Nya möjligheter till operativt polissamarbete med andra stater

Prop. 2016/17:139

Innehållsförteckning

1	Förslag till riksdagsbeslut .................................................................		5
2	Lagtext	..............................................................................................	6
	2.1	Förslag till lag om internationellt polisiärt samarbete ........	6
	2.2 .........................	Förslag till lag om ändring i brottsbalken	19
	2.3	Förslag till lag om ändring i lagen (1976:661) om
	................................	immunitet och privilegier i vissa fall	22
	2.4	Förslag till lag om ändring i offentlighets - och
	................................................	sekretesslagen (2009:400)	24
	2.5	Förslag till lag om ändring i polisdatalagen
	........................................................................	(2010:361)	25
	2.6	Förslag till lag om ändring i kustbevaknings -
	........................................................	datalagen (2012:145)	26
	2.7	Förslag till lag om upphävande av lagen (2013:330)
		om tystnadsplikt för anställda vid Europeiska
	.........................................................................	polisbyrån	27
	2.8	Förslag till lag om ändring i tullbrottsdatalagen
	........................................................................	(2017:000)	28
3	Ärendet ............................................................och dess beredning		29
4	Det nuvarande ...............................................................samarbetet		30
	4.1 .........................................................	Schengensamarbetet	30
	4.2 ........................................	Samarbetet i Öresundsregionen	32
5	Nya möjligheter ........................................................till samarbete		33
	5.1 ..............................................................	Prümrådsbeslutet	33
	5.2 ......................................................	Genomförandebeslutet	35
	5.3 ..............................................................	Atlasrådsbeslutet	35
	5.4	Genomförandet av Prümrådsbeslutet och
	.............	Atlasrådsbeslutet i Danmark, Finland och Norge	36
6	En utökning ..............................................................av samarbetet		37
	6.1	Ett genomförande av Prümrådsbeslutet och
	..............................................................	Atlasrådsbeslutet	37
	6.2 ..............	En ny lag om internationellt polisiärt samarbete	39
7	Samarbete .................................................enligt Prümrådsbeslutet		42
	7.1 .......................................................	Initiativ till samarbete	42
	7.2 ...............................	Överlåtelser av förvaltningsuppgifter	46
	7.3 ....................................	Överenskommelser om samarbete	46
	7.4 .....................................	Deltagande utländska tjänstemän	49
	7.5 ..................................	Ledning över utländska tjänstemän	50
	7.6 ................................	Utländska tjänstemäns befogenheter	50
	7.7 .........................	Utländska tjänstemäns vapenanvändning	53
8	Samarbete .................................................enligt Atlasrådsbeslutet		55
	8.1 .......................................................	Initiativ till samarbete	55
2	8.2 ...............................	Överlåtelser av förvaltningsuppgifter	58
2	8.3 ....................................	Överenskommelser om samarbete	59

	8.4	Deltagande utländska tjänstemän ....................................	61	Prop. 2016/17:139
	8.5	Ledning över utländska tjänstemän .................................	62
	8.6	Utländska tjänstemäns befogenheter ...............................	62
	8.7	Utländska tjänstemäns vapenanvändning ........................	64
9	Gemensamma frågor vid samarbete enligt Prümrådsbeslutet
	och Atlasrådsbeslutet .....................................................................		65
	9.1	Utländska tjänstemäns skyldigheter ................................	65
	9.2	Straffrättsligt skydd och ansvar .......................................	66
	9.3	Straffrättslig jurisdiktion .................................................	68
	9.4	Skadestånd.......................................................................	69
	9.5	Tillsyn..............................................................................	70
	9.6	Arbetsrätt och arbetsmiljö ...............................................	72
10	Samarbete utomlands .....................................................................		74
	10.1	Straffrättslig jurisdiktion .................................................	74
	10.2	Skadestånd.......................................................................	76
	10.3	Arbetsrätt och arbetsmiljö ...............................................	77
11	Europolförordningen......................................................................		79
	11.1	Europols reglering och struktur .......................................	79
	11.2	Från rådsbeslut till förordning .........................................	80
	11.3	Behovet av författningsändringar ....................................	81
12	Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser..................................		83
13	Konsekvenser .................................................................................		83
14	Författningskommentar ..................................................................		85

14.1Förslaget till lag om internationellt polisiärt

	samarbete.........................................................................	85
14.2	Förslaget till lag om ändring i brottsbalken...................	109

14.3Förslaget till lag om ändring i offentlighets- och

sekretesslagen (2009:400) .............................................

111

14.4Förslaget till lag om ändring i polisdatalagen

(2010:361) .....................................................................

112

14.5Förslaget till lag om ändring i kustbevaknings-

datalagen (2012:145).....................................................

112

14.6Förslaget till lag om ändring i tullbrottsdatalagen

	(2017:000) .....................................................................	113
Bilaga 1	Prümrådsbeslutet ...........................................................	114
Bilaga 2	Atlasrådsbeslutet ...........................................................	125
Bilaga 3	Sammanfattning av betänkandet Utökat polis-
	samarbete i Norden och EU (SOU 2011:25) .................	128
Bilaga 4	Betänkandets lagförslag.................................................	134
Bilaga 5	Förteckning över remissinstanserna ..............................	145
Bilaga 6	Europolförordningen .....................................................	146
Bilaga 7	Sammanfattning av promemorian Nya möjligheter
	till operativt polissamarbete med andra stater
	(Ds 2016:13)..................................................................	208

– VIS-rådsbeslutet: rådets beslut 2008/633/RIF av den 23 juni 2008 om Prop. 2016/17:139 åtkomst till informationssystemet för viseringar (VIS) för sökningar för

medlemsstaternas utsedda myndigheter och för Europol i syfte att för- hindra, upptäcka och utreda terroristbrott och andra grova brott, och

– avtalet med USA: avtalet av den 16 december 2011 mellan Konunga- riket Sveriges regering och Amerikas förenta staters regering om ett för- stärkt samarbete för att förebygga och bekämpa brottslighet.

2 kap. Operativt samarbete enligt Schengenkonventionen

Gränsöverskridande övervakning

1 § Om det i en stat som deltar i det polisiära samarbetet enligt avdelning III i Schengenkonventionen pågår en utredning om ett brott som kan föranleda överlämnande eller utlämning, får utländska tjänste- män fortsätta en i sin stat påbörjad övervakning av en misstänkt gär- ningsman in på svenskt territorium, om en behörig svensk myndighet samtycker till det.

Under de förutsättningar som anges i första stycket får en påbörjad övervakning fortsätta även beträffande någon annan än en misstänkt gärningsman, om det är nödvändigt för den pågående utredningen och det finns starka skäl att anta att åtgärden kan medverka till att identifiera eller spåra en misstänkt gärningsman.

2 § Övervakningen av en misstänkt gärningsman får fortsätta utan föregående samtycke, om saken är så brådskande att samtycke inte kan inhämtas i förväg och den utländska utredningen avser misstanke om sådana brott som sägs i artikel 40.7 i Schengenkonventionen, nämligen

–mord,

–dråp,

–grovt sexualbrott,

–mordbrand,

–penningförfalskning och förfalskning av betalningsmedel,

–grov stöld,

–grovt häleri,

–penningtvätt,

–grovt bedrägeri,

–utpressning,

–människorov och tagande av gisslan,

–olaglig människohandel,

–människosmuggling,

–olaglig handel med narkotika och psykotropa ämnen,

–brott mot lagbestämmelser angående vapen och sprängämnen,

–ödeläggelse genom användande av sprängämnen,

–olaglig transport av giftigt och skadligt avfall,

–olaglig handel med nukleära och radioaktiva ämnen,

–sådan brottslighet som avses i rådets gemensamma åtgärd 98/733/RIF av den 21 december 1998 om att göra deltagande i en krimi- nell organisation i Europeiska unionens medlemsstater till ett brott, och

Prop. 2016/17:139	– terroristbrott enligt rådets rambeslut 2002/475/RIF av den 13 juni
	2002 om bekämpande av terrorism.
	För att övervakningen ska få fortsätta krävs också att överskridandet av
	gränsen anmäls till en behörig svensk myndighet så snart det är möjligt
	och att den utländska myndigheten utan dröjsmål begär bistånd i utred-
	ningen.
	3 § Övervakning enligt 1 eller 2 § ska genast upphöra om en behörig
	svensk myndighet begär det. Övervakning enligt 2 § ska även upphöra
	om samtycke inte har lämnats inom fem timmar från gränsöverskridan-
	det.
	Gränsöverskridande förföljande
	4 § Om en person har upptäckts på bar gärning när han eller hon begår
	ett brott som kan föranleda överlämnande eller utlämning, eller om
	någon som är häktad eller som avtjänar ett frihetsstraff har rymt, får ut-
	ländska tjänstemän fortsätta ett i sin stat påbörjat förföljande av personen
	över en landsgräns in på svenskt territorium, om en behörig svensk myn-
	dighet samtycker till det.
	5 § Förföljandet får fortsätta utan föregående samtycke om det på
	grund av sakens brådskande natur inte har varit möjligt att underrätta en
	behörig svensk myndighet i förväg, eller om svenska tjänstemän inte har
	kunnat ta över förföljandet i tid. De förföljande tjänstemännen ska an-
	hålla om bistånd av en behörig svensk myndighet senast vid tidpunkten
	för gränsöverskridandet.
	6 § Förföljande enligt 4 eller 5 § ska genast upphöra om en behörig
	svensk myndighet begär det.
	Behöriga tjänstemän
	7 § Gränsöverskridande övervakning och förföljande får utföras av ut-
	ländska tjänstemän som har anmälts vara behöriga att utföra sådant
	arbete.
	Befogenheter
	8 § Om utländska tjänstemän som utför gränsöverskridande förföljande
	begär det, ska svenska polismän omhänderta den flyende.
	De utländska tjänstemännen får stoppa och omhänderta den flyende
	tills svenska polismän kan överta omhändertagandet eller identifiera
	honom eller henne.
	9 § När en person omhändertas enligt 8 § andra stycket får utländska
	tjänstemän
	1. kroppsvisitera den som har omhändertagits, om det görs av säker-
	hetsskäl eller för att söka efter föremål som anges i 2,
	2. omhänderta föremål som kan förverkas enligt 36 kap. 3 § 2 brotts-
	balken eller kan antas ha betydelse för en utredning om brott eller ha av-
8	hänts någon genom brott, och

3. belägga den som har omhändertagits med handfängsel.	Prop. 2016/17:139
Föremål som har omhändertagits enligt första stycket 2 ska så snart det
är möjligt överlämnas till en svensk polisman för prövning av fråga om
beslag enligt 10 § andra stycket.

10 § En person som har omhändertagits enligt 8 § får tas i förvar av Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen under högst sex timmar, tiden mellan klockan 24 och 9 oräknad. Därefter ska personen omedelbart friges, om det inte har kommit in en begäran om en åtgärd som avses i

1.23 § lagen (1957:668) om utlämning för brott,

2.1 kap. 2 § lagen (2011:1165) om överlämnande från Sverige enligt en nordisk arresteringsorder,

3.25 c eller 25 d § lagen (1972:260) om internationellt samarbete rö- rande verkställighet av brottmålsdom,

4.5 a eller 5 b § lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Fin- land, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.,

5.8 § lagen (1970:375) om utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling, om framställningen kommer från en dansk myndighet,

6.6 § lagen (1994:569) om Sveriges samarbete med de internationella tribunalerna för brott mot internationell humanitär rätt,

7.6 § lagen (2002:329) om samarbete med Internationella brottmåls- domstolen,

8.1 kap. 3 § lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder, eller

9.3 kap. 15 § lagen (2015:96) om erkännande och verkställighet av fri- hetsberövande påföljder inom Europeiska unionen.

En svensk polisman får, i avvaktan på en framställning om en sådan åt- gärd som avses i 4 kap. 19 § lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål, ta i beslag föremål som har omhändertagits enligt 9 § första stycket 2, enligt de förutsättningar som gäller för en motsvarande åtgärd enligt rättegångsbalken eller annan lag eller författning.

Användning av vapen

11 § Utländska tjänstemän som utför gränsöverskridande övervakning eller förföljande får bara använda tjänstevapen i nödvärnssituationer. De får inte bereda sig tillträde till bostäder eller andra platser som inte är tillgängliga för allmänheten.

Behöriga svenska myndigheter

12 § Polismyndigheten beslutar om gränsöverskridande övervakning och förföljande in på svenskt territorium. Säkerhetspolisen får besluta om gränsöverskridande övervakning inom den verksamhet som den bedriver. Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen får i ett enskilt fall överlämna ett ärende om gränsöverskridande övervakning till Kustbevakningen.

Prop. 2016/17:139

beslutet och Atlasrådsbeslutet. Uppgifterna får i de fall som avses i 10 § innefatta myndighetsutövning.

Överenskommelser om samarbete

8 § Innan ett samarbete enligt Prümrådsbeslutet eller Atlasrådsbeslutet påbörjas ska en överenskommelse om samarbetet ingås med den andra staten. Överenskommelsen får ingås av regeringen eller, efter regering- ens bestämmande, av Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen.

En överenskommelse som innebär att utländska tjänstemän ska delta i samarbete i Sverige ska avse en särskild insats som är klart avgränsad och reglera

1.det särskilda syftet med samarbetet,

2.vilket bistånd den utländska myndigheten ska ge,

3.på vilken tid och plats samarbetet ska genomföras,

4.vilka utländska tjänstemän som ska delta,

5.hur ledning ska utövas,

6.vilka befogenheter utländska tjänstemän ska ha, och

7.vilka vapen och vilken annan liknande utrustning utländska tjänste- män ska få inneha.

Behöriga tjänstemän och ledning

9 § Utländska tjänstemän får delta i samarbete enligt Prümrådsbeslutet och Atlasrådsbeslutet om de är lämpliga för uppgiften och anställda vid en samverkande myndighet.

Tjänstemännen ska stå under ledning av Polismyndigheten eller Säker- hetspolisen.

Befogenheter

10 § Utländska tjänstemän får ges polisiära befogenheter vid gemen- samma insatser enligt artikel 17 i Prümrådsbeslutet och vid operationer enligt artikel 3 i Atlasrådsbeslutet. För att få ges sådana befogenheter ska tjänstemännen vara polismän respektive ha polisiära befogenheter i sina hemstater.

Tjänstemännen får ges de befogenheter som en svensk polisman har enligt polislagen (1984:387) och de befogenheter som en svensk polis- man har att

1.gripa någon enligt 24 kap. 7 § första stycket rättegångsbalken,

2.ta föremål i beslag enligt 27 kap. 4 § rättegångsbalken,

3.förbjuda tillträde till ett visst område eller vidta andra åtgärder enligt 27 kap. 15 § rättegångsbalken, och

4.besluta om kroppsvisitation enligt 28 kap. 13 § rättegångsbalken. Vid gemensamma insatser enligt artikel 17 i Prümrådsbeslutet ska be-

fogenheterna i regel utövas i närvaro av svenska polismän.

Användning av vapen

11 § Utländska tjänstemän som getts befogenheter enligt 10 § har samma rätt att använda tjänstevapen och annan liknande utrustning som en svensk polisman har enligt lag eller annan författning. Andra utländ-

7 kap. Uppgiftsutbyte enligt Prümrådsbeslutet

Utbyte av dna-profiler

1 § Vid samarbete enligt Prümrådsbeslutet får ett utländskt kontakt- ställe medges direktåtkomst till referensuppgifter i de svenska registren över dna-profiler.

Efter en överenskommelse mellan Sverige och en annan stat får kon- taktstället i den andra staten göra en automatisk jämförelse mellan sina oidentifierade dna-profiler och referensuppgifter i de svenska registren över dna-profiler.

Första och andra styckena gäller endast de register över dna-profiler som regleras i polisdatalagen (2010:361).

2 § Vid en förundersökning eller en annan utredning som handläggs enligt bestämmelserna i 23 kap. rättegångsbalken får det svenska kon- taktstället i enskilda fall genom direktåtkomst söka uppgifter i en annan stats dna-register. Uppgifter får behandlas endast i den utsträckning den andra staten tillåter det och om behandlingen i motsvarande fall hade varit tillåten i de svenska registren över dna-profiler.

Efter en överenskommelse mellan Sverige och en annan stat får det svenska kontaktstället, i syfte att utreda brott, göra en automatisk jämfö- relse mellan dna-profiler i spårregistret och referensuppgifter i den andra statens dna-register.

Utbyte av fingeravtryck

3 § Vid samarbete enligt Prümrådsbeslutet får ett utländskt kontakt- ställe medges direktåtkomst till referensuppgifter i svenska fingerav- trycksregister som förs med stöd av polisdatalagen (2010:361).

4 § I syfte att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet eller utreda brott får det svenska kontaktstället i enskilda fall genom direktåtkomst söka uppgifter i en annan stats fingeravtrycksregister. Upp- gifter får behandlas endast i den utsträckning den andra staten tillåter det och om behandlingen i motsvarande fall hade varit tillåten i svenska fin- geravtrycksregister som förs med stöd av polisdatalagen (2010:361).

Det svenska kontaktstället ansvarar för att kontrollera om det mottagna fingeravtrycket stämmer överens med det fingeravtryck sökningen avsåg.

Utbyte av fordonsuppgifter

5 § I lagen (2001:558) om vägtrafikregister finns bestämmelser om möjlighet att medge ett utländskt kontaktställe direktåtkomst enligt Prümrådsbeslutet till uppgifter i vägtrafikregistret.

6 § I syfte att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet, utreda brott eller upprätthålla allmän säkerhet får det svenska kontakt- stället i enskilda fall genom direktåtkomst söka uppgifter i en annan stats fordonsregister. Uppgifter får behandlas endast i den utsträckning den andra staten tillåter det och om behandlingen i motsvarande fall hade

Prop. 2016/17:139

2 § Vid sökning i VIS får endast följande uppgifter användas som sök- begrepp:

1.nuvarande och tidigare efternamn, förnamn, kön, födelsedatum, fö- delseort och födelseland,

2.nuvarande medborgarskap och medborgarskap vid födseln,

3.resehandlingens typ och nummer, utfärdande myndighet, dag för utfärdande och sista giltighetsdag,

4.huvuddestination och den planerade vistelsens varaktighet,

5.syftet med resan,

6.planerad ankomst och avresedag,

7.planerad gränsövergång för första inresa eller transiteringsväg,

8.bostad,

9.fingeravtryck,

10.typ av visering och viseringsmärkets nummer, och

11.den person som bjudit in eller åtagit sig att stå för sökandens lev- nadskostnader under vistelsen.

3 § Personuppgifter som har hämtats från VIS får behandlas för det ändamål som uppgifterna hämtades för. De får också behandlas för att utreda eller beivra brott i det enskilda fall som sökningen avsåg.

4 § Det är förbjudet att till tredjeland eller en internationell organi- sation överföra eller göra tillgängliga sådana personuppgifter som har hämtats från VIS och som har lagts in i systemet av en annan stat.

Detta är dock tillåtet i brådskande fall om

1.de villkor för sökning som anges i 1 § andra stycket är uppfyllda,

2.det är förenligt med svenska intressen att uppgifterna lämnas ut,

3.den stat som har lagt in uppgifterna i systemet samtycker till det, och

4.förutsättningarna i 33 och 34 §§ personuppgiftslagen (1998:204) är uppfyllda.

5 § Bestämmelserna i personuppgiftslagen (1998:204) om rättelse och skadestånd gäller vid behandling av personuppgifter enligt detta kapitel eller enligt föreskrifter som har meddelats i anslutning till kapitlet.

6 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om upp- giftsutbyte enligt VIS-rådsbeslutet.

10 kap. Uppgiftsutbyte enligt avtalet med USA

1 § Vid samarbete enligt avtalet med USA får ett amerikanskt kontakt- ställe trots 33 § personuppgiftslagen (1998:204) medges direktåtkomst till referensuppgifter i svenska fingeravtrycksregister som förs med stöd av polisdatalagen (2010:361).

2 § På begäran av behöriga myndigheter får ett svenskt kontaktställe i enskilda fall genom direktåtkomst söka uppgifter i amerikanska finger-

avtrycksregister i syfte att utreda ett brott för vilket det enligt svensk lag

2.2	Förslag till lag om ändring i brottsbalken		Prop. 2016/17:139
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 3 och 5 §§ brottsbalken ska ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse

2 kap.

3 §1

För brott som begåtts utom riket döms även i annat fall än som avses i 2 § efter svensk lag och vid svensk domstol,

1. om brottet förövats på svenskt fartyg eller luftfartyg, eller om det begåtts i tjänsten av befälhavaren eller någon som tillhörde besätt- ningen på sådant fartyg,

1. om brottet förövats på ett svenskt fartyg eller luftfartyg, eller om det begåtts i tjänsten av befäl- havaren eller någon som tillhörde besättningen på ett sådant fartyg,

2.om brottet begåtts av någon som tillhör Försvarsmakten på ett om- råde där en avdelning av Försvarsmakten befann sig eller om det begåtts av någon annan på ett sådant område och avdelningen befann sig där för annat ändamål än övning,

3.om brottet begåtts vid tjänstgöring utom riket av någon som är an- ställd i Försvarsmakten och tjänstgör i en internationell militär insats eller som tillhör Polisens utlandsstyrka,

3 a. om brottet har begåtts i tjänsten utom riket av en polisman, tulltjänsteman eller tjänsteman vid Kustbevakningen, som utför gränsöverskridande arbetsuppgif- ter enligt en internationell överens- kommelse som Sverige har tillträtt,

4. om brottet förövats mot Sve- rige, svensk kommun eller annan menighet eller svensk allmän inrättning,

3 a. om brottet har begåtts i tjänsten utom riket av en polisman, tulltjänsteman eller tjänsteman vid Kustbevakningen, som utför arbetsuppgifter enligt en inter- nationell överenskommelse som Sverige har tillträtt,

4. om brottet förövats mot Sve- rige, en svensk kommun eller annan menighet eller en svensk allmän inrättning,

5. om brottet begåtts inom om-	5. om	brottet begåtts inom ett
råde som inte tillhör någon stat	område som inte tillhör någon stat
och förövats mot svensk medbor-	och förövats mot en svensk med-
gare, svensk sammanslutning eller	borgare,	svensk sammanslutning
enskild inrättning eller mot utlän-	eller enskild inrättning eller mot en
ning med hemvist i Sverige,	utlänning med hemvist i Sverige,

6. om brottet är kapning, sjö- eller luftfartssabotage, flygplatssabotage, penningförfalskning, försök till sådana brott, olovlig befattning med kemiska vapen, olovlig befattning med minor, osann eller ovarsam ut- saga inför en internationell domstol, terroristbrott enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott, försök till sådant brott, brott som avses i 5 § samma lag, brott enligt lagen (2014:406) om straff för folk- mord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser, uppvigling som

1 Senaste lydelse 2014:407.

Åtal för brott, som inom riket begåtts å utländskt fartyg eller luftfartyg av utlänning som var be- fälhavare eller tillhörde besättning- en å fartyget eller eljest medföljde detsamma mot sådan utlänning eller mot utländskt intresse, må ej väckas utan att förordnande därom meddelas av regeringen eller den regeringen bemyndigat därtill.

Prop. 2016/17:139 bestått i en omedelbar och offentlig uppmaning att begå folkmord eller om brottet riktats mot Internationella brottmålsdomstolens rättskipning, eller

7. om det lindrigaste straff som i svensk lag är stadgat för brottet är fängelse i fyra år eller däröver.

5 §2

Åtal för brott, som inom riket begåtts på ett utländskt fartyg eller luftfartyg av en utlänning som var befälhavare eller tillhörde besätt- ningen på fartyget eller av någon annan anledning medföljde det- samma mot en sådan utlänning eller mot ett utländskt intresse, får inte väckas utan att regeringen, eller den myndighet som reger- ingen bestämmer, har meddelat förordnande om det.

Åtal för brott, som förövats utom riket, får väckas endast efter förord- nande enligt första stycket. Åtal får dock väckas utan ett sådant förord- nande, om brottet är osann eller ovarsam utsaga inför en internationell domstol eller om brottet begåtts

1. å svenskt fartyg eller luftfar-	1. på ett svenskt fartyg eller luft-
tyg eller i tjänsten av befälhavaren	fartyg eller i tjänsten av befälhava-
eller någon som tillhörde besätt-	ren eller någon som tillhörde be-
ningen å sådant fartyg,	sättningen på ett sådant fartyg,

2.av någon som tillhör Försvarsmakten på ett område där en avdelning av Försvarsmakten befann sig,

3.vid tjänstgöring utom riket av någon som är anställd i Försvarsmak- ten och tjänstgör i en internationell militär insats eller som tillhör Poli- sens utlandsstyrka,

4. i tjänsten utom riket av en polisman, tulltjänsteman eller tjänsteman vid Kustbevakningen som utför gränsöverskridande arbetsuppgifter enligt en internat- ionell överenskommelse som Sve- rige har tillträtt,

4. i tjänsten utom riket av en polisman, tulltjänsteman eller tjänsteman vid Kustbevakningen som utför arbetsuppgifter enligt en internationell överenskommelse som Sverige har tillträtt,

5.i Danmark, Finland, Island eller Norge eller på fartyg eller luftfartyg i reguljär trafik mellan orter belägna i Sverige eller någon av nämnda stater, eller

6.av svensk, dansk, finsk, is- ländsk eller norsk medborgare mot svenskt intresse.

5.i Danmark, Finland, Island eller Norge eller på ett fartyg eller luftfartyg i reguljär trafik mellan orter belägna i Sverige eller någon av nämnda stater, eller

6.av en svensk, dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare mot ett svenskt intresse.

2 Senaste lydelse 2010:636.

Prop. 2016/17:139 2.3		Förslag till lag om ändring i lagen (1976:661)
		om immunitet och privilegier i vissa fall
	Härigenom föreskrivs att bilagan till lagen (1976:661) om immunitet
	och privilegier i vissa fall1 ska ha följande lydelse.
	Nuvarande lydelse									Bilaga2
										Bilaga2

	Immunitet och/eller privilegier gäller för						Tillämplig internationell
	följande						överenskommelse
	Internationella organ			Fysiska personer
	-------------------------------------------------------------------------
51.		Europeiska	uni-	Företrädare		för de	Konventionen			om	grun-
	versitetsinstitutet			fördragsslutande			dandet	av	ett	europeiskt
				staterna	och	deras	universitetsinstitut av den
				rådgivare, företräd-			19 april 1972
				are för	Europeiska
				gemenskaperna,
				personal	vid insti-
				tutet	inklusive
				familjemedlemmar
				och andra personer
				som är	knutna till
				institutet
	52. Europol			Europols direktör,			Rådets	beslut		av	den
				biträdande		direk-	6 april	2009		om	inrät-
				törer och personal			tande	av	Europeiska
							polisbyrån (Europol)
53.		Europeiska	dom-	Domstolens		leda-	Protokoll nr 6 den 5 mars
	stolen för de mänsk-			möter, dess kansli-			1996	till	den	allmänna
	liga rättigheterna			chef och biträdande			överenskommelsen				om
				kanslichef			Europarådets			privilegier
							och immunitet
-------------------------------------------------------------------------
	Föreslagen lydelse

	Immunitet och/eller privilegier gäller för						Tillämplig internationell
	följande						överenskommelse
	Internationella organ			Fysiska personer
	-------------------------------------------------------------------------
51.		Europeiska	uni-	Företrädare		för de	Konventionen			om	grun-
	versitetsinstitutet			fördragsslutande			dandet	av	ett	europeiskt
				staterna	och	deras	universitetsinstitut av den

1Lagen omtryckt 1994:717.

2Senaste lydelse 2016:820 (jfr 2016:821). Ändringen innebär att innehållet i punkten 52 tas

bort.

	rådgivare, företräd-			19 april 1972		Prop. 2016/17:139
	are för	Europeiska
	gemenskaperna,
	personal	vid	insti-
	tutet	inklusive
	familjemedlemmar
	och andra personer
	som är	knutna till
	institutet
52. –	–			–
53. Europeiska dom-	Domstolens		leda-	Protokoll nr 6 den 5 mars
stolen för de mänsk-	möter, dess kansli-			1996 till den	allmänna
liga rättigheterna	chef och biträdande			överenskommelsen		om
	kanslichef			Europarådets	privilegier
				och immunitet

-------------------------------------------------------------------------

Denna lag träder i kraft den 2 juli 2017.

Prop. 2016/17:139 2.8	Förslag till lag om ändring i tullbrottsdatalagen
	(2017:000)
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 3 § tullbrottsdatalagen (2017:000) ska
ha följande lydelse.
Lydelse enligt		prop.		2016/17:91		Föreslagen lydelse
Tullbrottsdatalag
					1 kap.
						3 §
I lagen (2000:343) om internat-						I lagen (2017:000) om internat-
ionellt polisiärt samarbete och i						ionellt polisiärt samarbete och i
föreskrifter	som		regeringen		har	föreskrifter	som	regeringen	har
meddelat i anslutning till den						meddelat i anslutning till den
lagen, finns det särskilda be-						lagen, finns det särskilda be-
stämmelser	om		behandling		av	stämmelser	om	behandling	av
personuppgifter			som	följer	av	personuppgifter		som följer	av
internationella		överenskommelser				internationella överenskommelser
om polisiärt samarbete.						om polisiärt samarbete.

I lagen (2013:329) med vissa bestämmelser om skydd för personupp- gifter vid polissamarbete och straffrättsligt samarbete inom Europeiska unionen, och i föreskrifter som regeringen har meddelat i anslutning till den lagen, finns det särskilda bestämmelser om behandling av person- uppgifter som inom ramen för polissamarbete eller straffrättsligt samarbete har överförts från eller gjorts tillgängliga av

1.en stat som är medlem i Europeiska unionen (EU),

2.Island, Norge, Schweiz eller Liechtenstein,

3.ett EU-organ, eller

4.ett EU-informationssystem.

Om det i de författningar som anges i första och andra styckena finns avvikande bestämmelser, ska de tillämpas i stället för bestämmelserna i denna lag.

Denna lag träder i kraft den 2 juli 2017.

3 Ärendet och dess beredning Prop. 2016/17:139

Vid ett möte i rådet för rättsliga och inrikes frågor i juni 2007 träffades
en politisk överenskommelse om ett utkast till ett rådsbeslut om ett för-
djupat gränsöverskridande samarbete, särskilt för bekämpning av
terrorism och gränsöverskridande brottslighet, det s.k. Prümrådsbeslutet.
Regeringen föreslog i propositionen Godkännande av Prümrådsbeslutet
(prop. 2007/08:83) att riksdagen skulle godkänna utkastet. Några lagför-
slag presenterades inte. Det lämnades dock en beskrivning av på vilka
sätt rådsbeslutet bedömdes kräva lagändringar. Riksdagen godkände ut-
kastet (bet. 2007/08:JuU20, rskr. 2007/08:197).
Rådet antog Prümrådsbeslutet i juni 2008 (rådets beslut 2008/615/RIF
av den 23 juni 2008 om ett fördjupat gränsöverskridande samarbete, sär-
skilt för bekämpning av terrorism och gränsöverskridande brottslighet).
Rådsbeslutet i dess lydelse på svenska finns i bilaga 1.
Vid sidan av Prümrådsbeslutet antog rådet i juni 2008 även ett rådsbe-
slut om ett förbättrat samarbete i krissituationer mellan medlemsstaternas
särskilda insatsgrupper, det s.k. Atlasrådsbeslutet (rådets beslut
2008/617/RIF av den 23 juni 2008 om förbättrat samarbete i krissituat-
ioner mellan Europeiska unionens medlemsstaters särskilda insatsgrup-
per). Atlasrådsbeslutet är inte tvingande i någon del och har därför inte
förelagts riksdagen för godkännande. Rådsbeslutet i dess lydelse på
svenska finns i bilaga 2.
I april 2009 gav regeringen en särskild utredare i uppdrag att med ut-
gångspunkt i bl.a. de möjligheter till samarbete som ges i Prümråds-
beslutet och Atlasrådsbeslutet överväga dels på vilket sätt den svenska
polisen bör kunna ta emot hjälp från utländska brottsbekämpande myn-
digheter med insatser som kan innebära myndighetsutövning mot en-
skilda, dels vad som bör gälla när svenska tjänstemän deltar i insatser av
motsvarande slag utomlands (dir. 2009:36).
I april 2011 överlämnande utredningen betänkandet Utökat polissam-
arbete i Norden och EU (SOU 2011:25). En sammanfattning av betän-
kandet finns i bilaga 3 och utredningens lagförslag finns i bilaga 4. Be-
tänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna
finns i bilaga 5. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgäng-
lig i Justitiedepartementet (Ju2011/02876/L4).
Under beredningen av betänkandet framkom det att utredningens för-
slag behövde ändras och kompletteras i en sådan utsträckning att ett nytt
underlag måste tas fram och remitteras. Inom Justitiedepartementet ut-
arbetades därför promemorian Nya möjligheter till operativt polissam-
arbete med andra stater (Ds 2016:13). Förutom samarbete enligt Prüm-
rådsbeslutet och Atlasrådsbeslutet behandlar promemorian författnings-
ändringar med anledning av att Europaparlamentet och rådet i maj 2016
antagit den s.k. Europolförordningen (Europaparlamentets och rådets för-
ordning [EU] 2016/794 av den 11 maj 2016 om Europeiska unionens
byrå för samarbete inom brottsbekämpning [Europol] och om ersättande
och upphävande av rådets beslut 2009/371/RIF, 2009/934/RIF,
2009/935/RIF, 2009/936/RIF och 2009/968/RIF). Europolförordningen i
dess lydelse på svenska finns i bilaga 6. En sammanfattning av prome-
morian finns i bilaga 7 och promemorians lagförslag finns i bilaga 8.	29
	29

land, Frankrike, Luxemburg och Nederländerna 1985 ett avtal om att successivt avveckla personkontrollerna vid de gemensamma gränserna och att utveckla det polisiära och rättsliga samarbetet mellan staterna. Avtalet ingicks i Schengen i Luxemburg och kallas därför Schengen- avtalet.

Schengenavtalet kompletteras av en tillämpningskonvention, kallad Schengenkonventionen, som trädde i kraft i mars 1995. Konventionen innehåller bestämmelser om praktiska åtgärder för att fullt ut uppnå avtalets syfte. De gäller bl.a. kontroll vid yttre gränser, en gemensam viseringspolitik och ett utvecklat polisiärt och rättsligt samarbete.

I samband med att Amsterdamfördraget trädde i kraft i maj 1999 inför- livades Schengenregelverket med EU-rätten. Schengenstaterna har där- efter fortsatt sitt samarbete inom EU:s institutionella och rättsliga ramar. Det har skett i enlighet med bestämmelserna i det s.k. Schengen- protokollet som finns fogat till Amsterdamfördraget.

Att Schengensamarbetet numera utgör en del av EU-regelverket inne- bär att alla stater som ansluter sig till EU samtidigt ansluter sig till Schengensamarbetet. Schengenregelverket är dock uppdelat i två kate- gorier – en som innehåller bestämmelser som nya medlemsstater måste tillämpa direkt vid anslutningen och en som omfattar bestämmelser som de nya medlemsstaterna får börja tillämpa först vid en senare tidpunkt som rådet beslutar om. För närvarande deltar 22 av EU:s 28 medlems- stater fullt ut i samarbetet. Norge, Island, Liechtenstein och Schweiz, som inte är medlemmar i EU, har genom associationsavtal anslutit sig till samarbetet och deltar fullt ut i detta.

Det polisiära samarbetet inom Schengen är en del av de kompensa- toriska åtgärder som ska motverka negativa konsekvenser av att rutin- mässiga personkontroller vid de inre gränserna inte får förekomma mellan Schengenstaterna. Samarbetet omfattar både uppgiftsutbyte och operativ samverkan. Det direkt operativa samarbetet omfattar bl.a. gräns- överskridande övervakning och förföljande, som för svensk del regleras i lagen (2000:343) om internationellt polisiärt samarbete.

Gränsöverskridande övervakning regleras i 4 § lagen om internationellt polisiärt samarbete och ger utländska tjänstemän rätt att fortsätta en pågående övervakning in i Sverige över alla typer av territorialgränser. Det krävs att det i den andra staten pågår en utredning om ett brott som kan föranleda överlämnande eller utlämning och att en behörig svensk myndighet samtycker till gränsöverskridandet. I brådskande fall får dock övervakningen fortsätta utan föregående samtycke, om den utländska utredningen avser misstanke om vissa allvarliga brott. I ett sådant fall ska gränsöverskridandet anmälas till en behörig svensk myndighet så snart det kan ske och ska den utländska myndigheten utan dröjsmål begära bi- stånd i utredningen. Gränsöverskridande övervakning ska upphöra om en behörig svensk myndighet begär det eller, om det rör sig om övervakning utan föregående samtycke, om samtycke inte har lämnats inom fem timmar från gränsöverskridandet.

Gränsöverskridande förföljande regleras i 5–8 §§ lagen om inter- nationellt polisiärt samarbete och innebär att utländska tjänstemän får förfölja en person som flyr in i Sverige över en landsgräns. Det krävs att den flyende har tagits på bar gärning i färd med att begå ett brott som kan föranleda överlämnande eller utlämning eller att han eller hon har rymt

Prop. 2016/17:139

Prop. 2016/17:139 från häkte eller fängelse. Som huvudregel krävs samtycke från en behörig svensk myndighet innan gränsen passeras. Förföljande får ske utan föregående samtycke i brådskande fall eller om svenska tjänstemän inte kunnat ta över förföljandet i tid. De utländska tjänstemännen ska i ett sådant fall anhålla om bistånd från en behörig svensk myndighet senast när gränsen passeras. Gränsöverskridande förföljande ska upphöra om en behörig svensk myndighet begär det.

Vid gränsöverskridande förföljande får utländska tjänstemän stoppa och omhänderta den flyende tills svenska polismän kan överta omhänder- tagandet eller identifiera den flyende. De får också kroppsvisitera den omhändertagne av säkerhetsskäl eller för att söka efter vissa föremål samt omhänderta samma slags föremål och belägga den omhändertagne med handfängsel.

Skyldigheter, straffrättsligt ansvar och skydd samt skadestånd vid gränsöverskridande övervakning och förföljande regleras i 11–13 §§ lagen om internationellt polisiärt samarbete. Utländska tjänstemän som utövar befogenheter enligt lagen ska följa svensk rätt och instruktioner som meddelas av behöriga svenska myndigheter. Tjänstevapen får användas bara i nödvärnssituationer. Utländska tjänstemän som utövar myndighet i Sverige enligt lagen omfattas av brottsbalkens regler om tjänstemäns särskilda straffrättsliga skydd och ansvar. Beträffande skadestånd gäller att den svenska staten ska ersätta personer som har orsakats skada i Sverige av en utländsk tjänsteman i samband med att han eller hon utfört en uppgift enligt lagen.

4.2Samarbetet i Öresundsregionen

Den svenska och danska polisen har länge haft ett omfattande samarbete. När Öresundsförbindelsen öppnades för trafik ökade behovet av sam- arbete ytterligare. Avtalet av den 6 oktober 1999 mellan Konungariket Sveriges regering och Konungariket Danmarks regering om polisiärt samarbete i Öresundsregionen kompletterar Schengenkonventionen och syftar till att stärka samarbetet mellan myndigheter som har polisiära uppgifter och därigenom avvärja hot mot den allmänna ordningen och säkerheten samt till att förebygga och beivra brott.

Även samarbetet i Öresundsregionen regleras i lagen om internationellt polisiärt samarbete. Regleringen, som finns i 9 och 10 §§, innebär att danska polismän på svenskt territorium på Öresundsförbindelsen har samma befogenheter som svenska polismän att ingripa mot hot mot den allmänna ordningen och säkerheten. Regleringen innebär vidare att danska polismän får genomföra förföljanden i fler fall än enligt Schengenregelverket. Ett förföljande får fortsätta in i Sverige för varje gärning som hör under allmänt åtal enligt svensk eller dansk rätt. Förföl- jande får också ske bl.a. av en person som avvikit från varje form av frihetsberövande på grund av brott. En annan skillnad i förhållande till Schengenregelverket är att danska polismän även får inleda ett förföl- jande på svenskt territorium på Öresundsförbindelsen.

De bestämmelser om skyldigheter, straffrättsligt ansvar och skydd samt skadestånd som gäller vid gränsöverskridande övervakning och förfölj-

Prop. 2016/17:139 Värdstaten får dock förbjuda de utländska tjänstemännen att medföra vissa tjänstevapen, viss ammunition eller viss annan utrustning.

Enligt artikel 19.2 ska medlemsstaterna i förklaringar ange de tjänste- vapen, den ammunition och den utrustning som endast får användas i nödvärn för att skydda sig själv eller andra. Tjänstemän som leder insatsen för värdstatens räkning får, i enskilda fall och i enlighet med den nationella lagstiftningen, medge användning även i andra fall. Vid all användning av tjänstevapen, ammunition och övrig utrustning ska värd- statens lagstiftning iakttas. Myndigheterna i respektive medlemsstat ska underrätta varandra om vilken utrustning som är tillåten och vilka villkor som gäller för användning av den.

