tagits i drift efter den 5 oktober 2015, som följer av ILUC-direktivet, ska ha en utsläppsminskning om minst 60 procent kan bidra till att öka den genomsnittliga minskningen av utsläpp av växthusgaser.

Remissynpunkter vad gäller påverkan på möjligheterna att nå målen för transportsektorn till följd av förslaget till nya definitioner av avfall och restprodukt redovisas under rubriken Konsekvenser för företag och

näringsliv.

Effekter för Sveriges rapportering av måluppfyllelse

ILUC-direktivets ändrade regler för medlemsstaternas rapportering av måluppfyllelse inom transportsektorn innehåller tre delar som samtliga redovisas under direktivets avsnitt 4.3.

Det högsta bidraget från biodrivmedel och flytande biobränslen som producerats av spannmål, andra stärkelserika grödor, socker och oljegrödor och av grödor som odlats som huvudgrödor för i första hand energiändamål på jordbruksmark högst får vara 7 procent av den totala energianvändningen i transporter i medlemsstaterna 2020. Bestämmelsen innebär inte att Sverige är förhindrade att ha en högre andel nationellt. År 2015 hade Sverige 23,1 procent förnybar energi i transportsektorn enligt direktivets beräkningsmetod, vilket framgår av Energimyndighetens kortsiktsprognos (ER 2016:14). Någon väsentlig påverkan på Sveriges rapportering av andelen förnybar energi i transportsektorn förväntas inte.

El från förnybara energikällor i eldrivna järnvägstransporter ska anses ha 2,5 gånger energiinnehållet, el från förnybara energikällor i eldrivna vägfordon ska anses ha 5 gånger energiinnehållet och biodrivmedel från råvaror som anges i bilaga IX ska anses ha 2 gånger energiinnehållet. Ändringarna avseende el från förnybara energikällor förväntas ge en ökad andel förnybart i transportsektorn om cirka 2,6 procentenheter till följd av Sveriges elanvändning i järnväg. När det gäller bilaga IX har biodrivmedel från sådana råvaror även tidigare dubbelräknats och ändringen förväntas inte påverka måluppfyllelsen. I Sverige har det enligt tillgänglig statistik inte använts några drivmedel som uppfyller definitionen av förnybara flytande och gasformiga transportdrivmedel av ickebiologiskt ursprung.

Förenlighet med EU-rätten

Regleringen överensstämmer med de skyldigheter som följer av Sveriges anslutning till Europeiska unionen.

Konsekvenser för företag och näringsliv

Ändringarna av kraven på lägsta minsta minskning av utsläppen av växthusgaser kan komma att kräva justeringar av företagens kontrollsystem och inköpsrutiner. Det bedöms dock att kostnaderna är marginella. Det bedöms inte finnas några produktionsanläggningar i Sverige som inte klarar kraven på minskning av utsläppen av växthusgaser.

Förslaget om nya definitioner för avfall och restprodukter kan innebära att ämnen som i dag anses utgöra restprodukter av Energimyndigheten, som är tillsynsmyndighet, inte längre kommer göra det, beroende på hur ämnet kommer att förhålla sig till definitionerna i lagen och kommande kriterier för att tydliggöra definitionen av restprodukt på förordnings- eller föreskriftsnivå. Energimyndigheten har angett att myndigheten bedömer att den föreslagna ändringen framför allt påverkar råvaror som PFAD, FFA (fria fettsyror) och teknisk majsolja. Biodrivmedel från ämnen som inte anses vara restprodukter kommer att behöva spåras tillbaka till där odling av råvara skedde och utsläppen av växthusgaser ska också räknas från denna punkt. Om det inte är möjligt att spåra ämnet tillbaka till där odling skedde kommer ämnet inte kunna användas för produktion av biodrivmedel som uppfyller hållbarhetskriterierna. OKQ8 anser att om

Prop. 2016/17:217

Prop. 2016/17:217 förutsättningarna gällande vilka råvaror som är aktuella att använda för HVO förändras kraftigt från dagens situation så förändras även möjligheterna att uppfylla den föreslagna reduktionsplikten. Sveriges Petroleum & Biodrivmedel Institut anser att det saknas en konsekvensanalys av vilka konsekvenser förslaget till nya definitioner av avfall och restprodukt kommer ha på möjligheterna att få tag på biodrivmedel med låga utsläpp av växthusgaser för att uppfylla reduktionsplikten. Sveriges Bussföretag anser att förslaget om definition av restprodukt kommer att leda till att råvaror eller restprodukter som PFAD och teknisk majsolja, som idag används för produktion av HVO, inte längre blir tillgängliga för den svenska biodrivmedelsmarknaden och att ett minskat utbud av HVO kommer att leda till kraftigt höjda priser och hota regeringens målsättning om en omställning till en fossilfri fordonsflotta. Sveriges Bussföretag framför vidare att erfarenheter från omklassning av PFAD i Norge visar att priset på HVO ökade med cirka 3 norska kronor per liter vilket innebar att bl.a. bussbolag övergick till att köra på fossil diesel samt att HVO från PFAD ersattes med certifierad palmolja. Neste AB anser att förslaget om att det ska meddelas ytterligare föreskrifter vad gäller definitionen av restprodukt innebär att regeringens förslag om reduktionsplikt och det övergripande målet för transportsektorn till 2030 kan bli mycket svåra att klara av. Svenskt Näringsliv efterfrågar en samlad konsekvensanalys av vad genomförandet av ILUC-direktivet i kombination med införandet av reduktionsplikt kommer att innebära på längre sikt för transportkostnaderna och i förlängningen konkurrensförmågan.

Konsekvenserna av den föreslagna reduktionsplikten behandlas i lagrådsremissen Reduktion av växthusgasutsläpp genom inblandning av biodrivmedel i bensin och dieselbränslen. Tillgången på biodrivmedel är beroende av utvecklingen på de globala och regionala biodrivmedelsmarknaderna och svår att kvantifiera. Ökad efterfrågan från andra länder, t.ex. genom kommissionens förslag om ett uppdaterat förnybartdirektiv med en gemensam kvotplikt inom EU för avancerade biodrivmedel kan minska tillgången kortsiktigt men leder samtidigt till förutsättningar för ökad produktion. På samma sätt förväntas införandet av reduktionsplikten leda till förutsättningar för ökad produktion i Sverige. Det bedöms inte att föreslagna ändringar innebär någon risk för att Sverige inte kan nå det övergripande målet för transportsektorn till 2030.

Konsekvenser för myndigheter och domstolar

Energimyndigheten kan få vissa tillkommande arbetsuppgifter till följd av de ändringar som föreslås främst i fråga om rapportering. De eventuella tillkommande arbetsuppgifterna bedöms kunna finansieras inom befintliga anslag.

Energimyndighetens beslut enligt hållbarhetslagen får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Detta innebär att förslaget om att ett hållbarhetsbesked får återkallas av myndigheten om rapporteringsskyldigheten har upphört kan komma att medföra överklaganden till domstol. Hållbarhetssystemet har funnits sedan 2010. Hittills har endast ett beslut överklagats. När det gäller den nya återkallelsegrunden är bedömningen att förslaget inte kommer att påverka antalet överklagade beslut annat än

marginellt. Förslaget bedöms därför inte få några konsekvenser för dom- Prop. 2016/17:217 stolarna.

15 Författningskommentar

1 kap.

2 §

Definitionerna av avfall, restprodukter och produktionskedja ändras. Definitionen av avfall är densamma som tidigare med tillägget att äm-

nen som avsiktligt har manipulerats eller kontaminerats för att anses som avfall inte ska anses vara avfall vid tillämpningen av lagen. Första delen i definitionen är hämtad från Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1513 av den 9 september 2015 om ändring av direktiv 98/70/EG om kvaliteten på bensin och dieselbränslen och om ändring av direktiv 2009/28/EG om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor (ILUC-direktivet). Denna del av definitionen överensstämmer med hur uttrycket avfall bestäms enligt 15 kap. miljöbalken. Bedömningen av huruvida ett ämne eller föremål är att anse som avfall bör därför, i denna del, göras med utgångspunkt i miljöbalkens bestämmelser. Formuleringen om att ämnen som avsiktligt har manipulerats eller kontaminerats för att anses som avfall inte ska anses vara avfall har vid framtagandet av ILUC-direktivet hämtats från Meddelande från kommissionen om det praktiska genomförandet av EU:s hållbarhetssystem för biodrivmedel och flytande biobränslen och om beräkningsregler för biodrivmedel (2010/C160/02) och tillämpas därför redan av medlemsstaterna. Den nya definitionen i lagen innebär därför inte någon ändring i sak av hur regelverket ska tillämpas.

Definitionen av restprodukter har anpassats till ILUC-direktivets definition. Om ett ämne anses vara en restprodukt eller inte får betydelse vid växthusgasberäkningen enligt 2 kap. 1 § eftersom minskningen ska bedömas för hela produktionskedjan och denna kedja börjar först vid omhändertagandet av ett ämne som anses vara en restprodukt. Om ett ämne anses vara en restprodukt eller inte får också betydelse vid bedömningen av huruvida de s.k. markkriterierna i 2 kap. 2–5 §§ gäller. Markkriterierna gäller inte om ett ämne anses vara en restprodukt. Dock ska kriterierna gälla om restprodukten kommer från jordbruk, vattenbruk, fiske eller skogsbruk förutsatt att den har uppkommit direkt i en sådan verksamhet och inte i en därmed förknippad industri eller vid bearbetning. Detta framgår av 1 kap. 3 § andra stycket. Jfr regeringens proposition Införande av hållbarhetsbesked i lagen (2010:598) om hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen (prop. 2010/11:152 s. 23) i fråga om att processen inte avsiktligt får ha ändrats för att producera materialet. I 2 a § får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ett bemyndigande att, i fråga om restprodukt, meddela ytterligare föreskrifter om vad som i lagen avses med ett ämne som inte är den eller de slutprodukter som en produktionsprocess direkt ska

producera, eller vad som avses med huvudsyftet med processen.

Prop. 2016/17:217 I definitionen av produktionskedja införs en precisering från direktivet i fråga om att restprodukter från jordbruk, vattenbruk, fiske och skogsbruk ska ha uppkommit direkt i verksamheten vilket innebär att de inte får ha uppkommit i en därmed förknippad industri eller vid bearbetning. Definitionen ändras även redaktionellt.

Övervägandena finns i avsnitt 8.

2 a §

Paragrafen är ny. Det finns ytterligare föreskrifter på lägre nivå än i lag om vad som avses med att ett ämne inte är den eller de slutprodukter som en produktionsprocess direkt ska producera, eller vad som avses med huvudsyftet med processen.

Övervägandena finns i avsnitt 8.

3 §

Hänvisningen till rapporteringskraven i förnybartdirektivet i första stycket tas bort och det anges i stället att hållbarhetskriterierna, dvs. kraven i 2 kap. 1–5 §§, ska vara uppfyllda för att biodrivmedel eller flytande biobränslen ska anses som hållbara. Andra stycket har anpassats till den nya definitionen av restprodukter från jordbruk, vattenbruk, fiske eller skogsbruk i ILUC-direktivet, dvs. om en restprodukt från en sådan verksamhet har uppkommit direkt i verksamheten och inte i en därmed förknippad industri eller vid bearbetning så gäller de s.k. markkriterierna i 2 kap. 2–5 §§. Nuvarande tredje stycke tas bort. Paragrafen ändras även redaktionellt.

Övervägandena finns i avsnitt 8.

2 kap.

1 §

Paragrafen anpassas till ILUC-direktivets krav på minskade växthusgasutsläpp. Utsläppen från avfall och restprodukter ska räknas först från den produktionsprocess som börjar med omhändertagandet och detta gäller för samtliga restprodukter, även sådana från jordbruk, vattenbruk, fiske och skogsbruk som uppkommit direkt i verksamheten och inte i en därmed förknippad industri eller vid bearbetning. Denna reglering överensstämmer med beräkningsreglerna i bilaga V, punkten C 18 i förnybartdirektivet. Paragrafen ändras även redaktionellt. Jfr 2 kap. 1 a § när det gäller uttrycket tagits i drift.

Övervägandena finns i avsnitt 9.

1 a §

Paragrafen är ny. Av artikel 2.5 ILUC-direktivet framgår att en anläggning ska anses vara tagen i drift så snart det har förekommit fysisk produktion av biodrivmedel. Fysisk produktion bör omfatta de delar av en produktionskedja som sker på anläggningen i fråga. Produktionskedja definieras i 1 kap. 2 § som den produktionsprocess som börjar med odling av biomassan, inbegripet framställning av gödsel för odlingen, och som pågår fram till och med användningen av biodrivmedlet eller det flytande

biobränslet. Detta innebär att om exempelvis hantering av råvaror har Prop. 2016/17:217 påbörjats på en anläggning bör den kunna anses vara tagen i drift.

Övervägandena finns i avsnitt 9.

3 kap.

1 d §

En ny återkallelsegrund införs i andra stycket. Ett hållbarhetsbesked får återkallas av tillsynsmyndigheten om rapporteringsskyldigheten har upphört. Rapporteringsskyldigheten upphör när aktören inte längre är skattskyldig enligt 4 kap. lagen (1994:1776) om skatt på energi för bränsle som helt eller delvis utgörs av biodrivmedel eller flytande biobränsle eller inte längre i yrkesmässig verksamhet använder flytande biobränsle som varken utgör eller ingår i bränsle som är skattepliktigt, jfr 3 kap. 1 §. Tidigare reglering i andra stycket flyttas till ett nytt tredje stycke där en hänvisning till första stycket läggs till. Bestämmelsen ändras även redaktionellt.

Övervägandena finns i avsnitt 11.

1 e §

Paragrafen ändras genom att två nya punkter läggs till i första stycket. I tredje punkten regleras att den som är rapporteringsskyldig ska lämna uppgifter för bedömningen av hållbarhetskriterier enligt lagen och i fjärde punkten regleras att uppgifter ska lämnas för Sveriges rapportering enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1513. De uppgifter som avses är bl.a. uppgifter om råvaror. Nuvarande andra stycket tas bort. I det nya andra stycket får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ett bemyndigande att meddela föreskrifter om skyldigheten att lämna uppgifter. Bestämmelser om uppgiftsskyldigheten, bl.a. om vilka uppgifter som ska lämnas, framgår därför av förordning eller myndighetsföreskrifter.

Övervägandena finns i avsnitt 10.

3 §

Paragrafen ändras och formuleras som en uppgiftsskyldighet, jfr 10 kap. 28 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Syftet är att den myndighet som utövar tillsyn enligt hållbarhetslagen ska kunna ta del av vissa sekretessbelagda uppgifter som finns hos annan myndighet. De uppgifter som åsyftas är uppgifter hos Skatteverket om vilka som gjort avdrag i deklarationen enligt lagen (1994:1776) om skatt på energi för att tillsynsmyndigheten på så sätt ska kunna ta reda på vilka som omfattas av rapporteringsskyldighet men även uppgifter om den mängd biodrivmedel och flytande biobränsle som utgör eller ingår i bränsle för vilket den rapporteringsskyldiges skattskyldighet har inträtt enligt 5 kap. lagen om skatt på energi.

Övervägandena finns i avsnitt 11.

Prop. 2016/17:217

Bilaga 1

15.9.2015		Europeiska unionens officiella tidning	L 239/1
	SV

(Lagstiftningsakter)

DIREKTIV

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV (EU) 2015/1513 av den 9 september 2015

om ändring av direktiv 98/70/EG om kvaliteten på bensin och dieselbränslen och om ändring av direktiv 2009/28/EG om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 192.1 och artikel 114 jämförd med artikel 1.3–1.13 och artikel 2.5–2.7 i detta direktiv,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

efter att ha hört Regionkommittén,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (2), och

av följande skäl:

(1)Enligt artikel 3.4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG (3) ska varje medlemsstat se till att andelen energi från förnybara källor när det gäller alla former av transporter år 2020 är minst 10 % av den slutliga energianvändningen i transporter i den medlemsstaten. Blandning av biodrivmedel i andra bränslen är en av de metoder som medlemsstaterna kan använda för att uppnå detta mål, och det väntas bidra mest till målet. I direktiv 2009/28/EG betonas det också att det är synnerligen viktigt med energieffektivitet inom transportsektorn, eftersom ett bindande procentmål för energi från förnybara energikällor sannolikt kommer att bli allt svårare att uppnå på ett hållbart sätt om den totala efterfrågan på energi inom transportsektorn fortsätter att öka. På grund av att energieffektivitet också är viktigt för att minska utsläppen av växthusgaser uppmuntras därför medlemsstaterna och kommissionen att inkludera mer ingående information om energieffektivitetsåtgärder inom transportsektorn i sina rapporter som ska läggas fram i enlighet med bilaga IV till Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/27/EU (4) och annan unionslagstiftning med relevans för främjandet av energieffektivitet inom transportsektorn.

(1) EUT C 198, 10.7.2013, s. 56.

(2) Europaparlamentets ståndpunkt av den 11 september 2013 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets ståndpunkt vid första behandlingen av den 9 december 2014 (EUT C 50, 12.2.2015, s. 1). Europaparlamentets ståndpunkt av den 28 april 2015 (ännu ej offentliggjord i

EUT) och rådets beslut av den 13 juli 2015.

(3) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG av den 23 april 2009 om främjande av användningen av energi från förnybara

energikällor och om ändring och ett senare upphävande av direktiven 2001/77/EG och 2003/30/EG (EUT L 140, 5.6.2009, s. 16).

(4) Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/27/EU av den 25 oktober 2012 om energieffektivitet, om ändring av direktiven 2009/125/EG och 2010/30/EU och om upphävande av direktiven 2004/8/EG och 2006/32/EG (EUT L 315, 14.11.2012, s. 1).

Prop. 2016/17:217

Bilaga 1

L 239/2		Europeiska unionens officiella tidning	15.9.2015
	SV

(2)Mot bakgrund av unionens mål att ytterligare minska utsläppen av växthusgaser och drivmedlens stora andel av dessa utsläpp ska medlemsstaterna, enligt artikel 7a.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/70/EG (1), ålägga leverantörerna av bränsle eller energi att minska växthusgasutsläppen per energienhet under hela livscykeln med minst 6 % fram till den 31 december 2020 för drivmedel som används i unionen av vägfordon, mobila maskiner som inte är avsedda att användas för vägtransport, jordbruks- och skogsbrukstraktorer och fritidsbåtar när de inte är till sjöss. Blandning av biodrivmedel i fossila bränslen är en av de metoder som leverantörer har tillgång till för att minska växthusgasintensiteten för de fossila bränslen som de tillhandahåller.

(3)I direktiv 2009/28/EG fastställs hållbarhetskriterier som biodrivmedel och flytande biobränslen måste uppfylla för att räknas in med avseende på målen i det direktivet och för att kunna tas med i systemen för offentligt stöd. Dessa kriterier inbegriper krav på minimivärdet för minskade växthusgasutsläpp som biodrivmedel och flytande biobränslen måste uppnå jämfört med fossila bränslen. Identiska hållbarhetskriterier för biodrivmedel fastställs i direktiv 98/70/EG.

(4)Om betesmark eller jordbruksmark som tidigare var avsedd för livsmedels-, foder- och fibermarknaderna leds om till produktion av biodrivmedel, kommer efterfrågan för andra ändamål än bränsleändamål behöva uppfyllas antingen genom intensifiering av den nuvarande produktionen eller genom att icke-jordbruksmark tas i bruk på annat håll. Det sistnämnda fallet utgör indirekt ändring av markanvändning och vid omställning av mark med stora kollager kan det leda till betydande utsläpp av växthusgaser. Direktiven 98/70/EG och 2009/28/EG bör därför ändras så att de innehåller bestämmelser för att hantera effekterna av indirekt ändring av markanvändning med tanke på att de biodrivmedel som finns i dag huvudsakligen produceras från grödor som odlas på befintlig jordbruksmark. I dessa bestämmelser bör vederbörlig hänsyn tas till behovet av att skydda redan gjorda investeringar.

(5)Utifrån de prognoser för efterfrågan av biodrivmedel som tillhandahållits av medlemsstaterna och de uppskattade utsläpp till följd av indirekt ändring av markanvändning för olika typer av råvaror till biodrivmedel, är det troligt att utsläppen av växthusgaser till följd av indirekt ändring av markanvändning är betydande, och skulle kunna innebära att vinsterna i form av minskade utsläpp av växthusgaser för enskilda biodrivmedel helt eller delvis går förlorade. Detta beror på att nästan hela produktionen av biodrivmedel 2020 förväntas komma från grödor som odlats på mark som skulle kunna användas för att försörja livsmedels- och fodermarknaderna. För att minska sådana utsläpp är det lämpligt att skilja mellan olika grupper av grödor, såsom oljeväxter, socker och spannmål och andra stärkelserika grödor i enlighet med detta. Det är även nödvändigt att uppmuntra forskning om och utveckling av nya avancerade biodrivmedel som inte konkurrerar med livsmedelsgrödor, och fortsätta att undersöka hur olika grupper av grödor påverkar både direkt och indirekt ändring av markanvändning.

(6)I syfte att undvika incitament för en avsiktligt ökad produktion av restprodukter från bearbetning på bekostnad av huvudprodukten bör man i definitionen av restprodukt från bearbetning utesluta restprodukter som är resultatet av en produktionsprocess som avsiktligt har ändrats i det syftet.

(7)Flytande förnybara bränslen kommer troligtvis att krävas för att transportsektorn ska minska sina utsläpp av växthusgaser. Avancerade biodrivmedel, till exempel sådana som framställs från avfall och alger, ger stora minskningar av växthusgasutsläpp med låg risk för indirekt ändring av markanvändning och de konkurrerar inte direkt med livsmedels- och fodermarknaderna om jordbruksmarken. Det är därför lämpligt att uppmuntra till mer forskning om och ökad utveckling och produktion av sådana avancerade biodrivmedel eftersom dessa för närvarande inte är kommersiellt tillgängliga i större mängder, vilket delvis beror på konkurrensen om offentligt stöd med etablerad livsmedels- och grödobaserad biodrivmedelsteknik.

(8)Det vore önskvärt att redan 2020 nå en betydligt högre konsumtionsnivå av avancerade biodrivmedel i unionen jämfört med nuvarande förbrukning. Varje medlemsstat bör främja förbrukning av avancerade biodrivmedel och sträva efter att uppnå en lägsta konsumtionsnivå av avancerade biodrivmedel på sina territorier, genom att fastställa ett icke rättsligt bindande nationellt mål som de ska försöka nå inom ramen för skyldigheten att se till att andelen energi från förnybara källor när det gäller alla former av transporter år 2020 är minst 10 % av den slutliga energianvändningen i transporter i den medlemsstaten. Om medlemsstaterna har planer för att nå sina nationella mål, bör de offentliggöras för att öka öppenheten och förutsägbarheten för marknaden.

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 98/70/EG av den 13 oktober 1998 om kvaliteten på bensin och dieselbränslen och om ändring av rådets direktiv 93/12/EEG (EGT L 350, 28.12.1998, s. 58).

Prop. 2016/17:217

Bilaga 1

15.9.2015		Europeiska unionens officiella tidning	L 239/3
	SV

(9)Det är också lämpligt att medlemsstaterna rapporterar till kommissionen om konsumtionsnivån av avancerade biodrivmedel på sina territorier vid tidpunkten för fastställandet av de nationella målen och om vad de uppnått i fråga om dessa nationella mål 2020, om vilket en sammanfattande rapport bör offentliggöras, för att bedöma ändamålsenligheten av de åtgärder som införts genom detta direktiv när det gäller minskning av risken för växthusgasutsläpp på grund av indirekt ändring av markanvändning genom främjandet av avancerade biodrivmedel. Avancerade biodrivmedel som påverkar indirekt ändring av markanvändning i liten utsträckning och som ger stora totala minskningar av växthusgasutsläpp och främjandet av dessa förväntas att även fortsätt ningsvis spela en viktig roll för att minska användningen av fossila drivmedel i transportsektorn och utvecklingen av koldioxidsnål transportteknik efter 2020.

(10)Europeiska rådet betonar i sina slutsatser från den 23 och 24 oktober 2014 att det inom ramen för klimat- och energipolitiken fram till 2030 är viktigt att minska växthusgasutsläppen och riskerna med beroendet av fossila bränslen i transportsektorn, och uppmanar kommissionen att ytterligare studera instrument och åtgärder för ett heltäckande och teknikneutralt tillvägagångssätt för att främja utsläppsminskning och energieffektivitet i transportsektorn, för eldrivna transporter och för förnybara energikällor i transportsektorn även efter 2020.

(11)Det är också viktigt att färdplanen för energi från förnybara energikällor för perioden efter 2020, som kommissionen ska lägga fram 2018 i enlighet med artikel 23.9 i direktiv 2009/28/EG, även för transportsektorn, utarbetas som en del av en bredare energi- och klimatrelaterad teknik- och innovationsstrategi för unionen, som ska utarbetas i enlighet med Europeiska rådets slutsatser från den 20 mars 2015. Därför bör man i god tid se över ändamålsenligheten i incitamenten för utveckling och spridning av avancerad biodrivmedelsteknik så att slutsatserna av den översynen kan beaktas fullt ut när färdplanen för perioden efter 2020 utarbetas.

(12)Skillnaderna i de uppskattade utsläppen till följd av indirekt ändring av markanvändning uppkommer av att olika indata och huvudantaganden använts i fråga om jordbrukets utveckling, till exempel trenderna för jordbrukets avkastning och produktivitet, allokering till samprodukter och observerad global ändrad markanvändning och avskogningstakt, vilka är utanför biodrivmedelstillverkarnas kontroll. De flesta råvarorna för biodrivmedel produceras i unionen, men de uppskattade utsläppen på grund av indirekt ändring av markanvändning förväntas i första hand uppstå utanför unionen, i områden där produktionsökningen sannolikt kommer att åstadkommas till lägsta kostnad. Särskilt antagandena om omvandlingen av tropiska skogar och dräneringen av torvmark utanför unionen påverkar kraftigt de uppskattade utsläpp på grund av indirekt ändring av markanvändning som hör samman med tillverkning av biodiesel från oljegrödor och det är därför ytterst viktigt att se till att sådana data och antaganden ses över i linje med senaste tillgängliga informationen om ändrad markanvändning och avskogning, inbegripet tillvaratagande av framstegen på dessa områden genom pågående internationella program. Kommissionen bör därför, på grundval av bästa tillgängliga vetenskapliga rön, lämna en rapport till Europapar lamentet och rådet i vilken den granskar ändamålsenligheten i de åtgärder som införs genom detta direktiv när det gäller att begränsa växthusutsläppen i samband med indirekt ändring av markanvändning till följd av produktion av biodrivmedel och flytande biobränslen, samt granskar möjligheterna att i hållbarhetskriterierna införa justerade faktorer för beräkning av utsläpp som orsakas genom indirekt ändring av markanvändning.

(13)För att på lång sikt säkerställa konkurrenskraften för biobaserade industrisektorer och, i linje med kommissionens meddelande av den 13 februari 2012 med titeln Innovation för hållbar tillväxt: En bioekonomi för Europa och kommissionens meddelande av den 20 september 2011 med titeln Färdplan för ett resurseffektivt Europa, främja integrerade och diversifierade bioraffinaderier i hela Europa, bör förbättrade incitament i enlighet med direktiv 2009/28/EG fastställas på ett sätt som ger företräde för användning av biomassa som inte har högt ekonomiskt värde för annan användning än som biodrivmedel.

(14)En ökad användning av el från förnybara energikällor är ett sätt att möta många utmaningar inom transportsektorn och andra energisektorer. Det är därför lämpligt att ge ytterligare incitament för att stimulera till användning av el från förnybara källor inom transportsektorn och att höja multipliceringsfaktorerna vid beräkningen av bidraget från el från förnybara energikällor inom eldrivna järnvägstransporter och i eldrivna vägfordon i syfte att förstärka deras införande och genomslag på marknaden. Dessutom bör ytterligare åtgärder som syftar till att uppmuntra energieffektivitet och energibesparingar inom transportsektorn övervägas.

Prop. 2016/17:217

Bilaga 1

L 239/4		Europeiska unionens officiella tidning	15.9.2015
	SV

(15)Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG (1) bidrar till att unionen närmar sig ett ”återvinnings samhälle”, genom att sträva efter att undvika avfallsgenerering och att använda avfall som en resurs. Genom avfallshierarkin fastställs en prioriteringsordning för vad som allmänt utgör det totalt sett bästa miljöalternativet inom lagstiftning och politik på avfallsområdet. Medlemsstaterna bör stödja användningen av återvinnings material, i enlighet med avfallshierarkin och målet att bli ett återvinningssamhälle, och bör när så är möjligt, inte stödja deponering eller förbränning av sådant återvinningsmaterial. Vissa av de råvaror som medför låga risker för indirekt ändring av markanvändning kan anses vara avfall. De kan dock fortfarande användas för andra ändamål som skulle utgöra en högre prioritering än energiåtervinning i den avfallshierarki som fastställs i artikel 4 i direktiv 2008/98/EG. Därför är det lämpligt att medlemsstaterna tar vederbörlig hänsyn till avfallshierarki principen i alla stimulansåtgärder för att främja biodrivmedel som innebär låga risker för indirekt ändring av markanvändning eller andra åtgärder för att minimera incitamenten till bedrägeri i samband med produktionen av dessa biodrivmedel så att incitamenten att använda sådana råvaror för biodrivmedel inte motverkar ansträng ningarna för att minska avfallet eller öka återvinningen samt se till att tillgängliga resurser används hållbart och effektivt. Medlemsstaterna kan ta upp åtgärder som de vidtar i detta sammanhang i sin rapportering enligt direktiv 2009/28/EG.

(16)Minimitröskeln för växthusgasutsläppsminskningar för biodrivmedel och flytande biobränslen som produceras i nya anläggningar bör höjas för att förbättra dessas samlade växthusgasbalans samt avskräcka från ytterligare investeringar i anläggningar med låg prestanda vad gäller minskade växthusgasutsläpp. Genom denna ökning skyddas investeringar i produktionskapacitet för framställning av biodrivmedel och flytande biobränslen i enlighet med artikel 19.6 andra stycket i direktiv 2009/28/EG.

(17)För att förbereda övergången till avancerade biodrivmedel och minimera de totala indirekta effekterna av förändrad markanvändning är det lämpligt att begränsa mängden biodrivmedel och flytande biobränslen som produceras av spannmål och andra stärkelserika grödor, socker och oljegrödor och av grödor som odlas som huvudgrödor för i första hand energiändamål på jordbruksmark och som kan tillgodoräknas när det gäller uppfyllandet av de mål som fastställs i direktiv 2009/28/EG utan att begränsa den totala användningen av sådana biodrivmedel och flytande biobränslen. I enlighet med artikel 193 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) påverkar inte fastställandet av ett gränsvärde på unionsnivå medlemsstaternas möjlighet att föreskriva lägre gränsvärden för mängden biodrivmedel och flytande biobränslen som produceras av spannmål och andra stärkelserika grödor, socker och oljegrödor och av grödor som odlas som huvudgrödor i första hand för energiändamål på jordbruksmark och som kan räknas på nationell nivå när det gäller uppfyllandet av de mål som fastställs i direktiv 2009/28/EG.

(18)Medlemsstaterna bör ha möjlighet att välja att tillämpa gränsvärdet på mängden biodrivmedel som produceras av spannmål och andra stärkelserika grödor, socker och oljegrödor och av grödor som odlas som huvudgrödor för i första hand energiändamål på jordbruksmark som kan räknas när det gäller uppfyllandet av det mål som fastställs i artikel 7a i direktiv 98/70/EG.

(19)Medlemsstaterna bör, i överenstämmelse med behovet att begränsa mängden biodrivmedel och flytande biobränslen som produceras av spannmål och andra stärkelserika grödor, socker och oljegrödor och av grödor som odlas som huvudgrödor för i första hand energiändamål på jordbruksmark, ha som mål att fasa ut stöd till förbrukning av sådana biodrivmedel och flytande biobränslen när den överskrider gränsvärdet.

(20)En begränsning av mängden biodrivmedel och flytande biobränslen som produceras av spannmål och andra stärkelserika grödor, socker och oljegrödor och av grödor som odlas som huvudgrödor för i första hand energiändamål på jordbruksmark, och som kan räknas mot de mål som fastställs i direktiv 2009/28/EG påverkar inte medlemsstaternas frihet att själva planera hur de ska gå till väga för att iaktta den föreskrivna andelen konventionella biodrivmedel inom det övergripande målet på 10 %. Följaktligen är tillträdet till marknaden för de biodrivmedel som produceras av anläggningar i drift före utgången av 2013 fortfarande helt öppet. Det här direktivet påverkar därför inte de berättigade förväntningarna hos aktörer som driver sådana anläggningar.