Samma trafikregler som gäller för värdstatens tjänstemän ska enligt artikel 19.3 gälla för utländska tjänstemän som använder motorfordon på en annan medlemsstats territorium i samband med åtgärder enligt råds- beslutet.

Enligt artikel 19.4 ska medlemsstaterna i förklaringar fastställa de praktiska aspekterna i samband med användningen av utrustning.

Enligt artikel 20 är värdstaten skyldig att skydda och bistå tjänstemän från andra medlemsstater på samma sätt som sina egna.

I artikel 21 anges vad som ska gälla i fråga om skadeståndsansvar. Regleringen skiljer sig åt beroende på om det rör sig om en gemensam insats enligt artikel 17 eller en biståndsinsats enligt artikel 18. När ut- ländska tjänstemän verkar i en annan medlemsstat i enlighet med artikel 17 ska tjänstemännens hemstat ansvara för skador som de orsakar under insatsen, i enlighet med lagstiftningen i värdstaten (artikel 21.1). Värdstaten ska dock träda in i hemstatens ställe och ersätta skade- lidanden enligt de villkor som gäller för skador som förorsakats av dess egna tjänstemän (artikel 21.2). Värdstaten ska få ersättning av hemstaten för utbetald ersättning om ersättningen avser skador på någon person (artikel 21.3). När utländska tjänstemän verkar i en annan medlemsstat i enlighet med artikel 18 ska värdstaten ansvara i enlighet med sin lag- stiftning för skador som tjänstemännen orsakar under insatsen (artikel 21.4). Värdstaten får begära ersättning av hemstaten för skade- stånd som betalats ut om skadan vållats av grov oaktsamhet eller av- siktlig försummelse (artikel 21.5). Vid insatser enligt artikel 17 ska med- lemsstaterna avstå från att kräva ersättning för skador som den har lidit av en annan medlemsstat (artikel 21.6).

Tjänstemän som verkar på en annan medlemsstats territorium ska i straffrättsligt hänseende jämställas med värdstatens egna tjänstemän (artikel 22). Detta gäller såväl i fråga om brott som tjänstemännen själva begår som brott som begås mot dem.

Tjänstemän som verkar på annan stats territorium ska i tjänsterättsligt hänseende omfattas av den tillämpliga lagstiftningen i sin hemstat. Detta gäller särskilt beträffande disciplinära bestämmelser (artikel 23).

Huvudregeln är att varje stat ska svara för sina egna driftskostnader vid tillämpningen av Prümrådsbeslutet (artikel 34). I särskilda fall får de berörda staterna dock komma överens om en annan fördelning av kost- naderna.

Rådets generalsekretariat har tagit fram en handbok om gränsöver- skridande insatser enligt bl.a. Prümrådsbeslutet (Handbok om gränsöver-

Prop. 2016/17:139 vare sig begära eller tillhandahålla bistånd enligt rådsbeslutet, som alltså bygger på frivillighet.

Vid operationer på en annan medlemsstats territorium ska tjänstemän- nen i en bistående särskild insatsgrupp bemyndigas att agera i en stöd- funktion och vidta alla åtgärder som är nödvändiga för att lämna det begärda biståndet. Tjänstemännen ska verka på den ansökande statens ansvar och under dess bemyndigande och ledning. De ska agera både i enlighet med den ansökande statens lagstiftning och inom ramen för sina befogenheter enligt sitt lands nationella lagstiftning (artikel 3.3).

Enligt artikel 4 ska artiklarna 21.4, 21.5 och 22 i Prümrådsbeslutet om civilrättsligt och straffrättsligt ansvar tillämpas när tjänstemän från en medlemsstat opererar i en annan medlemsstat eller när utrustning an- vänds enligt Atlasrådsbeslutet.

Den ansökande medlemsstaten ska ansvara för de driftskostnader som den anmodade medlemsstatens särskilda insatsgrupper ådrar sig i sam- band med tillämpningen av artikel 3, om inte de berörda medlemsstaterna kommit överens om något annat (artikel 6).

Den handbok om gränsöverskridande insatser som rådets generalsekre- tariat har tagit fram (se avsnitt 5.1) gäller även insatser enligt Atlasråds- beslutet.

5.4Genomförandet av Prümrådsbeslutet och Atlas- rådsbeslutet i Danmark, Finland och Norge

De nya möjligheter till samarbete som ges genom Prümrådsbeslutet och Atlasrådsbeslutet torde främst vara aktuella i förhållande till våra nordiska grannländer. Därför lämnas här en kort redogörelse för genom- förandet av rådsbesluten i de länderna.

Danmark har genomfört både Prümrådsbeslutet och Atlasrådsbeslutet. Det har inte införts några nationella bestämmelser som reglerar det egentliga samarbetet men däremot bestämmelser om t.ex. straffrättsligt ansvar och skydd samt skadestånd. Enligt de danska förarbetena kommer samarbetet att ske under dansk ledning och utländska tjänstemän kommer inte på egen hand att utöva befogenheter på danskt territorium (se 2007/2 LSF 77).

Finland har genomfört Prümrådsbeslutet. Enligt 2 § lagen om genom- förande av vissa bestämmelser i rådets beslut om ett fördjupat gränsöver- skridande samarbete, särskilt för bekämpning av terrorism och gräns- överskridande brottslighet (1207/2011), gäller bl.a. att utländska tjänste- män som deltar i gemensamma insatser har rätt att i enlighet med en fin- ländsk polismans anvisningar utöva sådana ”polisbefogenheter” som polismannen med stöd av sin behörighet anvisar, och att under en finsk polismans uppsikt använda sådana ”maktmedel” som polismannen med stöd av sina befogenheter bemyndigar honom eller henne att använda.

Den finska regeringen föreslog i juni 2016 att även Atlasrådsbeslutet ska genomföras i finsk rätt (se RP 107/2016 rd). Samtidigt föreslogs vissa ändringar av reglerna om samarbete enligt Prümrådsbeslutet.

Norge har undertecknat ett avtal med EU om anslutning till Prümråds-

beslutet. Något liknande avtal har inte undertecknats avseende Atlasråds-

beslutet. I februari 2016 föreslog den norska regeringen att Stortinget Prop. 2016/17:139 skulle samtycka till associationsavtalets ingående. När det gäller opera-

tivt samarbete anges i propositionen att det kan finnas ett behov av att ge utländska tjänstemän befogenheter vid gemensamma insatser, och att den norska polislagen ger stöd för det (se prop. 54 S [2015–2016]). Enligt de aktuella bestämmelserna i polislagen kan utländska tjänstemän undan- tagsvis ges ”politimyndighet”, som då ska vara begränsad i tid eller till närmare bestämda ”saker eller funksjoner” (se 20 och 20 a §§ lov 4. august 1995 nr. 53 om politiet). I juli 2016 samtyckte Stortinget till avtalets ingående.

6	En utökning av samarbetet
6.1	Ett genomförande av Prümrådsbeslutet och
	Atlasrådsbeslutet

Regeringens bedömning: Prümrådsbeslutets och Atlasrådsbeslutets
bestämmelser om operativt polissamarbete bör genomföras i svensk
rätt.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker eller
invänder inte mot bedömningen. Rikspolisstyrelsen anför att ett utökat
samarbete kan stärka den svenska polisens uthållighet i särskilt krävande
situationer, ge förutsättningar för att stärka den polisiära närvaron i gles-
befolkade områden och ge bättre tillgång till särskild kompetens. Eko-
brottsmyndigheten anser att ett utökat samarbete skulle vara en naturlig
följd av det samarbete som redan förekommer men att det är viktigt att
det tydligt framgår för enskilda bl.a. vilka befogenheter utländska tjänste-
män har. Brottsförebyggande rådet anför att utredningen inte tillräckligt
kartlägger polisens behov av stöd och inte heller analyserar om behovet
kan tillgodoses utan att myndighetsutövning överlämnas till utländska
tjänstemän. Enligt Polisförbundet saknas det tillräckliga skäl för ett
samarbete som innebär att utländska tjänstemän får utöva myndighet mot
enskilda. Förbundet anser att ett sådant samarbete skulle kräva ett
likformande av lagstiftningen och polisverksamheten i de samarbetande
staterna samt att polisarbetet kan försvåras av kulturella och språkliga
skillnader.
Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker eller
invänder inte mot bedömningen. Brottsförebyggande rådet anser att
behovet av utökade samarbetsmöjligheter fortfarande framstår som oklart
men menar att det ändå är rimligt att införa sådana möjligheter. Enligt
rådet är det ofrånkomligt men problematiskt att det vid ett utökat
samarbete kan uppstå situationer där enskilda utsätts för tvång av tjänste-
män som inte talar svenska. Polisförbundet är positivt till nya samarbets-
möjligheter men menar att frågor vad gäller bl.a. utbildning och kommu-		37

Prop. 2016/17:139	nikation måste lösas innan möjligheterna införs. Sveriges advokat-
	samfund konstaterar att synen på polisen och polisarbete skiljer sig åt i
	olika stater och menar att skillnader beträffande utbildning, metoder och
	bedömningar utgör riskfaktorer om utländska tjänstemän ska utöva
	myndighet i Sverige. Diskrimineringsombudsmannen anser att ett utökat
	samarbete skulle försvaga skyddet mot diskriminering eftersom utländ-
	ska tjänstemän inte kommer att omfattas av diskrimineringslagens
	(2008:567) bestämmelser.
	Skälen för regeringens bedömning: De svenska brottsbekämpande
	myndigheterna ska som utgångspunkt klara av sina uppdrag på egen
	hand. Polisen ska därmed vara dimensionerad, utrustad och tränad för att
	i alla delar av landet klara av alla uppgifter som den ansvarar för.
	Den ökade rörligheten över gränserna och behovet av skydd mot
	terroristattentat och annan grov brottslighet ställer samtidigt allt större
	krav på internationell samverkan. Den svenska polisen kan samarbeta
	operativt med utländska myndigheter redan i dag. Vid samarbetet får ut-
	ländska tjänstemän – om man bortser från de undantagsregler som finns
	för Schengensamarbetet och samarbetet i Öresundsregionen (se avsnitt 4)
	– dock inte vidta några åtgärder som innefattar myndighetsutövning.
	Prümrådsbeslutet och Atlasrådsbeslutet ger nya möjligheter till opera-
	tivt samarbete med andra stater. Samarbetet ska ske efter förfrågan från
	värdstaten och i den statens intresse. Avsikten är att medlemsstaterna ska
	kunna bistå varandra i olika situationer. Om rådsbesluten genomfördes i
	svensk rätt skulle den svenska polisen t.ex. kunna patrullera gränsnära
	områden tillsammans med myndigheter från våra grannländer. Polisen
	skulle också kunna spana mot gränsöverskridande brottslighet till-
	sammans med utländska myndigheter och ta hjälp av dem vid större hän-
	delser – t.ex. idrottsevenemang, politiska möten, demonstrationer och
	festivaler – och vid terroristattentat.
	Vid samarbete enligt Prümrådsbeslutet och Atlasrådsbeslutet kan ut-
	ländska tjänstemän ges verkställande befogenheter, ett begrepp som om-
	fattar åtgärder som enligt svenskt synsätt utgör myndighetsutövning.
	Polisens verksamhet och ingripanden utgör i stor utsträckning myndig-
	hetsutövning. För att utländska tjänstemän ska kunna vara något verkligt
	stöd för svensk polis måste de därför kunna utföra åtgärder som inne-
	fattar myndighetsutövning. Utländska tjänstemän måste vidare få utföra
	sådana åtgärder för att kunna skydda sig själva och sina svenska kollegor
	i de utsatta situationer som kan uppkomma.
	En viktig utgångspunkt när ett genomförande av Prümrådsbeslutets och
	Atlasrådsbeslutets bestämmelser om operativt samarbete övervägs är att
	den svenska polisen, som anges ovan, som huvudregel ska klara av sitt
	uppdrag på egen hand. Ett utökat samarbete ska inte förändra polisens
	uppdrag. Enligt regeringen bör utökade samarbetsmöjligheter därför vara
	ett komplement, främst för situationer där uppdraget kan utföras på ett
	bättre sätt genom internationellt samarbete.
	En annan viktig utgångspunkt är att rättssäkerhet och kvalitet inte ska
	försämras om bestämmelserna genomförs. Ett utökat samarbete bör där-
	för inte ske med stater som har en syn på polisarbete som skiljer sig för
	mycket från vår egen. Särskilt i förhållande till våra nordiska grannländer
38	skulle ett utökat samarbete utgöra en utveckling av ett redan förekom-
38	mande och väl fungerande samarbete. Även i förhållande till dessa länder

Prop. 2016/17:139 Skälen för regeringens förslag

Lagen om internationellt polisiärt samarbete bör ersättas av en ny lag

Vid operativt samarbete enligt Prümrådsbeslutet och Atlasrådsbeslutet ska utländska tjänstemän kunna utföra uppgifter som innefattar myndig- hetsutövning. För att detta ska vara möjligt krävs en reglering i lag. En sådan reglering krävs också t.ex. för att tjänstemännen ska kunna jäm- ställas med svenska tjänstemän när det gäller straffrättsligt skydd och ansvar samt skadestånd.

I svensk rätt regleras internationellt polissamarbete till stor del i lagen om internationellt polisiärt samarbete. Vid lagens tillkomst uttalade regeringen att det var lämpligt att i så stor utsträckning som möjligt samla regler om internationellt polissamarbete i lagen, som därför gjordes tillämplig dels på stater som deltar i Schengensamarbetet och medlemsstater i EU som ansluter sig till detta samarbete, dels på annat konventionsbaserat internationellt polissamarbete (se prop. 1999/2000:64 s. 84).

Från början innehöll lagen främst bestämmelser om operativt samar- bete inom Schengen och i Öresundsregionen. Därefter har det i lagen förts in bestämmelser som genomför olika EU-rättsakter. Det gäller be- stämmelser om uppgiftsutbyte enligt Prümrådsbeslutet (prop. 2009/10:177 och 2010/11:129) och CBE-direktivet (prop. 2013/14:65 och 2015/16:24) samt tillgång till uppgifter enligt VIS-rådsbeslutet (prop. 2014/2015:82). Det har även förts in bestämmelser som genomför ett avtal med USA om informationsutbyte (se prop. 2015/16:96).

Operativt samarbete enligt Prümrådsbeslutet och Atlasrådsbeslutet bör regleras i samma författning som det operativa samarbete som kan ske i dag. Om bestämmelserna om samarbetet togs in i lagen om inter- nationellt polisiärt samarbete med den uppbyggnad lagen har i dag skulle regleringen dock bli svåröverskådlig. Det finns därför skäl att se över lagens struktur. Eftersom en ny struktur bör införas (se nedan), bör lagen om internationellt polisiärt samarbete ersättas av en ny lag med samma namn. Till den nya lagen ska bestämmelserna i den nuvarande lagen föras över. Bestämmelserna ska förenklas, moderniseras och anpassas till den nya lagens uppbyggnad.

Ändringar i förhållande till den nu gällande lagen

Internationellt polissamarbete delas ofta upp i operativt samarbete och uppgiftsutbyte. Uppgiftsutbyte innefattar då även den typ av samarbete som sker genom tillgång till uppgifter. Uppdelningen i operativt sam- arbete och uppgiftsutbyte finns inte i den nuvarande lagen. För att göra den nya lagen överskådlig och lätt att tillämpa bör indelningen dock införas där. Operativt samarbete och uppgiftsutbyte ska således regleras var för sig i lagen, och samarbete enligt olika rättsakter som huvudregel i separata kapitel.

Enligt 1 § i den nu gällande lagen tillämpas den på polisiärt samarbete mellan Sverige och andra medlemsstater i Europeiska unionen samt Island, Norge, Schweiz och Liechtenstein, i den utsträckning Sverige i en internationell överenskommelse har gjort sådana åtaganden som avses i

lagen. Det anmärks dock att lagens föreskrifter om användningsbegräns- ningar gäller även i förhållande till andra än de angivna staterna.

Alla stater som anges i 1 § deltar inte i samtliga samarbeten som regleras i den nuvarande lagen. Det kan, som det ovan berörda avtalet med USA illustrerar, förekomma att Sverige ingår överenskommelser om samarbete med andra än EU- och Schengenstater. Dessutom är be- stämmelserna om användningsbegränsningar generellt tillämpliga. Mot denna bakgrund bör tillämpningsområdet anges på ett nytt sätt i den nya lagen.

Regeringen anser att det bör anges att den nya lagen tillämpas på polisiärt samarbete mellan Sverige och andra stater i den utsträckning Sverige i en internationell överenskommelse har gjort sådana åtaganden som avses i lagen. Lagrådet anför att formuleringen ger intrycket att lagen ska tillämpas på vilken internationell överenskommelse som helst, under förutsättning att Sverige i överenskommelsen gjort sådana åtagan- den som avses i lagen. Även om den nya lagen främst ska tillämpas på samarbete enligt vissa i lagen omnämnda överenskommelser innehåller den, i likhet med den nuvarande lagen, bestämmelser om användningsbe- gränsningar som ska tillämpas vid samarbete enligt överenskommelser som inte räknas upp i lagen. Regeringen anser därför att det finns skäl att hålla fast vid förslaget i den här delen.

CBE-direktivet, som definieras i 2 § i den nu gällande lagen, behöver definieras även i den nya lagen. Eftersom Lagrådet efterlyser skäl för den hänvisningsteknik som valts kan det anges att tekniken – som inne- bär en hänvisning till direktivet i en viss lydelse – framstår som lämplig eftersom eventuella ändringar i direktivet bör föranleda överväganden om huruvida lagen om internationellt polisiärt samarbete behöver ändras.

Den nya lagen ska inte ändra förutsättningarna för gränsöverskridande övervakning eller förföljande inom ramen för Schengensamarbetet. Schengenkonventionen begränsar möjligheterna till gränsöverskridande övervakning utan föregående samtycke bl.a. genom att övervakningen ska ske inom ramen för en utredning som avser misstanke om ett sådant brott som räknas upp i artikel 40.7 i Schengenkonventionen. Med anled- ning av Lagrådets synpunkter i den här delen kan framhållas att det även i dessa fall förutsätts att brottet kan föranleda överlämnande eller ut- lämning (se även prop. 1999/2000:64 s. 168) samt att brotten beskrivs på samma sätt som i konventionen. När det gäller förutsättningarna för gränsöverskridande förföljande instämmer regeringen i Lagrådets syn- punkt att uttryckssättet på bar gärning i färd med att begå ett brott fram- står som tautologiskt och därför inte bör användas i den nya lagen.

Ett av de brott som anges i artikel 40.7 i Schengenkonventionen är olaglig människohandel. Polismyndigheten anför att brottet bör be- nämnas människohandel i den nya lagen. Enligt regeringens mening finns det dock inte skäl att avvika från formuleringen i den svenska över- sättningen av Schengenkonventionen, särskilt inte eftersom det i lag- texten direkt anges att de uppräknade brotten är sådana som sägs i artikel 40.7 i konventionen (jämför prop. 2002/03:66 s. 15).

Begreppsanvändningen bör ensas i den nya lagen. Bestämmelsen om användningsbegränsningar i 3 § i den nu gällande lagen avser enligt sin lydelse uppgifter eller bevisning som tagits emot för att användas i underrättelseverksamhet om brott, vid utredning av brott eller för att upp-

Prop. 2016/17:139

Bistånd ska få begäras om det är lämpligt och för att förebygga, för- hindra eller upptäcka brottslig verksamhet eller upprätthålla allmän ordning och säkerhet.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Förslaget innehåller inget uttryckligt krav på att det ska vara lämpligt att begära bistånd och ingen begränsning av möjligheterna att samarbeta med utländska särskilda insatsgrupper enligt Prümrådsbeslutet.

Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker eller invänder inte mot förslaget. Riksdagens ombudsmän konstaterar att förut- sättningarna för samarbete är allmänt hållna och ifrågasätter om utred- ningens förslag är tillräckligt avvägt och preciserat för att läggas till grund för lagstiftning. Även Ekobrottsmyndigheten anser att en tydligare reglering vore önskvärd. Rikspolisstyrelsen menar att den närmare gränsen för vilket samarbete som ska få ske inte är helt klar.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Enligt förslaget ska bara Polismyndigheten kunna samarbeta med ut- ländska myndigheter enligt Prümrådsbeslutet. Förslaget innehåller inget uttryckligt krav på att det ska vara lämpligt att begära bistånd och ingen begränsning av möjligheterna att samarbeta med utländska särskilda insatsgrupper enligt rådsbeslutet.

Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker eller invänder inte mot förslaget. Säkerhetspolisen anser dock att även den myndigheten bör kunna samarbeta med utländska myndigheter enligt artikel 17 i Prümrådsbeslutet.

Den kompletterande promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens men innehåller ingen begränsning av möjlig- heterna att samarbeta med utländska särskilda insatsgrupper enligt Prüm- rådsbeslutet.

Remissinstanserna tillstyrker eller invänder inte mot förslaget.

Skälen för regeringens förslag

Bistånd enligt artikel 17 i Prümrådsbeslutet

Artikel 17 i Prümrådsbeslutet gör det möjligt att begära bistånd från ut- ländska brottsbekämpande myndigheter genom inrättandet av gemen- samma patruller eller genomförandet av andra gemensamma insatser där utländska tjänstemän deltar. Gemensamma patruller är en form av gemensamma insatser, som i sin tur är en samlingsbeteckning för olika slags insatser som genomförs gemensamt av två eller flera medlemsstater och som innefattar att tjänstemän från en stat agerar på en annan stats territorium. Förutom patrullering kan gemensamma insatser avse t.ex. stöd vid större händelser eller spaning.

Bistånd enligt artikel 18 i Prümrådsbeslutet

Artikel 18 i Prümrådsbeslutet gör det möjligt att begära bistånd från ut- ländska brottsbekämpande myndigheter vid större evenemang och lik- nande viktiga händelser, katastrofer och allvarliga olyckor som har gränsöverskridande verkningar. Utländska myndigheter är skyldiga att tillmötesgå en sådan begäran och, i enlighet med sin nationella lagstift-

Prop. 2016/17:139

ning och i den mån det är möjligt, ge bistånd genom att sända tjänstemän och ställa nödvändig utrustning till förfogande.

Polismyndigheten och Säkerhetspolisen ska kunna samarbeta med utländska myndigheter enligt Prümrådsbeslutet

Enligt utredningens förslag ska den svenska polisen kunna samarbeta med utländska myndigheter enligt Prümrådsbeslutet. Sedan förslaget överlämnades har polisen fått en ny organisation med två självständiga polisiära myndigheter, Polismyndigheten och Säkerhetspolisen. Därmed uppkommer frågan om båda myndigheterna bör kunna bedriva samarbete enligt rådsbeslutet.

Promemorians förslag innebär att bara Polismyndigheten ska kunna samarbeta med utländska myndigheter enligt Prümrådsbeslutet. Avgräns- ningen motiveras inte men kan tyckas naturlig eftersom Polismyndig- heten har huvudansvaret för operativa polisinsatser på fältet. Som Säker- hetspolisen konstaterar kan dock gemensamma insatser enligt artikel 17 i rådsbeslutet genomföras inom myndighetens verksamhetsområde. Insats- erna skulle t.ex. kunna avse spaning mot brott eller säkerhetsarbete vid statsbesök och liknande händelser. Enligt regeringen bör därför både Polismyndigheten och Säkerhetspolisen kunna samarbeta med utländska myndigheter enligt artikel 17. När det gäller artikel 18 i rådsbeslutet bör dock bara Polismyndigheten kunna bedriva samarbete med utländska myndigheter.

Regeringen, Polismyndigheten och Säkerhetspolisen ska få begära bistånd

Ett initiativ till samarbete enligt Prümrådsbeslutet ska tas på myndighets- nivå. Polismyndigheten och Säkerhetspolisen har bäst förutsättningar att bedöma det egna behovet av bistånd och bör därför ges en rätt att ta initiativ till samarbete. Det kan inte uteslutas att regeringen kan ha ett intresse av att initiera samarbete i vissa situationer. Även regeringen bör därför ha en initiativrätt.

Möjligheten att begära bistånd gäller i förhållande till de stater som tillämpar Prümrådsbeslutet. För att begränsa behovet av författnings- ändringar om ytterligare stater ansluter sig till samarbetet, föreslår reger- ingen att staterna anges genom en hänvisning till rådsbeslutet. Detta överensstämmer med utformningen av regleringen av uppgiftsutbyte enligt Prümrådsbeslutet och CBE-direktivet. Vilken utländsk myndighet som en begäran ska göras till och vilka utländska myndigheter som bistånd kan begäras från bestäms av respektive stat.

Bistånd enligt artikel 17 i Prümrådsbeslutet ska inte få lämnas av en utländsk särskild insatsgrupp

Prümrådsbeslutet och Atlasrådsbeslutet har överlappande tillämpnings- områden, och det finns ingen uttrycklig begränsning i Prümrådsbeslutet av möjligheterna att samarbeta med utländska särskilda insatsgrupper. Enligt regeringen bör det inte vara möjligt att ge polisiära befogenheter till medlemmar av utländska särskilda insatsgrupper vid samarbete enligt Prümrådsbeslutet. Eftersom sådana befogenheter kan ges till utländska tjänstemän vid gemensamma insatser enligt artikel 17 i rådsbeslutet,

föreslår regeringen att bistånd enligt den artikeln inte ska få lämnas av en utländsk särskild insatsgrupp.

Bistånd ska få begäras om det är lämpligt

Lagstiftaren kan fritt ställa upp krav för att svenska myndigheter ska få begära bistånd enligt Prümrådsbeslutet. Både utredningen och prome- morian förutsätter sådana krav. Utredningen anger t.ex. att det från all- männa utgångspunkter måste vara lämpligt att samarbeta med utländska myndigheter, medan promemorian anser att det alltid ska finnas ett behov av samarbete (se nedan).

Den svenska polisen ska, som anges i avsnitt 6.1, som huvudregel klara av sitt uppdrag på egen hand. Möjligheten att samarbeta med utländska myndigheter är avsedd som ett komplement, främst för situationer där polisen kan utföra sitt uppdrag på ett bättre sätt genom internationell samverkan. Vidare ska, som anges i samma avsnitt, rättssäkerhet och kvalitet inte försämras om polisen samarbetar med utländska myndig- heter.

För att regleringen ska bli tydlig och för att de angivna utgångs- punkterna ska upprätthållas föreslår regeringen att ett uttryckligt lämplig- hetskrav ska gälla för att bistånd ska få begäras. Kravet gör att den myndighet som överväger att initiera ett samarbete måste ta ställning till om det är lämpligt att samarbeta med utländska myndigheter i just den situation som det är fråga om.

Bistånd ska få begäras för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet eller upprätthålla allmän ordning och säkerhet

Prümrådsbeslutet omfattar samarbete för vissa syften. Enligt artikel 17.1 i rådsbeslutet får gemensamma insatser genomföras för förebyggande av brott och upprätthållande av allmän ordning och säkerhet. Av artikel 18 i rådsbeslutet följer att bistånd vid större evenemang och liknande viktiga händelser, katastrofer och allvarliga olyckor ska ha samma syfte. Sam- arbete enligt rådsbeslutet får inte genomföras för utredning av brott, dvs. för utredning av konkreta brott.

Samarbete enligt Prümrådsbeslutet för att förebygga brott avser situationer där det ännu inte finns konkreta misstankar om att ett visst brott har begåtts (se prop. 2010/11:129 s. 110), och kan därmed bestå av t.ex. spaning. Samarbete enligt rådsbeslutet för att upprätthålla allmän ordning och säkerhet kan bl.a. innefatta att övervaka den allmänna ordningen och säkerheten och att ingripa när störningar, t.ex. brott, har inträffat (se prop. 2009/10:177 s. 18). Samarbetet kan också, som fram- går av artikel 18 i rådsbeslutet, omfatta åtgärder vid olyckshändelser och katastrofer som enligt svensk rätt, t.ex. 1 § polislagen (1984:387), annars inte innefattas i upprätthållandet av allmän ordning och säkerhet.

De syften för vilka bistånd ska få begäras bör av tydlighetsskäl framgå direkt av den svenska regleringen. Med hänsyn till hur det brottsförebyg- gande arbetet numera beskrivs i svensk rätt föreslår regeringen att det ska anges att bistånd enligt Prümrådsbeslutet får begäras för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet eller upprätthålla allmän ordning och säkerhet.

Prop. 2016/17:139

Prop. 2016/17:139 Promemorian föreslår att samarbete ska behövas för något av de aktuella ändamålen. Eftersom regeringen föreslår ett krav på lämplighet för att bistånd ska få begäras, och då det är naturligt att beakta frågan om behov inom ramen för en lämplighetsbedömning, anser regeringen att det inte bör finnas ett separat behovskrav.

7.2Överlåtelser av förvaltningsuppgifter

Regeringens förslag: Riksdagen ska bemyndiga regeringen, Polis- myndigheten och Säkerhetspolisen att överlåta förvaltningsuppgifter till andra stater vid samarbete enligt Prümrådsbeslutet.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens men be- stämmelserna är annorlunda utformade.

Remissinstanserna tillstyrker eller invänder inte mot förslaget. Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.

Förslaget omfattar dock inte Säkerhetspolisen och bestämmelserna är annorlunda utformade.

Remissinstanserna tillstyrker eller invänder inte mot förslaget.

Den kompletterande promemorians förslag överensstämmer med regeringens men bestämmelserna är annorlunda utformade.

Remissinstanserna tillstyrker eller invänder inte mot förslaget. Skälen för regeringens förslag: Samarbete enligt Prümrådsbeslutet

kan innebära att förvaltningsuppgifter överlåts till andra stater. För att regeringen, Polismyndigheten och Säkerhetspolisen ska kunna överlåta uppgifterna krävs ett bemyndigande från riksdagen i lag.

Enligt 10 kap. 8 § regeringsformen får riksdagen bemyndiga rege- ringen eller någon annan myndighet att i särskilda fall besluta om en överlåtelse av förvaltningsuppgifter till en annan stat. Det som nu är aktuellt är att låta regeringen, Polismyndigheten och Säkerhetspolisen be- sluta om överlåtelser av förvaltningsuppgifter inom ramen för särskilda polissamarbeten. Samarbetet ska enligt vad som föreslås i avsnitt 7.3 ske inom ramen för särskilda insatser som är klart avgränsade. Det är fråga om överlåtelser i särskilda fall, och regeringen föreslår att riksdagen i lag bemyndigar regeringen och de aktuella förvaltningsmyndigheterna att besluta om överlåtelserna.

7.3Överenskommelser om samarbete

Regeringens förslag: Innan ett samarbete enligt Prümrådsbeslutet påbörjas ska en överenskommelse om samarbetet ingås med den andra staten. Överenskommelsen ska få ingås av regeringen, Polismyndig- heten eller Säkerhetspolisen.

plats samarbetet ska genomföras, vilka utländska tjänstemän som ska

Prop. 2016/17:139 Enligt regeringens bedömning kan det, till skillnad från vad som förut- sätts i promemorian, mot denna bakgrund inte bli aktuellt att ingå över- enskommelser enligt Prümrådsbeslutet om generellt samarbete i gräns- nära områden. Även om medlemsstaterna i stor utsträckning kan be- stämma vilket samarbete som ska vara möjligt skulle ett sådant sam- arbete – i likhet med t.ex. samarbetet i Öresundsregionen (se avsnitt 4.2)

– behöva regleras i ett separat bilateralt avtal som kompletterade rådsbe- slutet (jämför artikel 35.2 b i rådsbeslutet). Eftersom det är angeläget att utveckla polissamarbetet i gränsområdena, avser regeringen att under- söka möjligheterna att ingå ett sådant avtal.

En överenskommelse om samarbete enligt Prümrådsbeslutet kommer i de flesta fall att innebära att utländska tjänstemän ska delta i samarbete i Sverige. Undantaget är överenskommelser som endast innebär att utrust- ning ställs till svenskt förfogande. Inte minst eftersom det kommer att vara möjligt att överlåta polisiära befogenheter till tjänstemännen, anser regeringen att samarbetet måste avgränsas på ett tydligt sätt. Regeringen föreslår därför att en överenskommelse som har det aktuella innehållet ska avse en särskild insats som är klart avgränsad.

För att ett samarbete ska avgränsas på ett tydligt sätt måste överens- kommelsen om samarbetet reglera ett antal frågor. När det gäller gemen- samma insatser enligt artikel 17 i rådsbeslutet anges i artikel 17.3 i genomförandebeslutet att de behöriga myndigheterna skriftligen eller muntligen ska vidta arrangemang som kan avse t.ex. insatsens specifika syfte, det geografiska området där insatsen äger rum, den period som in- satsen avser, det särskilda bistånd som ska ges, de tjänstemän som ska delta i insatsen och den tjänsteman som ska leda den, de befogenheter som utländska tjänstemän ska få utöva samt tjänstevapen som ska få an- vändas. När det gäller bistånd enligt artikel 18 c i rådsbeslutet finns det ett behov av att reglera liknande frågor. Rådet har antagit en resolution med en modellöverenskommelse som kan användas vid ingåendet av överenskommelser (Förslag till rådets resolution om inrättande av gemensamma samarbetsgrupper enligt kapitel 5 i beslut 2008/615/RIF, 7991/10 ENFOPOL 79).

Enligt regeringen bör en överenskommelse som innebär att utländska tjänstemän ska delta i samarbete i Sverige alltid reglera vissa frågor. Enligt den svenska regleringen bör därför krävas att överenskommelsen reglerar det särskilda syftet med samarbetet, vilket bistånd den utländska myndigheten ska ge och på vilken tid och plats samarbetet ska genomfö- ras. Kravet på tidsangivelse ska inte hindra samarbete, t.ex. gemensam patrullering, som bedrivs under en viss period. Dessutom bör krävas att överenskommelsen reglerar vilka utländska tjänstemän som ska delta, hur ledning ska utövas, vilka befogenheter tjänstemännen ska ha och vilka vapen och vilken annan liknande utrustning de ska få inneha. När det gäller vilka andra frågor som kan behöva regleras kan ledning hämtas i artikel 17 i genomförandebeslutet.

Överenskommelsernas form

En överenskommelse om samarbete bör i regel vara skriftlig. Ett skrift- lighetskrav skulle dock, som Polismyndigheten anför, i vissa fall kunna

hindra angeläget samarbete. Enligt regeringen bör överenskommelser

därför kunna ingås både skriftligen och muntligen. Om en överens- Prop. 2016/17:139 kommelse är muntlig är det dock viktigt att dess innehåll dokumenteras

skriftligen.

7.4Deltagande utländska tjänstemän

Regeringens förslag: Utländska tjänstemän ska få delta i samarbete enligt Prümrådsbeslutet om de är lämpliga för uppgiften och anställda vid en samverkande myndighet.

Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens. Enligt förslaget ska polismän få delta i samarbetet. Vidare ska även andra tjän- stemän få delta om de har polisiära befogenheter eller särskilda funk- tioner och kompetenser.

Remissinstanserna tillstyrker eller invänder inte mot förslaget. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker eller invänder inte mot förslaget. Polis-

myndigheten anför att myndigheten uppfattar det som att den ska veri- fiera att utländska tjänstemän har ansetts lämpliga men att det är den samverkande myndigheten som ansvarar för att tjänstemännen har t.ex. nödvändiga språkkunskaper.

Skälen för regeringens förslag: Prümrådsbeslutet gäller samarbete mellan brottsbekämpande myndigheter. Flera personalkategorier vid sådana myndigheter är aktuella för deltagande i samarbetet. Förutom polismän kan det t.ex. röra sig om analytiker, bombtekniker, dykare, båt- förare, helikopterförare och andra tjänstemän som är ansvariga för att sköta viss utrustning.

Det saknas skäl att helt utesluta någon personalkategori från deltagande i samarbetet. För att en tjänsteman ska få delta bör dock gälla att han eller hon är lämplig för uppgiften. Frågan om kravet är uppfyllt får av- göras utifrån tjänstemannens utbildning och erfarenhet, innefattande hans eller hennes uppgifter i hemstaten, och vilka uppgifter han eller hon skulle ges vid samarbetet. Av tydlighetsskäl bör det anges att tjänste- mannen ska vara anställd vid en samverkande myndighet.

När det gäller utländska polismän som ska ges polisiära befogenheter och samma rätt som svenska polismän att använda vapen (se avsnitten 7.6 och 7.7) måste lämplighetskravet sättas högre än för andra tjänste- män. För att kunna betraktas som lämpliga måste polismännen enligt regeringen ha vissa språkkunskaper och kunskap om de regler som gäller för och de arbetsmetoder som tillämpas av svensk polis. Utländska tjän- stemän som inte ska tilldelas polisiära befogenheter torde däremot oftast kunna bedömas som lämpliga för deltagande i samarbetet eftersom de kommer att ha en mer understödjande roll.

Vilka utländska tjänstemän som ska delta i ett samarbete får avgöras efter samråd med den samverkande myndigheten. Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen ansvarar för att genom kontakter med den samverkande myndigheten kontrollera att tjänstemännen är lämpliga för uppgiften.

Prop. 2016/17:139 7.5

Ledning över utländska tjänstemän

Regeringens förslag: Utländska tjänstemän som deltar i samarbete enligt Prümrådsbeslutet ska stå under ledning av Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker eller invänder inte mot förslaget. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens med det un-

dantaget att förslaget inte omfattar Säkerhetspolisen. Remissinstanserna tillstyrker eller invänder inte mot förslaget.

Den kompletterande promemorians förslag överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna tillstyrker eller invänder inte mot förslaget. Skälen för regeringens förslag: Som anges i avsnitt 6.1 bör utländska

tjänstemän som deltar i samarbete i Sverige stå under svensk ledning. Denna ordning överensstämmer med artikel 17.3 i Prümrådsbeslutet, enligt vilken utländska tjänstemän som deltar i gemensamma insatser ska iaktta de anvisningar som meddelas av värdstatens behöriga myndig- heter.

Polismyndigheten och Säkerhetspolisen måste kunna utöva sin ledning på olika sätt vid olika typer av insatser. Ledningen bör kunna utövas både på plats och på distans. Om utländska tjänstemän åtföljs av ett eget befäl, är det i många fall naturligt att de står under ledning av det befälet, som i sin tur mer direkt underställs svenska tjänstemän.

Vid alla typer av samarbete gäller dock att den svenska polisen ska kunna följa de utländska tjänstemännens agerande och lämna instruk- tioner för detta. Ett utländskt befäl som leder en grupp tjänstemän måste därför stå i kontinuerlig förbindelse med Polismyndigheten eller Säker- hetspolisen för att planera, stämma av och rapportera åtgärder. Om en på- gående åtgärd, t.ex. ett gripande, rapporteras ska den svenska myndig- heten ta ställning till åtgärden.

Ledningsansvaret bör framgå av lagen om internationellt polisiärt sam- arbete. Eftersom ledningen behöver kunna gestalta sig på olika sätt vid olika typer av samarbete kan de närmare formerna för den dock inte anges i författningstexten.

7.6Utländska tjänstemäns befogenheter

Regeringens förslag: Utländska polismän som deltar i gemensamma insatser enligt Prümrådsbeslutet ska få ges de befogenheter som svenska polismän har enligt polislagen. De ska även få ges de be- fogenheter som svenska polismän har att

1.gripa någon enligt 24 kap. 7 § första stycket rättegångsbalken,

2.ta föremål i beslag enligt 27 kap. 4 § rättegångsbalken,

3.förbjuda tillträde till ett visst område eller vidta andra åtgärder enligt 27 kap. 15 § rättegångsbalken, och

4.besluta om kroppsvisitation enligt 28 kap. 13 § rättegångsbalken. Befogenheterna ska i regel utövas i närvaro av svenska polismän.

Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens. För- Prop. 2016/17:139 slaget innebär att utländska tjänstemän som har polisiära befogenheter i

sina hemstater ska kunna ges samma befogenheter att initialt ingripa mot hot mot den allmänna ordningen och säkerheten som svenska polismän har enligt lag eller annan författning. Det anges inte att befogenheterna i regel ska utövas i närvaro av svenska polismän. Förslaget innehåller även en bestämmelse om att utländska tjänstemän som saknar polisiära be- fogenheter ska ha samma befogenhet att gripa någon som var och en har enligt 24 kap. 7 § andra stycket rättegångsbalken.

Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker eller invänder inte mot förslaget. Riksdagens ombudsmän och Hovrätten för Övre Norrland anser att uttrycket ”att initialt ingripa” är otydligt och att det är svårt att avgöra hur långt de utländska tjänstemännens befogen- heter sträcker sig. Riksdagens ombudsmän ifrågasätter om förslaget är tillräckligt avvägt och preciserat för att läggas till grund för lagstiftning. Rikspolisstyrelsen anser att det är otydligt bl.a. om utländska tjänstemän ska kunna ges befogenheter enligt rättegångsbalken. Tullverket noterar att förslaget innebär att tjänstemän vid utländska tull- och gränsövervak- ningsmyndigheter ska kunna ges mer omfattande befogenheter än vad svenska tulltjänstemän har.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Förslaget anger inte att befogenheter i regel ska utövas i närvaro av svenska polismän.