(21)De preliminära medelvärdena för de beräknade utsläpp som orsakas genom indirekta ändringar av markanvändningen bör ingå i drivmedelsleverantörernas och kommissionens rapportering av växthusgasutsläpp

från biodrivmedel enligt direktiv 98/70/EG samt i kommissionens rapportering av växthusgasutsläpp från

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG av den 19 november 2008 om avfall och om upphävande av vissa direktiv (EUT L 312, 22.11.2008, s. 3).

Prop. 2016/17:217

Bilaga 1

15.9.2015		Europeiska unionens officiella tidning	L 239/5
	SV

biodrivmedel och flytande biobränslen enligt direktiv 2009/28/EG. Biodrivmedel som framställs av råvaror som inte leder till ytterligare efterfrågan på mark, t.ex. avfallsråvaror bör tilldelas en nollutsläppsfaktor.

(22)Risk för indirekt ändring av markanvändning kan uppstå om särskilda grödor för icke-livsmedelsändamål som i första hand odlas för energiändamål odlas på befintlig jordbruksmark som används för produktion av livsmedel och foder. Jämfört med livsmedels- och fodergrödor kan dock särskilda sådana grödor som i första hand odlas för energiändamål ge större skördar och bidra till återställandet av allvarligt skadad och kraftigt förorenad mark. Informationen om produktionen av biodrivmedel och flytande biobränslen från sådana särskilda grödor och hur den påverkar en ändrad markanvändning är knapphändig. Därför bör kommissionen också övervaka och regelbundet rapportera om läget vad gäller produktionen och förbrukningen i unionen av biodrivmedel och flytande biobränslen som framställts från sådana särskilda grödor samt övervaka och rapportera om de därmed förbundna effekterna. Befintliga projekt i unionen bör identifieras och användas för att förbättra informationsbasen för en mer ingående analys av både risker och fördelar i fråga om miljöhållbarhet.

(23)Ökad avkastning i jordbrukssektorer genom intensifierad forskning, teknisk utveckling och kunskapsöverföring som överstiger de nivåer som skulle ha gällt om det inte hade funnits några produktionsfrämjande system för biodrivmedel som baseras på foder- och livsmedelsgrödor, samt odling av en andra årlig gröda på områden som inte tidigare användes för att odla en andra årlig gröda, kan bidra till att begränsa indirekt ändring av markanvändning. I den mån åtgärder för att minska indirekt ändring av markanvändning på nationell nivå eller projektnivå kan kvantifieras skulle åtgärder som införs genom detta direktiv kunna återspegla dessa produktions förbättringar både när det gäller minskningar av de beräknade utsläppsvärdena för indirekt ändring av markanvändning och bidraget från biodrivmedel som baseras på livsmedels- och fodergrödor till det mål för andelen energi från förnybara källor inom transportsektorn som ska uppnås 2020.

(24)Frivilliga certifieringssystem spelar en allt större roll i att tillhandahålla bevisning för uppfyllnad av hållbarhetskraven i direktiven 98/70/EG och 2009/28/EG. Det är därför lämpligt att ge kommissionen mandat att kräva att man inom frivilliga certifieringssystem, inbegripet inom dem som redan har erkänts av kommissionen i enlighet med artikel 7c.6 i direktiv 98/70/EG och artikel 18.6 i direktiv 2009/28/EG, regelbundet ska rapportera om sin verksamhet. Sådana rapporter bör offentliggöras i syfte att öka insynen och förbättra kommissionens kontroll. Vidare skulle en sådan rapportering tillhandahålla den information som kommissionen behöver för att kunna rapportera om hur de frivilliga certifieringssystemen fungerar i syfte att kunna peka på bästa praxis och vid behov lägga fram ett förslag om hur denna bästa praxis bör främjas ytterligare.

(25)För att bidra till en väl fungerande inre marknad är det lämpligt att förtydliga under vilka villkor principen om ömsesidigt erkännande gäller mellan alla typer av system som säkerställer att hållbarhetskriterierna uppfylls för biodrivmedel och flytande biobränslen som inrättats i enlighet med direktiven 98/70/EG och 2009/28/EG.

(26)Det är mycket viktigt på alla nivåer med en god förvaltning och en rättighetsbaserad strategi, som omfattar alla mänskliga rättigheter, när det gäller att trygga livsmedels- och näringsförsörjningen, och det bör råda samstämmighet mellan olika strategier i händelse av negativa effekter på livsmedels- och näringstryggheten. I detta sammanhang är en god förvaltning av och säkerhet för besittningsrätt och nyttjanderätt till mark av särskild vikt. Därför bör medlemsstaterna respektera principerna för ansvarsfulla investeringar i jordbruks- och livsmedelssystem, som antogs av FN:s livsmedels- och jordbruksorganisations kommitté för globalt tryggad livsmedelsförsörjning i oktober 2014. Medlemsstaterna uppmuntras också att stödja genomförandet av de frivilliga riktlinjerna för ansvarsfull förvaltning av besittningsrätt till mark, fiske och skogar inom ramen för nationell livsmedelstrygghet, som antogs av kommittén för globalt tryggad livsmedelsförsörjning i oktober 2013.

(27)Trots att biodrivmedel som baseras på livsmedels- och fodergrödor generellt förknippas med risker för indirekt ändring av markanvändning finns det undantag. Medlemsstaterna och kommissionen bör uppmuntra utveckling och användning av system som på ett tillförlitligt sätt kan visa att en viss mängd råvara för biodrivmedel som producerats inom ett visst projekt inte har trängt undan produktion för andra ändamål. Exempel på detta kan vara när produktionen av biodrivmedel är lika stor som mängden överskottsproduktion som uppnåtts genom investeringar i förbättrad produktivitet över de nivåer som annars skulle ha uppnåtts i avsaknad av sådana produktivitetsfrämjande system, eller när biodrivmedel produceras på mark där direkt ändrad markanvändning förekommit utan betydande negativa effekter på markens befintliga ekosystemtjänster, inbegripet skydd av kollagren och den biologiska mångfalden. Medlemsstaterna och kommissionen bör undersöka möjligheterna att

Prop. 2016/17:217

Bilaga 1

L 239/6		Europeiska unionens officiella tidning	15.9.2015
	SV

fastställa kriterier för identifiering och certifiering av sådana system som på ett tillförlitligt sätt kan visa att en viss mängd råvara för biodrivmedel som producerats inom ett visst projekt inte har förflyttat produktion i andra syften än framställning av biodrivmedel och att denna råvara för biodrivmedel har producerats i överensstämmelse med unionens hållbarhetskriterier för biodrivmedel. Endast den mängd råvaror som svarar mot den faktiska minskningen av förflyttningen som uppnås genom systemet får beaktas.

(28)Det är lämpligt att anpassa reglerna för användningen av normalvärden för att säkerställa likabehandling för producenter oavsett var produktionen äger rum. Medan tredje länder har möjlighet att använda normalvärden måste unionens producenter använda sig av faktiska beräkningar om dessa är högre än normalvärdena eller om en rapport inte har lämnats in av medlemsstaten, vilket ökar deras administrativa börda. De nuvarande reglerna bör därför förenklas så att användningen av normalvärden inte begränsas till områden inom unionen som ingår i de förteckningar som avses i artikel 19.2 i direktiv 2009/28/EG och artikel 7d.2 i direktiv 98/70/EG.

(29)Till följd av ikraftträdandet av EUF-fördraget måste de befogenheter som i enlighet med direktiven 2009/28/EG och 98/70/EG tilldelas kommissionen anpassas till artikel 290 och 291 i EUF-fördraget.

(30)För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av direktiv 98/70/EG och 2009/28/EG bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (1).

(31)I syfte att göra det möjligt att anpassa direktiv 98/70/EG till den tekniska och vetenskapliga utvecklingen bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på tillägg av uppskattade typiska värden och normalvärden för biodrivmedel och anpassning av tillåtna analysmetoder när det gäller specifikationerna för bränsle och undantaget för ångtryck som tillåts för bensin som innehåller bioetanol, samt fastställande av normalvärden för växthusgasutsläpp när det gäller förnybara flytande och gasformiga transportbiodrivmedel av icke-biologiskt ursprung och avskiljning och användning av koldioxid för transportändamål.

(32)I syfte att göra det möjligt att anpassa direktiv 2009/28/EG till den tekniska och vetenskapliga utvecklingen, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på eventuella tillägg i förteckningen över råvaror för framställning av biodrivmedel och biodrivmedel vilkas bidrag till målet i artikel 3.4 ska anses vara två gånger så stort som deras energiinnehåll och även med avseende på tillägg av uppskattade typiska värden och normalvärden för möjliga biodrivmedels- och flytande biobränsle produktionskedjor, samt anpassning av energiinnehållet i transportdrivmedel i enlighet med bilaga III till direktiv 2009/28/EG till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen.

(33)Det är av särskilt betydelse att kommissionen vid tillämpningen av direktiv 98/70/EG och 2009/28/EG genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. När kommissionen förbereder och utarbetar delegerade akter bör den se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

(34)Kommissionen bör, mot bakgrund av de bästa och senast tillgängliga vetenskapliga rönen, göra en översyn av hur ändamålsenliga de åtgärder som införs genom detta direktiv har varit när det gäller att begränsa effekten växthusgasutsläpp som orsakas av indirekt ändring av markanvändning och att hitta möjliga vägar för att minimera effekterna av den effekten.

(35)Det är viktigt att kommissionen utan dröjsmål lägger fram ett heltäckande förslag till en kostnadseffektiv och teknikneutral strategi efter 2020 för att skapa ett långsiktigt perspektiv för investeringar i hållbara biodrivmedel som innebär låga risker för indirekt ändring av markanvändning och andra sätt att minska koldioxidutsläppen i transportsektorn.

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).

Prop. 2016/17:217

Bilaga 1

15.9.2015		Europeiska unionens officiella tidning	L 239/7
	SV

(36)I enlighet med den gemensamma politiska förklaringen från medlemsstaterna och kommissionen om förklarande dokument av den 28 september 2011 (1) har medlemsstaterna åtagit sig att, i de fall detta är berättigat, låta anmälan av införlivandeåtgärder åtföljas av ett eller flera dokument som förklarar förhållandet mellan de olika delarna i direktivet och motsvarande delar i de nationella instrumenten för införlivande. Med avseende på detta direktiv anser lagstiftaren att översändandet av sådana dokument är berättigat.

(37)Eftersom målen för detta direktiv, nämligen att säkerställa en inre marknad för bränsle för vägtransporter och mobila maskiner som inte är avsedda att användas för vägtransporter och säkerställa efterlevnad av minimigränserna för miljöskydd vid användning av sådant bränsle, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av deras omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(38)Direktiven 98/70/EG och 2009/28/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Ändring av direktiv 98/70/EG

Direktiv 98/70/EG ska ändras på följande sätt:

1.I artikel 2 ska följande punkter läggas till:

”10. förnybara flytande och gasformiga transportdrivmedel av icke-biologiskt ursprung: flytande eller gasformiga bränslen av annat slag än biodrivmedel, vilkas energiinnehåll hämtas från andra förnybara energikällor än biomassa och som används inom transport,

11.stärkelserika grödor: grödor, framför allt spannmål (oavsett om det enbart är sädeskornen eller hela växten, till exempel vad gäller majs, som används), rotfrukter (till exempel potatis, jordärtskocka, sötpotatis, maniok och jams) och stamknölar (till exempel taro),

12.biodrivmedel som innebär låga risker för indirekt ändring av markanvändning: biodrivmedel vars råvaror för framställningen har producerats inom system som minskar förflyttningar av produktion i andra syften än framställning av biodrivmedel och som producerats i överensstämmelse med hållbarhetskriterierna för biodrivmedel i artikel 7b,

13.restprodukt från bearbetning: ett ämne som inte är den eller de slutprodukter som produktionsprocessen direkt söker att producera; den är inte huvudsyftet med produktionsprocessen och processen har inte avsiktligt ändrats för att producera den,

14.restprodukter från jordbruk, vattenbruk, fiske och skogsbruk: restprodukter som direkt genereras inom jordbruk, vattenbruk, fiske och skogsbruk; restprodukter från relaterad industri eller bearbetning inbegrips inte.”

2.Artikel 7a ska ändras på följande sätt:

a)I punkt 1 ska följande stycke införas efter första stycket:

”Medlemsstaterna får ge leverantörer av biodrivmedel för luftfarten möjlighet att välja om de vill bidra till den minskningsskyldighet som fastställs i punkt 2 i den här artikeln förutsatt att dessa biodrivmedel uppfyller hållbarhetskriterierna i artikel 7b.”

(1) EUT C 369, 17.12.2011, s. 14.

Prop. 2016/17:217

Bilaga 1

L 239/8		Europeiska unionens officiella tidning	15.9.2015
	SV

b)I punkt 2 ska följande stycke läggas till:

”Medlemsstaterna får föreskriva att det största bidraget från biodrivmedel som producerats av spannmål och andra stärkelserika grödor, socker och oljegrödor och av grödor som odlas som huvudgrödor för i första hand energiändamål på jordbruksmark för uppfyllandet av det mål som avses i första stycket i denna punkt, inte ska vara större än det största bidraget enligt artikel 3.4 d andra stycket i direktiv 2009/28/EG.”

c)Punkt 5 ska ersättas med följande:

”5. Kommissionen ska anta genomförandeakter i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 11.3 för att fastställa ingående bestämmelser för att medlemsstaterna enhetligt ska genomföra punkt 4 i den här artikeln.”

d)Följande punkter ska läggas till:

”6. Kommissionen ska ges befogenhet att senast den 31 december 2017 anta delegerade akter för att fastställa normalvärden för växthusgasutsläpp, om sådana värden inte redan har fastställts före den 5 oktober 2015, avseende

a)förnybara flytande och gasformiga transportdrivmedel av icke-biologiskt ursprung,

b)avskiljning och användning av koldioxid för transportändamål.

7.Inom den rapportering som anges i punkt 1 ska medlemsstaterna se till att drivmedelsleverantörerna årligen rapporterar till den myndighet som utsetts av medlemsstaten om produktionskedjorna för biodrivmedel, volymer av biodrivmedel som framställs av de råvaror som klassificeras i bilaga V del A och växthusgasutsläppen per energienhet under hela livscykeln, inbegripet de preliminära medelvärdena för de beräknade utsläpp från biodrivmedel som orsakas genom indirekt ändring av markanvändning. Medlemsstaterna ska rapportera dessa uppgifter till kommissionen.”

3.Artikel 7b ska ändras på följande sätt:

a)Punkt 2 ska ersättas med följande:

”2. Den minskning av växthusgasutsläppen som uppnås genom användningen av biodrivmedel som ska beaktas för de syften som anges i punkt 1 ska vara minst 60 % för biodrivmedel som produceras i anläggningar som tas i drift efter den 5 oktober 2015. En anläggning ska anses vara i drift så snart det har förekommit fysisk produktion av biodrivmedel.

För de anläggningar som var i drift senast den 5 oktober 2015 ska den minskning av växthusgasutsläppen som uppnås genom användningen av biodrivmedel som ska beaktas för de syften som anges i punkt 1 vara minst

35% fram till och med den 31 december 2017 och minst 50 % från och med den 1 januari 2018.

Den minskning av växthusgasutsläppen som uppnås genom användning av biodrivmedel ska beräknas i enlighet med artikel 7d.1.”

b)I punkt 3 ska andra stycket utgå.

4.Artikel 7c ska ändras på följande sätt:

a)I punkt 3 ska tredje stycket ersättas med följande:

”Kommissionen ska anta genomförandeakter i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 11.3 för att upprätta en förteckning över den lämpliga och relevanta information som avses i de första två styckena i denna punkt. Kommissionen ska särskilt se till att tillhandahållandet av informationen inte innebär en orimligt tung administrativ börda för aktörerna i allmänhet och för småbrukare, producentorganisationer och kooperativ i synnerhet.”

Prop. 2016/17:217

Bilaga 1

15.9.2015		Europeiska unionens officiella tidning	L 239/9
	SV

b)I punkt 5 ska följande stycken läggas till:

”De frivilliga certifieringssystem som avses i punkt 4 (nedan kallade frivilliga system) ska regelbundet och minst en gång om året offentliggöra en förteckning över de certifieringsorgan som de använder för oberoende granskning och för varje certifieringsorgan ange av vilken enhet eller nationell myndighet det har erkänts och vilken enhet eller nationell myndighet som utövar tillsyn över det.

För att framför allt förhindra bedrägerier får kommissionen på grundval av en riskanalys eller de rapporter som avses i punkt 6 andra stycket i denna artikel ange normerna för oberoende granskning och kräva att samtliga frivilliga system ska tillämpa dessa normer. Detta ska ske genom genomförandeakter som antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 11.3. Man ska i dessa akter ange en tidsram inom vilken frivilliga system måste tillämpa dessa normer. Kommissionen får upphäva beslut om godkännande av frivilliga system om dessa system inte tillämpar dessa normer under föreskriven tid.”

c)Punkt 6 ska ersättas med följande:

”6. Beslut enligt punkt 4 i den här artikeln ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 11.3. De ska ha en giltighetsperiod på högst fem år.

Kommissionen ska kräva att man inom varje frivilligt system, för vilket ett beslut har antagits enligt punkt 4, senast den 6 oktober 2016 och därefter årligen senast den 30 april, lägger fram en rapport för kommissionen som omfattar var och en av de punkter som anges i tredje stycket i den här punkten. Genomgående ska rapporten omfatta det föregående kalenderåret. Den första rapporten ska omfatta minst sex månader räknat från den 9 september 2015. Kravet på framläggande av rapport ska endast gälla frivilliga system som har varit i drift under minst 12 månader.

Senast den 6 april 2017 ska kommissionen överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet med en analys av de rapporter som avses i andra stycket i denna punkt, med en översyn av hur de avtal som avses i punkt 4 eller frivilliga system fungerar för vilka ett beslut har antagits i enlighet med denna artikel samt med ett fastställande av bästa praxis. Rapporten ska utgå från bästa tillgängliga information, inbegripet efter samråd med berörda parter, och praktiska erfarenheter av tillämpningen av de berörda avtalen eller systemen. Rapporten ska normalt innehålla en analys av

a)granskningarnas oberoende, metod och frekvens, både i förhållande till vad som anges i dessa avseenden i dokumentationen om systemet, vid den tidpunkt då det berörda systemet godkändes av kommissionen, samt med avseende på branschstandarder för bästa praxis,

b)tillgänglighet, erfarenhet och öppenhet beträffande tillämpningen av metoder för att upptäcka och åtgärda bristande efterlevnad, framför allt när det gäller att hantera förekomst av eller påståenden om allvarliga förseelser som har begåtts av systemets medlemmar,

c)öppenhet, framför allt när det gäller systemets tillgänglighet och tillgången till översättningar på de tillämpliga språken i de länder och regioner som råvarorna kommer från, förteckningar över godkända aktörer och relevanta certifikat samt granskningsrapporter,

d)berörda parters delaktighet, framför allt när det gäller samråd med urbefolkningar och lokalsamhällen före beslutsfattande vid utarbetandet och översynen av systemet samt under granskningar, liksom den respons som ges åt deras bidrag,

e)systemets allmänna tillförlitlighet, framför allt mot bakgrund av bestämmelserna om ackreditering av granskare och relevanta systemorgan samt om deras lämplighet och oberoende,

f)marknadsuppdatering av systemet, antal certifierade råvaror och biodrivmedel, uppdelade på ursprungsland och typ, samt antal deltagare,

Prop. 2016/17:217

Bilaga 1

L 239/10		Europeiska unionens officiella tidning	15.9.2015
	SV

g)vinster i termer av smidighet och effektivitet med att införa ett kontrollsystem som säkerställer att medlemmarna respekterar de hållbarhetskriterier som föreskrivs i ovannämnda system samt förhindra bedrägerier med särskild uppmärksamhet på upptäckt, hantering och uppföljning av misstänkta bedrägerier och andra oegentligheter samt där så är lämpligt det antal fall av bedrägerier eller oegentligheter som upptäckts,

och i synnerhet

h)alternativ i fråga om de enheter som ska bemyndigas att erkänna och utöva tillsyn över certifieringsorgan,

i)kriterier för erkännande eller ackreditering av certifieringsorgan,

j)regler för hur tillsynen av certifieringsorganen ska utföras,

k)sätt att underlätta eller förbättra främjandet av bästa praxis.

En medlemsstat får anmäla sitt nationella system till kommissionen. Kommissionen ska prioritera bedömningen av ett sådant system. Beslut om huruvida ett sådant anmält nationellt system uppfyller villkoren i detta direktiv ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 11.3 för att underlätta ömsesidigt bilateralt eller multilateralt erkännande av kontrollsystem som säkerställer att hållbarhetskriterierna för biodrivmedel respekteras. Om beslutet är positivt får inte system som inrättats i enlighet med denna artikel vägra att ömsesidigt erkänna den medlemsstatens system när det gäller kontrollen av att hållbarhetskriterierna i artikel 7b.2–5 respekteras.”

d)Punkt 8 ska ersättas med följande:

”8. På begäran av en medlemsstat eller på eget initiativ ska kommissionen granska tillämpningen av artikel 7b med avseende på biodrivmedlets ursprung och, inom sex månader från det att framställan mottagits, besluta i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 11.3 om huruvida den berörda medlemsstaten får beakta biodrivmedlet från den källan med avseende på artikel 7a.”

5.Artikel 7d ska ändras på följande sätt:

a)Punkterna 3, 4 och 5 ska ersättas med följande:

”3. De typiska växthusgasutsläpp från odling av jordbruksråvaror som anges i de rapporter som avses i punkt 2 när det gäller medlemsstaterna och, när det gäller territorier utanför unionen, uppgifter i rapporter som motsvarar dem som avses i punkt 2 och som har utarbetats av behöriga organ, får rapporteras till kommissionen.

4.Kommissionen får, genom en genomförandeakt som antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 11.3, besluta att de rapporter som avses i punkt 3 i den här artikeln innehåller de tillförlitliga uppgifter som krävs för beräkningen av växthusgasutsläppen, med avseende på artikel 7b.2, i samband med odling av de råvaror för biodrivmedel som är typiska i de aktuella områdena.

5.Kommissionen ska senast den 31 december 2012 och därefter vartannat år utarbeta och offentliggöra en rapport om de uppskattade typiska värdena och normalvärdena i bilaga IV, delarna B och E, med särskilt beaktande av utsläpp från transporter och bearbetning.

Om de rapporter som avses i första stycket visar att de uppskattade typiska värdena och normalvärdena i bilaga IV, delarna B och E, kan behöva anpassas mot bakgrund av de senast tillgängliga vetenskapliga rönen ska kommissionen, om så är lämpligt, lägga fram ett lagstiftningsförslag för Europaparlamentet och rådet.”

b) Punkt 6 ska utgå.

Prop. 2016/17:217

Bilaga 1

15.9.2015		Europeiska unionens officiella tidning	L 239/11
	SV

c)I punkt 7 ska första, andra och tredje styckena ersättas med följande:

”7. Kommissionen ska granska bilaga IV i syfte att, när så är motiverat, lägga till värden för ytterligare produktionskedjor för biodrivmedel för samma eller för andra råvaror. Granskningen ska också omfatta ändringen av den metod som fastställs i bilaga IV, del C, särskilt med avseende på

—redovisningsmetoden för avfall och restprodukter,

—redovisningsmetoden för samprodukter,

—redovisningsmetoden för kraftvärme, och

—den status som tilldelas skörderester som samprodukter.

Normalvärdena för biodiesel från vegetabilisk eller animalisk avfallsolja ska ses över så snart som möjligt. Om kommissionens granskning visar att tillägg i bilaga IV bör göras ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 10a i syfte att lägga till, men inte att avföra eller ändra, uppskattade typiska värden och normalvärden i bilaga IV, delarna A, B, D och E för möjliga biodrivmedel för vilka specifika värden ännu inte har upptagits i den bilagan.”

d)Punkt 8 ska ersättas med följande:

”8. När så är nödvändigt för att säkerställa en enhetlig tillämpning av bilaga IV, del C, punkt 9 får kommissionen anta genomförandeakter som innehåller detaljerade tekniska specifikationer och definitioner. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 11.3.”

6.Artikel 7e.2 ska ersättas med följande:

”2. Kommissionens rapporter till Europaparlamentet och rådet som avses i artiklarna 7b.7, 7c.2, 7c.9, 7d.4 och 7d.5, samt de rapporter och den information som tillhandahålls i enlighet med artiklarna 7c.3 första och femte styckena och 7d.2 första och femte styckena, ska utarbetas och överlämnas för både direktiv 2009/28/EG och detta direktivs ändamål.”

7.Artikel 8 ska ändras på följande sätt:

a)Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. Medlemsstaterna ska kontrollera efterlevnaden av kraven i artiklarna 3 och 4 när det gäller bensin- och dieselbränslen, på grundval av de analysmetoder som avses i bilaga I respektive bilaga II.”

b)Punkt 3 ska ersättas med följande:

”3. Medlemsstaterna ska senast den 31 augusti varje år lämna in en rapport med nationella uppgifter om bränslekvalitet för det föregående kalenderåret. Kommissionen ska anta ett gemensamt format för rapporteringen av nationella uppgifter om bränslekvalitet genom en genomförandeakt som antas i enlighet med det gransknings

förfarande som avses i artikel 11.3. Den första rapporten ska lämnas in senast den 30 juni 2002. Från och med den 1 januari 2004 ska rapporteringsformatet överensstämma med vad som anges i relevant europeisk standard. Medlemsstaterna ska dessutom rapportera vilka totala volymer bensin- och dieselbränslen som saluförts på deras territorier och vilka volymer blyfria bensin- och dieselbränslen som saluförts med en högsta svavelhalt på 10 mg/kg. Medlemsstaterna ska dessutom rapportera årligen om huruvida den geografiska fördelningen varit balanserad när det gäller bensin- och dieselbränslen med en högsta svavelhalt på 10 mg/kg som saluförts på deras territorier.”

Prop. 2016/17:217

Bilaga 1

L 239/12		Europeiska unionens officiella tidning	15.9.2015
	SV

8.I artikel 8a ska punkt 3 ersättas med följande:

”3. Mot bakgrund av den bedömning som görs med den testmetod som avses i punkt 1 får Europaparlamentet och rådet se över det gränsvärde för MMT-halten i bränsle som anges i punkt 2, på grundval av ett lagstift ningsförslag från kommissionen.”

9.I artikel 9.1 ska följande led läggas till:

”k) Produktionskedjor, volymer och växthusgasutsläpp per energienhet under hela livscykeln, inbegripet de preliminära medelvärdena för de beräknade utsläpp som orsakas genom indirekt ändring av markanvändning och därtill kopplat intervall härlett från känslighetsanalysen enligt bilaga V, av de biodrivmedel som förbrukas inom unionen. Kommissionen ska offentliggöra uppgifter om de preliminära medelvärdena för de beräknade utsläpp som orsakas genom indirekta ändringar av markanvändningen och därtill kopplat intervall härlett från känslighetsanalysen.”

10.Artikel 10 ska ändras på följande sätt:

a)Titeln ska ersättas med följande:

”Förfarande för anpassning av tillåtna analysmetoder och tillåtna undantag för ångtryck”.

b)Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 10a i den utsträckning det är nödvändigt för att anpassa de godkända analysmetoderna i syfte att säkerställa samstämmighet med eventuella ändringar av de europeiska standarder som avses i bilaga I eller bilaga II. Kommissionen ska också ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 10a för att anpassa de tillåtna undantagen för ångtryck i kPa för etanolhalten i bensin som föreskrivs i bilaga III inom den tidsfrist som fastställs i artikel 3.4 första stycket. Sådana delegerade akter ska inte påverka undantag som beviljats i enlighet med artikel 3.4.”

11.Följande artikel ska införas:

”Artikel 10a

Utövande av delegeringen

1.Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 7a.6, 7d.7 och 10.1 ska ges till kommissionen för en period på fem år från och med den 5 oktober 2015.

3.Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 7a.6, 7d.7 och 10.1 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

5.En delegerad akt som antas enligt artiklarna 7a.6, 7d.7 och 10.1 ska träda i kraft endast om varken Europapar lamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.”

Prop. 2016/17:217

Bilaga 1

15.9.2015		Europeiska unionens officiella tidning	L 239/13
	SV

12.Artikel 11 ska ersättas med följande:

”Artikel 11

Kommittéförfarande

1.Utom i de fall som avses i punkt 2 ska kommissionen biträdas av kommittén för bränslekvalitet. Denna

kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (*).

2.I frågor som rör hållbarheten för biodrivmedel enligt artiklarna 7b, 7c och 7d ska kommissionen biträdas av den kommitté för hållbarhet för biodrivmedel och flytande biobränslen som avses i artikel 25.2 i direktiv 2009/28/EG. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

3.När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

Om kommittén inte avger något yttrande ska kommissionen inte anta utkastet till genomförandeakt, och artikel 5.4 tredje stycket i förordning (EU) nr 182/2011 ska tillämpas.

(*)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförande befogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).”

13.Bilaga IV ska ändras och bilaga V läggas till i enlighet med bilaga I till detta direktiv.

Artikel 2

Ändring av direktiv 2009/28/EG

Direktiv 2009/28/EG ska ändras på följande sätt:

1. I artikel 2 andra stycket ska följande led läggas till:

”p) avfall: i enlighet med definitionen i artikel 3.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG (*). Ämnen som avsiktligt manipulerats eller kontaminerats för att uppfylla definitionen omfattas inte av denna definition,

q)stärkelserika grödor: grödor, framför allt spannmål (oavsett om det enbart är sädeskornen eller hela växten, till exempel vad gäller majs, som används), rotfrukter (till exempel potatis, jordärtskocka, sötpotatis, maniok och jams) och stamknölar (till exempel taro),

r)material som innehåller både cellulosa och lignin: material som består av lignin, cellulosa och hemicellulosa, såsom biomassa från skog, vedartade energigrödor samt restprodukter och avfall från skogsindustri,

s)cellulosa från icke-livsmedel: material som främst består av cellulosa och hemicellulosa och har ett lägre lignininnehåll än material som innehåller både cellulosa och lignin. Det inbegriper rester från livsmedels- och fodergrödor (till exempel halm, stjälkar, agnar och skal), gräsartade energigrödor med lågt stärkelseinnehåll (till exempel rajgräs, jungfruhirs, miskantus, italienskt rör och täckgrödor före och efter huvudgrödor m.m.), industriella restprodukter (inbegripet från livsmedels- och fodergrödor efter att vegetabiliska oljor, socker, stärkelse och protein har utvunnits) samt material från biologiskt avfall,

t)restprodukt från bearbetning: ett ämne som inte är den eller de slutprodukter som produktionsprocessen direkt söker att producera; den är inte huvudsyftet med produktionsprocessen och processen har inte avsiktligt ändrats för att producera den,

u)förnybara flytande och gasformiga transportdrivmedel av icke-biologiskt ursprung: flytande eller gasformiga bränslen av annat slag än biodrivmedel, vilkas energiinnehåll hämtas från andra förnybara energikällor än biomassa och som används inom transporter,

Prop. 2016/17:217

Bilaga 1

L 239/14		Europeiska unionens officiella tidning	15.9.2015
	SV

v)restprodukter från jordbruk, vattenbruk, fiske och skogsbruk: restprodukter som direkt genereras inom jordbruk, vattenbruk, fiske och skogsbruk; restprodukter från relaterad industri eller bearbetning inbegrips inte,

w)biodrivmedel och flytande biobränslen som innebär låga risker för indirekt ändring av markanvändning: biodrivmedel och flytande biobränslen vars råvaror för framställningen har producerats inom system som minskar förflyttningar av produktion i andra syften än framställning av biodrivmedel och flytande biobränslen och som producerats i överensstämmelse med hållbarhetskriterierna för biodrivmedel och flytande biobränslen i artikel 17.

(*)Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG av den 19 november 2008 om avfall och om upphävande av vissa direktiv (EUT L 312, 22.11.2008, s. 3).”