Remissinstanserna tillstyrker eller invänder inte mot förslaget. Polismyndigheten efterfrågar uppgifter om hur andra stater har reglerat befogenhetsfrågan. En redogörelse för regleringen i våra grannländer finns i avsnitt 5.4.

Skälen för regeringens förslag

Befogenheter ska bara kunna överlåtas vid gemensamma insatser och till utländska polismän

Enligt artikel 17 i Prümrådsbeslutet får utländska tjänstemän med sina hemstaters medgivande ges rätt att utöva verkställande befogenheter i samband med gemensamma insatser. Artikel 18 i rådsbeslutet innehåller inte någon motsvarande bestämmelse för den situationen att utländska tjänstemän deltar i biståndsinsatser vid större evenemang och liknande viktiga händelser, katastrofer och allvarliga olyckor. Polisiära befogen- heter bör därför bara kunna överlåtas vid gemensamma insatser.

Samarbete enligt Prümrådsbeslutet kommer i första hand att genom- föras med utländska polismyndigheter, men kommer även kunna ske med andra utländska brottsbekämpande myndigheter. Vid myndigheterna kan det finnas tjänstemän som har polisiära befogenheter trots att de inte är polismän. Man kan inte utgå från att tjänstemännen t.ex. har en utbild- ning som motsvarar den som svenska polismän har. Behovet av att kunna ge dem polisiära befogenheter i Sverige är sannolikt inte heller särskilt stort. Polisiära befogenheter bör därför bara kunna överlåtas till ut- ländska polismän.

Prop. 2016/17:139

Vilka befogenheter ska kunna överlåtas?

Utländska polismän måste kunna ges befogenheter som är anpassade till det samarbete som ska ske. Polismännen bör kunna vidta de åtgärder som samarbetet kräver och ha samma möjligheter som svenska polismän att skydda sig själva och sina kollegor i de utsatta situationer som kan uppstå.

Som några remissinstanser påpekar är det viktigt att regleringen av be- fogenheterna är tydlig. Enligt regeringen bör det därför uttryckligen anges vilka befogenheter som kan överlåtas till utländska polismän.

Utländska polismän bör till att börja med kunna ges befogenheter enligt polislagen. Det skulle kunna hävdas att vissa befogenheter enligt lagen sällan eller aldrig kommer att behövas. Intresset av en fullständig reglering som är lätt att tillämpa talar dock för att möjligheten att överlåta befogenheter ska ges en generell utformning och att inte några befogenheter ska uteslutas.

Att samarbete enligt Prümrådsbeslutet inte får genomföras för utred- ning av brott (se avsnitt 7.1) kan inte anses hindra att utländska polismän även ges vissa befogenheter enligt rättegångsbalken. Eftersom det är fråga om ett polisiärt och inte ett rättsligt samarbete, bör möjligheten dock inte ges en generell utformning.

De befogenheter enligt rättegångsbalken som bör kunna överlåtas är sådana som behövs för att utländska tjänstemän effektivt ska kunna ingripa mot brott och säkerställa att brott kan utredas av svensk polis. Utländska polismän bör därför få ges befogenheter att gripa en person som är misstänkt för brott, ta föremål i beslag och förbjuda tillträde till ett visst område eller vidta andra liknande åtgärder. Med en befogenhet att gripa följer en rätt att kroppsvisitera enligt 19 § polislagen. Eftersom den bestämmelsen inte ger en möjlighet att t.ex. söka efter föremål som kan antas ha betydelse för utredning av brott, bör dock utländska polismän även kunna ges befogenhet enligt rättegångsbalken att besluta om kroppsvisitation.

Vilka befogenheter som ska överlåtas till utländska polismän får, som både utredningen och promemorian anger, avgöras inför varje enskild insats. Det samarbete som ska kunna ske är sådant att de utländska polismännen typiskt sett bör ges befogenheter enligt polislagen. Vilka befogenheter som det kan finnas ett behov av varierar. Vid en insats som syftar till att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet är behovet av våldsbefogenheter mindre än vid insatser som syftar till att upprätthålla allmän ordning och säkerhet. Som anges ovan är det dock viktigt att befogenheterna är tillräckliga och att regleringen är okomplice- rad. Om utländska polismän bedöms behöva befogenheter enligt polisla- gen, bör de därför typiskt sett tilldelas samtliga befogenheter enligt la- gen. Om det kan bli aktuellt för polismännen att ingripa mot brott, bör de även ges befogenheter enligt rättegångsbalken.

Befogenheterna ska utövas under överinseende och i regel i närvaro av svenska tjänstemän

Enligt artikel 17.2 i Prümrådsbeslutet får utländska tjänstemän utöva verkställande befogenheter bara under ”överinsyn” – med vilket sanno- likt avses överinseende – och i regel i närvaro av värdstatens tjänstemän.

Prop. 2016/17:139	Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker eller
	invänder inte mot förslaget. Ekobrottsmyndigheten anser att bara grupper
	som insatsstyrkor ska ha rätt att använda skjutvapen.
	Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.
	Remissinstanserna tillstyrker eller invänder inte mot förslaget.
	Skälen för regeringens förslag: Inom den svenska polisen får bara
	polismän tilldelas skjutvapen. Polismän i yttre tjänst är i regel utrustade
	med pistol men också med expanderbar batong, fängsel och pepparspray.
	När det behövs kan polismännen också ges tillgång till förstärknings-
	vapen, tårgas och distraktionsgranater.
	Bestämmelser om polismäns rätt att använda skjutvapen i tjänsteut-
	övningen finns i kungörelsen (1969:84) om polisens användning av
	skjutvapen. Skjutvapen får i första hand användas om det finns rätt till
	nödvärn eller vid ett omedelbart ingripande mot någon som är misstänkt
	för vissa allvarliga brott och ska frihetsberövas eller mot någon som är
	misstänkt eller dömd för ett sådant brott och har rymt från häkte eller
	fängelse (1 och 2 §§ kungörelsen om polisens användning av skjut-
	vapen). Polismyndigheten får i samråd med Säkerhetspolisen meddela
	närmare föreskrifter om tillämpningen av kungörelsen, t.ex. föreskrifter
	om vilka typer av vapen och ammunition som får användas (7 § kun-
	görelsen om polisens användning av skjutvapen). Polismyndigheten får
	vidare meddela föreskrifter även när det gäller annan utrustning än skjut-
	vapen (20 § första stycket 7 polisförordningen [2014:1104]). Föreskrift-
	erna ska meddelas i samråd med Säkerhetspolisen om den berörs.
	Enligt artikel 19.1 i Prümrådsbeslutet ska utländska tjänstemän ha rätt
	att inneha tjänstevapen, ammunition och övrig nödvändig utrustning i
	enlighet med lagstiftningen i sina hemstater. Värdstaten får dock för-
	bjuda medförandet av vissa vapen eller viss ammunition eller utrustning.
	Det är angeläget att allmänheten har en rimlig möjlighet att förutse
	vilken utrustning som kan komma att användas i den svenska polisverk-
	samheten. Från arbetsmiljö- och säkerhetssynpunkt är det vidare olämp-
	ligt om utrustning som är obekant för svensk polis används vid insatser
	här. Utländska tjänstemän bör därför, med stöd av artikel 19.1 i råds-
	beslutet, förbjudas att medföra tjänstevapen eller liknande utrustning som
	inte motsvarar vad svensk polis använder. Det bör i lag anges att utrust-
	ning för att få användas ska motsvara vad svensk polis använder. Vilken
	utrustning som på grund av kravet inte ska få medföras till Sverige kan
	dock regleras på lägre författningsnivå.
	Enligt artikel 19.2 i Prümrådsbeslutet ska medlemsstaterna lämna för-
	klaringar där de anger de tjänstevapen och den ammunition och utrust-
	ning som endast får användas i nödvärnssituationer. Den tjänsteman från
	värdstaten som leder en insats kan i enskilda fall i enlighet med den
	nationella lagstiftningen godkänna användning i andra fall. Vid använd-
	ningen av vapen, ammunition och utrustning ska värdstatens lagstiftning
	iakttas.
	Frågan om användning av vapen är nära kopplad till frågan om befo-
	genheter. Enligt förslaget i avsnitt 7.6 ska utländska polismän som deltar
	i gemensamma insatser kunna ges befogenheter enligt polislagen och
	rättegångsbalken. Beträffande polismän som getts sådana befogenheter
54	bör möjligheten att enligt artikel 19.2 i Prümrådsbeslutet begränsa rätten
54	att använda tjänstevapen inte utnyttjas. För att polismännen ska kunna

Möjligheten att begära bistånd gäller i förhållande till de stater som valt att tillämpa Atlasrådsbeslutet. För att begränsa behovet av författ- ningsändringar om ytterligare stater ansluter sig till samarbetet, föreslår regeringen att staterna anges genom en hänvisning till rådsbeslutet. Detta överensstämmer med utformningen av regleringen av uppgiftsutbyte enligt Prümrådsbeslutet och CBE-direktivet. Vilken utländsk myndighet som en begäran ska göras till och vilka utländska myndigheter som bistånd kan begäras från bestäms av respektive stat.

Regeringens medverkan ska krävas när Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen begär bistånd

Det kan ha utrikespolitiska dimensioner att begära bistånd från utländska särskilda insatsgrupper i de situationer som omfattas av Atlasråds- beslutet. Eftersom insatsgrupperna kan vara s.k. gendarmerier och ha militära drag kan en begäran om bistånd även ha vissa likheter med en begäran om stöd enligt lagen (2006:343) om Försvarsmaktens stöd till polisen vid terrorismbekämpning. Liksom Juridiska fakultetsstyrelsen vid Uppsala universitet anser regeringen därför att regeringens medverkan bör krävas när polisen tar initiativ till samarbete.

Kravet på regeringens medverkan bör formuleras på samma sätt som i lagen om Försvarsmaktens stöd till polisen vid terrorismbekämpning. Regeringen föreslår därför att Polismyndigheten och Säkerhetspolisen ska behöva regeringens medgivande för att få begära bistånd enligt Atlasrådsbeslutet, förutom i brådskande fall som kan innebära fara för människors liv eller hälsa eller för omfattande förstörelse av egendom. Polismyndigheten och Säkerhetspolisen ska i de senare fallen omedelbart underrätta regeringen om att bistånd har begärts, varpå regeringen ska pröva om beslutet att begära bistånd ska undanröjas eller bestå.

På samma sätt som enligt lagen om Försvarsmaktens stöd till polisen vid terrorismbekämpning bör Polismyndigheten och Säkerhetspolisen vara skyldiga dels att samråda med varandra innan regeringens med- givande begärs, dels att underrätta varandra om att bistånd begärts utan regeringens medgivande.

Bistånd ska få begäras om det är lämpligt

Lagstiftaren kan fritt ställa upp krav för att svenska myndigheter ska få begära bistånd enligt Atlasrådsbeslutet. Både utredningen och promemo- rian förutsätter sådana krav. Utredningen anger t.ex. att det från allmänna utgångspunkter måste vara lämpligt att samarbeta med utländska myn- digheter, medan promemorian anser att det alltid ska finnas ett behov av samarbete (se nedan).

För att regleringen ska bli tydlig och för att de angivna utgångs- punkterna ska upprätthållas föreslår regeringen att ett uttryckligt lämplig-

Prop. 2016/17:139

Prop. 2016/17:139 hetskrav ska gälla för att bistånd ska få begäras. Kravet gör att den myndighet som överväger att initiera ett samarbete måste ta ställning till om det är lämpligt att samarbeta med utländska myndigheter i just den situation som det är fråga om.

Bistånd ska få begäras för att förhindra eller på annat sätt ingripa mot en handling som kan utgöra terroristbrott

Samarbete enligt Atlasrådsbeslutet får enligt artikel 3 i rådsbeslutet genomföras för att hantera en krissituation. Med krissituation avses enligt artikel 2 b i rådsbeslutet varje situation i en medlemsstat där de behöriga myndigheterna har rimlig anledning att förmoda att det föreligger ett brott som innebär ett allvarligt direkt fysiskt hot mot personer, egendom, infrastruktur eller institutioner i den medlemsstaten, särskilt sådana situationer som avses i artikel 1.1 i rådets rambeslut 2002/475/RIF av den 13 juni 2002 om bekämpande av terrorism (terrorismrambeslutet).

Atlasrådsbeslutet omfattar alltså även samarbete för att hantera kris- situationer som inte avser terroristbrott. Eftersom det inte har fram- kommit något behov av att samarbeta med utländska myndigheter enligt rådsbeslutet för att hantera sådana krissituationer, anser regeringen dock att samarbete bara ska få genomföras för att bekämpa terroristbrott.

De syften för vilka bistånd ska få begäras bör anges på samma sätt som i lagen om Försvarsmaktens stöd till polisen vid terrorismbekämpning. Regeringen föreslår därför att bistånd enligt Atlasrådsbeslutet ska få begäras för att förhindra eller på annat sätt ingripa mot en handling som kan utgöra brott enligt lagen (2003:148) om straff för terroristbrott (jämför 1 § andra stycket 1 lagen om Försvarsmaktens stöd till polisen vid terrorismbekämpning).

Promemorian föreslår att samarbete ska behövas för de aktuella ända- målen. Eftersom regeringen föreslår ett krav på lämplighet för att bistånd ska få begäras, och då det är naturligt att beakta frågan om behov inom ramen för en lämplighetsbedömning, anser regeringen att det inte bör finnas ett separat behovskrav.

8.2Överlåtelser av förvaltningsuppgifter

Regeringens förslag: Riksdagen ska bemyndiga regeringen, Polis- myndigheten och Säkerhetspolisen att överlåta förvaltningsuppgifter till andra stater vid samarbete enligt Atlasrådsbeslutet.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens men bestäm- melserna är annorlunda utformade.

Remissinstanserna tillstyrker eller invänder inte mot förslaget. Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.

Förslaget omfattar dock inte Säkerhetspolisen och bestämmelserna är annorlunda utformade.

Remissinstanserna tillstyrker eller invänder inte mot förslaget.

Den kompletterande promemorians förslag överensstämmer med regeringens men bestämmelserna är annorlunda utformade.

Remissinstanserna tillstyrker eller invänder inte mot förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Samarbete enligt Atlasrådsbeslutet Prop. 2016/17:139 kan innebära att förvaltningsuppgifter överlåts till andra stater. För att

regeringen, Polismyndigheten och Säkerhetspolisen ska kunna överlåta uppgifterna krävs ett bemyndigande från riksdagen i lag.

Enligt 10 kap. 8 § regeringsformen får riksdagen bemyndiga rege- ringen eller någon annan myndighet att i särskilda fall besluta om en överlåtelse av förvaltningsuppgifter till en annan stat. Det som nu är aktuellt är att låta regeringen, Polismyndigheten och Säkerhetspolisen be- sluta om överlåtelser av förvaltningsuppgifter inom ramen för särskilda polissamarbeten. Samarbetet ska enligt vad som föreslås i avsnitt 8.3 ske inom ramen för särskilda insatser som är klart avgränsade. Det är fråga om överlåtelser i särskilda fall, och regeringen föreslår att riksdagen i lag bemyndigar regeringen och de aktuella förvaltningsmyndigheterna att besluta om överlåtelserna.

8.3Överenskommelser om samarbete

Regeringens förslag: Innan ett samarbete enligt Atlasrådsbeslutet påbörjas ska en överenskommelse om samarbetet ingås med den andra staten. Överenskommelsen ska få ingås av regeringen, Polismyndig- heten eller Säkerhetspolisen.

En överenskommelse som innebär att utländska tjänstemän ska delta i samarbete i Sverige ska avse en särskild insats som är klart av- gränsad. Överenskommelsen ska reglera samarbetets särskilda syfte, vilket bistånd den utländska myndigheten ska ge, på vilken tid och plats samarbetet ska genomföras, vilka utländska tjänstemän som ska delta, hur ledning ska utövas, vilka befogenheter tjänstemännen ska ha, och vilka vapen och vilken annan liknande utrustning de ska få inneha.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens men bestämmelserna är annorlunda utformade. Förslaget innebär att det inte anges vilka frågor som ska regleras i en överenskommelse om sam- arbete.

Remissinstanserna tillstyrker eller invänder inte mot förslaget. Eko- brottsmyndigheten noterar att det inte framgår hur en överenskommelse om samarbete ska dokumenteras.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Förslaget omfattar dock inte Säkerhetspolisen och innebär att en överens- kommelse om samarbete ska vara skriftlig.

Remissinstanserna tillstyrker eller invänder inte mot förslaget. Polis- myndigheten anför att överenskommelsernas form inte bör regleras för strikt och att en muntlig överenskommelse bör kunna träffas t.ex. om ut- rustning för skriftlig kommunikation är utslagen i ett brådskande fall.

Den kompletterande promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Förslaget innebär dock att en överens- kommelse om samarbete ska vara skriftlig.

Remissinstanserna tillstyrker eller invänder inte mot förslaget.

Prop. 2016/17:139 Skälen för regeringens förslag

Ett samarbete ska föregås av en överenskommelse som ingås av regeringen, Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen

Innan ett samarbete enligt Atlasrådsbeslutet påbörjas ska medlemsstat- ernas behöriga myndigheter komma överens om vilket samarbete som ska ske. Eftersom regeringen, Polismyndigheten och Säkerhetspolisen ska få ta initiativ till samarbete bör myndigheterna även kunna ingå över- enskommelser om samarbete. Bemyndiganden till Polismyndigheten och Säkerhetspolisen att ingå överenskommelserna kan ges i förordning.

Det ligger i sakens natur att regeringen bara kan avtala om huvud- dragen i ett samarbete. Om regeringen har tagit initiativ till och avtalat om ett samarbete måste överenskommelsen därför kompletteras genom en överenskommelse som ingås av Polismyndigheten eller Säkerhets- polisen.

Samarbetsstaten bestämmer vilka utländska myndigheter som är be- höriga att företräda den.

Överenskommelsernas innehåll

Atlasrådsbeslutet gäller samarbete inom ramen för särskilda insatser. En överenskommelse om samarbete enligt rådsbeslutet kan innebära att ut- ländska tjänstemän ska delta i samarbete i Sverige. Undantaget är över- enskommelser som endast innebär att utrustning ställs till svenskt förfog- ande. Inte minst eftersom det kommer att vara möjligt att överlåta polis- iära befogenheter till tjänstemännen, anser regeringen att samarbetet måste avgränsas på ett tydligt sätt. Regeringen föreslår därför att en över- enskommelse som har det aktuella innehållet ska avse en särskild insats som är klart avgränsad.

För att ett samarbete ska avgränsas på ett tydligt sätt måste överens- kommelsen om samarbetet reglera ett antal frågor. I Atlasrådsbeslutet anges endast att de praktiska detaljerna och genomförandebestäm- melserna ska fastställas i direkt samråd mellan samarbetsstaterna (artikel 1 i rådsbeslutet). Enligt regeringen bör en överenskommelse om samarbete som innebär att utländska tjänstemän ska utföra uppgifter i Sverige alltid reglera vissa frågor. Enligt den svenska regleringen bör därför krävas att överenskommelsen reglerar det särskilda syftet med samarbetet, vilket bistånd den utländska myndigheten ska ge och på vilken tid och plats samarbetet ska genomföras. Dessutom bör krävas att överenskommelsen reglerar vilka utländska tjänstemän som ska delta, hur ledning ska utövas, vilka befogenheter tjänstemännen ska ha, och vilka vapen och vilken annan liknande utrustning de ska få inneha.

Överenskommelsernas form

En överenskommelse om samarbete bör i regel vara skriftlig. Ett skrift- lighetskrav skulle dock, som Polismyndigheten anför, i vissa fall kunna hindra angeläget samarbete. Enligt regeringen bör överenskommelser därför kunna ingås både skriftligen och muntligen. Om en överens- kommelse är muntlig är det dock viktigt att dess innehåll dokumenteras skriftligen.

8.4

Deltagande utländska tjänstemän

Prop. 2016/17:139

Regeringens förslag: Utländska tjänstemän ska få delta i samarbete enligt Atlasrådsbeslutet om de är lämpliga för uppgiften och anställda vid en samverkande myndighet.

Remissinstanserna tillstyrker eller invänder inte mot förslaget. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Förslaget

anger dock inte att tjänstemännen ska vara anställda vid en samverkande myndighet utan att de ska ingå i en samverkande särskild insatsgrupp.

Remissinstanserna tillstyrker eller invänder inte mot förslaget. Polis- myndigheten anför att myndigheten uppfattar det som att den ska veri- fiera att utländska tjänstemän har ansetts lämpliga men att det är den samverkande myndigheten som ansvarar för att tjänstemännen har t.ex. nödvändiga språkkunskaper.

Skälen för regeringens förslag: Atlasrådsbeslutet gäller samarbete mellan särskilda insatsgrupper. Flera typer av tjänstemän kan ingå i sådana insatsgrupper. Förutom tjänstemän med polisiära befogenheter kan det, liksom vid samarbete enligt Prümrådsbeslutet, t.ex. röra sig om analytiker, bombtekniker, dykare, båtförare, helikopterförare och andra tjänstemän som är ansvariga för att sköta viss utrustning.

Det saknas skäl att helt utesluta någon personalkategori från deltagande i samarbetet. För att en tjänsteman ska få delta bör dock gälla att han eller hon är lämplig för uppgiften. Frågan om kravet är uppfyllt får avgö- ras utifrån tjänstemannens utbildning och erfarenhet, innefattande hans eller hennes uppgifter i hemstaten, och vilka uppgifter han eller hon skulle ges vid samarbetet. Av tydlighetsskäl bör det anges att tjänste- mannen ska vara anställd vid en samverkande myndighet. Att tjänste- mannen ska ingå i en samverkande insatsgrupp följer däremot av Atlas- rådsbeslutets tillämpningsområde, och behöver därför inte anges särskilt.

När det gäller utländska tjänstemän som ska ges polisiära befogenheter och samma rätt som svenska polismän att använda vapen (se avsnitten 8.6 och 8.7) måste lämplighetskravet sättas högre än för andra tjänste- män. För att kunna betraktas som lämpliga måste tjänstemännen enligt regeringen ha vissa språkkunskaper och kunskap om de regler som gäller för och de arbetsmetoder som tillämpas av svensk polis. Utländska tjän- stemän som inte ska tilldelas polisiära befogenheter torde däremot oftast kunna bedömas som lämpliga för deltagande i samarbetet eftersom de kommer att ha en mer understödjande roll.

Prop. 2016/17:139 8.5

Ledning över utländska tjänstemän

Regeringens förslag: Utländska tjänstemän som deltar i samarbete enligt Atlasrådsbeslutet ska stå under ledning av Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker eller invänder inte mot förslaget. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens med det

undantaget att förslaget inte omfattar Säkerhetspolisen. Remissinstanserna tillstyrker eller invänder inte mot förslaget.

Den kompletterande promemorians förslag överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna tillstyrker eller invänder inte mot förslaget. Skälen för regeringens förslag: Som anges i avsnitt 6.1 bör utländska

tjänstemän som deltar i samarbete i Sverige stå under svensk ledning. Denna ordning överensstämmer med artikel 3.3 a i Atlasrådsbeslutet, enligt vilken utländska tjänstemän som deltar i operationer med särskilda insatsgrupper ska agera under den ansökande statens ledning.

Ledningsfrågan är aktuell särskilt vid genomförandet av operationer. Ledning bör kunna utövas både på plats och på distans. För att kunna bidra vid operationer i Sverige måste utländska insatsgrupper – som är samtränade enheter och bör hållas ihop – vidare få tillämpa sina interna beslutssystem. Insatsgrupperna bör därför typiskt sett ledas av egna befäl och tilldelas stöduppdrag med vissa ramar och begränsningar. Insats- grupperna får sedan inom ramen för uppdraget och med sina kunskaper och arbetsmetoder avgöra på vilket sätt uppdraget bäst ska genomföras. Eftersom den svenska polisen ska kunna följa och lämna instruktioner för hur insatsgruppernas medlemmar agerar, måste dock befälet för en sådan grupp stå i kontinuerlig förbindelse med Polismyndigheten eller Säker- hetspolisen för att planera, stämma av och rapportera åtgärder. Om en på- gående åtgärd, t.ex. ett gripande, rapporteras ska den svenska myndig- heten ta ställning till åtgärden.

Ledningsansvaret bör uttryckligen framgå av lagen om internationellt polisiärt samarbete. Eftersom ledningen behöver kunna gestalta sig på olika sätt kan de närmare formerna för den dock inte anges i författnings- texten.

8.6Utländska tjänstemäns befogenheter

Regeringens förslag: Utländska tjänstemän som deltar i operationer enligt Atlasrådsbeslutet och har polisiära befogenheter i sina hemstater ska få ges de befogenheter som svenska polismän har enligt polis- lagen. De ska även få ges de befogenheter som svenska polismän har att

1.gripa någon enligt 24 kap. 7 § första stycket rättegångsbalken,

2.ta föremål i beslag enligt 27 kap. 4 § rättegångsbalken,

3.förbjuda tillträde till ett visst område eller vidta andra åtgärder enligt 27 kap. 15 § rättegångsbalken, och

4. besluta om kroppsvisitation enligt 28 kap. 13 § rättegångsbalken.

Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens. För- slaget motsvarar förslaget om befogenheter för tjänstemän som deltar i samarbete enligt Prümrådsbeslutet och innebär att utländska tjänstemän som har polisiära befogenheter i sina hemstater ska kunna ges samma befogenheter att initialt ingripa mot hot mot den allmänna ordningen och säkerheten som svenska polismän har enligt lag eller annan författning. Förslaget innehåller även en bestämmelse om att utländska tjänstemän som saknar polisiära befogenheter ska ha samma befogenhet att gripa någon som var och en har enligt 24 kap. 7 § andra stycket rättegångs- balken.

Remissinstanserna lämnar samma synpunkter som angående förslaget om befogenheter för utländska tjänstemän som deltar i samarbete enligt Prümrådsbeslutet. En majoritet av remissinstanserna tillstyrker alltså eller invänder inte mot förslaget. Riksdagens ombudsmän och Hovrätten för Övre Norrland anser att uttrycket ”att initialt ingripa” är otydligt och att det är svårt att avgöra hur långt de utländska tjänstemännens befogen- heter sträcker sig. Riksdagens ombudsmän ifrågasätter om förslaget är tillräckligt avvägt och preciserat för att läggas till grund för lagstiftning. Rikspolisstyrelsen anser att det är otydligt bl.a. om utländska tjänstemän ska kunna ges befogenheter enligt rättegångsbalken.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker eller invänder inte mot förslaget. Skälen för regeringens förslag: Vid genomförandet av operationer

enligt Atlasrådsbeslutet ska utländska tjänstemän enligt artikel 3.3 i råds- beslutet vidta alla åtgärder som är nödvändiga för att lämna det bistånd som begärts, förutsatt bl.a. att tjänstemännen agerar i enlighet med den ansökande statens lagstiftning och inom ramen för sina befogenheter enligt sitt lands nationella lagstiftning. När det gäller andra former av bistånd innehåller rådsbeslutet inte någon bestämmelse om befogenheter. Polisiära befogenheter bör därför bara kunna överlåtas vid genom- förandet av operationer.

Flera typer av tjänstemän kan ingå i en utländsk särskild insatsgrupp. Av artikel 3.3 i Atlasrådsbeslutet följer att polisiära befogenheter endast kan ges till utländska tjänstemän som har sådana befogenheter i sina hemstater. Det kommer i de flesta fall att röra sig om utländska polismän. Eftersom en insatsgrupp kan sortera under ett annat slags myndighet än en polismyndighet kan det dock även vara fråga om andra tjänstemän. Mot denna bakgrund bör polisiära befogenheter kunna ges inte bara till utländska polismän utan också till andra utländska tjänstemän i en sär- skild insatsgrupp om tjänstemännen har polisiära befogenheter i sina hemstater.

Frågan vilka polisiära befogenheter som ska kunna överlåtas aktuali- serar samma överväganden som motsvarande fråga när det gäller samar- betet inom ramen för gemensamma insatser. Av skäl som motsvarar dem som redovisas i avsnitt 7.6, anser regeringen att utländska tjänstemän som deltar i operationer enligt Atlasrådsbeslutet och har polisiära be- fogenheter i sina hemstater bör kunna ges befogenheter som svenska polismän har enligt polislagen och, i begränsad utsträckning, rättegångs- balken.

Prop. 2016/17:139

Prop. 2016/17:139 Utländska tjänstemän som deltar i samarbete enligt Atlasrådsbeslutet kommer som utgångspunkt inte att ha samma befogenhet som svenska polismän att gripa någon. Tjänstemän som inte getts befogenheten har varken rätt eller skyldighet att ingripa i myndighetsutövning och får där- för anses kunna åberopa bestämmelsen om envarsgripanden i 24 kap. 7 § andra stycket rättegångsbalken. Det behövs därför inte någon sådan sär- skild bestämmelse om envarsgripanden som utredningen föreslår.

8.7Utländska tjänstemäns vapenanvändning

Regeringens förslag: Utländska tjänstemän som getts polisiära befogenheter ska ha samma rätt att använda tjänstevapen och liknande utrustning som svenska polismän har enligt lag eller annan författning. Andra utländska tjänstemän ska få använda tjänstevapen och liknande utrustning endast i nödvärnssituationer. För att få användas ska utrust- ningen motsvara den som svenska polismän använder.

Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens. Utred- ningen föreslår att samtliga utländska tjänstemän ska ha samma rätt att använda tjänstevapen och annan utrustning som svenska polismän har enligt lag eller annan författning. Utredningen föreslår inte att begräns- ningen till utrustning som motsvarar vad som används av svenska polis- män ska komma till uttryck i lagtext.

Remissinstanserna tillstyrker eller invänder inte mot förslaget. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker eller invänder inte mot förslaget. Skälen för regeringens förslag: En redogörelse för svenska polismäns

beväpning och regleringen av deras användning av skjutvapen finns i avsnitt 7.6.

Enligt artikel 3.2 i Atlasrådsbeslutet får utländska tjänstemän, om det krävs, använda vapen vid operationer med särskilda insatsgrupper. Råds- beslutet innehåller inte några andra bestämmelser om vapen.

I likhet med utländska tjänstemän som deltar i samarbete enligt Prüm- rådsbeslutet bör utländska tjänstemän som deltar i samarbete enligt Atlasrådsbeslutet inte få medföra eller använda tjänstevapen eller lik- nande utrustning som inte motsvarar vad svensk polis använder. Kravet på att utrustningen ska motsvara vad svensk polis använder bör framgå av lag. Vilken utrustning som på grund av kravet inte ska få medföras till Sverige kan dock regleras på lägre författningsnivå.

Som anges i avsnitt 7.7 är frågan om vapenanvändning nära kopplad till frågan om befogenheter. Enligt regeringens förslag ska utländska tjänstemän som deltar i operationer enligt Atlasrådsbeslutet och har polisiära befogenheter i sina hemstater kunna ges befogenheter enligt polislagen och rättegångsbalken. Tjänstemän som getts sådana befogen- heter bör, för att kunna utöva sina befogenheter, ha samma rätt att an- vända tjänstevapen och liknande utrustning som svenska polismän. Andra utländska tjänstemän bör dock få använda tjänstevapen och lik- nande utrustning endast i nödvärnssituationer.

9	Gemensamma frågor vid samarbete		Prop. 2016/17:139
	enligt Prümrådsbeslutet och Atlas-
	rådsbeslutet
9.1	Utländska tjänstemäns skyldigheter

Regeringens förslag: När utländska tjänstemän som deltar i sam-
arbete enligt Prümrådsbeslutet och Atlasrådsbeslutet utövar befogen-
heter ska de vara skyldiga att följa svensk rätt och instruktioner som
meddelas av den behöriga svenska myndigheten. Tjänstemännen ska
alltid kunna styrka sin behörighet och identitet.
Det ska klargöras att utländska tjänstemäns skyldighet att följa in-
struktioner när de utövar befogenheter enligt lagen om internationellt
polisiärt samarbete avser instruktioner som meddelas av Polismyndig-
heten eller Säkerhetspolisen.

Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens. Utred-
ningen föreslår inget förtydligande av skyldigheten att följa instruktioner
från behöriga svenska myndigheter.
Remissinstanserna tillstyrker eller invänder inte mot förslaget.
Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens. Pro-
memorian föreslår inget förtydligande av skyldigheten att följa instruk-
tioner från behöriga svenska myndigheter.
Remissinstanserna tillstyrker eller invänder inte mot förslaget.
Skälen för regeringens förslag: När utländska tjänstemän utövar be-
fogenheter enligt lagen om internationellt polisiärt samarbete ska de
enligt 11 § samma lag följa svensk rätt samt instruktioner som meddelas
av den behöriga svenska myndigheten. Tjänstemännen ska enligt samma
paragraf alltid kunna styrka sin behörighet och identitet. Det har inte
ansetts nödvändigt att ange att tjänstemännen är skyldiga att följa svensk
rätt även när de inte utför uppgifter enligt lagen om internationellt poli-
siärt samarbete, liksom under vistelsen i Sverige i övrigt (prop.
1999/2000:64 s. 171).
Enligt artiklarna 17.2 och 17.3 i Prümrådsbeslutet ska utländska
tjänstemän lyda under värdstatens lagstiftning och iaktta anvisningar från
värdstatens behöriga myndighet. Artikel 3.3 i Atlasrådsbeslutet har mot-
svarande innehåll.
När utländska tjänstemän som deltar i samarbete enligt Prüm-
rådsbeslutet och Atlasrådsbeslutet utövar befogenheter bör de med
hänsyn till regleringen i rådsbesluten vara skyldiga att följa svensk rätt
och instruktioner som meddelas av den behöriga svenska myndigheten.
Även om det inte följer av rådsbesluten bör tjänstemännen också, för att
det ska vara möjligt att kontrollera deras behörighet att agera på svenskt
territorium, alltid kunna styrka sin behörighet och identitet. Den
bestämmelse som nu finns i 11 § lagen om internationellt polisiärt
samarbete bör alltså utvidgas till att gälla även vid samarbete enligt
Prümrådsbeslutet och Atlasrådsbeslutet.
De befogenheter som utländska tjänstemän kan utöva enligt den nuva-
rande lagen om internationellt polisiärt samarbete är befogenheter		vid	65

Prop. 2016/17:139 gränsöverskridande förföljande inom ramen för Schengensamarbetet och befogenheter vid polisiärt samarbete i Öresundsregionen. Det är bara Polismyndigheten som kan meddela instruktioner för hur sådana befo- genheter ska utövas (jämför prop. 2013/14:110 s. 612). När det gäller samarbete enligt Prümrådsbeslutet och Atlasrådsbeslutet kommer dock även Säkerhetspolisen att kunna meddela instruktioner för hur befogen- heter ska utövas.

Det är alltså två myndigheter som kommer att kunna meddela in- struktioner för hur utländska tjänstemän ska utöva befogenheter enligt den nya lagen om internationellt samarbete. Regeringen har tidigare gjort ställningstagandet att begreppet behörig myndighet bara bör användas i bestämmelser där det är fråga om fler än två myndigheter (se prop. 2013/14:110 s. 411). I den nya lagen om internationellt polisiärt sam- arbete bör det därför uttryckligen anges att utländska tjänstemäns skyl- dighet att följa instruktioner från behöriga svenska myndigheter avser instruktioner som meddelas av Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen.

	9.2	Straffrättsligt skydd och ansvar

	Regeringens förslag: Brottsbalkens regler om tjänstemäns särskilda
	straffrättsliga skydd och ansvar ska vara tillämpliga på utländska
	tjänstemän som deltar i samarbete enligt Prümrådsbeslutet och Atlas-
	rådsbeslutet.
	Brottsbalkens förbud mot olaga diskriminering ska vara tillämpligt
	på alla utländska tjänstemän som tjänstgör i Sverige enligt lagen om
	internationellt polisiärt samarbete.

	Utredningens förslag och bedömning överensstämmer i huvudsak
	med regeringens förslag. Utredningen föreslår en särskild bestämmelse
	om att stadgandet om försök eller förberedelse till våld eller hot mot tjän-
	steman ska tillämpas beträffande gärningar som riktar sig mot utländska
	tjänstemän. Utredningen bedömer vidare att förbudet mot olaga diskrimi-
	nering inte bör gälla för tjänstemännen.
	Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker eller
	invänder inte mot förslaget och bedömningen. Diskrimineringsombuds-
	mannen ifrågasätter bedömningen när det gäller förbudet mot olaga
	diskriminering.
	Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.
	Remissinstanserna tillstyrker eller invänder inte mot förslaget.
	Skälen för regeringens förslag: Tjänstemän har ett särskilt straff-
	rättsligt skydd enligt bestämmelserna om våld eller hot mot tjänsteman,
	förgripelse mot tjänsteman och våldsamt motstånd samt ett särskilt straff-
	rättsligt ansvar enligt bestämmelsen om tjänstefel (17 kap. 1, 2 och 4 §§
	samt 20 kap. 1 § brottsbalken). Skyddet gäller bara i och ansvaret bara
	vid svensk myndighetsutövning. Tjänstemän omfattas vidare av be-
	stämmelserna om tagande av muta, olaga diskriminering och brott mot
	tystnadsplikt (10 kap. 5 a §, 16 kap. 9 § och 20 kap. 3 § brottsbalken).
	Enligt 12 § lagen om internationellt polisiärt samarbete ska utländska
66	tjänstemän som utövar myndighet i Sverige enligt samma lag vara skyd-
	dade enligt 17 kap. 1, 2 och 4 §§ och ansvariga enligt 20 kap. 1 § brotts-

balken på motsvarande sätt som om det varit fråga om svensk myndig- hetsutövning. Tjänstemännen är ansvariga för tagande av muta och brott mot tystnadsplikt utan särskild hänvisning men omfattas inte av bestäm- melsen om olaga diskriminering.

Enligt artikel 22 i Prümrådsbeslutet och artikel 4 i Atlasrådsbeslutet ska utländska tjänstemän vara likställda med svenska tjänstemän om de utsätts för eller begår brott. Utländska tjänstemän som deltar i samarbete enligt rådsbesluten bör därför omfattas av brottsbalkens regler om tjänstemäns särskilda straffrättsliga skydd och ansvar. Den bestämmelse som nu finns i 12 § lagen om internationellt polisiärt samarbete bör alltså utvidgas till att gälla även vid samarbete enligt Prümrådsbeslutet och Atlasrådsbeslutet. Som promemorian konstaterar behövs ingen särskild bestämmelse om att stadgandet i 17 kap. 16 § brottsbalken om försök eller förberedelse till brott ska tillämpas beträffande gärningar som riktar sig mot utländska tjänstemän.

Utländska tjänstemän som tjänstgör i Sverige enligt lagen om inter- nationellt polisiärt samarbete omfattas inte av bestämmelsen i 16 kap. 9 § brottsbalken om olaga diskriminering. Enligt bestämmelsen gör sig den som är anställd i allmän tjänst skyldig till olaga diskriminering om han eller hon diskriminerar en person på grund av ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung eller trosbekännelse genom att inte gå personen till handa på de villkor som han eller hon tillämpar i förhållande till andra. För att bestämmelsen ska vara tillämplig krävs att gärningsmannen går enskilda till handa på ett sätt som är jämförligt med vad som sker i när- ingsverksamhet (se prop. 1970:87 s. 130 och prop. 1985/86:98 s. 316). Enligt förarbetena till lagen om internationellt polisiärt samarbete var det inte motiverat att göra bestämmelsen tillämplig på utländska tjänstemän, eftersom tjänstemännen när de utför uppgifter enligt lagen inte kan anses ha att tillhandagå personer ur allmänheten på det sätt som avses i 16 kap. 9 § brottsbalken (se prop. 1999/2000:64 s. 113).

Utländska tjänstemän kan utföra betydligt mer omfattande arbetsupp- gifter vid samarbete enligt Prümrådsbeslutet och Atlasrådsbeslutet än enligt den nuvarande lagen om internationellt polisiärt samarbete. Gemensamma insatser enligt Prümrådsbeslutet kan bl.a. avse hjälp på gator och polisstationer till turister (se Handbok om gränsöverskridande insatser, 10505/4/09 REV 4 ENFOPOL 157 ENFOCUSTOM 55 CRIM- ORG 90 COMIX 465, s. 26). Vid utförandet av sådana arbetsuppgifter kan utländska tjänstemän enligt regeringens bedömning befinna sig i situationer där de går enskilda till handa på det sätt som avses i 16 kap. 9 § brottsbalken. Mot denna bakgrund, och då utländska tjänstemän ska jämställas med svenska tjänstemän i straffrättsligt hänseende, bör be- stämmelsen om olaga diskriminering göras tillämplig på tjänstemännen. Med hänsyn till intresset av en enhetlig reglering som är lätt att tillämpa, bör bestämmelsen göras tillämplig även på utländska tjänstemän som ut- för arbetsuppgifter enligt andra samarbetsformer i lagen om inter- nationellt polisiärt samarbete.

Prop. 2016/17:139

9.3Straffrättslig jurisdiktion

Regeringens bedömning: Det behövs inte några särskilda bestäm- melser om straffrättslig jurisdiktion.