2.Artikel 3 ska ändras på följande sätt:

a)I punkt 1 ska följande stycke läggas till:

”För uppfyllandet av de mål som avses i första stycket i denna punkt får det högsta sammanlagda bidraget från biodrivmedel och flytande biobränslen som producerats av spannmål, andra stärkelserika grödor, socker och oljegrödor och av grödor som odlats som huvudgrödor för i första hand energiändamål på jordbruksmark inte vara större än en energikvantitet som motsvarar det största bidraget enligt punkt 4 d.”

b)I punkt 4 ska andra stycket ändras på följande sätt:

i)Led a ska ersättas med följande:

”a) Vid beräkningen av nämnaren, dvs. den totala energianvändningen i transporter i enlighet med första stycket, ska endast bensin, diesel, biodrivmedel som används för väg- och tågtransport och el, inbegripet el som används för produktion av förnybara flytande och gasformiga transportdrivmedel av ickebiologiskt ursprung, beaktas.”

ii)I led b ska följande mening läggas till:

”Detta led påverkar inte tillämpningen av led d i denna punkt eller av artikel 17.1 a.”

iii)Led c ska ersättas med följande:

”c) Vid beräkningen av bidraget från el som produceras från förnybara energikällor och används i alla typer av elfordon och för produktion av förnybara flytande och gasformiga transportdrivmedel av ickebiologiskt ursprung får medlemsstaterna, vid tillämpningen av leden a och b, välja att använda antingen den genomsnittliga andelen el från förnybara energikällor i unionen eller andelen el från förnybara energikällor i det egna landet, uppmätt två år före det ifrågavarande året. Vid beräkningen av användningen av el från förnybara energikällor i eldrivna järnvägstransporter ska denna användning dessutom anses ha 2,5 gånger energiinnehållet från tillförseln av el från förnybara energikällor. Vid beräkningen av användningen av el från förnybara energikällor i eldrivna vägfordon i led b ska denna användning anses ha 5 gånger energiinnehållet från tillförseln av el från förnybara energikällor.”

iv)Följande led ska läggas till:

”d) Vid beräkningen av biodrivmedel i täljaren, ska andelen biodrivmedel producerade av spannmål, andra stärkelserika grödor, socker och oljegrödor och av grödor som odlas som huvudgrödor för i första hand energiändamål på jordbruksmark högst vara 7 % av den totala energianvändningen i transporter i medlemsstaterna 2020.

Biodrivmedel producerade av råvaror som ingår i förteckningen i bilaga IX ska inte räknas med i det gränsvärde som anges i första stycket i denna punkt.

Prop. 2016/17:217

Bilaga 1

15.9.2015		Europeiska unionens officiella tidning	L 239/15
	SV

Medlemsstaterna får besluta att andelen energi från biodrivmedel producerade av grödor som odlas som huvudgrödor i första hand för energiändamål på jordbruksmark, utom spannmål och andra stärkelserika grödor, socker och oljegrödor, inte ska räknas med i det gränsvärde som anges i första stycket i denna punkt, förutsatt att

i)kontrollen av efterlevnaden av hållbarhetskriterierna i artikel 17.2–17.5 har genomförts i enlighet med artikel 18, och

ii)dessa grödor har odlats på mark som omfattas av bilaga V, del C punkt 8, och motsvarande ’eB’-bonus enligt bilaga V, del C punkt 7, har tagits med i beräkningen av växthusgasutsläpp för att visa att artikel 17.2 efterlevs.

e)Varje medlemsstat ska eftersträva målet att nå en lägsta konsumtionsnivå på sina territorier av biodrivmedel framställda av råvaror och andra drivmedel i förteckningen i bilaga IX, del A. Varje medlemsstat ska därför senast den 6 april 2017 fastställa ett nationellt mål som man ska försöka nå. Ett referensvärde för detta mål ska vara 0,5 procentenheter uttryckt som energiinnehåll av andelen energi från förnybara energikällor inom alla former av transporter 2020 enligt första stycket, vilket ska nås genom biodrivmedel och andra drivmedel framställda av råvaror i förteckningen i bilaga IX, del A. Dessutom får biodrivmedel tillgodoräknas det nationella målet, om de dels är framställda av råvaror som inte anges i förteckningen i bilaga IX vilka av de behöriga nationella myndigheterna fastställts vara avfall, restprodukter, cellulosa från icke-livsmedel eller material som innehåller både cellulosa och lignin, dels används i befintliga anläggningar före antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1513 (*).

Medlemsstaterna får fastställa ett lägre nationellt mål än referensvärdet 0,5 procentenheter med hänvisning till åtminstone ett av följande skäl:

i)Objektiva faktorer såsom begränsad potential för hållbar framställning av biodrivmedel framställda av råvaror och andra drivmedel enligt bilaga IX, del A, eller begränsad tillgång på sådana biodrivmedel till kostnadseffektivt pris på marknaden.

ii)Särskilda tekniska eller klimatrelaterade förhållanden på den nationella marknaden för transport drivmedel, såsom vägfordonsparkens sammansättning och skick.

iii)Nationell politik för tilldelning av avpassade ekonomiska resurser som incitament till energieffektivitet och användning av el från förnybara energikällor inom transport.

När medlemsstaterna fastställer sina nationella mål ska de tillhandahålla tillgänglig information om de kvantiteter biodrivmedel som förbrukas av råvaror och andra drivmedel i förteckningen i bilaga IX, del A.

När medlemsstaterna fastställer sin politik för att främja produktion av drivmedel från råvaror som ingår i förteckningen i bilaga IX, ska de ta vederbörlig hänsyn till den avfallshierarki som fastställs i artikel 4 i direktiv 2008/98/EG, inklusive dess bestämmelser om ett livscykelstänkande vad avser den allmänna påverkan av generering och hantering av olika avfallsflöden.

Kommissionen ska, i enlighet med artikel 24 i detta direktiv, offentliggöra

—medlemsstaternas nationella mål,

—medlemsstaternas planer för att uppnå de nationella målen, om sådana finns tillgängliga,

—i tillämpliga fall skälen till att medlemsstaternas nationella mål avviker från referensvärdet, vilket ska ha anmälts i enlighet med artikel 4.2 i direktiv (EU) 2015/1513, och

—en sammanfattning av medlemsstaternas resultat i fråga om deras nationella mål.

Prop. 2016/17:217

Bilaga 1

L 239/16		Europeiska unionens officiella tidning	15.9.2015
	SV

f)Bidraget från biodrivmedel som produceras av de råvaror som anges i bilaga IX ska anses vara två gånger så stort som deras energiinnehåll för uppfyllandet av det mål som fastställs i första stycket.

(*)Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1513 av den 9 september 2015 om ändring av direktiv 98/70/EG om kvaliteten på bensin och dieselbränslen och om ändring av direktiv 2009/28/EG om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor (EUT L 239, 15.9.2015, s. 1).”

c)I punkt 4 ska tredje stycket ersättas med följande:

”Kommissionen ska vid behov senast den 31 december 2017 lägga fram ett förslag som på vissa villkor medger att hela den mängd el från förnybara energikällor som används för att driva alla typer av elfordon samt för produktion av förnybara flytande och gasformiga transportdrivmedel av icke-biologiskt ursprung får beaktas.”

d)Följande punkt ska läggas till:

”5. För att minska risken för att det görs mer än ett anspråk på enskilda leveranser i unionen ska medlemsstaterna och kommissionen sträva efter att stärka samarbetet mellan nationella system samt mellan nationella system och frivilliga system som inrättas i enlighet med artikel 18 och vid behov även utbyte av uppgifter. För att förhindra att material avsiktligt manipuleras eller kasseras för att kunna omfattas av bilaga IX ska medlemsstaterna uppmuntra utveckling och användning av system för att spåra råvaror och de biodrivmedel som härrör från dem genom hela värdekedjan. Medlemsstaterna ska se till att lämpliga åtgärder vidtas om bedrägerier upptäcks. Medlemsstaterna ska senast den 31 december 2017 och därefter vartannat år rapportera om de åtgärder som de har vidtagit, i händelse de inte har lämnat motsvarande information om tillförlitligheten och skydd mot bedrägerier i sina lägesrapporter om främjandet och användningen av energi från förnybara energikällor, vilka upprättats i enlighet med artikel 22.1 d.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 25a i syfte att ändra förteckningen över råvaror i bilaga IX, del A, för att lägga till råvaror men inte avföra dem. Kommissionen ska anta en separat delegerad akt för varje råvara som ska läggas till i förteckningen i bilaga IX, del A. Varje delegerad akt ska grundas på en analys av den senaste vetenskapliga och tekniska utvecklingen, med vederbörlig hänsyn till principerna i fråga om den avfallshierarki som fastställs i direktiv 2008/98/EG, och med stöd till slutsatsen att de berörda råvarorna för framställning inte skapar någon tillkommande efterfrågan på land eller i betydande grad snedvrider marknaderna för (bi-)produkter, avfall eller restprodukter, att de åstadkommer en avsevärd minskning av utsläppen av växthusgaser jämfört med fossila bränslen och att de inte riskerar att ge negativa effekter på miljön och den biologiska mångfalden.”

3.I artikel 5 ska punkt 5 ersättas med följande:

”5. Kommissionen ska ges befogenhet att anta genomförandeakter enligt artikel 25a med avseende på att anpassa energiinnehållet i de transportdrivmedel som anges i bilaga III till den tekniska och vetenskapliga utvecklingen.”

4.I artikel 6 ska punkterna 1 och 2 ska ersättas med följande:

”1. Medlemsstaterna får enas om och vidta åtgärder för statistiska överföringar från en medlemsstat till en annan av bestämda mängder energi från förnybara energikällor. Den överförda mängden ska

a)dras av från den mängd förnybar energi som beaktas när man mäter efterlevnaden av kraven i artikel 3.1, 3.2 och 3.4 hos den medlemsstat som genomför överföringen, och

b)läggas till den mängd förnybar energi som beaktas när man mäter efterlevnaden av kraven i artikel 3.1, 3.2 och 3.4 hos en annan medlemsstat som tar emot överföringen.

Prop. 2016/17:217

Bilaga 1

15.9.2015		Europeiska unionens officiella tidning	L 239/17
	SV

2. De åtgärder som avses i punkt 1 i den här artikeln avseende artikel 3.1, 3.2 och 3.4 får gälla under ett eller flera år. De ska anmälas till kommissionen senast tre månader efter utgången av varje år då de gäller. Den information som skickas till kommissionen ska innehålla uppgifter om mängd och pris på den berörda energin.”

5.Artikel 17 ska ändras på följande sätt:

a)Punkt 2 ska ersättas med följande:

”2. Den minskning av växthusgasutsläppen som uppnås genom användningen av biodrivmedel och flytande biobränslen som ska beaktas för de syften som anges i punkt 1 ska vara minst 60 % för biodrivmedel och flytande biobränslen som produceras i anläggningar som tas i drift efter den 5 oktober 2015. En anläggning ska anses vara ’i drift’ så snart det har förekommit fysisk produktion av biodrivmedel eller flytande biobränslen.

För de anläggningar som var i drift senast den 5 oktober 2015 ska den minskning av växthusgasutsläppen som uppnås genom användningen av biodrivmedel och flytande biobränslen som ska beaktas för de syften som anges i punkt 1 vara minst 35 % fram till och med den 31 december 2017 och minst 50 % från och med den 1 januari 2018.

Den minskning av växthusgasutsläppen som uppnås genom användning av biodrivmedel och flytande biobränslen ska beräknas i enlighet med artikel 19.1.”

b)I punkt 3 ska andra stycket utgå.

6.Artikel 18 ska ändras på följande sätt:

a)I punkt 3 ska tredje stycket ersättas med följande:

”Kommissionen ska anta genomförandeakter i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 25.3 för att upprätta en förteckning över den lämpliga och relevanta information som avses i de första två styckena i denna punkt. Kommissionen ska särskilt se till att tillhandahållandet av informationen inte innebär en orimligt tung administrativ börda för aktörerna i allmänhet och för småbrukare, producentorganisationer och kooperativ i synnerhet.”

b)I punkt 4 ska andra stycket ersättas med följande:

”Kommissionen får besluta att frivilliga nationella eller internationella system med normer för produktion av biomassaprodukter innehåller de tillförlitliga uppgifter som krävs för de syften som anges i artikel 17.2 och/eller visar att leveranserna av biodrivmedel eller flytande biobränsle uppfyller hållbarhetskriterierna i artikel 17.3, 17.4 och 17.5 och/eller att inga material avsiktligt har manipulerats eller kasserats så att leveranserna eller delar av dem skulle omfattas av bilaga IX. Kommissionen får besluta att dessa system innehåller tillförlitliga uppgifter om vilka åtgärder som vidtagits för att skydda områden som erbjuder grundläggande ekosystemtjänster i kritiska lägen (bl.a. skydd av avrinningsområden och erosionsskydd), skydd av mark, vatten och luft, återställande av skadad mark, undvikande av överdriven vattenförbrukning i områden med knapp vattentillgång samt om de aspekter som avses i artikel 17.7 andra stycket. Kommissionen får också med avseende på tillämpningen av artikel 17.3 b ii erkänna skyddsområden för sällsynta, hotade eller utrotningshotade ekosystem eller arter som erkänts som sådana genom internationella avtal eller ingår i förteckningar som utarbetats av mellanstatliga organisationer eller av Internationella naturskyddsunionen.”

c)I punkt 5 ska följande stycken läggas till:

Prop. 2016/17:217

Bilaga 1

L 239/18		Europeiska unionens officiella tidning	15.9.2015
	SV

För att framför allt förhindra bedrägerier får kommissionen på grundval av en riskanalys eller de rapporter som avses i punkt 6 andra stycket i denna artikel ange normerna för oberoende granskning och kräva att samtliga frivilliga system ska tillämpa dessa normer. Detta ska ske genom genomförandeakter som antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 25.3. Man ska i dessa akter ange en tidsram inom vilken frivilliga system måste tillämpa dessa normer. Kommissionen får upphäva beslut om godkännande av frivilliga system om dessa system inte tillämpar dessa normer under föreskriven tid.”

d)Punkt 6 ska ersättas med följande:

”6. Beslut enligt punkt 4 i denna artikel ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 25.3. De ska ha en giltighetsperiod på högst fem år.

Kommissionen ska kräva att varje frivilligt system, för vilket ett beslut har antagits enligt punkt 4, senast den 6 oktober 2016, och därefter årligen senast den 30 april, lägger fram en rapport för kommissionen som omfattar var och en av de punkter som anges i tredje stycket i denna punkt. Genomgående ska rapporten omfatta det föregående kalenderåret. Den första rapporten ska omfatta minst sex månader räknat från den 9 september 2015. Kravet på framläggande av rapport ska endast gälla frivilliga system som har varit i drift under minst 12 månader.

Senast den 6 april 2017, och därefter inom sina rapporter enligt artikel 23.3, ska kommissionen överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet med en analys av de rapporter som avses i andra stycket i denna punkt, med en översyn av hur de avtal som avses i punkt 4 eller frivilliga system fungerar för vilka ett beslut har antagits i enlighet med denna artikel samt med ett fastställande av bästa praxis. Rapporten ska utgå från bästa tillgängliga information, inbegripet efter samråd med berörda parter, och praktiska erfarenheter av tillämpningen av de berörda avtalen eller systemen. Rapporten ska normalt innehålla en analys av

a)granskningarnas oberoende, metod och frekvens, både i förhållande till vad som anges i dessa avseenden i dokumentationen om systemet, vid den tidpunkt då det berörda systemet godkändes av kommissionen, och med avseende på branschstandarder för bästa praxis,

e)systemets allmänna tillförlitlighet, framför allt mot bakgrund av bestämmelserna om ackreditering av granskare och relevanta systemorgan samt om deras lämplighet och oberoende,

f)marknadsuppdatering av systemet, antal certifierade råvaror och biodrivmedel, uppdelade på ursprungsland och typ, samt antal deltagare,

Prop. 2016/17:217

Bilaga 1

15.9.2015		Europeiska unionens officiella tidning	L 239/19
	SV

och i synnerhet

h)alternativ i fråga om de enheter som ska bemyndigas att erkänna och utöva tillsyn över certifieringsorgan,

i)kriterier för erkännande eller ackreditering av certifieringsorgan,

j)regler för hur tillsynen av certifieringsorganen ska utföras,

k)sätt att underlätta eller förbättra främjandet av bästa praxis.

Kommissionen ska göra de rapporter som man upprättat inom de frivilliga systemen tillgängliga, i samlad form eller om så är lämpligt i sin helhet, på den öppenhetsplattform som avses i artikel 24.