Utredningen behandlar inte frågan.

Remissinstanserna: Åklagarmyndigheten konstaterar att utredningen inte belyser hur lagföringen av utländska tjänstemän ska gå till. Myndig- heten anser att utgångspunkten bör vara att lagföringen ska ske i Sverige och menar att man måste lösa t.ex. frågan hur vittnesbevisning ska tas upp.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker eller invänder inte mot bedömningen.

Åklagarmyndigheten efterlyser ett resonemang om vilka överväganden som bör göras vid bedömningen av om lagföring ska ske i Sverige och av om åtalsförordnande ska meddelas.

Skälen för regeringens bedömning: Bestämmelser om svensk straff- rättslig jurisdiktion finns bl.a. i 2 kap. brottsbalken. När det gäller brott som begåtts i Sverige ska lagföring ske vid svensk domstol (2 kap. 1 § brottsbalken). Domsrätten kan dock begränsas av allmänt erkända folk- rättsliga grundsatser eller av överenskommelser med främmande makt (2 kap. 7 § brottsbalken). I praktiken kan domsrätten också begränsas av att åtal i vissa fall bara får väckas efter förordnande av regeringen eller den regeringen bestämt.

Krav på åtalsförordnande ska ses mot bakgrund av den obligatoriska åtalsplikten och av att det i vissa situationer kan finnas skäl att låta bli att utöva svensk domsrätt. Frågan om åtalsförordnande avgörs genom en lämplighetsprövning i det enskilda fallet. Någon reglering som styr vilka omständigheter som ska beaktas vid prövningen finns inte.

För brott som begåtts i Sverige gäller ett krav på åtalsförordnande enligt bl.a. 2 kap. 7 a § brottsbalken. Enligt bestämmelsen krävs åtalsför- ordnande från regeringen för brott som en utlänning begått i utövningen av tjänst eller uppdrag som innefattat allmän ställning hos annan stat eller mellanfolklig organisation. Regeln ska omfatta fall där en utlänning har begått brott i en funktion som är av officiell karaktär och typiskt sett ett uttryck för statlig maktutövning, och brottet ska ha begåtts som ett led i själva utövningen av tjänsten (se prop. 1984/85:156 s. 11 ff.). Kravet på åtalsförordnande gäller inte om gärningsmannen genom vilseledande uppgifter, förklädnad eller på något annat sätt har försökt dölja i vilken egenskap han har handlat.

Frågan om åtalsförordnande berördes inte vid införandet av lagen om internationellt polisiärt samarbete. En utländsk tjänsteman som tjänstgör i Sverige enligt lagen utövar dock tjänst som innefattar allmän ställning hos en annan stat. För brott som tjänstemannen begått i utövningen av tjänsten krävs därför enligt 2 kap. 7 a § brottsbalken som huvudregel åtalsförordnande från regeringen.

Som utgångspunkt bör frågan om åtalsförordnande regleras på ett en- hetligt sätt för utländska tjänstemän som tjänstgör i Sverige enligt lagen om internationellt polisiärt samarbete. Straffrättsliga förfaranden mot utländska tjänstemän som deltar i samarbete enligt Prümrådsbeslutet och Atlasrådsbeslutet kan aktualisera frågor av utrikespolitisk art. Regeringen

anser därför att det bör krävas åtalsförorordnande för att åtal ska få Prop. 2016/17:139 väckas även för brott som utländska tjänstemän som deltar i samarbete

enligt rådsbesluten begått i utövningen av tjänsten. Eftersom tjänste- männen träffas av 2 kap. 7 a § brottsbalken i dess nuvarande lydelse krävs inte några författningsändringar för att detta ska uppnås.

Eftersom andra stater kan göra anspråk på jurisdiktion över sina tjänstemäns gärningar i Sverige kan det uppkomma situationer med kom- petenskonflikter. En reglering av betydelse för sådana situationer finns i rådets rambeslut 2009/948/RIF av den 30 november 2009 om förebygg- ande och lösning av tvister om utövande av jurisdiktion i straffrättsliga förfaranden. Regleringen, som har genomförts i svensk rätt genom för- ordningen (2014:1553) om förebyggande och lösning av tvister om ut- övande av jurisdiktion i straffrättsliga förfaranden inom Europeiska uni- onen, innebär bl.a. att medlemsstaterna är skyldiga att samråda med var- andra om förutsättningarna för att samordna parallella förfaranden. Vid ett sådant samråd är det naturligtvis av betydelse var ett brott begåtts. Även andra omständigheter, t.ex. förutsättningarna för lagföring här res- pektive i hemstaten, måste dock beaktas.

Regeringens prövning av om åtalsförordnande ska meddelas får liksom annars avgöras efter en lämplighetsbedömning i det enskilda fallet. För- utom utrikespolitiska skäl kan det vara av betydelse t.ex. vilka förutsätt- ningar som finns för lagföring i Sverige och om det pågår ett straffrätts- ligt förfarande i hemstaten.

Bortsett från kravet på åtalsförordnande bör inga avvikande regler gälla i fråga om förfarandet vid utövande av svensk domsrätt. Vid behov får t.ex. befintliga regler om internationell rättslig hjälp användas.

9.4	Skadestånd

Regeringens förslag: Den svenska staten ska ersätta skador som ut-
ländska tjänstemän orsakar vid samarbete enligt Prümrådsbeslutet och
Atlasrådsbeslutet. Skadorna ska ersättas som om de vållas av en
svensk tjänsteman.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna tillstyrker eller invänder inte mot förslaget.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna tillstyrker eller invänder inte mot förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Enligt den grundläggande regeln om
det allmännas skadeståndsansvar i 3 kap. 2 § skadeståndslagen
(1972:207) ska staten ersätta skada som vållas genom fel eller försum-
melse vid myndighetsutövning i verksamhet för vars fullgörande staten
svarar. Det s.k. principalansvaret enligt 3 kap. 1 § skadeståndslagen
innebär vidare att staten under vissa förutsättningar är ersättningsskyldig
för skada som vållas i tjänsten av en statlig arbetstagare. Den allmänna
regleringen i skadeståndslagen kompletteras på vissa områden med sär-
skilda regler.
Om utländska tjänstemän utför uppgifter enligt lagen om internationellt
polisiärt samarbete gäller enligt 13 § samma lag att den svenska staten
ska ersätta skador som uppkommer i samband med förföljandet, över-		69

Prop. 2016/17:139 vakningen eller ingripandet i övrigt och för vilken den utländska myn- digheten eller tjänstemannen skulle ha varit skadeståndsskyldig om svensk lag varit tillämplig på dem. Den svenska staten ska dock inte ersätta skada som uppkommer hos den utländska myndigheten eller tjänstemannen.

Av artikel 21 i Prümrådsbeslutet och artikel 4 i Atlasrådsbeslutet följer att den svenska staten ska ersätta skador som utländska tjänstemän orsa- kar under samarbete enligt rådsbesluten här. Under vissa förutsättningar kan det finnas en rätt att återkräva ett utbetalt belopp från tjänstemännens hemstat.

Med hänsyn till regleringen i Prümrådsbeslutet och Atlasrådsbeslutet bör den svenska staten ersätta skador som uppkommer vid samarbete enligt rådsbesluten och för vilka den utländska myndigheten eller tjänste- mannen skulle ha varit skadeståndsskyldig om svensk lag varit tillämplig på dem. På samma sätt som vid annat samarbete bör ersättningsskyldig- heten inte gälla skador som uppkommer hos den utländska myndigheten eller tjänstemannen. Den bestämmelse som nu finns i 13 § lagen om internationellt polisiärt samarbete bör alltså utvidgas till att gälla även vid samarbete enligt Prümrådsbeslutet och Atlasrådsbeslutet.

	9.5	Tillsyn

	Regeringens bedömning: Det bör inte införas några bestämmelser
	om tillsyn över utländska tjänstemän som deltar i samarbete enligt
	Prümrådsbeslutet och Atlasrådsbeslutet.

	Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens.
	Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker eller
	invänder inte mot bedömningen. Brottsförebyggande rådet anför att det
	skulle framstå som märkligt för enskilda att inte kunna vända sig till
	Riksdagens ombudsmän (JO) eller Justitiekanslern (JK) samt att rådet
	inte är övertygat om att en annan ordning skulle strida mot Prümråds-
	beslutet. Sveriges advokatsamfund avstyrker bedömningen och fram-
	håller att krav på rättssäkerhet och kvalitet inte får förändras av att upp-
	gifter utförs av utländska tjänstemän.
	Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens.
	Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker eller
	invänder inte mot bedömningen. Brottsförebyggande rådet framför att
	rådet nu nöjer sig med att JO och JK kan granska och yttra sig över in-
	satser som genomförs med hjälp av utländska tjänstemän. Sveriges advo-
	katsamfund anser fortfarande att det är tveksamt om rättssäkerhetsgaran-
	tier är uppfyllda. Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet
	avstyrker bedömningen och anför att det finns goda skäl att behålla möj-
	ligheten till tillsyn.
	Skälen för regeringens bedömning: Tjänstemän står under tillsyn av
	bl.a. JO och JK.
	JO har till huvuduppgift att ta tillvara enskildas intresse av en lagenlig
	och korrekt behandling från myndigheternas sida. JO har tillsyn över att
70	de som utövar offentlig verksamhet efterlever lagar och andra författ-
	ningar samt i övrigt fullgör sina skyldigheter, får uttala sig om huruvida

en åtgärd av en myndighet eller en befattningshavare strider mot lag eller annan författning eller annars är felaktig eller olämplig, får som särskild åklagare väcka åtal mot en befattningshavare som genom att åsidosätta vad som åligger honom eller henne i tjänsten eller uppdraget har begått någon annan brottslig gärning än tryckfrihetsbrott eller yttrandefrihets- brott samt har en partsliknande roll vid arbetsrättsliga ingripanden (1 § andra stycket, 6 § och 7 § lagen [1986:765] med instruktion för Riks- dagens ombudsmän).

JK har bl.a. till uppgift att upptäcka systematiska fel i den offentliga verksamheten. JK har i likhet med JO tillsyn över att de som utövar offentlig verksamhet efterlever lagar och andra författningar samt i övrigt fullgör sina skyldigheter (1 § lagen [1975:1339] om justitiekanslerns till- syn). Tillsynen motsvarar i huvudsak den som JO utövar.

Utländska tjänstemän som tjänstgör i Sverige enligt lagen om inter- nationellt polisiärt samarbete står inte under tillsyn av JO eller JK utan av myndigheterna i sina hemländer (se prop. 1999/2000:64 s. 113).

Enligt artikel 23 i Prümrådsbeslutet, som saknar motsvarighet i Atlas- rådsbeslutet, ska tjänstemän som verkar på en annan stats territorium i tjänsterättsligt hänseende, särskilt vad gäller disciplinära bestämmelser, omfattas av lagstiftningen i sin hemstat.

En ordning där utländska tjänstemän ställdes under JO:s och JK:s till- syn skulle vara svår att förena med artikel 23 i Prümrådsbeslutet. Den skulle också avvika från vad som gäller i dag när utländska tjänstemän tjänstgör i Sverige enligt lagen om internationellt polisiärt samarbete. Regeringen – som särskilt noterar att varken JO eller JK invänder mot bedömningen – anser därför att utländska tjänstemän som deltar i samar- bete enligt Prümrådsbeslutet och Atlasrådsbeslutet inte bör stå under tillsyn av JO eller JK.

Den föreslagna ordningen innebär inte att enskilda kommer att sakna möjlighet att vända sig till svenska tillsynsmyndigheter eller, som Juri- diska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet anser, att möjligheten att utreda om eventuella fel har begåtts kommer att gå förlorad. Eftersom insatser enligt Prümrådsbeslutet och Atlasrådsbeslutet ska stå under ledning av Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen omfattas insatserna av tillsynen, vilket ger JO och JK möjlighet att, inom ramen för en granskning, utreda och bedöma även utländska tjänstemäns agerande. En sådan granskning kan resultera i kritik mot den svenska myndigheten eller ett svenskt befäl. För att möjliggöra ett disciplinförfarande i samarbetsstaten framstår det också som naturligt att Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen, när det finns skäl för det, kommunicerar resultatet av en granskning till den utländska myndighet med vilken samarbete har skett.

Sammantaget anser regeringen att de nya samarbetsformerna får anses omgärdade av tillräckliga rättssäkerhetsgarantier även om utländska tjänstemän inte ställs direkt under JO:s och JK:s tillsyn.

Prop. 2016/17:139

Prop. 2016/17:139 9.6

Arbetsrätt och arbetsmiljö

Regeringens bedömning: Det behövs inte några författnings- ändringar för att utländska tjänstemän som deltar i samarbete enligt Prümrådsbeslutet och Atlasrådsbeslutet ska omfattas av sina hem- staters lagstiftning när det gäller avtalsförhållandet mellan arbets- givare och arbetstagare.

Det bör inte införas några särskilda bestämmelser om arbetsmiljö.

Utredningens förslag och bedömning skiljer sig delvis från reger- ingens bedömning. Utredningen föreslår en bestämmelse om att arbets- miljölagen (1977:1160) gäller för utländska tjänstemän som utför arbete i Sverige med stöd av lagen om internationellt polisiärt samarbete och en bestämmelse om arbetsmiljöansvar för den svenska polisen när det gäller utländska tjänstemän som deltar i samarbete enligt Prümrådsbeslutet och Atlasrådsbeslutet.

Remissinstanserna tillstyrker eller invänder inte mot förslaget och bedömningen.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker eller

invänder inte mot bedömningen. Polisförbundet förespråkar utredningens förslag i arbetsmiljöfrågan.

Skälen för regeringens bedömning: Enligt artikel 23 i Prüm- rådsbeslutet, som saknar motsvarighet i Atlasrådsbeslutet, ska tjänstemän som verkar på en annan stats territorium i tjänsterättsligt hänseende, särskilt vad gäller disciplinära bestämmelser, omfattas av lagstiftningen i sin hemstat. Artikeln får anses avse regleringen av avtalsförhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare.

Frågan om tillämplig lag beträffande avtalsförpliktelser styrs i första hand av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 593/2008 av den 17 juni 2008 om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Rom I-förord- ningen). Enligt Rom I-förordningen gäller bl.a. att ett individuellt an- ställningsavtal ska vara underkastat lagen i det land där eller från vilket den anställde utför sitt arbete, även om han tillfälligt utför sitt arbete i ett annat land (artikel 8.2).

Rom I-förordningen gäller endast anställningsavtal som ingåtts efter den 17 december 2009 (artikel 28). För avtal som ingåtts dessförinnan men tidigast den 1 juli 1998 gäller enligt allmänna principer den upp- hävda lagen (1998:167) om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (se prop. 2013/14:243 s. 56). Av lagen följer att bl.a. artikel 6.2 i konventionen den 19 juni 1980 om tillämplig lag för avtalsförpliktelser ska tillämpas. Enligt artikeln ska ett individuellt anställningsavtal vara underkastat lagen i det land där den anställde vanligtvis utför sitt arbete, även om han tillfälligt är sysselsatt i ett annat land. För avtal som ingåtts före den 1 juli 1998 gäller oskrivna lagvalsregler, enligt vilka den rättsordning som har starkast och mest relevant anknytning till ett anställningsavtal ska tillämpas.

Trots att ett anställningsavtal lyder under ett annat lands lag enligt de ovan återgivna lagvalsreglerna, kan s.k. internationellt tvingande regler tillämpas under vissa förhållanden.

Vid en tillämpning av nu gällande lagvalsregler kommer utländska Prop. 2016/17:139 tjänstemän som deltar i samarbete enligt Prümrådsbeslutet att omfattas av

sina hemstaters lagstiftning såvitt avser förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare, förutom i vissa undantagssituationer som följer av den internationella privaträtten. Detsamma gäller utländska tjänstemän som deltar i samarbete enligt Atlasrådsbeslutet. Det krävs därför inte någon särskild reglering i denna del.

Varken Prümrådsbeslutet eller Atlasrådsbeslutet innehåller några be- stämmelser om arbetsmiljö. Utredningen föreslår en bestämmelse om att arbetsmiljölagen gäller för utländska tjänstemän som utför arbete i Sverige med stöd av lagen om internationellt polisiärt samarbete. Det be- hövs dock inte någon sådan bestämmelse, eftersom arbetsmiljölagen gäller alla arbetstagare inom Sveriges territorium, inbegripet utländska arbetstagare som endast tillfälligt befinner sig här. Om arbetsmiljölagen även kan hävdas i förhållande till de myndigheter där de utländska tjän- stemännen är anställda, och om det är möjligt att t.ex. besluta förelägg- anden eller förbud mot myndigheterna, får avgöras av rättstillämpningen.

När det gäller samarbete enligt Prümrådsbeslutet och Atlasrådsbeslutet föreslår utredningen att ansvaret för de utländska tjänstemännens arbets- miljö ska fördelas mellan tjänstemännens anställningsmyndigheter och den svenska polisen, varvid den svenska myndigheten ska ha mot- svarande ansvar som den som anlitar inhyrd arbetskraft har enligt 3 kap. 12 § andra stycket arbetsmiljölagen, dvs. ett ansvar för att vidta skydds- åtgärder som behövs i arbetet.

Det är angeläget att utländska tjänstemän som deltar i samarbete enligt Prümrådsbeslutet och Atlasrådsbeslutet har en god arbetsmiljö. Detta är viktigt även för att garantera svenska tjänstemäns säkerhet. En god arbetsmiljö kan till stor del uppnås om de utländska tjänstemännens an- ställningsmyndigheter genom utbildning och andra förberedande åtgärder ger sin personal goda förutsättningar att utföra uppdraget samt genomför uppföljande åtgärder efter avslutade insatser. Polismyndighetens och Säkerhetspolisens arbetsmiljööverväganden när det gäller svenska tjän- stemän är också av betydelse, eftersom övervägandena i stor utsträckning i praktiken kommer att gälla även för utländska tjänstemän.

Arbetsmiljölagens utgångspunkt är att arbetsmiljöansvaret ligger på arbetsgivaren. De utländska tjänstemännens anställningsmyndigheter kommer i stor utsträckning att sakna inflytande över omständigheterna i Sverige. Det kan därför, trots att inget sådant krav ställs i Prümråds- beslutet eller Atlasrådsbeslutet, vara rimligt att Polismyndigheten och Säkerhetspolisen tar ett visst ansvar för de utländska tjänstemännens arbetsmiljö i Sverige. Regeringen instämmer dock i promemorians be- dömning att det inte är lämpligt att lägga fast ett sådant ansvar i lag. Arbetsmiljöfrågan får i stället bli en av de frågor som måste diskuteras med samarbetsmyndigheterna och lösas på lämpligt sätt.

Prop. 2016/17:139 10

Samarbete utomlands

Andra stater kan komma att begära bistånd från Sverige enligt Prüm- rådsbeslutet och Atlasrådsbeslutet. En begäran som gäller deltagande i en gemensam insats enligt artikel 17 i Prümrådsbeslutet eller bistånd enligt Atlasrådsbeslutet kan fritt avslås. En begäran som gäller ett fall som om- fattas av artikel 18 c i Prümrådsbeslutet måste dock tillmötesgås, i den mån det är möjligt. En reglering för den senare situationen finns i 3 kap. 3 och 4 §§ förordningen om internationellt polisiärt samarbete.

Svenska tjänstemäns möjlighet att utöva myndighet vid samarbete en- ligt Prümrådsbeslutet och Atlasrådsbeslutet utomlands regleras av den andra statens lagstiftning och kräver därför inte någon svensk författ- ningsreglering (jämför prop. 1999/2000:64 s. 94). Tjänstemännens med- verkan i insatser utomlands aktualiserar dock vissa andra frågor som övervägs nedan.

	10.1	Straffrättslig jurisdiktion

	Regeringens förslag: Svenska domstolar ska vara obegränsat behö-
	riga att pröva åtal för brott som begåtts utomlands i tjänsten av
	svenska tjänstemän som deltar i samarbete enligt Prümrådsbeslutet
	och Atlasrådsbeslutet. Behörigheten ska gälla även andra brott som
	begåtts utomlands i tjänsten av svenska polismän, tulltjänstemän eller
	tjänstemän vid Kustbevakningen som utför uppgifter enligt en
	internationell överenskommelse som Sverige har tillträtt. Åtal för
	brotten ska kunna väckas utan krav på åtalsförordnande.

	Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
	Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker eller
	invänder inte mot förslaget. Åklagarmyndigheten efterfrågar en närmare
	analys av vad som bör gälla när svenska tjänstemän blir misstänka för
	brott utomlands. Myndigheten anser att det kan förutsättas att andra stater
	vill ta hand om lagföringen av gärningar som begåtts på deras territorier
	och att det därför inte är självklart att sådana gärningar ska kunna åtalas
	utan krav på åtalsförordnande.
	Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.
	Remissinstanserna tillstyrker eller invänder inte mot förslaget.
	Åklagarmyndigheten efterfrågar ett resonemang om vilka överväganden
	som bör göras vid bedömningen av om lagföring ska ske i Sverige.
	Skälen för regeringens förslag: Bestämmelser om svensk straffrätts-
	lig jurisdiktion finns bl.a. i 2 kap. brottsbalken. Beträffande brott som
	begåtts utomlands anges i 2 kap. 2 § brottsbalken att lagföring ska ske
	vid svensk domstol om brottet begåtts av en svensk medborgare. Som
	huvudregel gäller då att gärningen ska vara straffbar även på gärnings-
	orten och att en strängare påföljd inte får dömas ut än vad som följer av
	lagen där. Genom 2 kap. 3 § brottsbalken utsträcks domsrätten till vissa
	fall. Enligt 2 kap. 3 § 3 a brottsbalken ska lagföring ske vid svensk dom-
	stol om brottet har begåtts i tjänsten utom riket av en polisman, tull-
74	tjänsteman eller tjänsteman vid Kustbevakningen, som utför gränsöver-

skridande arbetsuppgifter enligt en internationell överenskommelse som Sverige har tillträtt.

För att åtal ska få väckas för brott som begåtts utomlands krävs enligt 2 kap. 5 § andra stycket brottsbalken åtalsförordnande från regeringen eller den regeringen bestämt. Enligt 2 kap. 5 § andra stycket 4 brotts- balken är dock brott som omfattas av 2 kap. 3 § 3 a brottsbalken undan- tagna från kravet.

Bestämmelserna i 2 kap. 3 § 3 a och 2 kap. 5 § andra stycket 4 brotts- balken infördes i samband med genomförandet av Schengenkonven- tionens regler om polisiärt samarbete och avtalet mellan Sverige och Danmark om polisiärt samarbete i Öresundsregionen. Sverige hade inte åtagit sig att oinskränkt kunna åtala och döma sina egna tjänstemän för gärningar som de begår i samband med att de utför uppgifter i en annan stat. Det ansågs dock nödvändigt att genomföra en sådan anpassning eftersom Sverige i princip inte lämnade ut egna medborgare och den europeiska konventionen den 15 maj 1972 om överförande av lagföring i brottmål (lagföringskonventionen) endast kunde tillämpas i förhållande till ett fåtal andra Schengenstater (se prop. 1999/2000:64 s. 120 f.).

Varken Prümrådsbeslutet eller Atlasrådsbeslutet innebär något åtag- ande att oinskränkt kunna åtala och döma sina egna tjänstemän för gär- ningar som de begår i samband med att de utför uppgifter i en annan stat. Rådsbesluten hindrar dock inte heller bestämmelser om detta i svensk rätt.

Som utgångspunkt bör frågan om straffrättslig jurisdiktion regleras på ett enhetligt sätt för svenska tjänstemän som utför arbetsuppgifter i en annan stat enligt internationella överenskommelser som Sverige tillträtt. Sedan införandet av 2 kap. 3 § 3 a och 2 kap. 5 § andra stycket 4 brotts- balken har lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder och lagen (2011:1165) om överlämnande från Sverige enligt en nordisk arresteringsorder tillkommit. Lagarna möjliggör överlämnade av svenska medborgare men innehåller begräns- ningar som kan innebära att det inte är möjligt att överlämna en svensk tjänsteman som misstänks för brott. Vidare kan lagföringskonventionen fortfarande bara tillämpas i förhållande till ett fåtal andra Schengenstater. Mot denna bakgrund bör svensk domstol vara oinskränkt behörig att pröva även åtal för brott som begåtts i tjänsten utomlands av svenska tjänstemän som deltar i samarbete enligt Prümrådsbeslutet och Atlasråds- beslutet. Trots att andra stater kan vilja ta hand om lagföringen av gär- ningar som begåtts på deras territorier bör det inte heller finnas något krav på åtalsförordnande.

Bestämmelserna i 2 kap. 3 § 3 a och 2 kap. 5 § andra stycket 4 brotts- balken gäller vissa tjänstemän som utför gränsöverskridande arbetsupp- gifter. Vad som avses med begreppet gränsöverskridande anges inte i för- arbetena till bestämmelserna. Det skulle kunna hävdas att alla de arbets- uppgifter som kan komma ifråga vid samarbete enligt Prümrådsbeslutet och Atlasrådsbeslutet inte är gränsöverskridande i snäv mening. För att det klart ska framgå att bestämmelserna omfattar tjänstemän som deltar i samarbete enligt rådsbesluten föreslår regeringen därför att ordet gräns- överskridande stryks. Den ytterligare utvidgning av bestämmelsernas tillämpningsområde som detta skulle kunna innebära får anses motiverad.

Prop. 2016/17:139

Prop. 2016/17:139 Eftersom svenska tjänstemäns gärningar utomlands kan vara föremål för jurisdiktionsanspråk från andra stater kan det uppkomma situationer med kompetenskonflikter. En reglering av betydelse för sådana situat- ioner finns i rådets rambeslut 2009/948/RIF av den 30 november 2009 om förebyggande och lösning av tvister om utövande av jurisdiktion i straffrättsliga förfaranden. Regleringen, som har genomförts i svensk rätt genom förordningen (2014:1553) om förebyggande och lösning av tvister om utövande av jurisdiktion i straffrättsliga förfaranden inom Europeiska unionen, innebär bl.a. att medlemsstaterna är skyldiga att samråda med varandra om förutsättningarna för att samordna parallella förfaranden. Som anges i avsnitt 9.3 är det vid ett sådant samråd natur- ligtvis av betydelse var ett brott begåtts. Även andra omständigheter, t.ex. förutsättningarna för lagföring i Sverige respektive den andra staten, måste dock beaktas.

	10.2	Skadestånd

	Regeringens förslag: Den svenska staten ska inte ersätta skador som
	svenska tjänstemän vållar vid samarbete enligt Prümrådsbeslutet och
	Atlasrådsbeslutet utomlands. Det ska klargöras att samma ordning
	gäller skador som vållas vid alla slags arbetsuppgifter som kan utföras
	enligt avtalet mellan Sverige och Danmark om polisiärt samarbete i
	Öresundsregionen.

	Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.
	Utredningen föreslår inget förtydligande av den nuvarande skadestånds-
	bestämmelsens tillämpningsområde.
	Remissinstanserna tillstyrker eller invänder inte mot förslaget.
	Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.
	Remissinstanserna tillstyrker eller invänder inte mot förslaget.
	Skälen för regeringens förslag: Enligt den grundläggande regeln om
	det allmännas skadeståndsansvar i 3 kap. 2 § skadeståndslagen
	(1972:207) ska staten ersätta skada som vållas genom fel eller försum-
	melse vid myndighetsutövning i verksamhet för vars fullgörande staten
	svarar. Det s.k. principalansvaret enligt 3 kap. 1 § skadeståndslagen inne-
	bär vidare att staten under vissa förutsättningar är ersättningsskyldig för
	skada som vållas i tjänsten av en statlig arbetstagare. Den allmänna
	regleringen i skadeståndslagen kompletteras på vissa områden med sär-
	skilda regler.
	Enligt 14 § lagen om internationellt polisiärt samarbete ska bestäm-
	melser om svenska statens skyldighet att ersätta skador som svenska
	tjänstemän vållar inte vara tillämpliga när skadorna vållas i en annan stat
	i samband med gränsöverskridande förföljande eller övervakning. Be-
	stämmelsen infördes för att en skadelidande inte ska kunna rikta anspråk
	mot både den svenska staten och den stat där skadan vållats. Schengen-
	konventionen och avtalet mellan Sverige och Danmark om polisiärt
	samarbete i Öresundsregionen innebär nämligen att den senare staten
	åtagit sig att ersätta den skadelidande som om skadan orsakats av dess
76	egna tjänstemän. En ordning där en skadelidande kan ersättas av båda
	staterna ansågs kunna leda till tillämpningssvårigheter, eftersom förut-

sättningarna för skadeståndsansvar liksom ersättningsnivåer kan variera Prop. 2016/17:139 kraftigt, samt till höga administrationskostnader och missbruk (se prop.

1999/2000:64 s. 114).

Av artiklarna 21.2 och 21.4 i Prümrådsbeslutet och artikel 4 i Atlas- rådsbeslutet följer att skador som svenska tjänstemän vållar vid insatser utomlands ska ersättas av den stat där insatsen genomförs. Av de skäl som anfördes vid införandet av 14 § lagen om internationellt polisiärt samarbete bör en skadelidande därför inte kunna rikta anspråk mot den svenska staten. Den bestämmelse som nu finns i 14 § bör alltså utvidgas till att gälla även vid samarbete enligt rådsbesluten utomlands.

Enligt den nuvarande skadeståndsbestämmelsens lydelse omfattar den bara skador som vållas i samband med gränsöverskridande förföljande och övervakning. Lydelsen omfattar därmed inte vissa arbetsuppgifter som kan utföras enligt avtalet mellan Sverige och Danmark om polisiärt samarbete i Öresundsregionen, t.ex. ingripanden mot hot mot den all- männa ordningen och säkerheten på danskt territorium på Öresundsför- bindelsen. Samtidigt som bestämmelsens tillämpningsområde utvidgas bör det därför klargöras att den ordning som slås fast i bestämmelsen gäller skador som vållas vid alla slags arbetsuppgifter som kan utföras enligt avtalet med Danmark.

Lagrådet anser att skadeståndsbestämmelsen bör justeras så att det undantag som föreskrivs i den bara gäller bestämmelser i svensk lag och inte omfattar reglerna om regressansvar i Schengenkonventionen, avtalet med Danmark, Prümrådsbeslutet och Atlasrådsbeslutet. Regressansvaret enligt rättsakterna gäller mot en stat som ersatt skador orsakade av svenska tjänstemän och kan inte upphävas genom svensk lag. Skade- ståndsbestämmelsen är vidare utformad på samma sätt som motsvarande bestämmelser i andra lagar (se 3 kap. 9 § lagen [2000:1219] om inter- nationellt tullsamarbete och 9 § lagen [2003:1174] om vissa former av internationellt samarbete i brottsutredningar). Regeringen anser därför inte att skadeståndsbestämmelsen bör justeras på det sätt Lagrådet före- slår.

10.3	Arbetsrätt och arbetsmiljö

Regeringens bedömning: Det behövs inte några författnings-
ändringar för att svenska tjänstemän som deltar i samarbete enligt
Prümrådsbeslutet och Atlasrådsbeslutet utomlands ska omfattas av
svensk lagstiftning när det gäller avtalsförhållandet mellan arbets-
givare och arbetstagare.
Det bör inte införas några särskilda bestämmelser om arbetsmiljö.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker eller
invänder inte mot bedömningen. Rikspolisstyrelsen anser att man bör
kartlägga arbetsmiljölagstiftningen i andra stater och, om större skill-
nader visar sig, överväga att göra arbetsmiljölagen tillämplig vid sam-
arbete utomlands. Polisförbundet menar att förutsättningarna för en god
arbetsmiljö skiljer sig åt inom EU och att stor hänsyn måste tas till detta.
Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens.		77

Prop. 2016/17:139	Remissinstanserna tillstyrker eller invänder inte mot bedömningen.
	Skälen för regeringens bedömning: Enligt artikel 23 i Prümråds-
	beslutet, som saknar motsvarighet i Atlasrådsbeslutet, ska tjänstemän
	som verkar på en annan stats territorium i tjänsterättsligt hänseende,
	särskilt vad gäller disciplinära bestämmelser, omfattas av lagstiftningen i
	sin hemstat. Artikeln får anses avse regleringen av avtalsförhållandet
	mellan arbetsgivare och arbetstagare.
	I avsnitt 9.6 finns en redogörelse för svenska lagvalsregler när det gäl-
	ler avtalsförpliktelser. Vid en tillämpning av reglerna kommer svenska
	tjänstemän som deltar i samarbete enligt Prümrådsbeslutet utomlands att
	omfattas av svensk lagstiftning, såvitt avser förhållandet mellan arbets-
	givare och arbetstagare. Detsamma gäller svenska tjänstemän som deltar
	i samarbete enligt Atlasrådsbeslutet. Det krävs alltså inte någon särskild
	reglering i denna del.
	Varken Prümrådsbeslutet eller Atlasrådsbeslutet innehåller några be-
	stämmelser om arbetsmiljö.
	Arbetsmiljölagen är som huvudregel inte tillämplig utanför landets
	gränser. När svenska arbetstagare utför arbete utomlands för en svensk
	arbetsgivare kan arbetsgivaren dock ha vissa skyldigheter enligt lagen.
	Vid vissa internationella insatser gäller vidare särskilda regler.
	Bestämmelser för försvarsmaktsanställda finns i lagen (2010:449) om
	Försvarsmaktens personal vid internationella militära insatser. Enligt
	lagens 5 § gäller i fråga om Försvarsmaktens arbetsmiljöansvar i inter-
	nationella militära insatser att vissa bestämmelser i arbetsmiljölagen ska
	tillämpas i ett insatsområde, om inte tjänstgöringsförhållandena förhind-
	rar detta. Bestämmelsen överensstämmer i huvudsak med 2 § i den upp-
	hävda lagen (1999:568) om utlandsstyrkan inom Försvarsmakten, med
	den ändringen att tillämpningsområdet har begränsats till insatsområden.
	Lagen om utlandsstyrkan inom Försvarsmakten infördes på grund av
	den specifika hotbild som tjänstgöring i utlandsstyrkan ansågs medföra.
	Vid lagens införande tjänstgjorde även polismän i styrkan. Polismännen
	övergick senare till Polisens utlandsstyrka. För att polismännens skydd
	inte skulle försvagas tillkom 1 a § lagen om utlandsstyrkan inom För-
	svarsmakten, enligt vilken bl.a. lagens 2 § ska tillämpas även för den som
	tjänstgör utomlands i Polisens utlandsstyrka, varvid arbetsmiljöansvaret
	dock ska ligga på Rikspolisstyrelsen (numera Polismyndigheten) i stället
	för Försvarsmakten. Detta gäller fortfarande (se punkten 2 i övergångs-
	bestämmelserna till lagen om Försvarsmaktens personal vid inter-
	nationella militära insatser).
	Arbetsmiljölagen kommer alltså i princip inte att gälla vid samarbete
	enligt Prümrådsbeslutet och Atlasrådsbeslutet utomlands. Frågan är
	därför om det finns skäl att införa en särreglering av det slag som gäller
	för Försvarsmaktens personal vid internationella militära insatser och för
	Polisens utlandsstyrka.
	I detta sammanhang ska till att börja med framhållas att det – förutom i
	sådana situationer som omfattas av artikel 18 c i Prümrådsbeslutet – inte
	finns någon skyldighet att tillmötesgå en begäran om svensk medverkan i
	samarbete utomlands. Överenskommelser om samarbete bör heller inte
	ingås med stater där det, trots eventuella särskilda åtaganden från den
78	andra staten, framstår som tveksamt om en godtagbar arbetsmiljö kan
78	garanteras. Om samarbete ska ske gäller vidare ett visst ansvar enligt

arbetsmiljölagen även om den lagen i princip inte är tillämplig utanför Prop. 2016/17:139 landets gränser. Ansvaret måste anses innefatta en skyldighet att till-

sammans med utländska myndigheter beakta arbetsmiljörisker när sam- arbete planeras. Inför en insats finns vidare ett ansvar enligt arbetsmiljö- lagen för att svenska tjänstemän är förberedda och lämpliga för arbets- uppgifterna, t.ex. genom att ha ändamålsenlig utbildning och utrustning, och efter en insats ett ansvar för t.ex. krisstöd, rehabilitering och före- tagshälsovård.

Det ska vidare beaktas att samarbete enligt Prümrådsbeslutet och Atlasrådsbeslutet kommer att pågå under kortare tid än de insatser som Försvarsmaktens personal och Polisens utlandsstyrka deltar i. Förhållan- dena vid samarbetet torde vidare normalt sett vara mindre riskfyllda än vid de senare insatstyperna. Svenska myndigheter skulle slutligen ha be- gränsade möjligheter att fullgöra ett eventuellt arbetsmiljöansvar, efter- som de i stor utsträckning kommer att sakna inflytande över de om- ständigheter som gäller.

Mot denna bakgrund bedömer även regeringen att det saknas tillräck- liga skäl för att införa en särreglering av det slag som finns för Försvars- maktens personal vid internationella militära insatser och för Polisens ut- landsstyrka.

11	Europolförordningen
11.1	Europols reglering och struktur
EU:s polisbyrå Europol har till uppgift att stödja och stärka medlems-
staternas polismyndigheter och andra brottsbekämpande organs insatser
och deras samarbete för att förebygga och bekämpa allvarlig brottslighet
som rör två eller fler medlemsstater.
Europol inrättades genom Europolkonventionen 1995. Europolkonven-
tionen antogs av Sverige 1997 (prop. 1996/97:164, bet. 1997/98:JuU2,
rskr.	1997/98:22). Europolkonventionen ersattes av rådets beslut

2009/371/RIF av den 6 april 2009 om inrättande av Europeiska polis-
byrån (Europolrådsbeslutet), som sedan dess reglerar verksamheten.
Europol arbetar till stor del med insamling, behandling och analys av
underrättelser om allvarlig och gränsöverskridande brottslighet inom
unionen och fungerar som en knutpunkt för utbyte av uppgifter mellan
medlemsstaterna.
I varje medlemstat finns det en nationell enhet som är kontaktpunkt
och förbindelselänk mellan Europol och medlemsstaternas myndigheter.
Chefen för den nationella enheten har också en formell roll i Europols
interna verksamhet. I Sverige är Polismyndigheten nationell enhet.
Europols ledning utgörs dels av en styrelse bestående av representanter
från alla medlemsstater och Europeiska kommissionen, dels en verkstäl-
lande direktör som assisteras av tre biträdande verkställande direktörer.
Europols huvudkontor ligger i Haag i Nederländerna. Vid huvudkontoret
finns personal som är direkt anställd av Europol, t.ex. experter och ana-
lytiker inom olika områden. Där arbetar också särskilda sambandsmän	79
	79

Prop. 2016/17:139 som är utsända av medlemsstaterna. Sambandsmännen har till uppgift att praktiskt genomföra informations- och underrättelseutbytet mellan Euro- pol och de nationella enheterna samt att samverka med Europols an- ställda i bl.a. analysarbetet. Vid arbetet för Europol lyder de – till skill- nad från Europols anställda – under sin medlemsstats nationella enhet och medlemsstatens nationella lagstiftning.

11.2Från rådsbeslut till förordning

Enligt artikel 88 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF- fördraget) ska Europaparlamentet och rådet genom förordningar i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet reglera Europols struktur, arbetssätt, verksamhetsområde och uppgifter. Enligt samma artikel krävs även närmare bestämmelser om den kontroll av Europols verksamhet som Europaparlamentet utför under medverkan av de nation- ella parlamenten. Mot denna bakgrund har det ansetts nödvändigt att ersätta Europolrådsbeslutet med en förordning som bl.a. innehåller be- stämmelser om parlamentarisk kontroll.

Våren 2013 presenterade kommissionen ett förslag till en ny reglering för Europol. Den 4 december 2015 nåddes en politisk överenskommelse om regleringen. Europolförordningen beslutades den 11 maj 2016 och kommer att börja tillämpas den 1 maj 2017. Vid den tidpunkt Europol- förordningen börjar tillämpas kommer Europolrådsbeslutet att upphävas.

Förordningen innehåller det styrande regelverket för Europol. Europol kommer även fortsättningsvis att ha som huvudsaklig uppgift att stödja och stärka insatser som utförs av de brottsbekämpande myndigheterna i medlemsstaterna samt deras ömsesidiga samarbete för att förebygga och bekämpa allvarlig brottslighet som rör två eller fler medlemsstater, terrorism och sådana former av brottslighet som påverkar ett gemensamt intresse som omfattas av unionens politik. Vilken form av brottslighet som avses anges i bilaga 1 till Europolförordningen.

Genom Europolförordningen har Europols uppgifter och mandat utö- kats något. Europol har bl.a. fått i uppgift att samordna, organisera och initiera insatser tillsammans med medlemsstaterna. Medlemsstaternas skyldighet att förse Europol med den information som byrån behöver för att genomföra sitt uppdrag förtydligas i förordningen och Europols skyl- dighet att samarbeta med bl.a. Eurojust och den Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF) förstärks också. Vidare införs genom förordningen vissa ändringar i proceduren enligt vilken Europol kan ingå avtal med tredje land och villkoren för överförande av personuppgifter.