En medlemsstat får anmäla sitt nationella system till kommissionen. Kommissionen ska prioritera bedömningen av ett sådant system. Ett beslut om huruvida ett på så sätt anmält nationellt system uppfyller villkoren i detta direktiv ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 25.3, för att underlätta ömsesidigt bilateralt eller multilateralt erkännande av kontrollsystem som säkerställer att hållbarhetskriterierna för biodrivmedel och flytande biobränslen respekteras. Om beslutet är positivt får inte system som inrättats i enlighet med denna artikel vägra att ömsesidigt erkänna den medlemsstatens system när det gäller kontrollen av att hållbarhetskriterierna i artikel 17.2–17.5 respekteras.”

e)Punkt 8 ska ersättas med följande:

”8. På begäran av en medlemsstat eller på eget initiativ ska kommissionen granska tillämpningen av artikel 17 med avseende på biodrivmedlets källa och, inom sex månader från det att framställan mottagits, besluta i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 25.3 om den berörda medlemsstaten får beakta biobränsle från den källan med avseende på artikel 17.1.”

7.Artikel 19 ska ändras på följande sätt:

a)Punkterna 3, 4 och 5 ska ersättas med följande:

”3. De typiska växthusgasutsläpp från odling av jordbruksråvaror som anges i de rapporter som avses i punkt

2när det gäller medlemsstaterna och, när det gäller territorier utanför unionen, uppgifter i rapporter som motsvarar dem som avses i punkt 2 och som har utarbetats av behöriga organ, får rapporteras till kommissionen.

4.Kommissionen får, genom en genomförandeakt som antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 25.3, besluta att de rapporter som avses i punkt 3 i den här artikeln innehåller de tillförlitliga uppgifter som krävs för beräkningen av växthusgasutsläppen i samband med odling av de råvaror för biodrivmedel och flytande biobränslen som är typiska i de aktuella områdena, vid tillämpning av artikel 17.2.

5.Kommissionen ska senast den 31 december 2012 och därefter vartannat år utarbeta och offentliggöra en rapport om de uppskattade typiska värdena och normalvärdena i bilaga V, delarna B och E, med särskilt beaktande av växthusgasutsläppen från transporter och bearbetning.

Om de rapporter som avses i första stycket visar att de uppskattade typiska värdena och normalvärdena i bilaga V, delarna B och E kan behöva anpassas mot bakgrund av de senaste vetenskapliga rönen ska kommissionen, om så är lämpligt, lägga fram ett lagstiftningsförslag för Europaparlamentet och rådet.”

b) Punkt 6 ska utgå.

Prop. 2016/17:217

Bilaga 1

L 239/20		Europeiska unionens officiella tidning	15.9.2015
	SV

c)I punkt 7 ska första, andra och tredje styckena ersättas med följande:

”7. Kommissionen ska kontinuerligt granska bilaga V i syfte att, när så är motiverat, lägga till värden för ytterligare produktionskedjor för biodrivmedel för samma eller för andra råvaror. Granskningen ska också omfatta ändringen av den metod som fastställs i bilaga V, del C, särskilt

—redovisningsmetoden för avfall och restprodukter,

—redovisningsmetoden för samprodukter,

—redovisningsmetoden för kraftvärme, och

—den status som tilldelas skörderester som samprodukter.

Normalvärdena för biodiesel från vegetabilisk eller animalisk avfallsolja ska ses över så snart som möjligt. Om kommissionens granskning visar att tillägg i bilaga V bör göras ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 25a i syfte att lägga till, men inte att avföra eller ändra, uppskattade typiska värden och normalvärden i bilaga V, delarna A, B, D och E, för möjliga biodrivmedel och flytande biobränslen för vilka specifika värden ännu inte har upptagits i den bilagan.”

d)Punkt 8 ska ersättas med följande:

”8. När så är nödvändigt för att säkerställa en enhetlig tillämpning av bilaga V, del C, punkt 9 får kommissionen anta genomförandeakter som innehåller detaljerade tekniska specifikationer och definitioner. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 25.3.”

8.Artikel 21 ska utgå.

9.I artikel 22.1 ska andra stycket ändras på följande sätt:

a)Led i ska ersättas med följande:

”i) Utvecklingen i fråga om biodrivmedel från de råvaror för framställning som förtecknas i bilaga IX samt deras andel, vilket inbegriper en resursbedömning inriktad på hållbarhetsaspekterna i samband med effekten av att produktion av livsmedel och foder ersätts med framställning av biodrivmedel, med vederbörlig hänsyn tagen till de principer i fråga om avfallshierarki som fastställs i direktiv 2008/98/EG och kaskadanvändning av biomassa och med beaktande av de regionala och lokala ekonomiska och tekniska omständigheterna, bibehållandet av det nödvändiga kollagret i marken samt markkvaliteten och ekosystemen.”

b)Följande led ska läggas till:

”o) de mängder biodrivmedel och flytande biobränslen i energienheter som motsvarar var och en av kategorierna i de råvarugrupper som förtecknas i bilaga VIII, del A som beaktats av den medlemsstaten för att uppfylla målen i artikel 3.1, 3.2 och 3.4 första stycket.”

10.Artikel 23 ska ändras på följande sätt:

a)Sista meningen i punkt 1 ska utgå.

b)Punkt 4 ska ersättas med följande:

”4. Kommissionen ska när den rapporterar om minskade växthusgasutsläpp från biodrivmedel och flytande biobränslen använda de volymer som rapporterats av medlemsstaterna i enlighet med artikel 22.1 o, inbegripet

Prop. 2016/17:217

Bilaga 1

15.9.2015		Europeiska unionens officiella tidning	L 239/21
	SV

de preliminära medelvärdena för de beräknade utsläpp som orsakas genom indirekt ändring av markanvändning och därtill kopplat intervall härlett från känslighetsanalysen enligt bilaga VIII. Kommissionen ska offentliggöra uppgifter om de preliminära medelvärdena för de beräknade utsläpp som orsakas genom indirekta ändringar av markanvändningen och därtill kopplat intervall härlett från känslighetsanalysen. Kommissionen ska dessutom bedöma om och hur uppskattningen av minskningarna av direkta utsläpp kan förändras om allokering till samprodukter beaktas vid användningen av substitutionsmetoden.”

c)I punkt 5 ska leden e och f ersättas med följande:

”e) Tillgängligheten och hållbarheten i fråga om biodrivmedel från de råvaror för framställning som förtecknas i bilaga IX, vilket inbegriper en bedömning inriktad på effekten av att produktion av livsmedel och foder ersätts med framställning av biodrivmedel, med vederbörlig hänsyn tagen till de principer i fråga om avfallshierarki som fastställs i direktiv 2008/98/EG och kaskadanvändning av biomassa och med beaktande av de regionala och lokala ekonomiska och tekniska omständigheterna, bibehållandet av det nödvändiga kollagret i marken samt markkvaliteten och ekosystemen.

f)Information om och analys av tillgängliga vetenskapliga forskningsresultat avseende indirekt ändring av markanvändning när det gäller samtliga produktionskedjor, tillsammans med en bedömning av huruvida det osäkerhetsintervall som konstateras vid den analys som ligger till grund för beräkningen av utsläpp som orsakas genom indirekt ändring av markanvändning kan begränsas och huruvida eventuell inverkan av unionens politik såsom miljö-, klimat- och jordbrukspolitiken kan spela in.

g)Den tekniska utvecklingen och tillgängligheten till uppgifter om användningen, de ekonomiska och miljömässiga effekterna av biodrivmedel och flytande biobränslen som produceras i unionen av särskilda grödor för icke-livsmedelsändamål som i första hand odlas för energiändamål.”

d)I punkt 8 ska första stycket led b ersättas med följande:

”b) En omprövning av följande faktorer med avseende på de mål som avses i artikel 3.4:

i)Kostnadseffektiviteten i de åtgärder som ska genomföras för att nå målen.

ii)En bedömning av huruvida det är möjligt att nå målen samtidigt som biodrivmedelproduktionens hållbarhet säkerställs i unionen och i tredjeländer, med hänsyn till de ekonomiska, miljömässiga och sociala konsekvenserna, inbegripet de indirekta konsekvenserna för den biologiska mångfalden, samt den kommersiella tillgången till andra generationens biodrivmedel.

iii)Konsekvenserna av genomförandet av målen på tillgången till livsmedel till överkomliga priser.

iv)Den kommersiella tillgången på elfordon, hybridfordon och vätedrivna fordon samt de metoder som valts för att beräkna andelen energi från förnybara energikällor inom transportsektorn.

v)Bedömningen av de specifika marknadsvillkoren, i synnerhet med hänsyn till marknader där transport drivmedel utgör mer än hälften av den slutliga energianvändningen och marknader som är helt beroende av importerade biodrivmedel.”

11.Artikel 25 ska ersättas med följande:

”Artikel 25

Kommittéförfarande

1. Utom i de fall som avses i punkt 2 ska kommissionen biträdas av kommittén för förnybara energikällor. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (*).

Prop. 2016/17:217

Bilaga 1

L 239/22		Europeiska unionens officiella tidning	15.9.2015
	SV

2.I frågor som rör hållbarheten för biodrivmedel och flytande biobränslen ska kommissionen biträdas av kommittén för hållbarhet för biodrivmedel och flytande biobränslen. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

3.När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

Om kommittén inte avger något yttrande ska kommissionen inte anta utkastet till genomförandeakt, och artikel 5.4 tredje stycket i förordning (EU) nr 182/2011 ska tillämpas.

12.Följande artikel ska införas:

”Artikel 25a

Utövande av delegeringen

1.Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 3.5, 5.5 och 19.7 ska ges till kommissionen för en period av fem år från och med den 5 oktober 2015.

3.Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 3.5, 5.5 och 19.7 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

5.En delegerad akt som antas enligt artiklarna 3.5, 5.5 och 19.7 ska träda i kraft endast om varken Europapar lamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.”

13.Bilaga V ska ändras och bilagorna VIII och IX läggas till i enlighet med bilaga II till detta direktiv.

Artikel 3

Översyn

1. Kommissionen ska senast den 31 december 2016 överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet med en bedömning av tillgången till de nödvändiga kvantiteterna kostnadseffektiva biodrivmedel på unionens marknad som produceras med råvaror som inte kräver markanvändning och icke-livsmedelsgrödor fram till 2020 och av deras miljömässiga, sociala och ekonomiska konsekvenser, behovet av ytterligare kriterier för att säkerställa att de är hållbara samt de bästa tillgängliga vetenskapliga rönen om växthusgasutsläpp som orsakas av indirekt ändring av markanvändning till följd av produktionen av biodrivmedel och flytande biobränslen. Rapporten ska vid behov åtföljas av förslag till ytterligare åtgärder, med beaktande av ekonomiska, sociala och miljömässiga konsekvenser.

Prop. 2016/17:217

Bilaga 1

15.9.2015		Europeiska unionens officiella tidning	L 239/23
	SV

2. Kommissionen ska senast den 31 december 2017 överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet i vilken kommissionen, på grundval av bästa tillgängliga vetenskapliga rön, bedömer

a)hur ändamålsenliga de åtgärder som införs genom detta direktiv har varit när det gäller att begränsa växthusgasutsläp pen i samband med indirekt ändring av markanvändning till följd av produktionen av biodrivmedel och flytande biobränslen; rapporten ska även innehålla senast tillgängliga uppgifter om huvudantaganden som påverkar resultaten av de modeller för utsläpp som orsakas genom indirekt ändring av markanvändning till följd av produktion av biodrivmedel och flytande biobränslen, däribland tendenser som mätts i fråga om jordbrukets avkastning och produktivitet, allokering av samprodukter och observerad global ändrad markanvändning och avskogningstakt, samt eventuell inverkan av unionens politik såsom miljö-, klimat- och jordbrukspolitiken, och därvid inbegripa intressenter i bedömningsförfarandet,

b)ändamålsenligheten i incitamenten för biodrivmedel producerade med råvaror som inte kräver markanvändning samt icke-livsmedelsgrödor enligt artikel 3.4 i direktiv 2009/28/EG, inklusive huruvida användningen av biodrivmedel framställda av råvaror och andra drivmedel som ingår i förteckningen i bilaga IX, del A, i unionen som helhet förväntas uppgå till 0,5 procentenheter uttryckt som energiinnehåll av andelen energi från förnybara energikällor inom alla former av transporter år 2020,

c)vilka effekter den ökade efterfrågan på biomassa har på de sektorer som utnyttjar den,

d)möjligheten att fastställa kriterier för identifiering och certifiering av biodrivmedel och flytande biobränslen som innebär låga risker för indirekt ändring av markanvändning och som produceras enligt de hållbarhetskriterier som anges i direktiven 98/70/EG och 2009/28/EG, så att bilaga V till direktiv 98/70/EG och bilaga VIII till direktiv 2009/28/EG kan anpassas när så är lämpligt,

e)potentiella ekonomiska och miljömässiga fördelar och risker med ökad produktion och användning av särskilda grödor för icke-livsmedelsändamål som i första hand odlas för energiändamål, även genom att använda uppgifter som avser befintliga projekt,

f)den relativa andelen bioetanol och biodiesel på unionsmarknaden och andelen energi från förnybara källor i bensin; kommissionen ska även bedöma vilka faktorer som påverkar andelen energi från förnybara källor i bensin, samt eventuella hinder för dess utbredning; bedömningen ska omfatta kostnader, drivmedelsstandarder, infrastruktur och klimatförhållanden; när så är lämpligt får kommissionen lägga fram rekommendationer om hur eventuella hinder som identifierats ska övervinnas, och

g)fastställande av vilka medlemsstater som har valt att tillämpa gränsvärdet för mängden biodrivmedel producerade av spannmål och andra stärkelserika grödor, socker och oljegrödor och av grödor som odlas som huvudgrödor för i första hand energiändamål på jordbruksmark, i syfte att uppnå målet i artikel 7a i direktiv 98/70/EG, och huruvida problem uppstått i samband med genomförandet eller uppnåendet av målet i artikel 7a i direktiv 98/70/EG; kommissionen ska även bedöma i vilken utsträckning biodrivmedel producerade av spannmål och andra stärkelserika grödor, socker och oljegrödor och av grödor som odlas som huvudgrödor för i första hand energiändamål på jordbruksmark levereras för att uppnå målet i artikel 7a i direktiv 98/70/EG över de nivåer som kan bidra till målen i direktiv 2009/28/EG; bedömningen ska omfatta en utvärdering av effekterna av indirekta ändringar av markanvändning, samt hur kostnadseffektivt medlemsländernas tillvägagångssätt är.

Rapporten ska, om det är lämpligt, även innehålla uppgifter om tillgång till finansiering och andra åtgärder till stöd för framsteg för att biodrivmedel framställda av råvaror och andra drivmedel som ingår i förteckningen i bilaga IX, del A, ska utgöra 0,5 procentenheter uttryckt som energiinnehåll av andelen energi från förnybara källor inom alla former av transporter i unionen så snart som möjligt, om detta är tekniskt möjligt och ekonomiskt genomförbart.

Om lämpligt ska den rapport som avses i första stycket åtföljas av lagstiftningsförslag, på grundval av bästa tillgängliga vetenskapliga rön, om att

a)införa justerade faktorer för beräkning av utsläpp som orsakas av indirekt ändring av markanvändning i hållbarhets kriterierna i direktiven 98/70/EG och 2009/28/EG,

Prop. 2016/17:217

Bilaga 1

L 239/24		Europeiska unionens officiella tidning	15.9.2015
	SV

b)vidta ytterligare åtgärder för att förhindra och bekämpa bedrägerier, däribland ytterligare åtgärder på unionsnivå,

c)främja hållbara biodrivmedel efter 2020 på ett teknikneutralt sätt inom ramen för klimat- och energipolitiken fram till 2030.

3.Kommissionen ska, om så är lämpligt mot bakgrund av rapporterna från de frivilliga systemen i enlighet med artikel 7c.6 andra stycket i direktiv 98/70/EG och artikel 18.6 andra stycket i direktiv 2009/28/EG, lägga fram ett förslag till Europaparlamentet och rådet om ändring av bestämmelserna i de direktiv som rör frivilliga system i syfte att främja bästa praxis.

Artikel 4

Införlivande

1. Medlemsstaterna ska senast den 10 september 2017 sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska genast underrätta kommissionen om detta.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

2. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv. De ska vid samma tillfälle underrätta kommissionen om sina fastställda nationella mål i enlighet med artikel 3.4 e i direktiv 2009/28/EG och i förekommande fall om sina nationella måls avvikelse från det referensvärde som där avses samt om skälen till detta.

Medlemsstaterna ska 2020 rapportera till kommissionen om sina respektive resultat när det gäller de nationella målen enligt artikel 3.4 e i direktiv 2009/28/EG, med uppgift i förekommande fall om skälen till att de inte nått målet.

Artikel 5

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

	Artikel 6
	Adressater
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdat i Strasbourg den 9 september 2015.
På Europaparlamentets vägnar		På rådets vägnar
M. SCHULZ		N. SCHMIT
Ordförande		Ordförande

Prop. 2016/17:217

Bilaga 1

15.9.2015		Europeiska unionens officiella tidning	L 239/25
	SV

BILAGA I

Bilagorna till direktiv 98/70/EG ska ändras på följande sätt:

1.Bilaga IV, del C, punkt 7 ska ersättas med följande:

”7. De årliga utsläppen från kollagerförändringar till följd av ändrad markanvändning, el, beräknas genom att de totala utsläppen fördelas jämnt över 20 år. Följande formel ska användas:

el = (CSR – CSA) × 3,664 × 1/20 × 1/P – eB (*)

där
el	= årligt växthusgasutsläpp från kollagerförändringar till följd av ändrad markanvändning (uttryckt som
	massan (gram) koldioxidekvivalenter per enhet biobränsleenergi (megajoule)). Åkermark (**) och
	jordbruksmark för fleråriga grödor (***) ska betraktas som en och samma markanvändning.
CSR	= kollager per ytenhet för referensmarkanvändningen (uttryckt som massan (ton) kol per ytenhet,
	inbegripet både mark och vegetation). Referensmarkanvändningen är den användning som marken hade
	antingen i januari 2008 eller 20 år innan råvaran erhölls, beroende på vilket som inträffar senare.
CSA	= kollager per ytenhet för den faktiska markanvändningen (uttryckt som massan (ton) kol per ytenhet,
	inbegripet både mark och vegetation); om kollagret ackumuleras under mer än ett år ska det värde som
	tilldelas CSA vara det beräknade lagret per ytenhet efter 20 år eller när grödan når mognad, beroende på
	vilket som inträffar först.
P	= grödans produktivitet (uttryckt som mängden energi från biodrivmedel per ytenhet per år).
eB	= bonus på 29 gCO2eq/MJ biodrivmedel, om biomassa erhålls från återställd skadad mark under de
	förutsättningar som anges i punkt 8.

(*)Den kvot som erhålls när molekylvikten för CO2 (44,010 g/mol) divideras med molekylvikten för kol (12,011 g/mol) är lika med 3,664.

(**)Åkermark enligt definitionen i IPCC.

(***)Fleråriga grödor definieras som grödor där stammen i regel inte skördas årligen, såsom skottskog med kort omloppstid och oljepalm.”

2.Följande bilaga ska läggas till:

”BILAGA V

Del A. Preliminära beräknade utsläpp som orsakas genom indirekt ändring av markanvändning till följd av produktion av biodrivmedel (gCO2eq/MJ) (+)

Råvarugrupp	Medelvärde (*)	Interpercentilt intervall härlett från
Råvarugrupp	Medelvärde (*)	känslighetsanalysen (**)
		känslighetsanalysen (**)

Spannmål och andra stärkelserika grödor	12	8 till 16

Socker	13	4 till 17

Oljegrödor	55	33 till 66

(*)De medelvärden som här ingår utgör ett viktat genomsnitt av individuellt modellerade råvaruvärden.

(**)Det intervall som här ingår avspeglar 90 % av de resultat som erhålls med hjälp av det femte och nittiofemte percentilvärdet från analysen. Det femte percentilvärdet visar på ett värde under vilket 5 % av iakttagelserna gjordes (dvs. 5 % av alla de data

som använts har uppvisat resultat under 8, 4 och 33 gCO2eq/MJ). Det nittiofemte percentilvärdet visar på ett värde under vilket 95 % av iakttagelserna gjordes (dvs. 5 % av alla de data som använts har uppvisat resultat över 16, 17 och 66 gCO2eq/MJ).

Prop. 2016/17:217

Bilaga 1

L 239/26		Europeiska unionens officiella tidning	15.9.2015
	SV

Del B. Biodrivmedel för vilka utsläppen på grund av indirekt ändring av markanvändning anses vara noll

Biodrivmedel som produceras av följande råvarukategorier kommer att anses ge upphov till nollutsläpp på grund av indirekt ändring av markanvändning:

1.De råvaror som inte anges i del A i denna bilaga.

2.Råvaror vars produktion har lett till direkt ändrad markanvändning, dvs. en övergång från en av följande markkategorier som används av IPCC, dvs. skogsmark, gräsmark, våtmark, bebyggelse och annan mark till åkermark eller jordbruksmark för fleråriga grödor (++). I sådana fall ska ett värde för utsläpp till följd av direkt ändrad markanvändning (el) beräknas i enlighet med bilaga IV, del C, punkt 7.

(+) De medelvärden som rapporteras här utgör ett viktat genomsnitt av individuellt modellerade råvaruvärden. Omfattningen av värdena i bilagan är känslig för det urval antaganden (såsom behandlingen av samprodukter, avkastningens utveckling, kollager och förflyttning av andra råvaror) som används i de ekonomiska modeller som tagits fram för att beräkna dessa. Även om det därför inte är möjligt att få en fullständig bild av det osäkerhets intervall som är kopplat till sådana beräkningar har det gjorts en känslighetsanalys på grundval av dessa resultat och som bygger på slumpmässig variation hos nyckelparametrar, den s.k. Monte Carlo-analysen.

(++) Fleråriga grödor definieras som grödor där stammen i regel inte skördas årligen, såsom skottskog med kort omloppstid och oljepalm.”

Prop. 2016/17:217

Bilaga 1

15.9.2015		Europeiska unionens officiella tidning	L 239/27
	SV

BILAGA II

Bilagorna till direktiv 2009/28/EG ska ändras på följande sätt:

1. Bilaga V, del C, punkt 7 ska ersättas med följande:

el = (CSR – CSA) × 3,664 × 1/20 × 1/P – eB, (*)

där
el	= årligt växthusgasutsläpp från kollagerförändringar till följd av ändrad markanvändning (uttryckt som
	massan (gram) koldioxidekvivalenter per enhet energi från biodrivmedel eller flytande biobränsle
	(megajoule)); åkermark () och jordbruksmark för fleråriga grödor (*) ska betraktas som en och
	samma markanvändning,
CSR	= kollager per ytenhet för referensmarkanvändningen (uttryckt som massan (ton) kol per ytenhet,
	inbegripet både mark och vegetation); referensmarkanvändningen är den användning som marken hade
	antingen i januari 2008 eller 20 år innan råvaran erhölls, beroende på vilket som inträffar senare,
CSA	= kollager per ytenhet för den faktiska markanvändningen (uttryckt som massan (ton) kol per ytenhet,
	inbegripet både mark och vegetation); om kollagret ackumuleras under mer än ett år ska det värde som
	tilldelas CSA vara det beräknade lagret per ytenhet efter 20 år eller när grödan når mognad, beroende
	på vilket som inträffar först,

P= grödans produktivitet (uttryckt som mängden energi från biodrivmedel eller flytande biobränsle per ytenhet per år),

eB	= bonus på 29 gCO2eq/MJ biodrivmedel eller flytande biobränsle, om biomassa erhålls från återställd
	skadad mark under de förutsättningar som anges i punkt 8.

(*)Den kvot som erhålls när molekylvikten för CO2 (44,010 g/mol) divideras med molekylvikten för kol (12,011 g/mol) är lika med 3,664.

(**)Åkermark enligt definitionen i IPCC.

(***)Fleråriga grödor definieras som grödor där stammen i regel inte skördas årligen, såsom skottskog med kort omloppstid och oljepalm.”

2.Följande bilaga ska läggas till:

”BILAGA VIII

Del A. Preliminära beräknade utsläpp som orsakas genom indirekt ändring av markanvändning till följd av de råvaror som används för produktion av biodrivmedel och flytande biobränslen (gCO2eq/MJ) (+)

Råvarugrupp	Medelvärde (*)	Interpercentilt intervall härlett från
Råvarugrupp	Medelvärde (*)	känslighetsanalysen (**)
		känslighetsanalysen (**)

Spannmål och andra stärkelserika grödor	12	8 till 16

Socker	13	4 till 17

Oljegrödor	55	33 till 66

(*)De medelvärden som här ingår utgör ett viktat genomsnitt av individuellt modellerade råvaruvärden.

Prop. 2016/17:217

Bilaga 1

L 239/28		Europeiska unionens officiella tidning	15.9.2015
	SV

Del B. Biodrivmedel för vilka utsläppen på grund av indirekt ändring av markanvändning anses vara noll

Biodrivmedel som produceras av följande råvarukategorier kommer att anses ge upphov till nollutsläpp på grund av indirekt ändring av markanvändning:

1.De råvaror som inte anges i del A i denna bilaga.

(++) Fleråriga grödor definieras som grödor där stammen i regel inte skördas årligen, såsom skottskog med kort omloppstid och oljepalm.”

3.Följande bilaga ska läggas till:

”BILAGA IX

Del A. Råvaror och bränslen vars bidrag till det mål som avses i artikel 3.4 första stycket ska anses vara två gånger så stort som deras energiinnehåll:

a)Alger, om de odlas på land i dammar eller fotobioreaktorer.

b)Biomassafraktioner av blandat kommunalt avfall, men inte sådant källsorterat hushållsavfall som omfattas av återvinningsmålen enligt artikel 11.2 a i direktiv 2008/98/EG.

c)Biologiskt avfall såsom det definieras i artikel 3.4 i direktiv 2008/98/EG från privata hushåll som omfattas av separat insamling i enlighet med definitionen i artikel 3.11 i det direktivet.

d)Biomassafraktioner av industriellt avfall som inte lämpar sig för användning i livsmedels- och foderkedjan, inbegripet material från detalj- och partihandeln, den jordbruksbaserade livsmedelsindustrin samt fiske- och vattenbruksnäringen och med undantag för de råvaror som förtecknas i del B i denna bilaga.

e)Halm.

f)Stallgödsel och avloppsslam.

g)Avloppsslam från palmoljeframställning och tomma palmfruktsklasar.

h)Tallbeck.

i)Råglycerin.

j)Bagass.

k)Press- och jäsningsrester från vinframställning.

l)Nötskal.

m)Agnar.

n)Kolvar som rensats från majsgroddarna.

Prop. 2016/17:217

Bilaga 1

15.9.2015		Europeiska unionens officiella tidning	L 239/29
	SV

o)Biomassafraktioner av avfall och rester från skogsbruk och skogsbaserad industri såsom bark, grenar, förkommersiell gallring, blad, barr, trädtoppar, sågspån, kutterspån, svartlut, brunlut, fiberslam, lignin och tallolja.

p)Annan cellulosa från icke-livsmedel enligt definitionen i artikel 2 andra stycket led s.

q)Annat material som innehåller både cellulosa och lignin enligt definitionen i artikel 2 andra stycket led r, utom sågtimmer och fanerstockar.

r)Förnybara flytande och gasformiga transportdrivmedel av icke-biologiskt ursprung.

s)Avskiljning och användning av koldioxid för transportändamål, om energikällan är förnybar i enlighet medartikel 2 andra stycket led a.

t)Bakterier, om energikällan är förnybar i enlighet med artikel 2 andra stycket led a.

Del B. Råvaror vars bidrag till det mål som avses i första stycket i artikel 3.4 ska anses vara två gånger så stort som deras energiinnehåll

a)Använd matolja.

b)Animaliska fetter som klassificeras enligt kategorierna 1 och 2 i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1069/2009 (*).

(*)Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1069/2009 av den 21 oktober 2009 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter och därav framställda produkter som inte är avsedda att användas som livsmedel och om upphävande av förordning (EG) nr 1774/2002 (förordning om animaliska biprodukter) (EUT L 300, 14.11.2009, s. 1).”

Prop. 2016/17:217 Bilaga 2

Sammanfattning av Energimyndighetens rapport

Systemet för hållbarhetskriterier i Sverige –

En utvärdering av regelverkets praktiska tillämpning (ER 2015:21)

Energimyndigheten har fått i uppdrag att utreda hur systemet med hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen fungerar i praktiken och föreslå förbättringar utifrån de erfarenheter som vunnits sedan regelverket trädde ikraft. Utredningen har använt en kombination av intervjuer, enkäter, dialog med branschen samt skrivbordsutredning som metod.

De positiva effekter som framkommit är bland annat den svenska tolkningen av massbalans, gemensam och transparent metod för växthusgasberäkning och att systemet har bidragit till att exkludera aktörer. Aktörerna ger även ett positivt omdöme om tillsynsmyndigheten och flera lyfter en bra dialog med myndigheten samt tillgången till enkla ansökningsformulär och e-tjänst. Negativa synpunkter domineras av att systemet upplevs som relativt krångligt och kostsamt. Detta gäller särskilt för mindre aktörer som gärna skulle se att skyldigheten att rapportera enligt hållbarhetslagen flyttas tidigare i aktörskedjan. Det relativt snabba införandet av regelverket i Sverige innebar initialt att mycket resurser gick åt för utredning för de enskilda aktörerna. Detta har varit en följd av att det saknades praxis för hanteringen av hållbarhetskriterier.

Utvärderingen visar att hållbarhetskriterierna i sig inte har haft någon stor påverkan på hållbarheten hos biodrivmedel och flytande biobränslen. Däremot finns det en tydlig indikation på att kriterierna har medfört ökad och mer tillförlitlig information om hållbarhetsegenskaper, vilket påverkar marknadens tillit för dessa bränslen positivt. Till följd av detta upplever aktörerna även en ökad legitimitet för sina biobränslen.

Totalt sett är kostnaden för den administrativa hanteringen av systemet för hållbarhetskriterier omkring 50 miljoner SEK per år. 90 procent av dessa kostnader ligger hos de rapporteringsskyldiga aktörerna. Utsläppsminskningarna som har uppnåtts sedan systemet infördes har uppgått till omkring 10 miljoner ton CO2e. Systemets additionalitet bedöms i utredningen som relativt låg, endast en femtedel av klimatnyttan bedöms härröras från systemet i sig. Den administrativa kostnaden för olika typer av biodrivmedel per nytta i form av uppnådd utsläppsminskning varierar mycket mellan olika typer av bränslen. Den administrativa kostnaden skiljer sig också kraftigt mellan små och stora aktörer. Den totala administrativa kostnaden har minskat för varje år eftersom införandet av kontrollsystem medförde en ökad kostnad initialt.

Utredningen föreslår ett antal ändringar utifrån olika problem som har uppmärksammats. Dessa sammanfattas nedan men redovisas i sin helhet i kapitel 5.

Det finns en otydlighet om hur vissa råvaror ska definieras för olika

ändamål. Förslaget är att lägga till en lista över råvaror utifrån det så

Prop. 2016/17:217

Bilaga 2

kallade ILUC-direktivet. Utredningen visar också att bördan är hög för många små aktörer. Det finns därmed ett behov att undanta vissa aktörer och Energimyndigheten bör utreda denna fråga vidare. Kopplingen mellan hållbarhetskriterier och utsläppshandeln skulle kunna förtydligas i svensk lagstiftning. Aktörer som inte längre är rapporteringsskyldiga enligt hållbarhetslagen har inte möjlighet att ansöka om att få sitt hållbarhetsbesked återkallat. En ny återkallelsegrund som möjliggör detta föreslås därför. Flera förbättringsförslag angående den rapporteringsmall som används för rapportering enligt hållbarhetslagen har mottagits, dessa kommer att hanteras inom Energimyndighetens förbättringsarbete.

Utöver förslagen ovan har ett antal andra förslag utretts, men bedömningen har varit att behovet av dessa ändringar inte varit tillräckligt stort. Konsulter och oberoende granskares kompetens och möjligheten till ackreditering är ett exempel, bristande sanktionsmöjligheter inom regelverket en annan. Slutsatsen har här varit att kompetensen har upplevts som tillräcklig samt att de sanktionsmöjligheter som finns inom regelverket har varit tillräckliga.