Europolförordningen innehåller även ett uppdaterat avsnitt med data- skyddsregler. Utöver en modernisering av regelverket, utpekas den Europeiska datatillsynsmannen (EDPS) som oberoende tillsynsmyndig- het för dataskyddet. Den nuvarande konstruktionen med en Joint Super- visory Board (JSB) med representanter för medlemsstaternas data- skyddsmyndigheter avskaffas. För att säkerställa att de nationella data- tillsynsmyndigheterna får fortsatt inflytande åläggs EDPS att samråda med de nationella myndigheterna i frågor kring tillsynen. Vidare finns

bestämmelser om att de nationella tillsynsmyndigheterna ska ingå i en Prop. 2016/17:139 samarbetsnämnd.

En annan skillnad i förhållande till rådsbeslutet är att enskilda personer som lidit skada på grund av otillåten behandling av personuppgifter kan väcka talan, inte bara mot medlemsstaterna vid behörig nationell dom- stol, utan även mot Europol vid EU-domstolen.

Den parlamentariska kontrollen av Europols verksamhet förtydligas och stärks bl.a. genom införandet av en tydlig informationsskyldighet gentemot Europaparlamentet och de nationella parlamenten.

11.3Behovet av författningsändringar

Regeringens förslag: Bestämmelsen som avser Europols direktör, biträdande direktörer och personal i bilagan till lagen om immunitet och privilegier i vissa fall och lagen om tystnadsplikt för anställda vid Europeiska polisbyrån ska upphävas.

Regeringens bedömning: Inga ytterligare lagändringar krävs med anledning av Europolförordningen.

Promemorians förslag och bedömning överensstämmer med reger- ingens.

Remissinstanserna tillstyrker eller invänder inte mot förslaget och be- dömningen.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: Eftersom Europol- förordningen kommer att vara bindande och direkt tillämplig i medlems- staterna ska bestämmelserna i förordningen inte genomföras i svensk lagstiftning. Europolförordningen bedöms inte heller medföra behov av några kompletterande bestämmelser i svensk rätt. Däremot föranleder förordningen ändringar i vissa befintliga författningar.

Lagen om immunitet och privilegier i vissa fall

Lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall innehåller bestämmelser om vilka internationella organ och fysiska personer som åtnjuter immunitet och privilegier i olika former. Sverige har tillträtt en rad internationella överenskommelser som också innebär att immunitet och privilegier ska tillkomma vissa rättssubjekt. Överenskommelser om immunitet och privilegier kan avse bara organisationerna, men gäller i allmänhet också fysiska personer med anknytning till dessa. Genom lagen om immunitet och privilegier i vissa fall har dessa åtaganden om immunitet och privilegier införlivats i svensk rätt (jämför prop. 1975/76:205 s. 7). Bilagan till lagen innehåller en uppräkning av organ och personer som åtnjuter immunitet och privilegier och innehåller även uppgifter om tillämplig internationell överenskommelse. I punkten 52 i bilagan anges att Europols direktör, biträdande direktörer och personal omfattas av immunitet och/eller privilegier enligt rådsbeslutet.

I artikel 63 i Europolförordningen anges att Europol och dess personal ska omfattas av protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier. Protokollet är fogat till EU:s fördrag. I protokollet finns be-

stämmelser om immunitet och privilegier för tjänstemän och anställda i

Prop. 2016/17:139 EU. Artikel 63 i Europolförordningen motsvarar i stort artikel 51 i Euro- polrådsbeslutet. En allmän bestämmelse om immunitet och privilegier finns vidare i artikel 343 i EUF-fördraget.

Bestämmelserna i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier utgör en del av primärrätten och är direkt tillämpliga. Mot den bakgrunden anser regeringen att punkten 52 i lagen om immunitet och privilegier i vissa fall ska upphävas.

Lagen om tystnadsplikt för anställda vid Europeiska polisbyrån

Enligt lagen (2013:330) om tystnadsplikt för anställda vid Europeiska polisbyrån får den som är eller har varit verksam vid Europol i egenskap av ledamot i styrelsen eller anställd, eller har ålagts tystnadsplikt med stöd av artikel 41.2 i rådsbeslutet, inte obehörigen röja uppgifter som han eller hon fått kännedom om på grund av verksamheten vid Europol. I fråga om den som fått del av sådana uppgifter inom ramen för anställning eller uppdrag hos en svensk myndighet ska i stället offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) tillämpas.

Lagen infördes mot bakgrund av bestämmelsen i artikel 41.4 i Europol- rådsbeslutet som innebär att varje medlemsstat ska behandla alla överträ- delser av tystnadsplikten som överträdelser av skyldigheter i medlems- staternas egen lagstiftning om tystnadsplikt eller skydd av sekretessbe- lagt material (se prop. 2012/13:73 s. 122 f.). Bestämmelsen innebär att bestämmelsen om brott mot tystnadsplikt i 20 kap. 3 § brottsbalken ska kunna tillämpas när det gäller personal som är anställd av Europol. När det däremot gäller offentligt anställda i Sverige som har befattning med uppgifter från Europol, liksom beträffande de svenska Europolsambands- männens befattning med sådana uppgifter, ansågs Sverige leva upp till de krav på tystnadsplikt som ställs i Europolrådsbeslutet utan någon särskild reglering (se prop. 2008/09:14 s. 39).

Av artikel 67 i Europolförordningen framgår att Europol ska fastställa bestämmelser om diskretion och konfidentialitet. I artikel 53 anges även att tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i EU samt sådana verkställighets- bestämmelser som överenskommits mellan EU:s institutioner med anled- ning av tjänsteföreskrifterna, ska vara tillämpliga för anställda vid Euro- pol. Detta gäller dock inte personal som vid ikraftträdandet av förord- ningen har anställningskontrakt som regleras av Europolkonventionen.

De tjänsteföreskrifter som avses är förordning nr 31 (EEG), nr 11 (EKSG) om tjänsteföreskrifter för tjänstemän och anställningsvillkor för övriga anställda i Europeiska ekonomiska gemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen (tjänsteföreskrifterna). Tjänsteföreskrifterna är tillämpliga för anställda vid unionens institutioner och byråer. Bestäm- melser om tystnadsplikt finns i artikel 17. Tystnadsplikten gäller även efter det att tjänstemannen lämnat tjänsten. Härutöver finns allmänna bestämmelser om tystnadsplikt i artikel 339 i EUF-fördraget.

Någon motsvarighet till bestämmelsen i artikel 41.4 i rådsbeslutet finns däremot inte i Europolförordningen. När Europolförordningen blir tillämplig, kommer det därför inte att finnas utrymme för medlems- staterna att behandla överträdelser av tystnadsplikten som överträdelser av skyldigheter i medlemsstaternas egen lagstiftning om tystnadsplikt

eller skydd av sekretessbelagd information. Regeringen anser därför att

lagen om tystnadsplikt för anställda vid Europeiska polisbyrån ska upp- Prop. 2016/17:139 hävas.

12Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Regeringens bedömning: Författningsändringarna bör träda i kraft den 2 juli 2017. Några särskilda övergångsbestämmelser behövs inte.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens utom vad gäller datumet för ikraftträdande.

Remissinstanserna tillstyrker eller invänder inte mot bedömningen. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens utom

vad gäller datumet för ikraftträdande.

Remissinstanserna tillstyrker eller invänder inte mot bedömningen.

Skälen för regeringens bedömning: Förslaget till ny lag om inter- nationellt polisiärt samarbete innebär att förvaltningsuppgifter överlåts till andra stater. Det innehåller också ett bemyndigande till vissa myndig- heter att i särskilda fall besluta om en sådan överlåtelse. Eftersom upp- gifterna innefattar myndighetsutövning krävs antingen att minst tre fjärdedelar av de röstande och mer än hälften av riksdagens ledamöter förenar sig om beslutet eller att det fattas i den ordning som gäller för stiftande av grundlag (10 kap. 6 och 8 §§ regeringsformen). Under förut- sättning att riksdagen fattar beslut enligt den förstnämnda omröstnings- regeln, bedöms författningsändringarna kunna träda i kraft den 2 juli 2017.

Europolförordningen trädde i kraft våren 2016 och ska börja tillämpas från och med den 1 maj 2017. Även författningsändringarna med anled- ning av den nya Europolförordningen bör träda i kraft den 2 juli 2017.

Några särskilda övergångsbestämmelser behövs inte.

13	Konsekvenser

Regeringens bedömning: De kostnader som förslagen kan ge upphov
till kan finansieras inom ramen för befintliga anslag.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker eller
invänder inte mot bedömningen. Rikspolisstyrelsen anför att effektivi-
tetsvinsterna med förslagen inte ska överdrivas. Den svenska polisen
måste ha tillräckliga resurser för att kunna hantera i princip alla nation-
ella angelägenheter själv, vilket innebär att resurserna även fortsättnings-
vis måste dimensioneras med en viss överkapacitet. Rikspolisstyrelsen
anser att de utökade samarbetsmöjligheterna i stället bör ses som en möj-
lighet att skapa ett mervärde för verksamheten som kan utmynna i en mer		83

Prop. 2016/17:139 effektiv verksamhet med minskad brottslighet och minskade samhälls- kostnader som följd.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker eller

invänder inte mot bedömningen. Polismyndigheten anför att det inte är självklart att förslagen kan finansieras inom ramen för befintliga anslag. Polisförbundet menar att den svenska polisen saknar tillräckliga resurser för att kunna delta i samarbete utomlands. Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet anser att ett utökat samarbete rimligen kommer att medföra ökade kostnader.

Skälen för regeringens bedömning

Förslagen om utökat polissamarbete

Vid samarbete i Sverige kommer det att uppstå driftskostnader för ut- ländska tjänstemän. Vid samarbete enligt Prümrådsbeslutet ska tjänste- männens hemstat som huvudregel ansvara för dessa kostnader (artikel 34). Vid samarbete enligt Atlasrådsbeslutet gäller i stället den omvända huvudregeln (artikel 6).

Det kommer även att uppstå vissa utbildningskostnader för polisen. Det finns också ett behov av samövningar. De nya samarbetsformerna kommer även att innebära arbete med att omarbeta eller utfärda nya före- skrifter och allmänna råd.

De förväntade kostnadsökningarna måste ställas i relation till de be- sparingar som förslagen möjliggör. Ett fördjupat samarbete innebär att polisen ges möjlighet att effektivisera sin verksamhet och i viss mån hålla nere kostnaderna för denna. Även om effektivitetsvinsterna av för- slaget inte ska överdrivas bedöms att de kostnader som förslagen kan ge upphov till kan finansieras inom ramen för polisens befintliga anslag.

Förslagen berör endast indirekt andra statliga myndigheter än Polis- myndigheten och Säkerhetspolisen. Förslaget om att utöka den svenska jurisdiktionen för brott som begås av svenska tjänstemän utomlands kan medföra visst merarbete i form av utredning och lagföring hos åklagare respektive domstol. Det kan emellertid antas att antalet anmälda brott och lagföringar kommer att ligga på en mycket låg nivå. Arbetsbelastningen bedöms inte leda till några nämnvärda kostnadsökningar för berörda myndigheter. Inte heller i övrigt bedöms förslagen ha några beaktans- värda ekonomiska konsekvenser för andra statliga myndigheter än Polis- myndigheten och Säkerhetspolisen. Förslagen torde inte heller ha några ekonomiska konsekvenser för kommuner, landsting, företag eller andra enskilda.

Sammanfattningsvis bedöms att de kostnader som förslagen kan ge upphov till kan finansieras inom ramen för befintliga anslag. Förslagen kan leda till en minskad brottslighet och därmed minskade övergripande samhällskostnader. Förslagen bedöms däremot inte ha några effekter för det kommunala självstyret, jämställdheten mellan kvinnor och män eller möjligheterna att uppnå de integrationspolitiska målen.

Prop. 2016/17:139 1 kap. Inledande bestämmelser

Lagens tillämpningsområde och innehåll

1 § Denna lag tillämpas på polisiärt samarbete mellan Sverige och andra stater i den utsträckning Sverige i en internationell överens- kommelse har gjort sådana åtaganden som avses i lagen.

Paragrafen anger lagens tillämpningsområde.

Paragrafen motsvarar 1 § i den gamla lagen. Där anges att lagen tillämpas på polisiärt samarbete mellan Sverige och andra medlemsstater i Europeiska unionen samt Island, Norge, Schweiz, Lichtenstein och USA, i den utsträckning Sverige i en internationell överenskommelse har gjort sådana åtaganden som avses i lagen. Samtidigt anmärks att lagens föreskrifter om användningsbegränsningar gäller även i förhållande till andra än de uppräknade staterna. Nu anges i stället endast att lagen tillämpas på polisiärt samarbete mellan Sverige och andra stater i den utsträckning Sverige i en internationell överenskommelse har gjort sådana åtaganden som avses i lagen. Någon ändring i sak är inte avsedd. Frågan behandlas i avsnitt 6.2.

Tidigare förarbeten finns i prop. 1999/2000:64 s. 167, prop. 2005/06:194 s. 60, prop. 2010/11:129 s. 105, prop. 2010/11:159 s. 26 och prop. 2015/16:96 s. 27.

2 § Lagen innehåller bestämmelser om operativt samarbete (2–5 kap.) och uppgiftsutbyte (6–10 kap.).

Paragrafen, som är ny, anger lagens innehåll och struktur.

Uttryck i lagen

3 § I lagen avses med

– Schengenkonventionen: konventionen om tillämpning av Schengen- avtalet av den 14 juni 1985,

– avtalet med Danmark: avtalet av den 6 oktober 1999 mellan Konungariket Sveriges regering och Konungariket Danmarks regering om polisiärt samarbete i Öresundsregionen,

– Öresundsförbindelsen: den fasta förbindelsen över Öresund som den definieras i artikel 2 i avtalet med Danmark,

– Prümrådsbeslutet: rådets beslut 2008/615/RIF av den 23 juni 2008 om ett fördjupat gränsöverskridande samarbete, särskilt för bekämpning av terrorism och gränsöverskridande brottslighet,

– Atlasrådsbeslutet: rådets beslut 2008/617/RIF av den 23 juni 2008 om förbättrat samarbete i krissituationer mellan Europeiska unionens medlemsstaters särskilda insatsgrupper,

– referensuppgifter: registeruppgifter som inte röjer identiteten på en person, antingen i form av en sifferbeteckning och ett fingeravtryck eller en sifferbeteckning och en dna-profil från den ickekodifierande delen av personens dna,

– CBE-direktivet: Europaparlamentets och rådets direktiv (EU)

86	2015/413 av den 11 mars 2015 om underlättande av gränsöverskridande

informationsutbyte om trafiksäkerhetsrelaterade brott, i den ursprung- Prop. 2016/17:139 liga lydelsen,

–VIS-rådsbeslutet: rådets beslut 2008/633/RIF av den 23 juni 2008 om åtkomst till informationssystemet för viseringar (VIS) för sökningar för medlemsstaternas utsedda myndigheter och för Europol i syfte att förhindra, upptäcka och utreda terroristbrott och andra grova brott, och

–avtalet med USA: avtalet av den 16 december 2011 mellan Konunga- riket Sveriges regering och Amerikas förenta staters regering om ett förstärkt samarbete för att förebygga och bekämpa brottslighet.

Paragrafen definierar vissa uttryck som används i lagen.

Paragrafen motsvarar delvis 2 § i den gamla lagen. Definitionerna av Schengenkonventionen, avtalet med Danmark och Atlasrådsbeslutet är nya. Definitionerna av Öresundsförbindelsen, Prümrådsbeslutet, refe- rensuppgifter, CBE-direktivet, VIS-rådsbeslutet och avtalet med USA motsvarar de som finns i den gamla lagen. Utländska tjänstemän, för- följande tjänstemän och svenska tjänstemän definieras i den gamla lagen men inte i den nya lagen (se även kommentarerna till 2 kap. 5 och 7 §§).

Definitionen av CBE-direktivet behandlas i avsnitt 6.2.

Tidigare förarbeten finns i prop. 1999/2000:64 s. 167, prop. 2010/11:129 s. 106 f., prop. 2013/14:65 s. 42, prop. 2014/2015:82 s. 48, prop. 2015/16:24 s. 16 och prop. 2015/16:96 s. 28.

2 kap. Operativt samarbete enligt Schengenkonventionen

Gränsöverskridande övervakning

Paragrafen motsvarar 4 § första och andra styckena i den gamla lagen.

I 4 § första stycket i den gamla lagen anges som en förutsättning för gränsöverskridande övervakning att det i en stat som avses med bestämmelsen i 1 § första stycket i lagen pågår en utredning om ett brott som kan föranleda överlämnande eller utlämning. Nu anges i stället att den stat där en sådan utredning ska pågå är en stat som deltar i det polisiära samarbetet enligt avdelning III i Schengenkonventionen. Någon ändring i sak är inte avsedd.

Tidigare förarbeten finns i prop. 1999/2000:64 s. 167, prop. 2002/03:66 s. 16 och prop. 2003/04:7 s. 220.

Prop. 2016/17:139 2 § Övervakningen av en misstänkt gärningsman får fortsätta utan föregående samtycke, om saken är så brådskande att samtycke inte kan inhämtas i förväg och den utländska utredningen avser misstanke om sådana brott som sägs i artikel 40.7 i Schengenkonventionen, nämligen

–mord,

–dråp,

–grovt sexualbrott,

–mordbrand,

–penningförfalskning och förfalskning av betalningsmedel,

–grov stöld,

–grovt häleri,

–penningtvätt,

–grovt bedrägeri,

–utpressning,

–människorov och tagande av gisslan,

–olaglig människohandel,

–människosmuggling,

–olaglig handel med narkotika och psykotropa ämnen,

–brott mot lagbestämmelser angående vapen och sprängämnen,

–ödeläggelse genom användande av sprängämnen,

–olaglig transport av giftigt och skadligt avfall,

–olaglig handel med nukleära och radioaktiva ämnen,

–terroristbrott enligt rådets rambeslut 2002/475/RIF av den 13 juni 2002 om bekämpande av terrorism.

För att övervakningen ska få fortsätta krävs också att överskridandet av gränsen anmäls till en behörig svensk myndighet så snart det är möj- ligt och att den utländska myndigheten utan dröjsmål begär bistånd i ut- redningen.

Paragrafen motsvarar 4 § tredje stycket i den gamla lagen.

Tidigare förarbeten finns i prop. 1999/2000:64 s. 168 och prop. 2002/03:66 s. 16 f.

3 § Övervakning enligt 1 eller 2 § ska genast upphöra om en behörig svensk myndighet begär det. Övervakning enligt 2 § ska även upphöra om samtycke inte har lämnats inom fem timmar från gränsöverskridan- det.

Paragrafen motsvarar 4 § fjärde stycket i den gamla lagen.

Tidigare förarbeten finns i prop. 1999/2000:64 s. 168.

Gränsöverskridande förföljande

4 § Om en person har upptäckts på bar gärning när han eller hon begår ett brott som kan föranleda överlämnande eller utlämning, eller om någon som är häktad eller som avtjänar ett frihetsstraff har rymt, får utländska tjänstemän fortsätta ett i sin stat påbörjat förföljande av per-

Prop. 2016/17:139 De utländska tjänstemännen får stoppa och omhänderta den flyende tills svenska polismän kan överta omhändertagandet eller identifiera honom eller henne.

Paragrafen motsvarar 6 § i den gamla lagen.

Tidigare förarbeten finns i prop. 1999/2000:64 s. 168 f.

9 § När en person omhändertas enligt 8 § andra stycket får utländska tjänstemän

1.kroppsvisitera den som har omhändertagits, om det görs av säker- hetsskäl eller för att söka efter föremål som anges i 2,

2.omhänderta föremål som kan förverkas enligt 36 kap. 3 § 2 brotts- balken eller kan antas ha betydelse för en utredning om brott eller ha av- hänts någon genom brott, och

3.belägga den som har omhändertagits med handfängsel.

Föremål som har omhändertagits enligt första stycket 2 ska så snart det är möjligt överlämnas till en svensk polisman för prövning av fråga om beslag enligt 10 § andra stycket.

Paragrafen motsvarar 7 § i den gamla lagen.

Tidigare förarbeten finns i prop. 1999/2000:64 s. 169.

1.23 § lagen (1957:668) om utlämning för brott,

2.1 kap. 2 § lagen (2011:1165) om överlämnande från Sverige enligt en nordisk arresteringsorder,

3.25 c eller 25 d § lagen (1972:260) om internationellt samarbete rö- rande verkställighet av brottmålsdom,

4.5 a eller 5 b § lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Fin- land, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.,

5.8 § lagen (1970:375) om utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling, om framställningen kommer från en dansk myndighet,

6.6 § lagen (1994:569) om Sveriges samarbete med de internationella tribunalerna för brott mot internationell humanitär rätt,

7.6 § lagen (2002:329) om samarbete med Internationella brottmåls- domstolen,

8.1 kap. 3 § lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder, eller

9.3 kap. 15 § lagen (2015:96) om erkännande och verkställighet av frihetsberövande påföljder inom Europeiska unionen.

En svensk polisman får, i avvaktan på en framställning om en sådan åtgärd som avses i 4 kap. 19 § lagen (2000:562) om internationell rätts- lig hjälp i brottmål, ta i beslag föremål som har omhändertagits enligt 9 § första stycket 2, enligt de förutsättningar som gäller för en mot- svarande åtgärd enligt rättegångsbalken eller annan lag eller författ- ning.

Prop. 2016/17:139 Paragrafen, som är ny, är en upplysningsbestämmelse som anger att det kan finnas ytterligare bestämmelser i förordning eller myndighetsföre- skrifter.

3 kap. Operativt samarbete enligt avtalet med Danmark

Gränsöverskridande förföljande

1 § Danska polismän får fortsätta ett i Danmark påbörjat förföljande över en landsgräns in på svenskt territorium, om förföljandet avser en person som har upptäckts på bar gärning när han eller hon begår en gärning som hör under allmänt åtal enligt svensk och dansk rätt. De får även fortsätta ett förföljande av en person som har avvikit från ett frihetsberövande på grund av brott eller, i den mån utlämning till Danmark kan komma i fråga enligt lagen (1970:375) om utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling, ett annat frihetsberövande. Ett förföljande ska genomföras på de villkor som i övrigt framgår av 2 kap. 4–6 §§.

Danska polismän får på svenskt territorium på Öresundsförbindelsen även inleda ett förföljande som avses i första stycket. De ska i ett sådant fall omedelbart anhålla om bistånd av Polismyndigheten.

Vid ett förföljande enligt denna paragraf har danska polismän de be- fogenheter och den rätt att använda tjänstevapen som framgår av 2 kap. 8, 9 och 11 §§.

Paragrafen behandlar förföljanden som utförs av danska polismän. Första stycket reglerar gränsöverskridande förföljande över Öresunds-

förbindelsen in i Sverige och motsvarar 10 § första stycket i den gamla lagen. I förhållande till den gamla lagen förtydligas när ett sådant för- följande får genomföras. Någon ändring i sak är inte avsedd. Första meningen är utformad efter synpunkter från Lagrådet. Liksom i 2 kap. 4 § anges att ett förföljande får fortsätta bl.a. om förföljandet avser en person som har upptäckts på bar gärning när han eller hon begår en gär- ning av ett visst slag. Till skillnad från i lagrådsremissen används alltså inte uttryckssättet på bar gärning i färd med att begå en gärning.

Andra stycket reglerar förföljande som inleds på svenskt territorium på Öresundsförbindelsen och motsvarar 10 § andra stycket i den gamla lagen.

Tredje stycket reglerar befogenheter och vapenanvändning. I den gamla lagen framgår befogenheterna och rätten att använda tjänstevapen av 10 § första stycket första meningen och 11 § första stycket andra och tredje meningarna.

Tidigare förarbeten finns i prop. 1999/2000:64 s. 170 f. och prop. 2013/14:110 s. 612.

Vissa ingripanden på Öresundsförbindelsen

2 § Danska polismän har på svenskt territorium på Öresundsförbindel- sen samma befogenheter att ingripa mot hot mot den allmänna ord-

ningen och säkerheten som en svensk polisman har enligt lag eller annan

Prop. 2016/17:139	samma	insatser där utländska tjänstemän deltar. Därmed framgår att
	gemensamma patruller är en form av gemensamma insatser, och att en
	gemensam insats är en insats som genomförs tillsammans med en eller
	flera andra stater och innefattar att utländska tjänstemän agerar på
	svenskt territorium. Förutom gemensam patrullering kan det t.ex. röra sig
	om stöd vid större händelser eller spaning. Vid samarbetet kan utländska
	tjänstemän ges polisiära befogenheter i Sverige (se 10 §).
	2 § Regeringen och Polismyndigheten får vid större evenemang och
	liknande viktiga händelser, katastrofer och allvarliga olyckor som har
	gränsöverskridande verkningar begära bistånd från en myndighet i en
	annan stat enligt artikel 18 i Prümrådsbeslutet.
	Biståndet kan bestå av tjänstemän eller utrustning.
	Paragrafen, som är ny, behandlar vilka svenska myndigheter som får be-
	gära bistånd enligt artikel 18 i Prümrådsbeslutet och vad biståndet kan
	bestå av. Den behandlas i avsnitt 7.1.
	I första stycket anges att regeringen och Polismyndigheten får begära
	bistånd från en myndighet i en annan stat enligt artikel 18 i Prümråds-
	beslutet. Vilka krav som ska vara uppfyllda för att bistånd ska få begäras
	framgår av 3 §.
	Möjligheten att begära bistånd gäller i förhållande till de stater som
	tillämpar Prümrådsbeslutet. Vilken utländsk myndighet som en begäran
	ska göras till och vilka utländska myndigheter som bistånd kan begäras
	från bestäms av respektive stat.
	Biståndet kan begäras vid större evenemang och liknande viktiga hän-
	delser, katastrofer och allvarliga olyckor som har gränsöverskridande
	verkningar. Bistånd kan i dessa situationer begäras även enligt artikel 17
	i Prümrådsbeslutet. Det är dock bara om bistånd begärs enligt artikel 18 i
	rådsbeslutet som det enligt beslutet finns en skyldighet för den andra
	staten att tillmötesgå begäran.
	Av andra stycket framgår att biståndet kan bestå av tjänstemän eller
	utrustning. Till skillnad från bistånd enligt artikel 17 i Prümrådsbeslutet
	behöver biståndet inte innebära att utländska tjänstemän deltar i insatser
	på svenskt territorium. Till skillnad från vid samarbete enligt den artikeln
	saknas det vidare möjlighet att ge utländska tjänstemän polisiära befo-
	genheter (se 10 §).
	3 § Bistånd enligt artiklarna 17 och 18 i Prümrådsbeslutet får begäras
	om det är lämpligt och för att förebygga, förhindra eller upptäcka brotts-
	lig verksamhet eller upprätthålla allmän ordning och säkerhet.
	Paragrafen, som är ny, behandlar krav för att bistånd enligt Prümråds-
	beslutet ska få begäras. Den behandlas i avsnitt 7.1.
	Enligt paragrafen gäller ett lämplighetskrav för att bistånd ska få be-
	gäras. Den myndighet som överväger att begära bistånd ska beakta att
	den svenska polisen som huvudregel ska klara av sitt uppdrag på egen
	hand och att möjligheten att begära bistånd är avsedd som ett komple-
	ment, främst för situationer där polisen kan utföra sitt uppdrag på ett
94	bättre	sätt genom internationell samverkan. Myndigheten ska också
	beakta	att rättssäkerhet och kvalitet inte ska försämras om samarbete

sker. Frågan om lämplighetskravet är uppfyllt ska avgöras utifrån förhåll- andena i det enskilda fallet. Omständigheter som måste beaktas är t.ex. vilket slags situation det rör sig om, vilket bistånd som skulle begäras, behovet av samarbete, tillgängliga nationella resurser, och förutsättning- arna för ett rättssäkert och effektivt samarbete.

Lämplighetskravet gäller även när bistånd ska begäras enligt artikel 18 i Prümrådsbeslutet. Det måste dock beaktas att den artikeln generellt sett tar sikte på händelser av större format, som dessutom har gränsöver- skridande verkningar. Vid sådana händelser framstår det ofta som rimligt att samarbeta med utländska myndigheter. Det måste också beaktas att utländska tjänstemän inte kan ges polisiära befogenheter vid samarbete enligt artikel 18. Rättssäkerhetsaspekter gör sig därför inte gällande på samma sätt som när bistånd ska begäras enligt artikel 17 i rådsbeslutet.

Enligt paragrafen gäller också att bistånd bara får begäras för att före- bygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet eller upprätthålla allmän ordning och säkerhet. Begreppen ska tolkas utifrån rådsbeslutet. Det förra begreppet avser situationer där det ännu inte finns konkreta misstankar om att ett visst brott har begåtts (se prop. 2010/11:129 s. 110). Det senare begreppet innefattar bl.a. att övervaka den allmänna ordning- en och säkerheten och att ingripa när störningar, t.ex. brott, har inträffat (se prop. 2009/10:177 s. 18). Uttrycket omfattar i det här sammanhanget även åtgärder vid olyckshändelser och katastrofer men däremot inte ut- redning av brott, dvs. utredning av konkreta brott.

Initiativ till samarbete enligt Atlasrådsbeslutet

4 § Regeringen, Polismyndigheten och Säkerhetspolisen får begära bistånd från en särskild insatsgrupp i en annan stat enligt artikel 3 i Atlasrådsbeslutet.

Biståndet ska lämnas till en svensk särskild insatsgrupp och kan bestå av utrustning, expertis eller genomförandet av operationer där utländska tjänstemän agerar i en stödfunktion.

Paragrafen, som är ny, behandlar vilka svenska myndigheter som får be- gära bistånd enligt Atlasrådsbeslutet och vad biståndet kan bestå av. Den behandlas i avsnitt 8.1.

I första stycket anges att regeringen, Polismyndigheten och Säkerhets- polisen får begära bistånd från en utländsk särskild insatsgrupp enligt artikel 3 i Atlasrådsbeslutet. Med en särskild insatsgrupp avses en brotts- bekämpande enhet som har hanteringen av krissituationer som special- uppgift (se artikel 2 a i rådsbeslutet). Vilka krav som ska vara uppfyllda för att bistånd ska få begäras framgår av 5 och 6 §§.

Möjligheten att begära bistånd gäller i förhållande till de stater som valt att tillämpa rådsbeslutet. Vilken utländsk myndighet som en begäran ska göras till och vilka utländska myndigheter som bistånd kan begäras från bestäms av respektive stat.

I andra stycket anges att biståndet ska lämnas till en svensk särskild insatsgrupp och att det kan bestå av utrustning, expertis eller genomför- andet av operationer där utländska tjänstemän agerar i en stödfunktion. Vid operationer kan utländska tjänstemän ges polisiära befogenheter i Sverige (se 10 §).

Prop. 2016/17:139

5 § För att Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen ska få begära bi- stånd enligt artikel 3 i Atlasrådsbeslutet krävs att regeringen har lämnat sitt medgivande. Polismyndigheten och Säkerhetspolisen ska samråda med varandra innan regeringens medgivande begärs.

Regeringens medgivande behövs inte i brådskande fall som kan inne- bära fara för människors liv eller hälsa eller för omfattande förstörelse av egendom. Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen ska i ett sådant fall omedelbart underrätta regeringen om att bistånd har begärts. Den myndighet som begärt biståndet ska även underrätta den andra myndig- heten om det. Regeringen ska pröva om beslutet att begära bistånd ska

	undanröjas eller bestå.
	Paragrafen, som är ny, behandlar krav på regeringens medverkan när
	Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen begär bistånd enligt Atlasråds-
	beslutet. Den behandlas i avsnitt 8.1.
	Av första stycket framgår att Polismyndigheten och Säkerhetspolisen
	som huvudregel måste ha regeringens medgivande för att få begära
	bistånd. Myndigheterna ska alltså göra en framställning om medgivande
	till regeringen. Om regeringen lämnar sitt medgivande kan bistånd
	därefter begäras. Begäran får då inte vara mer omfattande eller avse
	andra befogenheter för utländska tjänstemän än som omfattas av med-
	givandet. Av samma stycke framgår även att Polismyndigheten och
	Säkerhetspolisen ska samråda med varandra innan regeringens med-
	givande begärs.
	Av andra stycket följer att regeringens medgivande inte behövs i
	brådskande fall som kan innebära fara för människors liv eller hälsa eller
	för omfattande förstörelse av egendom. Bestämmelsen kan tillämpas
	även om det i det enskilda fallet inte går att konstatera en konkret och
	omedelbar fara för människors liv eller hälsa eller för omfattande för-
	störelse av egendom. Det räcker att det med hänsyn till omständigheterna
	i det enskilda fallet finns anledning att räkna med en viss akut risk av det
	aktuella slaget. Så kan t.ex. vara fallet när polisen har indikationer på att
	ett omfattande terroristattentat är under förberedande men inte kan
	bedöma om attentatet kommer att ske inom de närmaste timmarna eller
	först efter en längre tid. Av bestämmelsen följer att Polismyndigheten
	eller Säkerhetspolisen omedelbart ska underrätta regeringen om en
	begäran om bistånd har gjorts utan regeringens medgivande. Den
	myndighet som begärt biståndet ska även underrätta den andra myndig-
	heten om det. Regeringen ska pröva om beslutet att begära bistånd ska
	undanröjas eller bestå. Att bistånd begärts utan regeringens medgivande
	hindrar inte att ett samarbete påbörjas. Samarbetet ska dock omedelbart
	avbrytas om regeringen beslutar att polisens begäran om bistånd ska
	undanröjas.
	6 § Bistånd enligt artikel 3 i Atlasrådsbeslutet får begäras om det är
	lämpligt och för att förhindra eller på annat sätt ingripa mot en handling
	som kan utgöra brott enligt lagen (2003:148) om straff för terroristbrott.
96	Paragrafen, som är ny, behandlar krav för att bistånd enligt Atlasråds-
96	beslutet ska få begäras. Den behandlas i avsnitt 8.1.

Enligt paragrafen gäller ett krav på lämplighet för att bistånd ska få begäras. Bedömningen ska göras utifrån samma utgångspunkter som vid bistånd enligt Prümrådsbeslutet (se kommentaren till 3 §). Vid bedöm- ningen ska beaktas om stöd kan begäras från Försvarsmakten enligt lagen (2006:343) om Försvarsmaktens stöd till polisen vid terrorismbekämp- ning. Att stöd kan begäras enligt den lagen utesluter dock inte att det kan vara lämpligt att i stället eller dessutom begära bistånd enligt Atlasråds- beslutet.

Enligt paragrafen får bistånd begäras för att förhindra eller på annat sätt ingripa mot en handling som kan utgöra brott enligt lagen (2003:148) om straff för terroristbrott. Detta överensstämmer med vad som gäller för att polisen ska få begära stöd från Försvarsmakten enligt lagen om Försvarsmaktens stöd till polisen vid terrorismbekämpning. Samarbete kan ske inte bara vid angrepp som kan konstateras utgöra terroristbrott utan också när det är oklart om den aktuella handlingen utförs med det särskilda uppsåt som krävs för att det ska röra sig om ett sådant brott. Samarbete kan alltså ske om det är fråga om en sådan gärning som avses i 3 § lagen om straff för terroristbrott och gärningen allvarligt kan skada en stat eller mellanfolklig organisation. I likhet med insatser enligt lagen om Försvarsmaktens stöd till polisen vid terrorismbekämpning kan biståndet avse bl.a. att avvärja ett överhängande angrepp eller att begränsa skadeverkningar vid en pågående attack.

Överlåtelser av förvaltningsuppgifter

7 § Regeringen, Polismyndigheten och Säkerhetspolisen får överlåta förvaltningsuppgifter till andra stater vid samarbete enligt Prümråds- beslutet och Atlasrådsbeslutet. Uppgifterna får i de fall som avses i 10 § innefatta myndighetsutövning.

Paragrafen, som är ny, innehåller ett bemyndigande enligt 10 kap. 8 § regeringsformen att överlåta förvaltningsuppgifter till andra stater. Den behandlas i avsnitten 7.2 och 8.2.

Enligt paragrafen får regeringen, Polismyndigheten och Säkerhets- polisen överlåta förvaltningsuppgifter till andra stater vid samarbete enligt Prümrådsbeslutet och Atlasrådsbeslutet. Förvaltningsuppgifterna ska vara av ett sådant slag som kan utföras vid samarbete enligt råds- besluten. Enligt paragrafen får uppgifterna innefatta myndighetsutövning bara i de fall som avses i 10 §.

Överenskommelser om samarbete

8 § Innan ett samarbete enligt Prümrådsbeslutet eller Atlasrådsbeslutet påbörjas ska en överenskommelse om samarbetet ingås med den andra staten. Överenskommelsen får ingås av regeringen eller, efter reger- ingens bestämmande, av Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen.

En överenskommelse som innebär att utländska tjänstemän ska delta i samarbete i Sverige ska avse en särskild insats som är klart avgränsad och reglera

1.det särskilda syftet med samarbetet,

2.vilket bistånd den utländska myndigheten ska ge,

Prop. 2016/17:139

3. på vilken tid och plats samarbetet ska genomföras,

4.vilka utländska tjänstemän som ska delta,

5.hur ledning ska utövas,

6.vilka befogenheter utländska tjänstemän ska ha, och

7.vilka vapen och vilken annan liknande utrustning utländska tjänste- män ska få inneha.

Paragrafen, som är ny, behandlar överenskommelser om samarbete enligt Prümrådsbeslutet och Atlasrådsbeslutet. Den behandlas i avsnitten 7.3 och 8.3.

Av första stycket framgår att ett samarbete enligt Prümrådsbeslutet eller Atlasrådsbeslutet ska föregås av en överenskommelse med den andra staten, och att överenskommelsen får ingås av regeringen, Polis- myndigheten eller Säkerhetspolisen. Polismyndighetens och Säkerhets- polisens möjlighet att ingå överenskommelsen är enligt 10 kap. 2 § regeringsformen beroende av ett bemyndigande från regeringen. Vilken utländsk myndighet som företräder den andra staten och som överens- kommelsen ska ingås med bestäms av den staten.

Andra stycket innehåller en särreglering för överenskommelser som innebär att utländska tjänstemän ska delta i samarbete i Sverige, dvs. överenskommelser som inte endast innebär att utrustning ställs till svenskt förfogande. En överenskommelse av det aktuella slaget får inte vara av generell karaktär utan ska i stället avse en särskild insats som är klart avgränsad. Överenskommelsen ska vidare reglera vissa frågor. Den ska reglera det särskilda syftet med samarbetet, vilket bistånd den utländska myndigheten ska ge, på vilken tid och plats samarbetet ska genomföras, vilka utländska tjänstemän som ska delta, hur ledning ska utövas, vilka befogenheter utländska tjänstemän ska ha och vilka vapen och vilken annan liknande utrustning de ska få inneha.

Behöriga tjänstemän och ledning

9 § Utländska tjänstemän får delta i samarbete enligt Prümråds- beslutet och Atlasrådsbeslutet om de är lämpliga för uppgiften och an- ställda vid en samverkande myndighet.

Tjänstemännen ska stå under ledning av Polismyndigheten eller Säker- hetspolisen.

Paragrafen, som är ny, reglerar vilka utländska tjänstemän som får delta i samarbete enligt Prümrådsbeslutet och Atlasrådsbeslutet och vad som ska gälla beträffande ledning. Paragrafen behandlas i avsnitten 7.4, 7.5, 8.4 och 8.5.

För att en utländsk tjänsteman ska få delta i ett samarbete ska tjänstemannen enligt första stycket vara lämplig för uppgiften och anställd vid en samverkande myndighet. Frågan om lämplighetskravet är uppfyllt får avgöras utifrån tjänstemannens utbildning och erfarenhet, innefattande hans eller hennes uppgifter i hemstaten, och vilka uppgifter tjänstemannen skulle ges vid samarbetet. Lämplighetskravet för sådana tjänstemän som ska delta aktivt i samarbetet, tilldelas polisiära befogen- heter och ha samma rätt som svenska polismän att använda vapen är högre än lämplighetskravet för andra utländska tjänstemän. För att

tjänstemännen ska kunna betraktas som lämpliga för deltagande måste de bl.a. ha tillräckligt goda språkkunskaper för att kunna kommunicera med svenska polismän och med allmänheten samt känna till de regler och arbetsmetoder som tillämpas av svensk polis.

Vilka utländska tjänstemän som ska delta i ett samarbete får avgöras efter samråd med den samverkande myndigheten. Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen ska genom kontakter med den samverkande myndig- heten kontrollera att tjänstemännen är lämpliga för uppgiften.

Utländska tjänstemän ska enligt andra stycket stå under ledning av Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen. Ledningen ska kunna gestalta sig på olika sätt vid olika typer av samarbete. Om de utländska tjänste- männen ska agera som en sammanhållen enhet är det t.ex. naturligt att de leds av ett eget befäl och genom befälet ges ett uppdrag med vissa ramar och begränsningar.

Vid alla samarbeten gäller att Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen ska kunna följa och lämna instruktioner för utländska tjänstemäns agerande, t.ex. deras befogenhetsanvändning, och att åtgärder ska stämmas av med och rapporteras till myndigheten. Om en pågående åtgärd, t.ex. ett gripande, rapporteras måste myndigheten ta ställning till åtgärden.

Befogenheter

Tjänstemännen får ges de befogenheter som en svensk polisman har enligt polislagen (1984:387) och de befogenheter som en svensk polis- man har att

1.gripa någon enligt 24 kap. 7 § första stycket rättegångsbalken,

2.ta föremål i beslag enligt 27 kap. 4 § rättegångsbalken,

3.förbjuda tillträde till ett visst område eller vidta andra åtgärder en- ligt 27 kap. 15 § rättegångsbalken, och

4.besluta om kroppsvisitation enligt 28 kap. 13 § rättegångsbalken. Vid gemensamma insatser enligt artikel 17 i Prümrådsbeslutet ska be-

fogenheterna i regel utövas i närvaro av svenska polismän.

Paragrafen, som är ny, behandlar befogenheter för utländska tjänstemän som deltar i samarbete enligt Prümrådsbeslutet och Atlasrådsbeslutet. Den behandlas i avsnitten 7.6 och 8.6.

Av första stycket framgår att utländska tjänstemän bara får ges poli- siära befogenheter vid gemensamma insatser enligt artikel 17 i Prüm- rådsbeslutet och vid operationer enligt artikel 3 i Atlasrådsbeslutet. För att kunna ges befogenheter vid gemensamma insatser enligt artikel 17 i Prümrådsbeslutet ska tjänstemännen vara polismän. För att kunna ges befogenheter vid operationer enligt artikel 3 i Atlasrådsbeslutet måste tjänstemännen inte vara polismän men de ska ha polisiära befogenheter i sina hemstater.

Prop. 2016/17:139

Paragrafen, som är ny, är en upplysningsbestämmelse och anger att det Prop. 2016/17:139 kan finnas ytterligare bestämmelser i förordning eller myndighetsföre-

skrifter.

5 kap. Gemensamma bestämmelser för operativt samarbete enligt Schengenkonventionen, avtalet med Danmark, Prümrådsbeslutet och Atlasrådsbeslutet

Skyldigheter

1 § Utländska tjänstemän ska, när de utövar befogenheter enligt denna lag, följa svensk lag och annan författning samt instruktioner som med- delas av Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen. De ska alltid kunna styrka sin behörighet och identitet.

Paragrafen reglerar utländska tjänstemäns skyldigheter.

Första meningen motsvarar 11 § första stycket första meningen i den
gamla lagen. Bestämmelsen innebär att utländska tjänstemän som utövar
befogenheter enligt lagen är skyldiga att följa svensk lag och annan för-
fattning samt instruktioner som meddelas av den behöriga svenska myn-
digheten. Tillämpningsområdet utökas till att omfatta även utländska
tjänstemän som deltar i samarbete enligt Prümrådsbeslutet och Atlasråds-
beslutet. Bestämmelsens lydelse justeras också så att det framgår att
Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen kan vara behörig svensk
myndighet (jämför prop. 2013/14:110 s. 612).
Andra meningen motsvarar 11 § första stycket fjärde meningen i den
gamla lagen. Den krets av tjänstemän som omfattas av bestämmelsen
utökas till att omfatta även utländska tjänstemän som deltar i samarbete
enligt Prümrådsbeslutet och Atlasrådsbeslutet.
Ändringarna behandlas i avsnitt 9.1.
Tidigare förarbeten finns i prop. 1999/2000:64 s. 171 och prop.
2013/14:110 s. 612.
Straffrättsligt skydd och ansvar
2 § Utländska tjänstemän som utövar myndighet i Sverige enligt denna
lag ska vara skyddade enligt 17 kap. 1, 2 och 4 §§ brottsbalken på mot-
svarande sätt som om det varit fråga om svensk myndighetsutövning.
Utländska tjänstemän som utför uppgifter i Sverige enligt denna lag
ska vara ansvariga för olaga diskriminering enligt 16 kap. 9 § brottsbal-
ken på motsvarande sätt som den som är anställd i svensk allmän tjänst.
Innefattar uppgifterna myndighetsutövning ska tjänstemännen även vara
ansvariga för tjänstefel enligt 20 kap. 1 § brottsbalken på motsvarande
sätt som om det varit fråga om svensk myndighetsutövning.
Paragrafen innehåller bestämmelser om straffrättsligt skydd och ansvar.
Första stycket motsvarar 12 § första stycket i den gamla lagen, med
den ändringen att tillämpningsområdet utökas till att avse även utländska
tjänstemän som deltar i samarbete enligt Prümrådsbeslutet och Atlasråds-
beslutet.	101
	101

Prop. 2016/17:139

102

Andra stycket första meningen innehåller en ny bestämmelse om an- svar för olaga diskriminering enligt 16 kap. 9 § brottsbalken. Bestämmel- sen omfattar samtliga tjänstemän som utför uppgifter i Sverige enligt lagen. Ansvar för olaga diskriminering torde dock vara uteslutet för tjän- stemän som utför uppgifter enligt Schengenkonventionen eller avtalet med Danmark, eftersom tjänstemännen inte kan anses ha att gå personer ur allmänheten tillhanda på det sätt som avses i 16 kap. 9 § brottsbalken (se prop. 1999/2000:64 s. 112 f.).

Andra stycket andra meningen motsvarar 12 § andra stycket i den gamla lagen. Tillämpningsområdet utökas dock till att avse även tjänste- män som deltar i samarbete enligt Prümrådsbeslutet och Atlasråds- beslutet.

Ändringarna behandlas i avsnitt 9.2.

Tidigare förarbeten finns i prop. 1999/2000:64 s. 171.

Skadestånd

3 § Om utländska tjänstemän utför uppgifter i Sverige enligt denna lag, ska svenska staten i stället för den utländska myndigheten eller tjänste- mannen ersätta skador som uppkommer i samband med utförandet av uppgiften och som den utländska myndigheten eller tjänstemannen skulle ha varit skadeståndsskyldig för om svensk lag varit tillämplig på dem. Svenska staten ska dock inte ersätta skador som uppkommer hos den utländska myndigheten eller tjänstemannen.

Paragrafen reglerar ansvaret för skador som utländska tjänstemän vållar i samband med tjänstgöring i Sverige.

Paragrafen motsvarar 13 § i den gamla lagen, med den ändringen att tillämpningsområdet utökas till att avse även utländska tjänstemän som deltar i samarbete enligt Prümrådsbeslutet och Atlasrådsbeslutet. Ändrin- gen behandlas i avsnitt 9.4.

Tidigare förarbeten finns i prop. 1999/2000:64 s. 171.

4 § Bestämmelser om svenska statens skyldighet att ersätta skador som svenska tjänstemän vållar ska inte vara tillämpliga när skadorna vållas i en annan stat i samband med gränsöverskridande övervakning eller förföljande enligt Schengenkonventionen. Detsamma ska gälla när skadorna vållas i samband med samarbete enligt avtalet med Danmark, Prümrådsbeslutet eller Atlasrådsbeslutet.

Paragrafen behandlar svenska statens ansvar för skador som svenska tjänstemän vållar i samband med tjänstgöring utomlands.

Paragrafen motsvarar 14 § i den gamla lagen, med den ändringen att tillämpningsområdet utökas till att avse även skador som vållas vid sam- arbete enligt Prümrådsbeslutet och Atlasrådsbeslutet. Dessutom görs ett tillägg som klargör att bestämmelsen omfattar skador som vållas i sam- band med alla slags arbetsuppgifter som kan utföras enligt avtalet med Danmark. Ändringarna behandlas i avsnitt 10.2.

Uttrycket svenska tjänstemän definieras i den gamla lagen men defini- tionen har ansetts överflödig i den nya lagen.

Tidigare förarbeten finns i prop. 1999/2000:64 s. 171.

6 kap. Allmänna bestämmelser om uppgiftsutbyte

Prop. 2016/17:139

Förhållandet till andra bestämmelser om personuppgiftsbehandling

1 § Om inte annat följer av denna lag eller föreskrifter som regeringen har meddelat i anslutning till lagen gäller

–polisdatalagen (2010:361) för polisens behandling av personupp- gifter vid internationellt polisiärt samarbete,

–kustbevakningsdatalagen (2012:145) för Kustbevakningens behand- ling av personuppgifter vid internationellt polisiärt samarbete, och

–tullbrottsdatalagen (2017:000) för Tullverkets behandling av person- uppgifter vid internationellt polisiärt samarbete.

Paragrafen motsvarar 1 a § i den gamla lagen.

Hänvisningen till lagen (2005:787) om behandling av uppgifter i Tull- verkets brottsbekämpande verksamhet ersätts av en hänvisning till tullbrottsdatalagen (2017:000).

Tidigare förarbeten finns i prop. 2010/11:129 s. 106 och 112 och prop. 2011/12:45 s. 225.

2 § I lagen (2013:329) med vissa bestämmelser om skydd för person- uppgifter vid polissamarbete och straffrättsligt samarbete inom Europe- iska unionen, och i föreskrifter som regeringen har meddelat i anslutning till den lagen, finns det särskilda bestämmelser om behandling av per- sonuppgifter som inom ramen för polissamarbete eller straffrättsligt samarbete har överförts från eller gjorts tillgängliga av

1.en stat som är medlem i Europeiska unionen (EU),

2.Island, Norge, Schweiz eller Liechtenstein,

3.ett EU-organ, eller

4.ett EU-informationssystem.

Om det i de författningar som anges i första stycket finns avvikande be- stämmelser, ska de tillämpas i stället för bestämmelserna i denna lag och i föreskrifter som regeringen har meddelat i anslutning till lagen. Detta gäller dock inte vid behandling av personuppgifter som utbyts eller har utbytts med stöd av Prümrådsbeslutet, CBE-direktivet eller VIS-råds- beslutet.

Paragrafen motsvarar 1 b § i den gamla lagen.

I 1 b § i den gamla lagen används uttryckssättet personuppgifter som
hämtas eller har hämtats med stöd av VIS-rådsbeslutet. Nu används i
stället uttryckssättet personuppgifter som utbyts eller har utbytts med
stöd av VIS-rådsbeslutet. Någon ändring i sak är inte avsedd.
Tidigare förarbeten finns i prop. 2012/13:73 s. 142 f., prop.
2014/2015:82 s. 48 och prop. 2015/16:24 s. 15.
Villkor om användningsbegränsningar
3 § Om en svensk myndighet har fått uppgifter eller bevisning från en
annan stat för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksam-
het, utreda brott eller upprätthålla allmän ordning och säkerhet, ska
svenska myndigheter följa villkor som begränsar möjligheten att an-	103
	103

Prop. 2016/17:139 vända uppgifterna eller bevisningen, om villkoren gäller på grund av en överenskommelse med den andra staten eller en mellanfolklig organisa- tion.

Första stycket gäller oavsett vad som är föreskrivet i lag eller annan författning.

Paragrafen motsvarar 3 § i den gamla lagen.

Bestämmelsen i 3 § i den gamla lagen gäller enligt sin lydelse upp- gifter eller bevisning som en svensk myndighet fått för att användas i underrättelseverksamhet om brott, vid utredning av brott eller för att upp- rätthålla allmän ordning och säkerhet. Den nya bestämmelsen avser i stället uppgifter eller bevisning som en svensk myndighet fått för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet, utreda brott eller upprätthålla allmän ordning och säkerhet. Någon ändring i sak är inte avsedd. Frågan behandlas i avsnitt 6.2.

Tidigare förarbeten finns i prop. 1999/2000:64 s. 167 och prop. 2009/10:177 s. 18.

4 § En svensk brottsbekämpande myndighet får i enskilda fall ställa upp villkor som begränsar möjligheten att använda uppgifter eller bevis- ning som lämnas till en annan stat eller en mellanfolklig organisation, om det krävs med hänsyn till enskildas rätt eller från allmän synpunkt. Sådana villkor får inte strida mot en internationell överenskommelse som är bindande för Sverige.

Paragrafen motsvarar 3 a § i den gamla lagen.

Tidigare förarbeten finns i prop. 2009/10:177 s. 18 f.

7 kap. Uppgiftsutbyte enligt Prümrådsbeslutet

Utbyte av dna-profiler

1 § Vid samarbete enligt Prümrådsbeslutet får ett utländskt kontakt- ställe medges direktåtkomst till referensuppgifter i de svenska registren över dna-profiler.

Första och andra styckena gäller endast de register över dna-profiler

	som regleras i polisdatalagen (2010:361).
	Paragrafen motsvarar 16 § i den gamla lagen.
	Tidigare förarbeten finns i prop. 2010/11:129 s. 107 f. och prop.
	2013/14:110 s. 613.
	2 § Vid en förundersökning eller en annan utredning som handläggs
	enligt bestämmelserna i 23 kap. rättegångsbalken får det svenska kon-
	taktstället i enskilda fall genom direktåtkomst söka uppgifter i en annan
104	stats dna-register. Uppgifter får behandlas endast i den utsträckning den
104

3 § Bestämmelserna i personuppgiftslagen (1998:204) om rättelse och Prop. 2016/17:139 skadestånd gäller vid behandling av personuppgifter enligt detta kapitel

eller enligt föreskrifter som har meddelats i anslutning till kapitlet.

Paragrafen motsvarar 30 § i den gamla lagen.

4 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om upp- giftsutbyte enligt CBE-direktivet.

Paragrafen motsvarar 31 § 2 i den gamla lagen.

Tidigare förarbeten finns i prop. 2013/14:65 s. 43 f. och prop. 2014/2015:82 s. 52.

9 kap. Uppgiftsutbyte enligt VIS-rådsbeslutet

1 § På begäran av behöriga myndigheter får den centrala åtkomst- punkten genom direktåtkomst söka uppgifter i informationssystemet för viseringar (VIS), om det i enskilda fall finns skäl att anta att uppgifter i systemet väsentligen kan komma att bidra till att utreda ett sådant terro- ristbrott eller annat grovt brott som omfattas av definitionerna i artikel 2.1 i VIS-rådsbeslutet.

Detsamma gäller om det i enskilda fall finns skäl att anta att uppgifter i systemet väsentligen kan komma att bidra till att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet som innefattar brott som anges i första stycket.

Paragrafen motsvarar 24 § i den gamla lagen.

Tidigare förarbeten finns i prop. 2014/2015:82 s. 49 f.

2 § Vid sökning i VIS får endast följande uppgifter användas som sök- begrepp:

1.nuvarande och tidigare efternamn, förnamn, kön, födelsedatum, fö- delseort och födelseland,

2.nuvarande medborgarskap och medborgarskap vid födseln,

3.resehandlingens typ och nummer, utfärdande myndighet, dag för utfärdande och sista giltighetsdag,

4.huvuddestination och den planerade vistelsens varaktighet,

5.syftet med resan,

6.planerad ankomst och avresedag,

7.planerad gränsövergång för första inresa eller transiteringsväg,

8.bostad,

9.fingeravtryck,

10.typ av visering och viseringsmärkets nummer, och

11.den person som bjudit in eller åtagit sig att stå för sökandens lev- nadskostnader under vistelsen.

Paragrafen motsvarar 25 § i den gamla lagen.

Tidigare förarbeten finns i prop. 2014/2015:82 s. 50 f.

107

Prop. 2016/17:139 3 § Personuppgifter som har hämtats från VIS får behandlas för det ändamål som uppgifterna hämtades för. De får också behandlas för att utreda eller beivra brott i det enskilda fall som sökningen avsåg.

Paragrafen motsvarar 26 § i den gamla lagen.

Tidigare förarbeten finns i prop. 2014/2015:82 s. 51.

Detta är dock tillåtet i brådskande fall om

1.de villkor för sökning som anges i 1 § andra stycket är uppfyllda,

2.det är förenligt med svenska intressen att uppgifterna lämnas ut,

3.den stat som har lagt in uppgifterna i systemet samtycker till det,

och

4.förutsättningarna i 33 och 34 §§ personuppgiftslagen (1998:204) är uppfyllda.

Paragrafen motsvarar 27 § i den gamla lagen.

Tidigare förarbeten finns i prop. 2014/2015:82 s. 51 f.

Paragrafen motsvarar 30 § i den gamla lagen.

6 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om upp- giftsutbyte enligt VIS-rådsbeslutet.

Paragrafen motsvarar 31 § 3 i den gamla lagen.

Tidigare förarbeten finns i prop. 2014/2015:82 s. 52.

10 kap. Uppgiftsutbyte enligt avtalet med USA

Paragrafen motsvarar 28 § i den gamla lagen.

Tidigare förarbeten finns i prop. 2015/16:96 s. 28 f.

2 § På begäran av behöriga myndigheter får ett svenskt kontaktställe i enskilda fall genom direktåtkomst söka uppgifter i amerikanska fingerav- trycksregister i syfte att utreda ett brott för vilket det enligt svensk lag är föreskrivet fängelse i mer än ett år. Detsamma gäller om sökningen görs i syfte att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet som

innefattar ett sådant brott.

108

Prop. 2016/17:139 5. om brottet begåtts inom ett område som inte tillhör någon stat och förövats mot en svensk medborgare, svensk sammanslutning eller enskild inrättning eller mot en utlänning med hemvist i Sverige,

6.om brottet är kapning, sjö- eller luftfartssabotage, flygplatssabotage, penningförfalskning, försök till sådana brott, olovlig befattning med kemiska vapen, olovlig befattning med minor, osann eller ovarsam ut- saga inför en internationell domstol, terroristbrott enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott, försök till sådant brott, brott som avses i 5 § samma lag, brott enligt lagen (2014:406) om straff för folk- mord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser, uppvigling som bestått i en omedelbar och offentlig uppmaning att begå folkmord eller om brottet riktats mot Internationella brottmålsdomstolens rättskipning, eller

7.om det lindrigaste straff som i svensk lag är stadgat för brottet är fängelse i fyra år eller däröver.

Paragrafen kompletterar bestämmelserna i 2 kap. 2 § brottsbalken om svensk jurisdiktion för brott som begåtts utomlands med bestämmelser som utsträcker behörigheten till vissa specialfall.

Bestämmelsen i 3 a gäller brott som begåtts utomlands i tjänsten av polismän, tulltjänstemän eller tjänstemän vid Kustbevakningen. Be- stämmelsen ändras på det sättet att ordet gränsöverskridande stryks. I sin nya lydelse omfattar bestämmelsen alltså alla typer av arbetsuppgifter som tjänstemännen utför utomlands i enlighet med internationella över- enskommelser som Sverige har tillträtt.

Ändringen behandlas i avsnitt 10.1.

5 § Åtal för brott, som inom riket begåtts på ett utländskt fartyg eller luftfartyg av en utlänning som var befälhavare eller tillhörde besätt- ningen på fartyget eller av någon annan anledning medföljde detsamma mot en sådan utlänning eller mot ett utländskt intresse, får inte väckas utan att regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, har meddelat förordnande om det.

1.på ett svenskt fartyg eller luftfartyg eller i tjänsten av befälhavaren eller någon som tillhörde besättningen på ett sådant fartyg,

2.av någon som tillhör Försvarsmakten på ett område där en avdelning av Försvarsmakten befann sig,

3.vid tjänstgöring utom riket av någon som är anställd i Försvarsmak- ten och tjänstgör i en internationell militär insats eller som tillhör Poli- sens utlandsstyrka,

4.i tjänsten utom riket av en polisman, tulltjänsteman eller tjänsteman vid Kustbevakningen som utför arbetsuppgifter enligt en internationell

överenskommelse som Sverige har tillträtt,

5. i Danmark, Finland, Island eller Norge eller på ett fartyg eller luft- fartyg i reguljär trafik mellan orter belägna i Sverige eller någon av nämnda stater, eller

110

Prop. 2016/17:139

Bilaga 1

6.8.2008	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 210/1

III

(Rättsakter som antagits i enlighet med fördraget om Europeiska unionen)

RÄTTSAKTER SOM ANTAGITS I ENLIGHET MED AVDELNING VI I FÖRDRAGET

OM EUROPEISKA UNIONEN

RÅDETS BESLUT 2008/615/RIF

av den 23 juni 2008

om ett fördjupat gränsöverskridande samarbete, särskilt för bekämpning av terrorism och gränsöverskridande brottslighet

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR BESLUTAT FÖLJANDE	rådet uttryck för sin övertygelse om att det för detta syfte
	krävs en innovativ strategi i fråga om gränsöverskridande
med beaktande av fördraget om Europeiska unionen, särskilt	utbyte av information om brottsbekämpning.
med beaktande av fördraget om Europeiska unionen, särskilt
artikel 30.1 a och b, artikel 31.1 a, artikel 32 och artikel 34.2 c,

på initiativ av Konungariket Belgien, Republiken Bulgarien, Förbundsrepubliken Tyskland, Konungariket Spanien, Republi- ken Frankrike, Republiken Italien, Storhertigdömet Luxemburg, Konungariket Nederländerna, Republiken Österrike, Republiken Portugal, Rumänien, Republiken Slovenien, Republiken Slova- kien, Republiken Finland och Konungariket Sverige,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande (1), och

av följande skäl:

(1)Efter ikraftträdandet av fördraget mellan Konungariket Belgien, Förbundsrepubliken Tyskland, Konungariket Spa- nien, Republiken Frankrike, Storhertigdömet Luxemburg, Konungariket Nederländerna och Republiken Österrike om ett fördjupat gränsöverskridande samarbete, särskilt för bekämpning av terrorism, gränsöverskridande brottslighet och olaglig migration (Prümfördraget) läggs, i enlighet med bestämmelserna i fördraget om Europeiska unionen efter samråd med Europeiska kommissionen, detta initiativ fram i syfte att införliva innebörden av bestämmelserna i Prümfördraget med Europeiska unionens lagstiftning.

(2)I slutsatserna från Europeiska rådets möte i Tammerfors i oktober 1999 bekräftades behovet av förbättrat informa- tionsutbyte mellan medlemsstaternas behöriga myndigheter för att upptäcka och utreda brott.

(3)I Haagprogrammet för stärkt frihet, säkerhet och rättvisa i Europeiska unionen från november 2004 ger Europeiska

(4)Europeiska rådet angav i enlighet med detta att utbytet av sådan information bör uppfylla de villkor som gäller för tillgänglighetsprincipen. Detta innebär att en brottsbekäm- pande tjänsteman i en av unionens medlemsstater som behöver information för att utföra sina uppgifter kan få denna från en annan medlemsstat och att de brottsbe- kämpande myndigheterna i den medlemsstat som innehar denna information kommer att göra den tillgänglig för det angivna ändamålet, med hänsyn tagen till behov med anknytning till pågående utredningar i den medlemsstaten.

(5)Europeiska rådet fastställde den 1 januari 2008 som tidsfrist för att uppnå detta mål i Haagprogrammet.

(6)Redan i rådets rambeslut 2006/960/RIF av den 18 december 2006 om förenklat informations- och underrättelseutbyte mellan de brottsbekämpande myndigheterna i Europeiska unionens medlemsstater (2) fastställs regler enligt vilka medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter effektivt och snabbt kan utbyta befintlig information och befintliga underrättelser för genomförandet av brottsutredningar eller kriminalunderrättelseverksamhet.

(7)I Haagprogrammet för stärkt frihet, säkerhet och rättvisa förklaras också att ny teknik bör användas fullt ut och att det också bör finnas ömsesidig tillgång till nationella databaser, men att nya centraliserade europeiska databaser bör inrättas endast på grundval av studier som har visat deras mervärde.

(1) Yttrandet avgivet den 10 juni 2007 (ännu ej offentliggjort i EUT).

(2) EUT L 386, 29.12.2006, s. 89.

114

Prop. 2016/17:139

Bilaga 1

L 210/2	SV	Europeiska unionens officiella tidning	6.8.2008

(8)För ett effektivt internationellt samarbete är det av central betydelse att exakt information kan utbytas snabbt och effektivt. Syftet är att införa förfaranden för att främja ett snabbt, effektivt och billigt utbyte av uppgifter. För den gemensamma användningen av uppgifter bör ansvarsskyl- dighet gälla för dessa förfaranden, och de bör innehålla lämpliga garantier beträffande uppgifternas korrekthet och säkerhet under överföring och lagring samt förfaranden för registrering av utbyte av uppgifter och restriktioner beträffande användningen av utbytta uppgifter.

(9)Dessa krav uppfylls genom Prümfördraget. För att de väsentliga kraven i Haagprogrammet ska kunna uppfyllas för samtliga medlemsstater inom den tidsram som fastställs där bör innebörden av de väsentliga delarna av Prümför- draget göras tillämpliga på samtliga medlemsstater.

(10)Detta beslut innehåller därför bestämmelser som är grundade på de viktigaste bestämmelserna i Prümfördraget och som är avsedda att förbättra informationsutbytet, varigenom medlemsstaterna beviljar varandra rätt till tillgång till sina automatiska databaser över DNA-analyser, automatiska identifieringssystem för fingeravtryck och uppgifter i fordonsregister. När det gäller uppgifter från nationella databaser över DNA-analyser och automatiska identifieringssystem för fingeravtryck bör det genom ett system med träff/icke träff vara möjligt för den medlemsstat som genomför sökningen att i ett andra steg begära specifika personuppgifter från den medlemsstat som administrerar uppgifterna och vid behov begära ytterligare uppgifter genom förfaranden för ömsesidigt bistånd, inklusive de förfaranden som har antagits enligt rambeslut 2006/960/RIF.

(11)Detta skulle påskynda de befintliga förfarandena avsevärt genom att det blir möjligt för medlemsstaterna att ta reda på om någon annan medlemsstat, och i så fall vilken, har de uppgifter som de behöver.

(12)Gränsöverskridande jämförelse av uppgifter bör öppna en ny dimension inom brottsbekämpningen. Den information som erhålls genom jämförelse av uppgifter bör öppna vägen för nya utredningsstrategier för medlemsstaterna och alltså spela en central roll när det gäller att bistå medlemsstaternas brottsbekämpande och rättsliga myndig- heter.

(13)Reglerna bygger på inrättande av nätverk mellan medlems- staternas nationella databaser.

(14)På vissa villkor bör medlemsstaterna kunna översända personuppgifter och icke-personuppgifter för att förbättra informationsutbytet för att förebygga brott och upprätthålla den allmänna ordningen och säkerheten i samband med större evenemang med gränsöverskridande verkningar.

(15)Vid tillämpningen av artikel 12 får medlemsstaterna besluta att prioritera kampen mot allvarlig brottslighet med beaktande av de begränsade tekniska resurser som finns tillgängliga för överföringen av uppgifter.

(16)Förutom förbättring av informationsutbytet finns det behov av en reglering av andra former för närmare samarbete mellan polismyndigheterna, särskilt vid gemensamma säkerhetsoperationer (t.ex. gemensamma patruller).

(17)Närmare polissamarbete och straffrättsligt samarbete måste gå hand i hand med respekt för grundläggande rättigheter, särskilt rätten till respekt för integritet och till skydd av personuppgifter, som bör garanteras genom särskilda förfaranden för uppgiftsskydd som är särskilt anpassade till den specifika arten av olika former av uppgiftsutbyte. Sådana bestämmelser om uppgiftsskydd bör särskilt beakta särdragen i gränsöverskridande elektronisk åtkomst till databaser. Eftersom det med åtkomst on-line inte är möjligt för den medlemsstat som administrerar uppgifterna att göra kontroller i förväg bör ett system för kontroll i efterhand finnas.

(18)Systemet med träff/icke-träff tillhandahåller en struktur med jämförelse av anonyma profiler, där ytterligare personuppgifter endast utbyts efter en träff, för vilket tillgången och mottagandet styrs av nationell lagstiftning, inbegripet regler om rättsligt bistånd. Denna konstruktion garanterar systemet med träff/icke-träff tillfredsställande skydd av personuppgifter, varvid dock översändandet av personuppgifter till en annan medlemsstat förutsätter tillräcklig dataskyddsnivå i den mottagande medlemsstaten.

(19)Med tanke på det omfattande utbyte av information och uppgifter som följer av närmare polisiärt och rättsligt samarbete eftersträvar man med detta beslut att garantera en lämplig nivå av uppgiftsskydd. Det följer den skyddsnivå som utformats för databehandling i Europarådets kon- vention av den 28 januari 1981 om skydd för enskilda vid automatisk databehandling av personuppgifter, tilläggs- protokollet till konventionen av den 8 november 2001 och principerna i Europarådets rekommendation nr R (87) 15 om polisens användning av personuppgifter.

115

Prop. 2016/17:139

Bilaga 1

6.8.2008	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 210/3

(20)Bestämmelserna om dataskydd i detta beslut inbegriper även de dataskyddsprinciper som var nödvändiga på grund av avsaknaden av ett rambeslut om dataskydd i den tredje pelaren. Detta rambeslut bör tillämpas inom hela området för polissamarbete och straffrättsligt samarbete under förutsättning att dess dataskyddsnivå inte är lägre än det skydd som fastställs i Europarådets konvention av den 28 januari 1981 om skydd för enskilda vid automatisk databehandling av personuppgifter och i dess tilläggs- protokoll av den 8 november 2001 samt att Europarådets ministerkommittés rekommendation R (87) 15 av den 17 september 1987 om polisens användning av person- uppgifter beaktas, även när uppgifter inte behandlas automatiskt.

(21)Eftersom målen för detta beslut, särskilt förbättrandet av informationsutbytet i Europeiska unionen, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna själva på grund av brottsbekämpningens och säkerhetsfrågornas gränsöverskridande natur, vilket innebär att medlemssta- terna är ömsesidigt beroende av varandra i dessa frågor, och de därför bättre kan uppnås på EU-nivå, kan rådet vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, till vilken artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen hänvisar. I enlighet med proportionalitetsprincipen i artikel 5 i EG-fördraget går detta beslut inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(22)Detta beslut står i överensstämmelse med de grundläggande rättigheter och principer som erkänns särskilt i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL 1

ALLMÄNNA ASPEKTER

Artikel 1

Syfte och tillämpningsområde

Genom detta beslut har medlemsstaterna för avsikt att fördjupa det gränsöverskridande samarbetet i frågor som omfattas av avdelning VI i fördraget, särskilt i fråga om utbyte av information mellan myndigheter som är ansvariga för förebyggande och utredning av brott. Beslutet innehåller därför regler på följande områden:

a)Bestämmelser om villkoren och förfarandet för automatisk överföring av DNA-profiler, fingeravtrycksuppgifter och vissa uppgifter ur nationella fordonsregister (kapitel 2).

b)Bestämmelser om villkoren för översändande av uppgifter i samband med större evenemang med gränsöverskridande verkningar (kapitel 3).

c)Bestämmelser om villkoren för översändande av uppgifter för förebyggande av terroristbrott (kapitel 4).

d)Bestämmelser om villkoren och förfarandet för fördjupat gränsöverskridande polissamarbete genom olika åtgärder (kapitel 5).

KAPITEL 2

ÅTKOMST ON-LINE OCH BEGÄRAN OM UPPFÖLJNING

AVSNITT 1

DNA-profiler

Artikel 2

Inrättande av nationella databaser med DNA-analyser

1.Medlemsstaterna ska inrätta och upprätthålla nationella databaser med DNA-analyser för brottsutredningar. Behand- lingen av uppgifter i dessa databaser inom ramen för detta beslut ska utföras i enlighet med detta beslut, i överensstämmelse med nationell rätt som är tillämplig på behandlingen.

2.För genomförandet av detta beslut ska medlemsstaterna se till att det i överensstämmelse med punkt 1 första meningen bereds tillgång till referensuppgifterna i de nationella databaserna med DNA-analyser. Referensuppgifterna ska endast innehålla DNA-profiler från den icke-kodifierande delen av DNA:t och en sifferbeteckning. Referensuppgifterna får inte innehålla uppgifter som möjliggör en omedelbar identifiering av den berörda personen. Referensuppgifter, som inte är kopplade till en viss person (oidentifierade DNA-profiler), ska kunna identifieras som sådana.

3.Varje medlemsstat ska underrätta rådets generalsekretariat om de nationella databaser med DNA-analyser på vilka artiklarna 2–6 kan tillämpas samt villkoren förutsättningarna för automatisk sökning som avses i artikel 3.1 i enlighet med artikel 36.

Artikel 3

Automatisk sökning av DNA-profiler

1.I samband med brottsutredningar ska medlemsstaterna ge de övriga medlemsstaternas nationella kontaktställen enligt artikel 6 tillträde till referensuppgifterna i sina databaser med DNA- profiler med rätt att göra automatiska sökningar i dem genom jämförelse av DNA-profiler. Sökningen får endast göras i enskilda fall och i överensstämmelse med den nationella lagstiftningen i den ansökande medlemsstaten.

2.Om det i samband med en automatisk sökning konstateras att en förmedlad DNA-profil motsvarar DNA-profiler i den mottagande medlemsstatens databas, ska det nationella kontakt- stället i den ansökande medlemsstaten automatiskt ta emot de referensuppgifter för vilka överensstämmelse har konstaterats. Om ingen överensstämmelse konstateras ska detta meddelas automatiskt.

116

Prop. 2016/17:139

Bilaga 1

L 210/4	SV	Europeiska unionens officiella tidning	6.8.2008

Artikel 4

Automatisk jämförelse av DNA-profiler

1.Medlemsstaterna ska i samband med brottsutredningar enligt en gemensam överenskommelse genom sina nationella kontaktställen jämföra DNA-profilerna för sina egna oidenti- fierade DNA-profiler med referensuppgifterna för alla övriga parters nationella databaser med DNA-analyser. Profilerna ska översändas och jämföras automatiskt. Oidentifierade DNA- profiler ska översändas för jämförelse endast i sådana fall där den ansökande medlemsstatens nationella lagstiftning tillåter det.

2.Om en medlemsstat till följd av en jämförelse enligt punkt 1 konstaterar att en översänd DNA-profil motsvarar en profil som ingår i någon av dess egna databaser med DNA-profiler ska den utan dröjsmål tillställa den andra medlemsstatens nationella kontaktställe de referensuppgifter för vilka överensstämmelse har konstaterats.

Artikel 5

Översändande av övriga personuppgifter och ytterligare information

Om en överensstämmelse mellan DNA-profiler konstateras vid förfaranden enligt artiklarna 3 och 4 ska översändande av övriga tillgängliga personuppgifter och ytterligare information med anknytning till referensuppgifterna regleras av den anmodade medlemsstatens nationella lagstiftning, inklusive bestämmelserna om rättshjälp.

Artikel 6

Nationellt kontaktställe och genomförandeåtgärder

undersökning från den behöriga myndigheten, där det framgår att det hade funnits förutsättningar för insamling och undersökning av molekylärgenetiskt material om personen i fråga hade vistats i den ansökande medlems- staten, och

c)det enligt lagstiftningen i den anmodade medlemsstaten finns förutsättningar för insamling och undersökning av molekylärgenetiskt material samt för översändande av den DNA-profil som erhålls.

AVSNITT 2

Fingeravtrycksuppgifter

Artikel 8

Fingeravtrycksuppgifter

För genomförandet av detta beslut ska medlemsstaterna se till att referensuppgifterna i de för brottsförebyggande och brottsutred- ning inrättade nationella systemen för automatisk identifiering av fingeravtryck hålls tillgängliga. Referensuppgifterna ska endast innehålla fingeravtrycksuppgifter och en sifferbeteckning. Refe- rensuppgifterna får inte innehålla uppgifter som möjliggör en omedelbar identifiering av den berörda personen. Referensupp- gifter som inte är kopplade till en viss person (”oidentifierade fingeravtrycksuppgifter”) ska kunna identifieras som sådana.

Artikel 9

Automatisk sökning av fingeravtrycksuppgifter

1.Varje medlemsstat ska utse ett nationellt kontaktställe för förmedling av de uppgifter som avses i artiklarna 3 och 4. De nationella kontaktställenas befogenheter ska fastställas i enlighet med den tillämpliga nationella lagstiftningen.

2.De tekniska detaljerna för det förfarande som beskrivs i artiklarna 3 och 4 ska fastställas i de genomförandeåtgärder som avses i artikel 33.

Artikel 7

Insamling av molekylärgenetiskt material och översändande av DNA-profiler

Om det under pågående brottsutredning eller straffrättsliga förfaranden saknas en DNA-profil över en viss person som vistas i en anmodad medlemsstat, ska den medlemsstaten ge rättshjälp genom att insamla och undersöka molekylärgenetiskt material från denna person och översända den DNA-profil som erhållits, om

a)den ansökande medlemsstaten meddelar för vilket ändamål detta behövs,

b)den ansökande medlemsstaten i enlighet med sin lagstift- ning framställer en begäran eller ett förordnande om

1.För förebyggande och utredning av brott ska medlemssta- terna ge de övriga medlemsstaternas nationella kontaktställen enligt artikel 11 tillträde till referensuppgifterna i de system för automatisk identifiering av fingeravtryck som inrättats för detta syfte och ska ge dem rätt att göra automatiska sökningar i dem genom jämförelse av fingeravtrycksuppgifter. Sökningen får endast göras i enskilda fall och i överensstämmelse med den nationella lagstiftningen i den ansökande medlemsstaten.

2.Bekräftelse av fingeravtrycksuppgifters överensstämmelse med referensuppgifterna hos den medlemsstat som administrerar databasen ska utföras av det nationella kontaktstället i den ansökande medlemsstaten genom att de referensuppgifter som krävs för att säkerställa en entydig överensstämmelse översänds automatiskt.

Artikel 10

Översändande av övriga personuppgifter och ytterligare information

Om en överensstämmelse mellan fingeravtrycksuppgifter kon- stateras vid ett förfarande enligt artikel 9 ska översändandet av övriga personuppgifter och ytterligare information med anknyt- ning till referensuppgifterna regleras av den anmodade med- lemsstatens nationella lagstiftning, inklusive bestämmelserna om rättslig hjälp.

117

Prop. 2016/17:139

Bilaga 1

6.8.2008	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 210/5

Artikel 11

Nationellt kontaktställe och genomförandeåtgärder

1.Varje medlemsstat ska utse ett nationellt kontaktställe för förmedling av de uppgifter som avses i artikel 9. De nationella kontaktställenas befogenheter ska fastställas i enlighet med den tillämpliga nationella lagstiftningen.

2.De tekniska detaljerna för det förfarande som anges i artikel 9 ska fastställas i de genomförandeåtgärder som avses i artikel 33.

AVSNITT 3

Uppgifter ur fordonsregister

Artikel 12

Automatisk sökning av uppgifter ur fordonsregister

1. För förebyggande och utredning av brott samt för under- sökning av sådana överträdelser som i den ansökande medlems- staten lyder under domstols- och åklagarväsendets behörighet samt för upprätthållande av allmän säkerhet ska medlemssta- terna ge övriga medlemsstaters nationella kontaktställen enligt punkt 2 tillträde till följande uppgifter i de nationella fordonsregistren, med rätt att i enskilda fall göra automatiska sökningar:

a)Uppgifter om ägare och innehavare.

b)Uppgifter om fordonet.

En sökning får endast genomföras genom användning av ett fordons fullständiga chassinummer eller fullständiga registre- ringsnummer. Sökningar får endast göras i överensstämmelse med den ansökande medlemsstatens nationella lagstiftning.

2. Varje medlemsstat ska för förmedling av de uppgifter som avses i punkt 1 utse ett nationellt kontaktställe som tar emot förfrågningar. De nationella kontaktställenas befogenheter ska fastställas i enlighet med den tillämpliga nationella lagstiftningen. De tekniska detaljerna för förfarandet ska fastställas i de genomförandeåtgärder som avses i artikel 33.

KAPITEL 3

STÖRRE EVENEMANG

Artikel 13

Översändande av andra uppgifter än personuppgifter

För förebyggande av brott och upprätthållande av allmän ordning och säkerhet i samband med större evenemang med gränsöverskridande verkningar, såsom betydande idrottsevene- mang eller Europeiska rådets möten, ska medlemsstaterna både

på begäran och på eget initiativ i överensstämmelse med den översändande medlemsstatens nationella lagstiftning sända var- andra nödvändiga icke personrelaterade uppgifter.

Artikel 14

Översändande av personuppgifter

1.För förebyggande bekämpning av brott och upprätthållande av allmän ordning och säkerhet i samband med större evenemang med gränsöverskridande verkningar, såsom bety- dande idrottsevenemang eller Europeiska rådets möten, ska medlemsstaterna både på begäran och på eget initiativ sända varandra personuppgifter, om det på grundval av domar som vunnit laga kraft eller andra fakta finns skäl att anta att personerna i fråga kommer att begå brott vid de berörda evenemangen eller att personerna utgör ett hot mot den allmänna ordningen och säkerheten, förutsatt att översändande av sådana uppgifter är tillåtet enligt den nationella lagstiftningen i den medlemsstat som sänder uppgifterna.

2.Personuppgifter får endast behandlas för de syften som avses i punkt 1 och endast i samband med de evenemang för vilket de har översänts. De uppgifter som har översänts ska utplånas omedelbart när de syften som avses i punkt 1 har uppnåtts eller när de inte längre kan uppnås. De uppgifter som översänts ska under alla omständigheter utplånas senast inom ett år.