Prop. 2016/17:217 Bilaga 3

Promemorians lagförslag

Förslag till lag om ändring i lagen (2010:598) om hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen

Härigenom föreskrivs7 i fråga om lagen (2010:598) om hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen

dels att 1 kap. 2 och 3 §§, 2 kap. 1 § och 3 kap. 1 d, 1 e och 3 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas fem nya paragrafer, 1 kap. 2 a–2 c och 3 a §§ och 2 kap. 1 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

2 §8

I denna lag betyder

biodrivmedel: vätskeformiga eller gasformiga bränslen som framställs

av biomassa och som används för transportändamål,
livsmedelsbaserade	biodrivme-	livsmedelsbaserade	biodrivme-
del: biodrivmedel som	framställs	del: biodrivmedel som	framställs
från spannmål eller andra stärkel-		från spannmål eller andra stärkel-
serika grödor eller från socker-		serika grödor eller från socker-
eller oljegrödor,		eller oljegrödor, och
flytande biobränslen: vätskefor-		flytande biobränslen: vätskefor-
miga bränslen för andra energi-		miga bränslen för andra energi-
ändamål än transportändamål, som		ändamål än transportändamål, som
framställs av biomassa,		framställs av biomassa.
avfall: ämne eller föremål som

innehavaren gör sig av med eller avser eller är skyldig att göra sig av med, och

7 Jfr Europarlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG av den 23 april 2009 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor och om ändring och ett senare upphävande av direktiven 2001/77/EG och 2003/30/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2015/1513 av den 9 september 2015 om ändring av direktiv 98/70/EG om kvaliteten på bensin och dieselbränslen och om ändring av direktiv 2009/28/EG om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor.

8 Senaste lydelse 2015:838.

Prop. 2016/17:217

Bilaga 3

restprodukter: material som kvarstår efter en slutförd process, vars huvudsyfte inte är att producera detta material och där processen inte avsiktligt ändrats för att producera materialet.

2 a §

Avfall betyder i denna lag ett ämne eller föremål som innehavaren gör sig av med eller avser eller är skyldig att göra sig av med. Ämnen som avsiktligt har manipulerats eller kontaminerats för att anses som avfall ska inte anses vara avfall vid tillämpningen av denna lag.

2 b §

Restprodukt betyder i denna lag ett ämne som inte är den eller de slutprodukter som en produktionsprocess direkt ska producera eller huvudsyftet med processen och där produktionsprocessen inte avsiktligt ändrats för att producera ämnet.

2 c §

Produktionskedja betyder i denna

lag den produktionsprocess som

börjar med odling av biomassan,	Prop. 2016/17:217
inbegripet framställning av gödsel	Bilaga 3
för odlingen, och som pågår fram
till och med användningen av bio-
drivmedlet eller det flytande bio-
bränslet. Om biodrivmedlet eller
det flytande biobränslet framställs
av avfall eller restprodukter, avses
bara den del av produktionspro-
cessen som börjar med omhänder-
tagandet av avfallet eller restpro-
dukterna.
3 §

Endast energi från biodrivmedel och flytande biobränslen som uppfyller hållbarhetskriterierna i 2 kap. 1–5 §§ får användas för uppfyllande av kravet på andelen energi från förnybara energikällor av den slutliga energianvändningen enligt artikel 3 punkterna 1, 2 och 4 i Europarlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG av den 23 april 2009 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor och om ändring och ett senare upphävande av direktiven 2001/77/EG och 2003/30/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2015/1513 av den 9 september 2015 om ändring av direktiv 98/70/EG om kvaliteten på bensin och dieselbränslen och om ändring av direktiv 2009/28/EG om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor.

Prop. 2016/17:217

Bilaga 3

Biodrivmedel och flytande bio-	Biodrivmedel och flytande bio-
bränslen som framställts av avfall	bränslen som framställts av avfall
samt av andra restprodukter än så-	eller restprodukter får		användas
dana från jordbruk, vattenbruk,	för att uppfylla det krav som avses
fiske och skogsbruk får beaktas	i första stycket även om kriterierna
även om kriterierna i 2 kap. 2–5 §§	i 2 kap. 2–5 §§ inte är uppfyllda.
inte är uppfyllda.	Om en restprodukt kommer från
	jordbruk,	vattenbruk,	fiske eller
	skogsbruk	och har	uppkommit
	direkt i en sådan verksamhet och
	inte i en	därmed förknippad in-

dustri eller vid bearbetning gäller dock kriterierna i 2 kap. 2–5 §§.

Biodrivmedel och flytande biobränslen som uppfyller hållbarhetskriterierna anses i denna lag som hållbara.

3 a §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om vad som krävs för att ett ämne ska anses vara en restprodukt.

2 kap.

1 §9

För att biodrivmedel eller flytande biobränslen ska anses som hållbara ska användningen av dessa bränslen medföra en minskning av utsläppen av de växthusgaser som uppstår under produktionskedjan, jämfört med de utsläpp som användning av fossila bränslen hade gett, med

1.minst 50 procent, om biodrivmedlet eller det flytande biobränslet har producerats i en anläggning som tagits i drift senast den 5 oktober 2015, och

2.minst 60 procent om biodrivmedlet eller det flytande biobränslet har producerats i en anlägg-

ning som tagits i drift efter den 5 oktober 2015.

9 Senaste lydelse 2011:1065.

För att biodrivmedel och flytan-		Prop. 2016/17:217
de biobränslen ska anses som håll-		Bilaga 3
bara ska användningen av dessa
bränslen från och med den 1 janu-
ari 2017 medföra en minskning av
utsläppen av	växthusgaser med
minst 50 procent i förhållande till
utsläppen om fossila bränslen i
stället hade använts.
För att biodrivmedel och flytan-
de biobränslen som har produce-
rats i anläggningar som togs i drift
den 1 januari 2017 eller senare
ska anses som hållbara ska an-
vändningen av dessa bränslen från
och med den 1 januari 2018 med-
föra en minskning av utsläppen av
växthusgaser	med minst 60 pro-

cent i förhållande till utsläppen om fossila bränslen i stället hade använts.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om hur minskningen av utsläppen av växthusgaser ska beräknas.

1 a §

En anläggning anses vara tagen i drift enligt 1 § så snart det förekommer fysisk produktion av biodrivmedel eller flytande biobränslen.

1 d §10

Ett hållbarhetsbesked ska återkallas helt eller delvis av tillsynsmyndig-

heten om
a) den rapporteringsskyldige el-	1. den rapporteringsskyldige el-
ler någon som ingår i den rappor-	ler någon som ingår i den rappor-
teringsskyldiges produktionskedja	teringsskyldiges produktionskedja
bryter mot åtagandena i kontroll-	bryter mot åtagandena i kontroll-
systemet på ett sådant sätt att det	systemet på ett sådant sätt att det
med fog kan antas att de biodriv-	med fog kan antas att de biodriv-
medel och flytande biobränslen	medel och flytande biobränslen
som rapporteras inte kan anses	som rapporteras inte kan anses
vara hållbara,	vara hållbara,
b) den rapporteringsskyldige el-	2. den rapporteringsskyldige el-
ler någon som ingår i den rappor-	ler någon som ingår i den rappor-
10 Senaste lydelse 2011:1065.	71
	71

Prop. 2016/17:217

Bilaga 3

teringsskyldiges produktionskedja	teringsskyldiges		produktionskedja
bryter mot åtagandena i kontroll-	bryter mot åtagandena i kontroll-
systemet på ett sådant sätt att håll-	systemet på ett sådant sätt att håll-
barheten hos de biodrivmedel och	barheten hos de biodrivmedel och
flytande biobränslen som den rap-	flytande	biobränslen		som	den
porteringsskyldige rapporterar inte	rapporteringsskyldige rapporterar
kan bedömas på ett tillfredsstäl-	inte kan bedömas på ett tillfreds-
lande sätt, eller	ställande sätt, eller
c) det är uppenbart att de bio-	3. det är uppenbart att de bio-
drivmedel och flytande biobräns-	drivmedel och flytande biobräns-
len som rapporteras inte kan anses	len som rapporteras inte kan anses
som hållbara trots att åtagandena i	som hållbara trots att åtagandena i
kontrollsystemet iakttas.	kontrollsystemet iakttas.
	Ett hållbarhetsbesked			får	även
	återkallas	om	rapporteringsskyl-
	digheten har upphört.
Återkallelse får inte ske vid	Återkallelse enligt första stycket
ringa felaktigheter.	får inte ske vid ringa felaktigheter.
Ett beslut om återkallelse gäller omedelbart.
1 e §11

Den som är rapporteringsskyldig ska till tillsynsmyndigheten rapportera den mängd

b)hållbart flytande biobränsle som avses i 1 § första stycket b och som den rapporteringsskyldige har använt.

Om en rapporteringsskyldig har vidtagit sådana åtgärder som nämns i artikel 18.3 andra stycket i direktiv 2009/28/EG ska dessa

Den som är rapporteringsskyldig ska lämna uppgifter till tillsynsmyndigheten

2.om den mängd hållbart flyt-

ande biobränsle som avses i 1 § första stycket b och som den rapporteringsskyldige har använt,

3.för bedömningen av hållbarhetskriterier enligt denna lag, och

4.för Sveriges rapportering enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1513.

11 Senaste lydelse 2011:1065.

åtgärder rapporteras till tillsynsmyndigheten.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om rapporteringsskyldigheten enligt första och andra styckena.

Regeringen meddelar föreskrifter om att myndigheter som utövar tillsyn över efterlevnaden av lagar där uppfyllda hållbarhetskriterier utgör ett villkor för att komma i fråga för vissa rättigheter ska, på begäran från tillsynsmyndigheten enligt denna lag, överlämna uppgifter som kan bidra till att identifiera rapporteringsskyldiga enligt denna lag.

Prop. 2016/17:217 Bilaga 3

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldigheten att lämna uppgifter.

3§

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.

Prop. 2016/17:217

Bilaga 4

Förteckning över remissinstanserna

Remissen har skickats till följande remissinstanser.

Kammarrätten i Jönköping, Förvaltningsrätten i Linköping, Kommerskollegium, Naturvårdsverket, Skatteverket, Statens energimyndighet, Transportstyrelsen, Konkurrensverket, Statens jordbruksverk, 2030-sek- retariatet, Avfall Sverige, Energigas Sverige, Fossilfritt Sverige, Greenpeace, Gröna bilister, Lantbrukarnas riksförbund, Regelrådet, Skogsindustrierna, Svenska Bioenergiföreningen, Svenska Naturskyddsföreningen, Svenska Petroleum och Biodrivmedel Institutet (SPBI), Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) och Svenskt näringsliv.

Följande remissinstanser har kommit in med yttrande.

Kammarrätten i Jönköping, Förvaltningsrätten i Linköping, Kommerskollegium, Naturvårdsverket, Skatteverket, Statens energimyndighet, Transportstyrelsen, Konkurrensverket, Statens jordbruksverk, 2030- sekretariatet, Avfall Sverige, Energigas Sverige, Lantbrukarnas Riksförbund, Skogsindustrierna, Svenska Bioenergiföreningen, Svenska Petroleum & Biodrivmedel Institutet (SPBI) och Svenskt Näringsliv.

Följande remissinstanser har meddelat att man avstår från att yttra sig.

Sveriges Kommuner och Landsting och Regelrådet.

Övriga yttranden som kommit in.

Arizona Chemicals AB, E.On Sverige AB, Lantmännen, Neste AB, OKQ8, Preem AB, SEKAB och Sveriges Bussföretag.

Prop. 2016/17:217 Bilaga 5

Lagrådsremissens lagförslag

Förslag till lag om ändring i lagen (2010:598) om hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen

Härigenom föreskrivs12 i fråga om lagen (2010:598) om hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen

dels att 1 kap. 2 och 3 §§, 2 kap. 1 § och 3 kap. 1 d, 1 e och 3 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas två nya paragrafer, 1 kap. 2 a § och 2 kap. 1 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

2 §13

I denna lag betyder

biodrivmedel: vätskeformiga eller gasformiga bränslen som framställs av biomassa och som används för transportändamål,

livsmedelsbaserade biodrivmedel: biodrivmedel som framställs från spannmål eller andra stärkelserika grödor eller från socker- eller oljegrödor,

flytande biobränslen: vätskeformiga bränslen för andra energiändamål än transportändamål, som framställs av biomassa,

avfall: ämne eller föremål som	avfall: ämne eller föremål som
innehavaren gör sig av med eller	innehavaren gör sig av med eller
avser eller är skyldig att göra sig	avser eller är skyldig att göra sig
av med, och	av med, dock inte ett ämne som
	avsiktligt har manipulerats eller
	kontaminerats för att anses som
restprodukter: material som	avfall,
restprodukter: material som	restprodukt: ett ämne som inte
kvarstår efter en slutförd process,	är den eller de slutprodukter som

12Jfr Europarlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG av den 23 april 2009 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor och om ändring och ett senare upphävande av direktiven 2001/77/EG och 2003/30/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1513 av den 9 september 2015 om ändring av direktiv 98/70/EG om kvaliteten på bensin och dieselbränslen och om ändring av direktiv 2009/28/EG om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor.

13Senaste lydelse 2015:838.

Prop. 2016/17:217

Bilaga 5

vars huvudsyfte inte är att producera detta material och där processen inte avsiktligt ändrats för att producera materialet.

en produktionsprocess direkt ska producera eller är huvudsyftet med processen och där produktionsprocessen inte avsiktligt ändrats för att producera ämnet, och

produktionskedja: den produktionsprocess som pågår fram till och med användningen av biodrivmedlet eller det flytande biobränslet och börjar med

–odling av biomassa, inbegripet framställning av gödsel för odlingen, eller

2 a §

I fråga om restprodukt får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela ytterligare föreskrifter om vad som i denna lag avses med

1.ett ämne som inte är den eller de slutprodukter som en produktionsprocess direkt ska producera, eller

2.huvudsyftet med processen.

3 §14

För att biodrivmedel eller flytande biobränslen ska anses som hållbara ska hållbarhetskriterierna i 2 kap. 1–5 §§ vara uppfyllda.

14 Ändringen innebär bl.a. att tredje stycket tas bort.

Biodrivmedel och flytande biobränslen som framställts av avfall samt av andra restprodukter än sådana från jordbruk, vattenbruk, fiske och skogsbruk får beaktas

även om kriterierna i 2 kap. 2–5 §§ inte är uppfyllda.

Biodrivmedel och flytande biobränslen som uppfyller hållbarhetskriterierna anses i denna lag som hållbara.

Biodrivmedel och flytande bio-			Prop. 2016/17:217
bränslen som framställts av avfall			Bilaga 5
eller restprodukter ska anses som
hållbara även	om	kriterierna i
2 kap. 2–5 §§	inte	är uppfyllda.

Om en restprodukt har uppkommit direkt i en jordbruks-, vattenbruks-, fiske- eller skogsbruksverksamhet gäller dock kriterierna i 2 kap. 2– 5 §§.

2 kap.

1 §15

För att biodrivmedel och flytande biobränslen som har producerats i anläggningar som togs i drift

1.minst 50 procent, om biodrivmedlet eller det flytande biobränslet har producerats i en anläggning som tagits i drift senast den 5 oktober 2015, och

2.minst 60 procent om biodrivmedlet eller det flytande biobränslet har producerats i en anlägg-

ning som tagits i	drift efter den
5 oktober 2015.
Utsläppen ska räknas från den
produktionsprocess	som börjar

med odling av biomassa, inbegripet framställning av gödsel för odlingen, och som pågår fram till och med användningen av biodrivmedlet eller det flytande biobränslet eller, om biodrivmedlet eller det flytande biobränslet framställs av avfall eller restprodukter, den produktionsprocess som börjar med omhändertagandet av av-

15 Senaste lydelse 2011:1065.

Prop. 2016/17:217

Bilaga 5

den 1 januari 2017 eller senare fallet eller restprodukterna. ska anses som hållbara ska an-

vändningen av dessa bränslen från och med den 1 januari 2018 medföra en minskning av utsläppen av växthusgaser med minst 60 procent i förhållande till utsläppen om fossila bränslen i stället hade använts.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om hur minskningen av utsläppen av växthusgaser ska beräknas.

1 a §

En anläggning anses vara tagen i drift enligt 1 § så snart det förekommer fysisk produktion av biodrivmedel eller flytande biobränslen på anläggningen.

3 kap.

1 d §16

Ett hållbarhetsbesked ska återkallas helt eller delvis av tillsynsmyndig-

16 Senaste lydelse 2011:1065.

c) det är uppenbart att de bio-	3. det är uppenbart att de bio-
drivmedel och flytande biobräns-	drivmedel och flytande biobräns-
len som rapporteras inte kan anses	len som rapporteras inte kan anses
som hållbara trots att åtagandena i	som hållbara trots att åtagandena i
kontrollsystemet iakttas.	kontrollsystemet iakttas.
	Ett hållbarhetsbesked får även
	återkallas om rapporteringsskyl-
	digheten har upphört.
Återkallelse får inte ske vid ringa	Återkallelse enligt första stycket
felaktigheter.	får inte ske vid ringa felaktigheter.

Ett beslut om återkallelse gäller omedelbart. 1 e §17