Artikel 15

Nationellt kontaktställe

Varje medlemsstat ska utse ett nationellt kontaktställe för förmedling av de uppgifter som avses i artiklarna 13 och 14. De nationella kontaktställenas befogenheter ska fastställas i enlighet med den tillämpliga nationella lagstiftningen.

KAPITEL 4

ÅTGÄRDER FÖR FÖREBYGGANDE AV TERRORISTBROTT

Artikel 16

Översändande av uppgifter för bekämpning av terroristbrott

1. Medlemsstaterna får i överensstämmelse med nationell lagstiftning och i enskilda fall, även utan föregående förfrågan, för förebyggande av terroristbrott översända personuppgifter och andra uppgifter enligt punkt 2 till de övriga medlemsstaternas nationella kontaktställen enligt punkt 3, i den mån det är nödvändigt därför att särskilda omständigheter ger anledning att anta att de berörda personerna kommer att göra sig skyldiga till sådana brott som avses i artiklarna 1–3 i rådets rambeslut 2002/ 475/RIF av den 13 juni 2002 om bekämpande av terrorism (1).

(1) EGT L 164, 22.6.2002, s. 3.

118

Prop. 2016/17:139

Bilaga 1

L 210/6	SV	Europeiska unionens officiella tidning	6.8.2008

2.De uppgifter som ska översändas är efternamn, förnamn, födelsetid och födelseort samt en beskrivning av de omständig- heter som ligger till grund för det antagande som avses i punkt 1.

3.Varje medlemsstat ska utse ett nationellt kontaktställe för utbyte av information med övriga medlemsstaters nationella kontaktställen. De nationella kontaktställenas befogenheter ska fastställas i enlighet med den tillämpliga nationella lagstiftningen.

4.Den översändande medlemsstaten kan i enlighet med den nationella lagstiftningen fastställa de villkor enligt vilka den mottagande medlemsstaten får använda sådana uppgifter. Dessa villkor ska vara bindande för den mottagande medlemsstaten.

KAPITEL 5

ANDRA FORMER AV SAMARBETE

Artikel 17

Gemensamma insatser

evenemang, och liknande viktiga händelser, katastrofer och allvarliga olyckor, genom att försöka förhindra brott och upprätthålla allmän ordning och säkerhet, genom att

a)i ett så tidigt skede som möjligt underrätta varandra om sådana situationer som har gränsöverskridande verkningar, och förmedla väsentliga uppgifter som hänför sig till dem,

b)i situationer med gränsöverskridande verkningar genom- föra och samordna nödvändiga polisiära åtgärder på sitt territorium,

c)på begäran av den medlemsstat på vars territorium situationen i fråga har uppstått, i den mån det är möjligt, ge bistånd genom att sända tjänstemän, specialister och rådgivare samt genom att ställa övrig nödvändig utrustning till förfogande.

Artikel 19

1.För att fördjupa polissamarbetet kan de behöriga myndig- heter som medlemsstaterna utser, för upprätthållande av allmän ordning och säkerhet samt för förebyggande av brott, inrätta gemensamma patruller och genomföra andra gemensamma insatser där utsedda tjänstemän eller andra statsanställda (nedan kallade tjänstemän) från andra medlemsstater deltar i insatser på en annan medlemsstats territorium.

2.Varje medlemsstat får i egenskap av värdmedlemsstat, i enlighet med sin nationella lagstiftning och med den utsändande medlemsstatens medgivande, ge tjänstemän från de utsändande medlemsstaterna rätt att utöva verkställande befogenheter i samband med gemensamma insatser eller, när detta är tillåtet enligt värdmedlemsstatens lagstiftning, bevilja de utsändande medlemsstaternas tjänstemän rätt att utöva verkställande befo- genheter i enlighet med den utsändande medlemsstatens lagstiftning. Sådana verkställande befogenheter får endast utövas under överinsyn av och i regel i närvaro av värdmedlemsstatens tjänstemän. De utsändande medlemsstaternas tjänstemän ska lyda under värdmedlemsstatens nationella lagstiftning. Värdmed- lemsstaten ska ansvara för deras handlingar.

3.Tjänstemän från utsändande medlemsstater som deltar i gemensamma insatser ska iaktta de anvisningar som meddelas av värdmedlemsstatens behöriga myndighet.

4.Medlemsstaterna ska lämna förklaringar enligt artikel 36 i vilka de fastställer de praktiska aspekterna av samarbetet.

Artikel 18

Bistånd vid större evenemang, katastrofer och allvarliga olyckor

Medlemsstaternas behöriga myndigheter ska ge varandra ömse- sidigt bistånd i enlighet med sin nationella lagstiftning vid större

Användning av tjänstevapen, ammunition och övrig nödvändig utrustning

1.En utsändande medlemsstats tjänstemän som inom ramen för en gemensam insats vistas på en annan medlemsstats territorium enigt artikel 17 eller 18 får använda sin nationella tjänsteuniform. De får inneha tjänstevapen, ammunition och övrig nödvändig utrustning i enlighet med den utsändande medlemsstatens nationella lagstiftning. Värdmedlemsstaten får förbjuda den utsändande medlemsstatens tjänstemän att medföra vissa tjänstevapen, viss ammunition eller utrustning.

2.Medlemsstaterna ska lämna förklaringar enligt artikel 36 i vilka de förtecknar de tjänstevapen, den ammunition och utrustning som endast får användas vid nödvärn för att skydda sig själv eller andra. Värdmedlemsstatens tjänsteman som leder insatsen kan i enskilda fall i enlighet med den nationella lagstiftningen godkänna användning av tjänstevapen, ammuni- tion och utrustning i andra fall än de som avses i första meningen. Vid användning av tjänstevapen, ammunition och övrig nödvändig utrustning ska värdmedlemsstatens lagstiftning iakttas. De behöriga myndigheterna ska underrätta varandra om tillåtna tjänstevapen och tillåten ammunition och utrustning och villkoren för användningen av dem.

3.Om en medlemsstats tjänstemän i samband med åtgärder i enlighet med detta beslut använder motorfordon på en annan medlemsstats territorium, ska för dem gälla samma trafik- bestämmelser som för värdmedlemsstatens tjänstemän, inklusive de bestämmelser om skyldighet att lämna företräde och särskilda rättigheter i vägtrafiken.

4.Medlemsstaterna ska lämna förklaringar enligt artikel 36 i vilka de fastställer de praktiska aspekterna i samband med användningen av tjänstevapen, ammunition och utrustning.

119

Prop. 2016/17:139

Bilaga 1

6.8.2008	SV		Europeiska unionens officiella tidning		L 210/7

		Artikel 20	vad gäller	de disciplinära bestämmelserna, omfattas av den
			tillämpliga	lagstiftningen i sin egen medlemsstat.

Skydd och bistånd

Medlemsstaterna ska vara skyldiga att skydda och bistå andra medlemsstaters tjänstemän som överskrider gränserna på samma sätt som sina egna tjänstemän.

Artikel 21

Allmänna bestämmelser om skadeståndsansvar

1.När en medlemsstats tjänstemän verkar i en annan medlemsstat i enlighet med artikel 17, ska deras medlemsstat ansvara för de eventuella skador som de förorsakar under sina insatser, i enlighet med lagstiftningen i den medlemsstat på vars territorium de verkar.

2.Den medlemsstat på vars territorium de skador som avses i punkt 1 förorsakades ska ersätta sådana skador enligt de villkor som gäller för skador som förorsakas av dess egna tjänstemän.

3.I det fall som anges i punkt 1 ska den medlemsstat vars tjänstemän har förorsakat skador på någon person på en annan medlemsstats territorium till fullo ersätta den andra medlems- staten för alla belopp den har betalat ut till offren eller de personer som befullmäktigats att handla på offrens vägnar.

4.När en medlemsstats tjänstemän verkar i en annan medlemsstat i enlighet med artikel 18, ska den sistnämnda medlemsstaten i enlighet med sin nationella lagstiftning ansvara för de eventuella skador som de förorsakar under sina insatser.

5.När den skada som avses i punkt 4 följer av grov oaktsamhet eller avsiktlig försummelse, får värdmedlemsstaten begära att hemmedlemsstaten ska ersätta de belopp som värdmedlems- staten har betalat ut för att gottgöra offren eller de personer som på offrens vägnar har rätt till ersättning.

6.Utan att det påverkar utövandet av eventuella rättigheter gentemot tredje part och med undantag för vad som sägs i punkt 3 ska alla medlemsstater under de omständigheter som avses i punkt 1 avstå från att kräva ersättning för de skador den lidit av en annan medlemsstat.

Artikel 22

Straffrättsligt ansvar

Tjänstemän som enligt detta beslut verkar på en annan medlemsstats territorium ska i fråga om brott som de begår eller brott som de utsätts för jämställas med den andra medlemsstatens tjänstemän, om inte annat följer av något annat avtal som är bindande för de berörda medlemsstaterna.

Artikel 23

Tjänsteförhållanden

Tjänstemän som enligt detta beslut verkar på en annan medlemsstats territorium ska i tjänsterättsligt hänseende, särskilt

KAPITEL 6

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER OM DATASKYDD

Artikel 24

Definitioner och tillämpningsområde

1. I detta beslut gäller följande definitioner:

a)behandling av personuppgifter: all behandling av personupp- gifter eller en räcka behandlingar med eller utan hjälp av automatiska förfaranden, såsom insamling, registrering, organisering, lagring, bearbetning eller ändring, urval, förfrågan, konsultering, användning, överlåtelse genom överföring, spridning och alla andra former av tillhandahål- lande, kombination eller sammankoppling samt spärrande, avförande eller utplånande av uppgifter. Som behandling av personuppgifter enligt detta beslut anses även underrättelse om huruvida en överensstämmelse konstaterats eller inte.

b)automatisk sökning: direkt tillträde till ett annat organs automatiska databas på ett sätt där en förfrågan besvaras fullständigt automatiskt.

c)förseende med en beteckning: märkning av registrerade personuppgifter som inte syftar till att begränsa den framtida behandlingen av dem.

d)spärrande: märkning av registrerade personuppgifter i syfte att begränsa den framtida behandlingen av dem.

2. Följande bestämmelser ska gälla för uppgifter som översänds eller har översänts enligt detta beslut, om inte annat föreskrivs i de föregående kapitlen.

Artikel 25

Dataskyddsnivå

1.Varje medlemsstat ska i sin nationella lagstiftning, i fråga om behandlingen av personuppgifter som översänds eller har översänts enligt detta beslut, garantera ett skydd för personupp- gifter som motsvarar åtminstone den nivå som fastställs i Europarådets konvention av den 28 januari 1981 om skydd för enskilda vid automatisk databehandling av personuppgifter och i tilläggsprotokollet av den 8 november 2001, och ska därvid beakta rekommendation nr R (87) 15 av den 17 september 1987 från Europarådets ministerkommitté till medlemsstaterna om polisens användning av personuppgifter, även när uppgifterna inte behandlas automatiskt.

2.Översändande av personuppgifter i enlighet med detta beslut får inledas först när bestämmelserna i detta kapitel har genomförts i lagstiftningen i de medlemsstater som deltar i informationsutbytet. Rådet ska enhälligt besluta om huruvida denna förutsättning är uppfylld.

120

Prop. 2016/17:139

Bilaga 1

L 210/8	SV	Europeiska unionens officiella tidning	6.8.2008

3. Punkt 2 ska inte tillämpas på de medlemsstater där översändandet av personuppgifter enligt detta beslut redan har inletts i enlighet med fördraget av den 27 maj 2005 mellan Konungariket Belgien, Förbundsrepubliken Tyskland, Konunga- riket Spanien, Republiken Frankrike, Storhertigdömet Luxem- burg, Konungariket Nederländerna och Republiken Österrike om ett fördjupat gränsöverskridande samarbete, särskilt för bekämp- ning av terrorism, gränsöverskridande brottslighet och olaglig migration (Prümfördraget).

Artikel 26

Syfte

Artikel 27

Behöriga myndigheter

Översända personuppgifter får endast behandlas av de myndig- heter, organ och domstolar som ansvarar för en uppgift i enlighet med syftena i artikel 26. Särskilt får uppgifter översändas till andra myndigheter endast med den översändande medlems- statens förhandstillstånd och i enlighet med den mottagande medlemsstatens nationella lagstiftning.

Artikel 28

Uppgifternas korrekthet, aktualitet och lagringstid

1.Den mottagande medlemsstaten får behandla personuppgif- ter endast för de syften för vilka uppgifterna har översänts i enlighet med detta beslut. Behandling för andra syften ska vara tillåten endast med förhandstillstånd från den medlemsstat som administrerar uppgifterna och i enlighet med den mottagande medlemsstatens nationella lagstiftning. Ett sådant tillstånd får beviljas om den nationella lagstiftningen i den medlemsstat som administrerar uppgifterna tillåter denna behandling för sådana andra syften.

2.Den sökande eller jämförande medlemsstaten får behandla uppgifter som översänts i enlighet med artiklarna 3, 4 och 9 endast för

a)fastställande av om jämförda DNA-profiler eller fingerav- trycksuppgifter överensstämmer,

b)utarbetande och inlämnande av en begäran om handräck- ning eller rättslig hjälp i enlighet med den nationella lagstiftningen när dessa uppgifter överensstämmer,

c)registrering i enlighet med artikel 30.

Den medlemsstat som administrerar uppgifterna får behandla uppgifter som översänts till den i enlighet med artiklarna 3, 4 och 9 endast om det är nödvändigt för att göra en jämförelse, svara på en automatisk sökning eller göra en registrering enligt artikel 30. Efter det att jämförelsen av uppgifter avslutats eller den automatiska sökningen besvarats ska de uppgifter som översänts omedelbart utplånas, om det inte är nödvändigt med en ytterligare behandling av dem för de syften som anges i leden b och c i första stycket.

3. Den medlemsstat som administrerar uppgifterna får använda uppgifter som översänts i enlighet med artikel 12 endast om det är nödvändigt för besvarande av en automatisk sökning eller för registrering i enlighet med artikel 30. Efter det att den automatiska sökningen besvarats ska de uppgifter som översänts omedelbart utplånas, om det inte är nödvändigt med en ytterligare behandling av dem för registrering i enlighet med artikel 30. Den sökande medlemsstaten får använda de uppgifter som erhållits under sökningen endast för det förfarande på grundval av vilket sökningen skett.

1.Medlemsstaterna ska säkerställa att personuppgifterna är korrekta och aktuella. Om det ex officio eller genom ett meddelande från den berörda personen visar sig att felaktiga uppgifter eller uppgifter som inte borde ha översänts har översänts, ska den eller de mottagande medlemsstaterna omedelbart underrättas om detta. Den eller de berörda medlemsstaterna ska vara skyldiga att rätta eller utplåna uppgifterna. Även i övriga fall ska översända personuppgifter rättas om det framgår att de är felaktiga. Om det mottagande organet har skäl att anta att de översända uppgifterna är felaktiga eller bör utplånas ska den utan dröjsmål underrätta det översändande organet om detta.

2.Uppgifter vars korrekthet den berörda personen bestrider och vars korrekthet eller felaktighet inte kan fastställas ska märkas, i enlighet med medlemsstaternas nationella lagstiftning, på begäran av den person som uppgifterna berör. Om en sådan märkning har använts får denna avlägsnas, i enlighet med medlemsstaternas nationella lagstiftning, endast med den berörda personens medgivande eller genom beslut av en behörig domstol eller en oberoende myndighet som ansvarar för övervakningen av dataskyddet.

3.Översända personuppgifter ska utplånas om de inte borde ha översänts eller mottagits. Uppgifter som har översänts och mottagits korrekt ska utplånas

a)om de inte eller inte längre är nödvändiga för det syfte för vilket de översänts; om personuppgifterna har översänts utan begäran ska det mottagande organet omedelbart kontrollera om de är nödvändiga med tanke på de syften för vilka de översändes,

b)efter det att den tidsfrist som fastställs för lagring av uppgifterna enligt den översändande medlemsstatens nationella lagstiftning har löpt ut, när det översändande organet har informerat det mottagande organet om denna maximala lagringstid i samband med att uppgifterna översändes.

I stället för att utplånas ska uppgifterna spärras i enlighet med den nationella lagstiftningen om det finns skäl att anta att en utplåning skulle skada den berörda personens intressen. Spärrade uppgifter får endast översändas eller användas i det syfte som lett till att utplåningen förhindrades.

121

Prop. 2016/17:139

Bilaga 1

6.8.2008	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 210/9

Artikel 29

Tekniska och organisatoriska åtgärder för säkerställande av dataskydd och datasäkerhet

1.De översändande och mottagande organen ska vidta åtgärder så att personuppgifter skyddas effektivt mot oavsiktlig eller otillåten utplåning, oavsiktlig förlust, obehörig tillgång, obehörig eller oavsiktlig ändring och obehörigt offentliggörande.

2.Detaljerna för det automatiska sökningsförfarandet ska fastställas i de genomförandeåtgärder som avses i artikel 33, som garanterar att

a)åtgärder som motsvarar den senaste tekniken vidtas för att säkerställa dataskydd och datasäkerhet, särskilt uppgifternas konfidentialitet och integritet,

b)krypterings- och autentiseringsmetoder som erkänns av de behöriga myndigheterna används när allmänt tillgängliga nät utnyttjas, och

c)det i enlighet med artikel 30.2, 30.4 och 30.5 kan kontrolleras att sökningarna är tillåtna.

Artikel 30

Registrering och dokumentation, särskilda bestämmelser om automatiskt och icke-automatiskt översändande

1. Varje medlemsstat ska garantera att varje icke-automatiskt översändande och varje icke-automatiskt mottagande av person- uppgifter i det organ som administrerar databasen och i det sökande organet registreras för att kontrollera att sändningen är tillåten. Registreringen ska omfatta följande uppgifter:

a)Skälet till översändandet.

b)Översända uppgifter.

c)Datum för översändandet.

d)Namn eller sifferbeteckning på det sökande organet och det organ som administrerar databasen.

2. För automatisk sökning av uppgifter i enlighet med artiklarna 3, 9 och 12 och för automatisk jämförelse i enlighet med artikel 4 ska följande gälla:

a)En automatisk sökning eller jämförelse får endast genom- föras av de tjänstemän vid nationella kontaktställen som särskilt bemyndigats att göra detta. En förteckning över de tjänstemän som bemyndigats att genomföra automatiska sökningar eller jämförelser ska på begäran ställas till förfogande för de övervakningsmyndigheter som avses i punkt 5 och de övriga medlemsstaterna.

b)Varje medlemsstat ska garantera att varje översändande och mottagande av personuppgifter i det organ som admini- strerar databasen och i det sökande organet registreras tillsammans med uppgift om huruvida sökningen lett till en träff eller inte. Denna registrering ska omfatta följande uppgifter:

i)Översända uppgifter.

ii)Datum och exakt tidpunkt för översändandet.

iii)Namn eller sifferbeteckning på det sökande organet och det organ som administrerar databasen.

Det sökande organet ska dessutom registrera sökningens eller översändandets syfte samt en identitetsuppgift för den tjänsteman som initierade sökningen eller översändandet.

3. Det registrerande organet ska på begäran utan dröjsmål delge den berörda medlemsstatens behöriga dataskyddsmyndig- heter de registrerade uppgifterna, dock senast fyra veckor efter det att begäran inkom. De registrerade uppgifterna får endast användas för följande ändamål:

a)Övervakning av dataskydd.

b)Garanterande av datasäkerheten.

4.De registrerade uppgifterna ska med hjälp av lämpliga åtgärder skyddas mot obehörig användning och andra former av missbruk och lagras i två år. När lagringstiden har löpt ut ska de registrerade uppgifterna utan dröjsmål utplånas.

5.Den rättsliga övervakningen av översändande och motta- gande av personuppgifter ska ankomma på de oberoende dataskyddsmyndigheterna eller, i förekommande fall, de rättsliga myndigheterna i varje medlemsstat. I enlighet med den nationella lagstiftningen kan var och en hos dessa myndigheter ansöka om en granskning av lagligheten beträffande behandlingen av sina personuppgifter. Dessa myndigheter och de organ som ansvarar för registreringen ska även oberoende av ovan nämnda ansök- ningar göra stickprov för att kontrollera översändningarnas laglighet med hjälp av berörda dokument.

De oberoende dataskyddsmyndigheterna ska förvara resultaten av dessa kontroller för granskning i 18 månader. Efter denna tidsfrist ska de utplånas omedelbart. Varje dataskyddsmyndighet kan anmodas av den oberoende dataskyddsmyndigheten i en annan medlemsstat att utöva sina befogenheter i enlighet med den nationella lagstiftningen. Medlemsstaternas oberoende dataskyddsmyndigheter ska utföra de inspektioner som är nödvändiga för det ömsesidiga samarbetet, särskilt genom utbyte av relevant information.

122

			Prop. 2016/17:139
			Bilaga 1
L 210/10		Europeiska unionens officiella tidning	6.8.2008
L 210/10	SV	Europeiska unionens officiella tidning	6.8.2008

		Artikel 31	Artikel 34

Berörda personers rätt till information och skadestånd

1.På begäran av den berörda personen i enlighet med nationell lagstiftning ska denna person som bevisar sin identitet, utan oskäliga avgifter, i en allmänt förståelig form och utan oacceptabla dröjsmål, i enlighet med nationell lagstiftning informeras om de uppgifter om denna person som har varit föremål för behandling, liksom om uppgifternas ursprung, mottagare eller kategori av mottagare, det avsedda ändamålet med behandlingen och, när så krävs i nationell lagstiftning, dess rättsliga grund. Dessutom ska den person som uppgifterna berör ha rätt att kräva att felaktiga uppgifter korrigeras och att uppgifter som behandlats på otillbörligt sätt utplånas. Medlems- staterna ska dessutom säkerställa att den person som uppgifterna berör, då personens rättigheter avseende dataskydd kränkts, kan överklaga hos en oavhängig domstol enligt artikel 6.1 i den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna eller hos en oberoende tillsynsmyndighet enligt artikel 28 i Europa- parlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (1), och att personen ges möjlighet att kräva skadestånd eller annan ersättning. De närmare bestämmelserna för förfa- randet för att hävda dessa rättigheter och skälen till begränsning av tillgången ska följa den tillämpliga nationella lagstiftningen i den medlemsstat där personen i fråga hävdar sina rättigheter.

2.När ett organ i en medlemsstat har översänt personuppgifter i enlighet med detta beslut, kan den mottagande myndigheten i en annan medlemsstat inte hänvisa till att de översända uppgifterna var felaktiga för att undgå sitt ansvar gentemot den skadelidande i enlighet med den nationella lagstiftningen. Om det mottagande organet döms att betala skadestånd på grund av dess användning av översända felaktiga uppgifter ska det översändande organet ersätta det mottagande organets skade- ståndsbetalning till fullt belopp.

Artikel 32

Information på begäran av medlemsstaterna

Den mottagande medlemsstaten ska på begäran ge den över- sändande medlemsstaten information om behandlingen av de översända uppgifterna och de resultat som erhållits.

KAPITEL 7

GENOMFÖRANDE OCH SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 33

Genomförandeåtgärder

Rådet ska, med kvalificerad majoritet och efter att ha hört Europaparlamentet, besluta om de åtgärder som är nödvändiga för att genomföra detta beslut på unionsnivå.

(1) EGT L 281, 23.11.1995, s. 31. Direktivet ändrat genom förordning (EG) nr 1882/2003 (EUT L 284, 31.10.2003, s. 1.)

Kostnader

Varje medlemsstat ska ansvara för de driftskostnader som dess egna myndigheter ådrar sig i samband med tillämpningen av detta beslut. I särskilda fall får de berörda medlemsstaterna komma överens om avvikande arrangemang.

Artikel 35

Förhållandet till andra instrument

1.För de berörda medlemsstaterna ska de tillämpliga bestäm- melserna i detta beslut tillämpas i stället för motsvarande bestämmelser i Prümfördraget. Varje annan bestämmelse i Prümfördraget ska fortfarande vara tillämplig mellan de fördrags- slutande parterna i Prümfördraget.

2.Medlemsstaterna får, utan att det påverkar deras åtaganden enligt andra rättakter som antagits enligt avdelning VI i fördraget,

a)fortsätta att tillämpa bilaterala eller multilaterala avtal eller överenskommelser om gränsöverskridande samarbete som är i kraft den dag då detta beslut antas, förutsatt att dessa avtal eller överenskommelser inte är oförenliga med målen för detta beslut,

b)ingå eller låta träda i kraft bilaterala eller multilaterala avtal eller överenskommelser om gränsöverskridande samarbete efter det att detta beslut har trätt i kraft, förutsatt att dessa avtal eller överenskommelser gör det möjligt att utvidga eller bredda målen för detta beslut.

3.De avtal och överenskommelser som avses i punkterna 1 och 2 får inte påverka förbindelserna med de medlemsstater som inte är parter i dem.

4.Medlemsstaterna ska inom fyra veckor efter det att detta beslut fått verkan underrätta rådet och kommissionen om de befintliga avtal eller överenskommelser enligt punkt 2 a som de vill fortsätta att tillämpa.

5.Medlemsstaterna ska också underrätta rådet och kommis- sionen om alla nya avtal eller överenskommelser enligt punkt 2 b inom tre månader efter undertecknandet eller, om det gäller instrument som undertecknades innan detta beslut antogs, inom tre månader efter deras ikraftträdande.

6.Ingenting i detta beslut ska påverka bilaterala eller multilaterala avtal eller överenskommelser mellan medlemssta- terna och tredjestater.

7.Detta beslut ska inte påverka befintliga avtal om rättslig hjälp eller ömsesidigt erkännande av domstolsavgöranden.

123

Prop. 2016/17:139

Bilaga 2

6.8.2008	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 210/73

RÅDETS BESLUT 2008/617/RIF

av den 23 juni 2008

om förbättrat samarbete i krissituationer mellan Europeiska unionens medlemsstaters särskilda insatsgrupper

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR BESLUTAT FÖLJANDE

med beaktande av fördraget om Europeiska unionen, särskilt artiklarna 30, 32 och 34.2 c,

med beaktande av Republiken Österrikes initiativ (1),

med beaktande av Europaparlamentets yttrande (2), och

av följande skäl:

(1)Enligt artikel 29 i fördraget ska unionens mål vara att ge medborgarna en hög säkerhetsnivå inom ett område med frihet, säkerhet och rättvisa genom att bland medlemssta- terna utforma gemensamma insatser på områdena polis- samarbete och straffrättsligt samarbete.

(2)Europeiska unionens medlemsstaters stats- och regerings- chefer förklarade i sitt uttalande av den 25 mars 2004 om solidaritet i kampen mot terrorismen att det var deras bestämda avsikt att medlemsstaterna ska mobilisera alla instrument som står till deras förfogande för att i händelse av en terroristattack bistå en medlemsstat eller en anslutande stat på dess territorium på begäran av dess politiska myndigheter.

(3)Med anledning av attackerna den 11 september 2001 har de särskilda insatsgrupperna inom alla brottsbekämpande organ i medlemsstaterna redan inlett samarbete under överinseende av den operativa specialgruppen med polis- chefer. Detta nätverk, kallat Atlas, har genomfört diverse seminarier, studier, utbyten av material och gemensamma övningar sedan 2001.

(4)Ingen medlemsstat förfogar själv över alla de medel och resurser och den expertis som behövs för att effektivt hantera alla möjliga typer av bestämda eller storskaliga krissituationer där det krävs särskilda insatser. Det är därför av avgörande betydelse att varje medlemsstat kan begära bistånd av en annan medlemsstat.

(5)Rådets beslut 2008/615/RIF av den 23 juni 2008 om ett fördjupat gränsöverskridande samarbete, särskilt för bekämpning av terrorism och gränsöverskridande brotts-

lighet (3) (Prümbeslutet), och särskilt artikel 18 i det beslutet, reglerar formerna för polisärt bistånd mellan

(1) EUT C 321, 29.12.2006, s. 45.

(2) Yttrandet avgivet den 31 januari 2008 (ännu ej offentliggjort i EUT). (3) Se sidan 1 i detta nummer av EUT.

medlemsstaterna vid större evenemang och liknande viktiga händelser, vid katastrofer och vid allvarliga olyckor. Detta beslut omfattar inte större evenemang, naturkatastrofer eller allvarliga olyckor i enlighet med artikel 18 i Prümbeslutet, utan utgör en komplettering av de bestäm- melser i Prümbeslutet som möjliggör former av polisärt bistånd mellan medlemsstaterna genom särskilda insats- grupper i andra situationer, dvs. krissituationer som är förorsakade av människor och som innebär ett allvarligt direkt fysiskt hot mot personer, egendom, infrastruktur eller institutioner, särskilt tagande av gisslan, kapning och liknande händelser.

(6)När denna ram och en sammanställning där de behöriga myndigheterna anges finns tillgängliga kommer det att bli möjligt för medlemsstaterna att reagera snabbt och vinna tid om en sådan krissituation inträffar. I syfte att förbättra medlemsstaternas förmåga att förhindra och åtgärda sådana krissituationer är det vidare viktigt att de särskilda insatsgrupperna träffas regelbundet och anordnar gemen- sam utbildning för att dra fördel av varandras erfarenheter.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Syfte

I detta beslut fastställs allmänna regler och villkor som möjliggör att en medlemsstats särskilda insatsgrupper lämnar bistånd och/ eller opererar på en annan medlemsstats territorium i sådana fall där de blivit ombedda av den andra medlemsstaten (nedan kallad den ansökande medlemsstaten) och har samtyckt till att göra detta för att hantera en krissituation. De praktiska detaljer och genomförandebestämmelser som kompletterar detta beslut ska fastställas direkt i samråd mellan den ansökande medlemsstaten och den anmodade medlemsstaten.

Artikel 2

Definitioner

I detta beslut gäller följande definitioner:

a)särskild insatsgrupp: varje brottsbekämpande enhet i en medlemsstat, vilken har hantering av krissituationer som en specialuppgift.

125

Prop. 2016/17:139

Bilaga 2

L 210/74	SV	Europeiska unionens officiella tidning	6.8.2008

b)krissituation: varje situation i en medlemsstat där de behöriga myndigheterna i en medlemsstat har rimlig anledning att förmoda att det föreligger ett brott som innebär ett allvarligt direkt fysiskt hot mot personer, egendom, infrastruktur eller institutioner i den medlems- staten, särskilt sådana situationer som avses i artikel 1.1 i rådets rambeslut 2002/475/RIF av den 13 juni 2002 om bekämpande av terrorism (1).

c)behörig myndighet: den nationella myndighet som får göra ansökningar om eller bemyndiga användning av de särskilda insatsgrupperna.

Artikel 3

Bistånd till en annan medlemsstat

1.Genom en begäran via de behöriga myndigheterna, i vilken det begärda biståndets art och det operativa behovet av bistånd anges, kan en medlemsstat begära att få bistånd av en särskild insatsgrupp i en annan medlemsstat för att hantera en krissituation. Den anmodade medlemsstatens behöriga myndig- het får fritt besluta att bevilja eller avslå en sådan begäran eller föreslå någon annan typ av bistånd.

2.Med förbehåll för en överenskommelse mellan de berörda medlemsstaterna kan biståndet bestå av tillhandahållande av utrustning och/eller expertis till den ansökande medlemsstaten och/eller av genomförande av operationer på den medlems- statens territorium, om så krävs med användning av vapen.

3.När det gäller operationer på den ansökande medlemsstatens territorium ska tjänstemännen i den bistående särskilda insatsgruppen bemyndigas att agera i en stödfunktion på den ansökande medlemsstatens territorium och vidta alla de åtgärder som är nödvändiga för att lämna det begärda biståndet förutsatt att de

a)opererar på den ansökande medlemsstatens ansvar, under dess bemyndigande och ledning samt i enlighet med den ansökande medlemsstatens lagstiftning, och

b)opererar inom ramen för sina befogenheter enligt sitt lands nationella lagstiftning.

Artikel 4

Civilrättsligt och straffrättsligt ansvar

När tjänstemän från en medlemsstat opererar i en annan medlemsstat och/eller utrustning används i enlighet med detta beslut ska de regler om civilrättsligt och straffrättsligt ansvar som anges i artiklarna 21.4, 21.5 och 22 i Prümbeslutet gälla.

(1) EGT L 164, 22.6.2002, s. 3.

Artikel 5

Möten och gemensam utbildning

De deltagande medlemsstaterna ska se till att deras särskilda insatsgrupper håller möten och anordnar gemensam utbildning och gemensamma övningar närhelst det är nödvändigt, i syfte att utbyta erfarenheter och expertis samt allmän, praktisk och teknisk information om sätt att hantera en krissituation. Mötena, utbildningen och övningarna får finansieras genom de möjlig- heter att beviljas anslag ur Europeiska unionens budget som erbjuds genom unionens finansiella program. I detta samman- hang ska den medlemsstat som innehar unionens ordförande- skap sträva efter att säkerställa att denna utbildning och dessa möten och övningar äger rum.

Artikel 6

Kostnader

Den ansökande medlemsstaten ska ansvara för de driftskostnader som den anmodade medlemsstatens särskilda insatsgrupper ådrar sig i samband med tillämpningen av artikel 3, inbegripet kostnader för transport och förläggning, om inte de berörda medlemsstaterna har kommit överens om någonting annat.

Artikel 7

Förhållandet till andra instrument

1. Medlemsstaterna får utan att det påverkar deras åtaganden enligt andra rättakter som antagits enligt avdelning VI i fördraget, särskilt Prümbeslutet

a)fortsätta att tillämpa bilaterala eller multilaterala avtal eller överenskommelser om gränsöverskridande samarbete som är i kraft den 23 juni 2008, förutsatt att dessa avtal eller överenskommelser inte är oförenliga med målen för detta beslut,

b)ingå eller låta träda i kraft bilaterala eller multilaterala avtal eller överenskommelser om gränsöverskridande samarbete efter den 23 december 2008, förutsatt att dessa avtal eller överenskommelser gör det möjligt att utvidga eller bredda målen för detta beslut.

2.De avtal och överenskommelser som avses i punkt 1 får inte påverka förbindelserna med de medlemsstater som inte är parter i dem.

3.Medlemsstaterna ska underrätta rådet och kommissionen om sådana avtal och överenskommelser som avses i punkt 1.

126

Prop. 2016/17:139

Bilaga 3

128

Sammanfattning av betänkandet Utökat polissamarbete i Norden och EU (SOU 2011:25)

Uppdraget

Utredningens uppdrag har varit att överväga på vilket sätt svenska brottsbekämpande myndigheter, dvs. polisen, Åklagarmyndigheten, Kustbevakningen och Tullverket, i större utsträckning än för närvarande bör kunna ta emot hjälp från myndigheter inom EU och Norden, inbegri- pet insatser som kan innebära myndighetsutövning mot enskilda. I utred- ningens uppdrag har också ingått att utreda de frågor som aktualiseras, när svenska tjänstemän på motsvarande sätt deltar i insatser utomlands.

Inom EU och mellan de nordiska staterna finns sedan länge ett polisiärt samarbete. Samarbetet bedrivs främst genom uppgiftsutbyte men även genom andra former av mera direkt bistånd, t.ex. i samband med brotts- utredningar. Men operativt insatssamarbete av den typ som utrednings- uppdraget avser är hittills mindre utvecklat. Genom Schengensamarbetet finns dock möjligheter till s.k. gränsöverskridande övervakning och gränsöverskridande förföljande. Med detta menas att en medlemsstats tjänstemän tillåts att fortsätta en pågående övervakning av en misstänkt gärningsman eller ett pågående förföljande av en efterlyst person in på en annan medlemsstats territorium. Operativt samarbete mellan svensk och dansk polis kan också ske enligt en särreglering som gäller för polisiärt samarbete i Öresundsregionen. Regleringen innebär att dansk polis har samma befogenheter som svensk polis att ingripa mot hot mot den all- männa ordningen och säkerheten på Öresundsförbindelsen.

Utöver dessa samarbetsformer finns för närvarande i princip inga möj- ligheter att låta utländsk personal delta i polisverksamhet i Sverige med operativa insatser som innebär myndighetsutövning mot enskilda.

Utredningens överväganden tar, i enlighet med direktiven, sin utgångs- punkt i det gränsöverskridande polisiära samarbete som möjliggörs ge- nom dels rådets beslut år 2008 om ett fördjupat gränsöverskridande sam- arbete särskilt för bekämpning av terrorism och gränsöverskridande brottslighet, det s.k. Prümrådsbeslutet, dels rådets beslut samma år om förbättrat samarbete i krissituationer mellan EU:s medlemsstaters sär- skilda insatsgrupper, Atlasrådsbeslutet.

Utredningen har även beaktat ett förslag till avtal om samtjänstgöring mellan nordisk polispersonal, som upprättats av en arbetsgrupp tillsatt av Nordiska ämbetsmannakommittén för lagstiftningssamarbete, och vilket för närvarande bereds i Regeringskansliet.

När utredningens direktiv beslutades i april 2009 omfattade Prümråds- beslutet endast EU:s medlemsstater. Sedan dess har emellertid Island och Norge också anslutit sig till beslutet. Eftersom alla nordiska stater således numera ingår i Prümsamarbetet, uppkommer fråga om behovet av sam- arbetsformen samtjänstgöring mellan nordisk polispersonal. Enligt ut- redningens bedömning innebär denna samarbetsform, såsom den definie- rats i nuvarande avtalsutkast, nämligen ingen utökning av samarbetet jämfört med Prümrådsbeslutet. Utredningen konstaterar därför, att det knappast finns skäl att fullfölja projektet i dess nuvarande form. Men i

syfte främst att ge ett så brett remissunderlag som möjligt, har utred-	Prop. 2016/17:139
ningen dock valt att i sina överväganden och förslag utgå ifrån att det	Bilaga 3
nordiska avtalsutkastet kan resultera i ett framtida avtal med i huvudsak
samma innehåll som det nuvarande utkastet. Det betecknas i betänkandet
därför genomgående som det nordiska samarbetsavtalet.

Behovet av samarbete

Utredningen har inledningsvis kartlagt de brottsbekämpande myndighe- ternas behov av stöd från motsvarande utländska myndigheter med insat- ser som kan innebära myndighetsutövning mot enskilda. Kartläggningen ger vid handen, att polisen har ett visst behov av sådant stöd. Behovet av stöd kan delas in i såväl punktvisa samverkansinsatser som mera löpande samarbete.

De punktvisa insatserna kan avse förstärkning av polisens grundför- måga i form av ökad numerär eller uthållighet vid en viss händelse, t.ex. vid allmänna sammankomster, offentliga tillställningar eller andra större händelser. Det kan också röra sig om stöd i form av särskild expertis (exempelvis bombtekniker och helikopterförare) eller utrustning (t.ex. fordon och skyddsutrustning). Vidare kan det vara fråga om särskilda insatser av den typ som i Sverige hanteras av Nationella insatsstyrkan. Nationella insatsstyrkan kan, beroende på situationen, ha behov av stöd för att utöka sin kapacitet. Stödet kan avse numerär, uthållighet, kompe- tens eller utrustning.

Löpande samarbete avser samverkan som är av mera fortlöpande ka- raktär, mera utsträckt i tiden och ofta även avser ett större geografiskt område. Det kan t.ex. röra sig om en sampatrullering längs gränsen till Danmark, Finland eller Norge.

Övriga brottsbekämpande myndigheter, alltså Åklagarmyndigheten, Kustbevakningen och Tullverket, har, såvitt framkommit under utred- ningen, däremot inte något behov av nya former av sådant stöd som om- fattas av utredningsuppdraget.

Utgångspunkter

Internationaliseringen och de geografiska gränsernas minskande bety-
delse för människors levnadsförhållanden har öppnat för en gränsöver-
skridandebrottslighet som ställer allt större krav på internationell sam-
verkan vad gäller såväl brottsprevention som brottsbekämpning. Ett ut-
ökat internationellt operativt polissamarbete ger förutsättningar att före-
bygga och bekämpa brottsligheten på ett mera slagkraftigt sätt, än vad
som är möjligt i dag. Ett fördjupat samarbete innebär också att polisen
ges möjlighet att bedriva sin verksamhet på ett mera kostnadseffektivt
sätt. I stället för att dimensionera verksamheten så, att polisen har för-
måga att hantera varje tänkbar situation, vilket ofrånkomligen normalt
förutsätter viss överkapacitet, kan polisen och utländska brottsbekäm-
pande myndigheter genom ett gemensamt resursutnyttjande ytterligare
rationalisera sina verksamheter. En utgångspunkt för utredningens över-
väganden är att samma krav på rättssäkerhet för den enskilde och kvalitet
i polisarbetet ska ställas på uppgifter som utförs inom ramen för inter-	129

blick över de nationella polisresurserna och kan säkerställa en enhetlig syn på frågorna.

Vid varje samverkansinsats ska regeringen, eller i förekommande fall RPS, träffa en överenskommelse med behörig myndighet i samverkande stat. I överenskommelsen ska insatsen konkretiseras och avgränsas i exempelvis tid och rum. Även praktiska frågor kan regleras i överens- kommelsen.

Endast utländska tjänstemän som är verksamma vid brottsbekämpande myndigheter får enligt förslaget delta i insatser i Sverige. I insatser enligt Prümrådsbeslutet och Atlasrådsbeslutet får delta polisman, annan tjäns- teman som har polisiära befogenheter samt tjänsteman som har särskild funktion och kompetens, exempelvis bombtekniker och helikopterförare. I nordisk samtjänstgöring får, i enlighet med vad som föreskrivs i det nordiska samarbetsavtalet, endast polismän delta.

Utländska tjänstemän får inte verka på egen hand i Sverige, utan ska alltid stå under befäl av svensk polis. Det finns dock inget hinder mot att de utländska tjänstemännen åtföljs av egna befäl som utövar en intern befälsrätt över tjänstemännen. En förutsättning för de utländska tjänste- männens medverkan är dock att de inordnas i den ledningsstruktur som finns här och underställs svensk polis befäl och ledning.

När en utländsk polisman, eller annan tjänsteman med polisiära befo- genheter, deltar i insatser i Sverige, kan de liksom svensk polis ställas inför situationer då de måste använda sig av våld eller tvång för att lösa en arbetsuppgift. För att en samverkansinsats ska fungera praktiskt är det närmast en förutsättning att en deltagande utländsk tjänsteman i en sådan situation har samma befogenheter som en svensk polisman har enligt polislagen. I annat fall finns en risk att det tänkta stödet i stället blir en belastning, att säkerheten inte kan upprätthållas och att den operativa effektiviteten därmed går förlorad. Utredningen föreslår därför, att dessa tjänstemän ska ha motsvarande befogenheter att initialt ingripa som en svensk polisman har enligt polislagen. Att befogenheterna är avgränsade till ett initialskede innebär att de är tänkta att utövas under en inledande, begränsad tidsrymd till dess svensk polis får full kontroll över situa- tionen.

Övriga tjänstemän som får delta i insatser i Sverige, dvs. tjänstemän med särskild funktion och kompetens, ställs, till skillnad från polismän, i normalfallet inte inför situationer då våld eller tvång måste användas utan har en understödjande funktion i det polisiära arbetet. Deras befo- genheter är därför begränsade till vad som gäller enligt den s.k. envars- rätten (24 kap. 7 § andra stycket rättegångsbalken), dvs. den rätt att in- gripa under vissa förutsättningar som alla medborgare har.

Övriga förslag innebär i korthet följande:

•Utländska tjänstemän ska normalt få inneha tjänstevapen och övrig nödvändig utrustning. Regeringen eller, efter regeringens bestäm- mande, RPS får dock förbjuda användning av vissa vapen eller viss annan utrustning.

•För att underlätta införsel, utförsel och hantering av vapen och övrig utrustning undantas utländska tjänstemän från vissa tillståndskrav i

Prop. 2016/17:139

Bilaga 3

131

5 §2	Prop. 2016/17:139
Åtal för brott, som inom riket begåtts å utländskt fartyg eller luftfartyg	Bilaga 4
av utlänning som var befälhavare eller tillhörde besättningen å fartyget
eller eljest medföljde detsamma mot sådan utlänning eller mot utländskt
intresse, må ej väckas utan att förordnande därom meddelas av rege-
ringen eller den regeringen bemyndigat därtill.
Åtal för brott, som förövats utom riket, får väckas endast efter förord-
nande enligt första stycket. Åtal får dock väckas utan ett sådant förord-
nande, om brottet är osann eller ovarsam utsaga inför en internationell
domstol eller om brottet begåtts

1.å svenskt fartyg eller luftfartyg eller i tjänsten av befälhavaren eller någon som tillhörde besättningen å sådant fartyg,

2.av någon som tillhör Försvarsmakten på ett område där en avdelning av Försvarsmakten befann sig,

3.vid tjänstgöring utom riket av någon som är anställd i Försvarsmak- ten och tjänstgör i en internationell militär insats eller som tillhör Poli- sens utlandsstyrka,

4. i tjänsten utom riket av en				4. i tjänsten utom riket av en
polisman,		tulltjänsteman	eller	polisman,	tulltjänsteman eller
tjänsteman		vid Kustbevakningen		tjänsteman	vid Kustbevakningen
som	utför	gränsöverskridande		som utför arbetsuppgifter i en
arbetsuppgifter enligt en interna-				annan stat enligt en internationell
tionell	överenskommelse		som	överenskommelse som Sverige har
Sverige har tillträtt,				tillträtt,

5.i Danmark, Finland, Island eller Norge eller på fartyg eller luftfartyg

ireguljär trafik mellan orter belägna i Sverige eller någon av nämnda stater, eller

6.av svensk, dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare mot svenskt intresse.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2012.

2 Senaste lydelse 2010:636.

135

Prop. 2016/17:139

Bilaga 4

Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1300) om

krigsmateriel

Härigenom föreskrivs att det i lagen (1992:1300) om krigsmateriel ska införas en ny paragraf, 6 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	6 a §
	Tillstånd enligt 6 § krävs inte för
	1. svensk polismyndighet, för ut-
	försel av skjutvapen samt tillhö-
	rande reservdelar och ammunition
	om vapnet ska återinföras,
	2. utländsk		tjänsteman		som
	tjänstgör i Sverige enligt lagen
	(2000:343) om internationellt poli-
	siärt samarbete, för utförsel av
	skjutvapen	samt		reservdelar	och
	ammunition		till	vapnet	vilka
	tjänstemannen fört in i landet,
	3. utländsk tjänsteman som till-
	fälligt tjänstgör i Sverige enligt
	lagen (2000:1219) om internatio-
	nellt tullsamarbete, för utförsel av
	skjutvapen	samt		reservdelar	och
	ammunition		till	vapnet	vilka
	tjänstemannen fört in i landet,
	eller
	4. utländsk tjänsteman som del-
	tar i det operativa samarbetet vid
	EU:s medlemsstaters yttre gränser
	eller i snabba gränsinsatsenheter,
	för utförsel av skjutvapen samt
	reservdelar		och	ammunition till
	vapnet vilka tjänstemannen fört in
	i landet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2012.

136

Förslag till lag om ändring i lagen (2000:343) om internationellt polisiärt samarbete

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2000:343) om internationellt polisiärt samarbete

dels att nuvarande 4−6, 9 och 15 §§ ska betecknas 8−10, 16 och 25 §§, dels att 2 § ska ha följande lydelse,

dels att nuvarande 7−8 och 10−14 §§ ska betecknas 11−12 respektive

17, 19, 21, 22 och 23 §§ och ha följande lydelse,

dels att rubrikerna närmast före 4, 5, 9, 11, 12, 13 och 15 §§ ska sättas närmast före 8, 9, 16, 19, 21, 22 respektive 25 §§,

dels att rubrikerna närmast före rubrikerna till 4 § och 11 § ska sättas närmast före rubriken till 8 § respektive 18 §,

dels att det i lagen ska införas tio nya paragrafer, 4–7, 13–15, 18, 20 och 24 §§ samt närmast före 4, 13, 18, 20 och 24 §§ nya rubriker av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Definitioner

2 §

I denna lag avses med

– utländska tjänstemän: utländ- ska polismän och andra utländska tjänstemän som har anmälts vara behöriga att utföra sådant gräns- överskridande arbete som avses i artikel 40 och 41 i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 (Schengen- konventionen),

–förföljande tjänstemän: ut- ländska tjänstemän som förföljer en person på svenskt territorium enligt denna lag,

–svenska tjänstemän: svenska polismän, tulltjänstemän eller kust- bevakningstjänstemän när de en- ligt lag eller annan författning har polisiära befogenheter, samt

–Öresundsförbindelsen: den fasta förbindelsen över Öresund som den definieras i artikel 2 i av- talet av den 6 oktober 1999 mellan Konungariket Sveriges regering och Konungariket Danmarks rege- ring om polisiärt samarbete i Öre-

–utländska tjänstemän: utländ- ska polismän och andra utländska tjänstemän, vilka som verksamma vid brottsbekämpande myndigheter har anmälts som behöriga och har befogenheter enligt denna lag,

–svenska tjänstemän: svenska polismän, tulltjänstemän eller kust- bevakningstjänstemän när de en- ligt lag eller annan författning har polisiära befogenheter,

Prop. 2016/17:139

Bilaga 4

137

Prop. 2016/17:139 sundsregionen.

Bilaga 4

sundsregionen,

– gemensamma insatser: gemen- samma patruller eller liknande in- satser, där utländska tjänstemän deltar i operationer på annan stats territorium i syfte att där upprätt- hålla allmän ordning och säkerhet samt förebygga brott,

–bistånd enligt Prümrådsbeslu- tet: bistånd i enlighet med Prüm- rådsbeslutet 2008/615/RIF av den 23 juni 2008 från en annan stat vid större evenemang och liknande viktiga händelser, katastrofer och allvarliga olyckor i syfte att upp- rätthålla allmän ordning och säkerhet samt förebygga brott,

–bistånd enligt Atlasrådsbe- slutet: bistånd i enlighet med Atlasrådsbeslutet 2008/617/RIF av den 23 juni 2008 från en särskild insatsgrupp i en annan stat för att hantera en situation då det finns anledning att anta att det förelig- ger ett brott som innebär ett all- varligt direkt fysiskt hot mot per- soner, egendom, infrastruktur eller institutioner, samt

–nordisk samtjänstgöring: polistjänst som bedrivs av polis- män från två eller flera nordiska stater tillsammans på endera sta- tens territorium för att upprätthål- la allmän ordning och säkerhet samt förebygga brott.

Samarbete enligt Prümråds- beslutet och Atlasrådsbeslutet

	4 §
	Regeringen eller, efter rege-
	ringens	bestämmande,			Rikspolis-
	styrelsen får från behöriga myn-
	digheter i andra stater i Euro-
	peiska unionen samt Island och
	Norge begära
	a) stöd	för att		på	svenskt
	territorium		utföra	gemensamma
	insatser, och
	b) bistånd		enligt	Prümrådsbe-
138	slutet.

Prop. 2016/17:139

Bilaga 4

8§1

En person som har omhänderta-

gits enligt 6 § får tas i förvar av en svensk polismyndighet under högst sex timmar, tid mellan mid- natt och klockan nio på morgonen oräknad. Därefter skall personen omedelbart friges, om det inte har kommit in en begäran om en åt- gärd som avses i

12 §

En person som har omhänderta- gits enligt 10 § får tas i förvar av en svensk polismyndighet under högst sex timmar, tid mellan mid- natt och klockan nio på morgonen oräknad. Därefter ska personen omedelbart friges, om det inte har kommit in en begäran om en åt- gärd som avses i

1.23 § lagen (1957:668) om utlämning för brott,

2.17 § lagen (1959:254) om utlämning för brott till Danmark, Finland, Island och Norge,

3.25 c eller 25 d § lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom,

4.5 a eller 5 b § lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.,

5.8 § lagen (1970:375) om utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling, om framställningen kommer från en dansk myndighet,

6.6 § lagen (1994:569) om Sveriges samarbete med de internationella tribunalerna för brott mot internationell humanitär rätt,

7.6 § lagen (2002:329) om samarbete med Internationella brottmåls- domstolen, eller

8.1 kap. 3 § lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder.

En svensk polisman får, i avvak- tan på en framställning om sådan åtgärd som avses i 4 kap. 19 § lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål, ta i beslag föremål som har omhändertagits enligt 7 § enligt de förutsättningar som gäller för en motsvarande åt- gärd enligt rättegångsbalken eller annan lag eller författning.

En svensk polisman får, i avvak- tan på en framställning om sådan åtgärd som avses i 4 kap. 19 § lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål, ta i beslag föremål som har omhändertagits enligt 11 § enligt de förutsätt- ningar som gäller för en motsva- rande åtgärd enligt rättegångsbal- ken eller annan lag eller författ- ning.

Nordisk samtjänstgöring

13 §

Regeringen eller, efter rege- ringens bestämmande, Rikspolis- styrelsen får hos behöriga myndig- heter i andra nordiska stater be- gära stöd från dessa för nordisk

1 Senaste lydelse 2003:1169

140

10 §

Danska polismän får på svenskt territorium, i enlighet med de vill- kor som i övrigt framgår av 5 § och med de befogenheter som framgår av 6 och 7 §§, fortsätta ett i Danmark påbörjat förföljande av en person för varje gärning som hör under allmänt åtal enligt svensk och dansk rätt. Utöver vad som anges i 5 § får förföljande ske av en person som har avvikit från varje form av frihetsberövande på grund av brott. Sådant förföljande får också ske av en person som har avvikit från annat frihetsberövande i den mån utlämning till Danmark kan komma i fråga enligt lagen (1970:375) om utlämning till Dan- mark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling.

På svenskt territorium på Öre- sundsförbindelsen får danska polismän även inleda ett förföljan- de som avses i första stycket. De skall i ett sådant fall omedelbart anhålla om bistånd av en behörig svensk myndighet.

samtjänstgöring	på svenskt	terri-	Prop. 2016/17:139
torium.			Bilaga 4
14 §
Vid samtjänstgöring enligt 13 §
får polismän från en samverkande
stat delta.
15 §
En utländsk	polisman	som
tjänstgör tillsammans med svensk
polisman enligt 13 § har samma
befogenheter att	initialt ingripa

mot hot mot den allmänna ord- ningen och säkerheten som en svensk polisman har enligt lag eller annan författning.

17 §

Danska polismän får på svenskt territorium, i enlighet med de vill- kor som i övrigt framgår av 9 § och med de befogenheter som framgår av 10 och 11 §§, fortsätta ett i Danmark påbörjat förföljande av en person för varje gärning som hör under allmänt åtal enligt svensk och dansk rätt. Utöver vad som anges i 9 § får förföljande ske av en person som har avvikit från varje form av frihetsberövande på grund av brott. Sådant förföljande får också ske av en person som har avvikit från annat frihetsberövande i den mån utlämning till Danmark kan komma i fråga enligt lagen (1970:375) om utlämning till Dan- mark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling.

På svenskt territorium på Öre- sundsförbindelsen får danska polismän även inleda ett förföljan- de som avses i första stycket. De ska i ett sådant fall omedelbart an- hålla om bistånd av en behörig svensk myndighet.

Gemensamma bestämmelser

Överenskommelse med samver-

141

har samma befogenheter att an- Prop. 2016/17:139 vända vapen och annan utrustning Bilaga 4

som svenska polismän har enligt lag eller annan författning om inte annat framgår av andra stycket.

Regeringen eller, efter rege- ringens bestämmande, Rikspolis- styrelsen får meddela föreskrifter om att vissa vapen eller viss annan utrustning inte får användas av utländska tjänstemän vid insatser enligt 4, 5 eller 13 §§.

Utländska tjänstemän som deltar i samarbete enligt 8, 9, 16 eller 17 §§ får bara använda tjänste- vapen i nödvärnssituationer.

Straffrättsligt ansvar och skydd

12 §

Utländska tjänstemän som ut-

övar myndighet enligt denna lag i Sverige skall vara skyddade enligt 17 kap. 1, 2 och 4 §§ brottsbalken på motsvarande sätt som om det varit fråga om svensk myndighets- utövning.

Utländska tjänstemän som ut- övar myndighet enligt denna lag i Sverige skall vara ansvariga för tjänstefel enligt 20 kap. 1 § brotts- balken på motsvarande sätt som om det varit fråga om svensk myndighetsutövning.

21 §

Bestämmelserna om tjänstefel i

20 kap. 1 § brottsbalken och skydd i 17 kap. 1, 2 och 4 §§ brotts- balken ska tillämpas även ifråga om utländska tjänstemän som enligt denna lag utför förvaltnings- uppgifter som innefattar myndig- hetsutövning.

För försök eller förberedelse till brott enligt 17 kap. 1 § brottsbal- ken mot en sådan tjänsteman tillämpas 17 kap. 16 § brottsbal- ken.

Skadestånd

13 §

Om utländska tjänstemän utför uppgifter enligt denna lag i Sve- rige, skall svenska staten i stället för den utländska myndigheten eller tjänstemannen ersätta skada som uppkommer i samband med förföljandet, övervakningen eller ingripandet i övrigt och för vilken

22 §
Om utländska tjänstemän		utför
uppgifter enligt denna lag i Sve-
rige, ska svenska staten i stället för
den utländska	myndigheten	eller
tjänstemannen	ersätta skada	som
uppkommer i samband med utfö-
randet av uppgiften och för vilken
den utländska	myndigheten	eller	143

Prop. 2016/17:139

Bilaga 6

24.5.2016		Europeiska unionens officiella tidning	L 135/53
	SV

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) 2016/794 av den 11 maj 2016

om Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol) och om ersättande och upphävande av rådets beslut 2009/371/RIF, 2009/934/RIF, 2009/935/RIF, 2009/936/RIF och 2009/968/RIF

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 88,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (1), och

av följande skäl:

(1)Europol inrättades genom rådets beslut 2009/371/RIF (2) som en EU-enhet, finansierad genom Europeiska unionens allmänna budget för att stödja och stärka medlemsstaternas behöriga myndigheters insatser och deras ömsesidiga samarbete vad gäller förebyggande av och kamp mot organiserad brottslighet, terrorism och andra former av allvarlig brottslighet som berör två eller flera medlemsstater. Beslut 2009/371/RIF ersatte konventionen på grundval av artikel K.3 i fördraget om Europeiska unionen om upprättandet av en europeisk polisbyrå (Europolkonventionen) (3).

(2)Enligt artikel 88 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) ska Europol regleras genom förordningar som ska antas i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet. Enligt samma artikel krävs även närmare bestämmelser för den kontroll av Europols verksamhet som Europaparlamentet utför under medverkan av de nationella parlamenten, med förbehåll för artikel 12 c i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och artikel 9 i protokoll nr 1 om de nationella parlamentens roll i Europeiska unionen, fogat till EU-fördraget och EUF-fördraget (nedan kallat protokoll nr 1) för att öka Europols demokratiska legitimitet och ansvarighet inför unionsmedborgarna. Beslut 2009/371/RIF bör därför ersättas med en förordning som bland annat innehåller bestämmelser om parlamentarisk kontroll.

(3)I Stockholmsprogrammet – ett öppet och säkert Europa i medborgarnas tjänst och för deras skydd (4) efterlyses en utveckling av Europol till ”ett nav för informationsutbyte mellan medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter, en tjänsteleverantör och en plattform för de brottsbekämpande myndigheterna”. Av en bedömning av Europols sätt att fungera framgår det att dess operativa effektivitet måste förbättras ytterligare för att det målet ska uppnås.

(4)Storskaliga kriminella nätverk och terrornätverk utgör betydande hot mot såväl unionens inre säkerhet som medborgarnas säkerhet och försörjning. Tillgängliga hotbildsbedömningar visar att kriminella grupper ägnar sig åt allt fler typer av brottslighet och blir alltmer gränsöverskridande i sin verksamhet. Nationella brottsbe kämpande myndigheter måste därför samarbeta närmare med sina motsvarigheter i andra medlemsstater. I detta sammanhang är det nödvändigt att rusta Europol för att kunna erbjuda medlemsstater bättre stöd inom brottsfö rebyggande verksamhet, analyser och utredningar på EU-nivå. Detta bekräftades också i utvärderingen av beslut 2009/371/RIF.

(1) Europarlamentets ståndpunkt av den 25 februari 2014 (ännu ej offentliggjord i EUT) samt rådets ståndpunkt vid första behandlingen av

den 10 mars 2016 (ännu ej offentliggjord i EUT). Europarlamentets ståndpunkt av den 11 maj 2016 (ännu ej offentliggjord i EUT). (2) Rådets beslut 2009/371/RIF av den 6 april 2009 om inrättande av Europeiska polisbyrån (Europol) (EUT L 121, 15.5.2009, s. 37). (3) EGT C 316, 27.11.1995, s. 1.

(4) EUT C 115, 4.5.2010, s. 1.

146

Prop. 2016/17:139

Bilaga 6

L 135/54		Europeiska unionens officiella tidning	24.5.2016
	SV

(5)Denna förordning syftar till att ändra och utvidga bestämmelserna i beslut 2009/371/RIF och rådets beslut 2009/934/RIF (1), 2009/935/RIF (2), 2009/936/RIF (3) och 2009/968/RIF (4) om genomförande av beslut 2009/371/RIF. Eftersom de ändringar som ska göras är omfattande till sitt antal och sin art, bör de besluten av tydlighetsskäl ersättas i sin helhet i förhållande till de medlemsstater som är bundna av denna förordning. Europol såsom den inrättas enligt denna förordning bör ersätta Europol såsom det inrättades enligt beslut 2009/371/RIF, som följaktligen bör upphävas, och överta dess uppgifter.

(6)Eftersom grova brott ofta överskrider inre gränser, bör Europol stödja och stärka medlemsstaternas insatser och deras samarbete vad gäller förebyggande av och kamp mot allvarlig brottslighet som berör två eller flera medlemsstater. Då terrorism är ett av de största hoten mot säkerheten i unionen, bör Europol bistå medlemsstaterna med att bemöta gemensamma utmaningar i detta avseende. I egenskap av unionens brottsbe kämpande byrå bör Europol också stödja och stärka åtgärder och samarbete för att bekämpa de former av brottslighet som påverkar unionens intressen. Bland de former av brottslighet som ingår i Europols behörighet kommer den organiserade brottsligheten även i fortsättningen att omfattas av Europols huvudmål eftersom den på grund av sin omfattning och betydelse och sina konsekvenser även kräver en gemensam strategi mellan medlemsstaterna. Europol bör också erbjuda stöd för förebyggande av, och kamp mot, relaterade brott som begås för att anskaffa medel till att utföra gärningar som omfattas av Europols behörighet eller för att underlätta eller utföra sådana gärningar eller för att säkerställa att de som begår dem undgår lagföring och straff.

(7)Europol bör tillhandahålla strategiska analyser och hotbildsbedömningar för att bistå rådet och kommissionen i fastställandet av unionens strategiska och operativa prioriteringar för brottsbekämpning och i det operativa genomförandet av dessa prioriteringar. På begäran av kommissionen i enlighet med artikel 8 i rådets förordning (EU) nr 1053/2013 (5) bör Europol också utföra riskanalyser, bland annat avseende organiserad brottslighet, i den mån de berörda riskerna kan undergräva medlemsstaternas tillämpning av Schengenregelverket. I förekommande fall bör Europol dessutom på begäran av rådet eller kommissionen tillhandahålla strategiska analyser och hotbilds bedömningar för att bidra till utvärderingen av stater som är kandidater för anslutning till unionen.

(8)Attacker mot informationssystem som påverkar unionsorgan eller två eller flera medlemsstater är ett växande hot i unionen, framför allt med tanke på deras hastighet och följder samt svårigheterna att identifiera deras källor. När medlemsstaterna behandlar framställningar från Europol om inledande av en utredning av en allvarlig attack av misstänkt brottsligt ursprung mot informationssystem som påverkar unionsorgan eller två eller flera medlemsstater bör de svara Europol utan dröjsmål med hänsyn till att en snabb reaktion är avgörande för att framgångsrikt bekämpa it-brottslighet.

(9)Med tanke på betydelsen av samarbetet mellan byråerna, bör Europol och Eurojust se till att nödvändiga bestämmelser fastställs för att optimera deras operativa samarbete, med tillbörlig hänsyn till deras respektive uppdrag och mandat och medlemsstaternas intressen. Europol och Eurojust bör framför allt informera varandra om all verksamhet som rör finansieringen av gemensamma utredningsgrupper.

(10)När en gemensam utredningsgrupp inrättas bör villkoren för Europolpersonalens deltagande i den fastställas i det tillämpliga avtalet. Europol bör dokumentera sitt deltagande i sådana gemensamma utredningsgrupper som utreder brott som omfattas av Europols mål.

(11)Europol bör kunna anmoda medlemsstaterna att inleda, genomföra eller samordna brottsutredningar i särskilda fall, där gränsöverskridande samarbete skulle tillföra ett mervärde. Europol bör informera Eurojust om sådana framställningar.

(1) Rådets beslut 2009/934/RIF av den 30 november 2009 om antagande av tillämpningsföreskrifter för Europols förbindelser med partner,

inbegripet för utbyte av personuppgifter och sekretessbelagd information (EUT L 325, 11.12.2009, s. 6).

(2) Rådets beslut 2009/935/RIF av den 30 november 2009 om fastställande av förteckningen över de tredjestater och organisationer med

vilka Europol ska ingå överenskommelser (EUT L 325, 11.12.2009, s. 12).

(3) Rådets beslut 2009/936/RIF av den 30 november 2009 om antagande av tillämpningsföreskrifter för Europols analysregister (EUT L

325, 11.12.2009, s. 14).

(4) Rådets beslut 2009/968/RIF av den 30 november 2009 om antagande av sekretessbestämmelser för Europolinformation (EUT L 332,

17.12.2009, s. 17).

(5) Rådets förordning (EU) nr 1053/2013 av den 7 oktober 2013 om inrättande av en utvärderings- och övervakningsmekanism för kontroll av tillämpningen av Schengenregelverket och om upphävande av verkställande kommitténs beslut av den 16 september 1998 om inrättande av Ständiga kommittén för genomförande av Schengenkonventionen (EUT L 295, 6.11.2013, s. 27).

147

Prop. 2016/17:139

Bilaga 6

24.5.2016		Europeiska unionens officiella tidning	L 135/55
	SV

(12)Europol bör vara ett nav för informationsutbyte inom unionen. Uppgifter som samlas in, lagras, behandlas, analyseras och utbyts av Europol omfattar kriminalunderrättelser, som rör uppgifter om brott eller brottslig verksamhet, som omfattas av Europols mål, och som inhämtats för att fastställa om konkreta brottsliga handlingar har begåtts eller kan komma att begås.

(13)För att säkerställa Europols effektivitet som nav för informationsutbyte bör tydliga skyldigheter fastställas för medlemsstaterna att förse Europol med de uppgifter som krävs för att myndigheten ska kunna uppfylla sina mål. När de uppfyller dessa skyldigheter, bör medlemsstaterna vara särskilt uppmärksamma på att tillhandahålla uppgifter som är relevanta i kampen mot brott som bedöms vara strategiska och operativa prioriteringar inom relevanta politiska instrument inrättade av unionen, särskilt de prioriteringar som fastställs av rådet inom ramen för EU:s policycykel avseende organiserad och grov internationell brottslighet. Medlemsstaterna bör också sträva efter att förse Europol med en kopia av det bilaterala och multilaterala informationsutbytet med andra medlemsstater om brottslighet som omfattas av Europols mål. När medlemsstaterna förser Europol med de uppgifter som krävs bör de också ta med uppgifter om eventuella påstådda it-attacker som påverkar unionsorgan som är belägna inom deras territorium. Samtidigt bör Europol öka sitt stöd till medlemsstaterna och därigenom stärka det ömsesidiga samarbetet och informationsutbytet. Europol bör överlämna en årlig rapport till Europapar lamentet, rådet, kommissionen och de nationella parlamenten om informationen från de enskilda medlemsstaterna.

(14)För att säkerställa ett effektivt samarbete mellan Europol och medlemsstaterna bör en nationell enhet inrättas i varje medlemsstat (nedan kallad nationell enhet). Den nationella enheten bör vara förbindelselänken mellan de nationella behöriga myndigheterna och Europol och således ha en samordnande roll när det gäller medlemsstaternas samarbete med Europol samt därmed bidra till att säkerställa att varje medlemsstat svarar på Europols framställningar på ett enhetligt sätt. För att säkerställa ett kontinuerligt och effektivt informationsutbyte mellan Europol och de nationella enheterna och underlätta deras samarbete, bör varje nationell enhet utse minst en sambandsman som placeras vid Europol.

(15)Med hänsyn till den decentraliserade strukturen i vissa medlemsstater och behovet av att säkerställa ett snabbt utbyte av uppgifter bör Europol tillåtas att samarbeta direkt med medlemsstaternas behöriga myndigheter, om inte annat sägs i de av medlemsstaterna fastställda villkoren, samtidigt som de nationella enheterna på den senares begäran hålls informerade om detta.

(16)Inrättandet av gemensamma utredningsgrupper bör främjas och Europolpersonal bör kunna delta i dessa. För att säkerställa att ett sådant deltagande är möjligt i samtliga medlemsstater fastställs i rådets förordning (Euratom, EKSG, EEG) nr 549/69 (1) att Europolpersonal inte åtnjuter immunitet när de deltar i gemensamma utredningsgrupper.

(17)Det är också nödvändigt att förbättra Europols styrelseformer genom att eftersträva effektivitetsvinster och rationalisera förfaranden.

(18)Kommissionen och medlemsstaterna bör vara företrädda i Europols styrelse (nedan kallad styrelsen), så att de effektivt kan övervaka myndighetens arbete. De ordinarie ledamöterna och suppleanterna i styrelsen bör utses med beaktande av deras relevanta kompetens inom ledning, förvaltning och budget samt deras kunskaper om samarbete på brottsbekämpningsområdet. Suppleanterna bör fungera som ledamöter i dessas frånvaro.

(19)För att säkerställa kontinuiteten i styrelsens arbete bör samtliga parter som är företrädda i styrelsen arbeta för att begränsa omsättningen av sina företrädare. Alla parter bör sträva efter att uppnå en jämn könsfördelning i styrelsen.

(20)Styrelsen bör ha möjlighet att bjuda in observatörer utan rösträtt vars åsikter kan vara av betydelse vid diskussionen, inbegripet en företrädare som utses av den gemensamma parlamentariska kontrollgruppen.

(1) Rådets förordning (Euratom, EKSG, EEG) nr 549/69 av den 25 mars 1969 om fastställande av de grupper av tjänstemän och övriga anställda i Europeiska gemenskaperna som skall omfattas av bestämmelserna i artikel 12, artikel 13 andra stycket samt artikel 14 i protokollet om immunitet och privilegier för Europeiska gemenskaperna (EGT L 74, 27.3.1969, s. 1).

148

Prop. 2016/17:139

Bilaga 6

L 135/56		Europeiska unionens officiella tidning	24.5.2016
	SV

(21)Styrelsen bör ges nödvändiga befogenheter, i synnerhet för att fastställa budgeten, kontrollera budgetens genomförande och anta lämpliga finansiella bestämmelser och planeringsdokument och anta regler för att förebygga och hantera intressekonflikter med avseende på sina ledamöter, utarbeta öppna förfaranden för de beslut som ska fattas av Europols verkställande direktör samt anta den årliga verksamhetsrapporten. Styrelsen bör utöva befogenheten som tillsättningsmyndighet gentemot Europols personal, inbegripet den verkställande direktören.

(22)För att säkerställa att Europols löpande verksamhet bedrivs på ett effektivt sätt, bör den verkställande direktören vara dess rättsliga företrädare och ledare för verksamheten och utföra sina uppgifter oberoende samt se till att Europol fullgör de uppgifter som föreskrivs i denna förordning. Den verkställande direktören bör särskilt ha ansvar för att utarbeta och planera de budget- och planeringsdokument som läggs fram för beslut i styrelsen och för att genomföra den fleråriga programplaneringen och de årliga arbetsprogrammen för Europol och övriga planeringsdokument.

(23)I syfte att förebygga och bekämpa brottslighet som omfattas av Europols mål är det nödvändigt att Europol förfogar över så fullständiga och aktuella uppgifter som möjligt. Europol bör därför ha befogenhet att behandla uppgifter från medlemsstaterna, unionsorgan, tredjeländer, internationella organisationer och, under de strikta villkor som föreskrivs i denna förordning, privata parter samt uppgifter från allmänt tillgängliga källor, för att på så sätt utveckla kännedom om kriminella företeelser och tendenser samt samla uppgifter om kriminella nätverk och upptäcka kopplingar mellan olika brott.

(24)Europol bör använda ny teknik för uppgiftsbehandling för att på ett effektivare sätt kunna förse medlemsstaternas behöriga myndigheter med korrekta brottsanalyser. Europol bör snabbt kunna upptäcka kopplingar mellan utredningar och gemensamma metoder inom olika kriminella grupper, kunna samköra uppgifter och få en klar överblick över tendenser, samtidigt som ett starkt skydd av enskildas personuppgifter garanteras. Därför bör Europols databaser struktureras på ett sätt som gör det möjligt för Europol att använda den effektivaste it- strukturen. Europol bör även kunna fungera som tjänsteleverantör, särskilt genom att tillhandahålla ett säkert nät för uppgiftsutbyte, såsom nätapplikationen för säkert informationsutbyte (Siena), i syfte att underlätta informationsutbytet mellan medlemsstaterna, Europol, andra unionsorgan, tredjeland samt internationella organisationer. För att säkerställa ett starkt dataskydd, bör syftet med databehandlingen, åtkomsträtten och särskilda ytterligare skyddsåtgärder fastställas. Framför allt bör principen om nödvändighet och proportionalitets principen följas vid behandling av personuppgifter.

(25)Europol bör försäkra sig om att alla personuppgifter som behandlas för operativ analys tilldelas ett givet syfte. För att Europol ska kunna fullgöra sina uppgifter bör byrån dock tillåtas att behandla alla personuppgifter som den har erhållit för att upptäcka kopplingar mellan flera brottsområden och utredningar och bör inte begränsas till att upptäcka kopplingar endast inom ett enda brottsområde.

(26)För att respektera äganderätten till och skyddet av personuppgifter, bör medlemsstater, unionsorgan, tredjeländer och internationella organisationer kunna besluta både i vilket eller vilka syften Europol får behandla de uppgifter som de tillhandahåller och begränsa åtkomsträtten. Begränsning av syftet är en grundläggande princip för behandling av personuppgifter; framför allt bidrar den till öppenhet, rättssäkerhet och förutsägbarhet och är särskilt viktig för samarbete inom brottsbekämpning, där registrerade oftast är omedvetna om att deras personuppgifter samlas in och behandlas och där användningen av personuppgifter kan få mycket stora konsekvenser för enskildas liv och friheter.

(27)För att säkerställa att endast de som behöver uppgifterna för att kunna utföra sina arbetsuppgifter får åtkomst till dem, bör denna förordning innehålla närmare bestämmelser om olika grader av åtkomsträtt till uppgifter som behandlas av Europol. Dessa regler bör inte påverka begränsningar av åtkomsträtten som har införts av tillhanda hållaren av uppgifterna, eftersom principen om äganderätten till uppgifter bör respekteras. För att effektivisera förebyggande och kamp mot brottslighet som omfattas av Europols mål, bör Europol underrätta medlemsstaterna om uppgifter som berör dem.

(28)För att stärka det operativa samarbetet mellan byråerna, särskilt för att upprätta kopplingar mellan de uppgifter som de olika byråerna redan har tillgång till, bör Europol göra det möjligt för Eurojust och Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) att på grundval av ett system med träff/icke träff få åtkomst till uppgifter som Europol förfogar över. Europol och Eurojust bör kunna ingå ett samarbetsavtal som på ömsesidig grund, inom sina respektive uppdrag, säkerställer åtkomst till och möjlighet att göra sökningar bland samtliga uppgifter som

149

Prop. 2016/17:139

Bilaga 6

24.5.2016		Europeiska unionens officiella tidning	L 135/57
	SV

inlämnats för samkörning i enlighet med särskilda skyddsåtgärder och garantier för dataskydd som föreskrivs i denna förordning. Varje åtkomst till uppgifter som Europol förfogar över bör genom tekniska medel begränsas till information som faller inom respektive unionsorgans mandat.

(29)Europol bör upprätthålla samarbetsförbindelser med andra unionsorgan, myndigheter i tredjeland, internationella organisationer och privata parter i den mån dess arbetsuppgifter kräver.

(30)För att säkerställa en effektiv operativ verksamhet, bör Europol kunna utbyta alla relevanta uppgifter, med undantag av personuppgifter, med andra unionsorgan, myndigheter i tredjeland och internationella organisationer i den mån dess arbetsuppgifter kräver det. Eftersom bolag, företag, branschorganisationer, icke-statliga organisationer och andra privata parter besitter sakkunskap och uppgifter som direkt kan användas för att förebygga och bekämpa allvarlig brottslighet och terrorism, bör Europol också kunna utväxla sådana uppgifter med privata parter. För att förebygga och bekämpa it-brottslighet med anknytning till nätverks- och it-säkerhetsin cidenter, bör Europol, i enlighet med den tillämpliga unionslagstiftningsakt som fastställer åtgärder för att säkerställa en hög gemensam nivå av nät- och informationssäkerhet i hela unionen, samarbeta och utbyta uppgifter, med undantag av personuppgifter, med de nationella myndigheter som ansvarar för säkerheten inom nätverk och informationssystem.

(31)Europol bör ha rätt att utbyta relevanta personuppgifter med andra unionsorgan i den mån dess eller deras arbetsuppgifter kräver det.

(32)Allvarlig brottslighet och terrorism har ofta kopplingar utanför unionens territorium. Europol bör därför kunna utbyta personuppgifter med myndigheter i tredjeland och sådana internationella organisationer som Internationella kriminalpolisorganisationen (Interpol) i den utsträckning det är nödvändigt för att utföra dess uppgifter.

(33)Samtliga medlemsstater är anslutna till Interpol. För att kunna fullgöra sitt uppdrag mottar, lagrar och sprider Interpol uppgifter för att hjälpa de behöriga brottsbekämpande myndigheterna att förebygga och bekämpa internationell brottslighet. Det är därför lämpligt att stärka samarbetet mellan Europol och Interpol genom att främja ett effektivt utbyte av personuppgifter med respekt för de grundläggande fri- och rättigheterna vid automatisk behandling av personuppgifter. När personuppgifter överförs från Europol till Interpol bör denna förordning tillämpas, särskilt bestämmelserna om internationella överföringar.

(34)För att garantera begränsning av syftet är det viktigt att säkerställa att personuppgifter endast kan överföras av Europol till unionsorgan, tredjeländer och internationella organisationer om det är nödvändigt för att förebygga och bekämpa brottslighet som omfattas av Europols mål. Därför är det, vid överföring av personuppgifter, nödvändigt att säkerställa att mottagaren lämnar en försäkran om att uppgifterna enbart kommer att användas av mottagaren, eller överföras vidare till en behörig myndighet i ett tredjeland, för det syfte för vilket de ursprungligen överfördes. Ytterligare vidareöverföring av uppgifterna bör ske i enlighet med denna förordning.

(35)Europol bör kunna överföra personuppgifter till en myndighet i ett tredjeland eller en internationell organisation på grundval av ett kommissionsbeslut om att landet eller den internationella organisationen i fråga kan garantera en adekvat skyddsnivå (nedan kallat beslut om adekvat skyddsnivå) eller, om något sådant beslut inte föreligger, på grundval av ett internationellt avtal som unionen har ingått i enlighet med artikel 218 i EUF-fördraget eller ett samarbetsavtal som medger utbyte av personuppgifter, vilket har ingåtts mellan Europol och detta tredjeland före ikraftträdandet av denna förordning. Mot bakgrund av artikel 9 i det till EU- och EUF-fördragen fogade protokoll nr 36 om övergångsbestämmelser ska rättsverkan för sådana avtal bestå så länge dessa akter inte upphävs, ogiltigförklaras eller ändras med tillämpning av fördragen. När så är lämpligt och i enlighet med Europapar lamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 (1) bör kommissionen kunna höra Europeiska datatill synsmannen före och under förhandlingarna om en internationell överenskommelse. Om styrelsen upptäcker ett

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutio nerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (EGT L 8, 12.1.2001, s. 1).

150

Prop. 2016/17:139

Bilaga 6

L 135/58		Europeiska unionens officiella tidning	24.5.2016
	SV

operativt behov av samordning med ett tredjeland eller en internationell organisation bör den kunna föreslå rådet att den senare uppmärksammar kommissionen på behovet av ett beslut om adekvat skyddsnivå eller en rekommendation om att inleda förhandlingar inför en internationell överenskommelse enligt ovan.

(36)Om en överföring av personuppgifter inte kan grundas på ett beslut om en adekvat skyddsnivå, ett internationellt avtal som har ingåtts av unionen eller ett gällande samarbetsavtal, bör styrelsen i samförstånd med Europeiska datatillsynsmannen ha möjlighet att tillåta en serie överföringar om detta krävs på grund av särskilda omständigheter och förutsatt att tillräckliga skyddsåtgärder säkerställs. Den verkställande direktören bör i undantagsfall ha möjlighet att tillåta överföring av uppgifter från fall till fall, när en sådan överföring är nödvändig, i enlighet med särskilda strikta villkor.

(37)Europol bör endast kunna behandla personuppgifter från privata parter och privatpersoner, om dessa uppgifter har överförts till Europol av en av följande: en nationell enhet i enlighet med dess nationella rätt; en kontaktpunkt i ett tredjeland eller en internationell organisation med vilken det har upprättats samarbete genom ett samarbetsavtal som medger utbyte av personuppgifter, vilket har ingåtts i enlighet med artikel 23 i beslut 2009/371/RIF före ikraftträdandet av denna förordning, en myndighet i ett tredjeland; eller en internationell organisation vilken är föremål för ett beslut om adekvat skyddsnivå eller med vilken unionen har ingått ett internationellt avtal i enlighet med artikel 218 i EUF-fördraget. I fall där Europol mottar personuppgifter direkt från privata parter och den berörda nationella enheten, kontaktpunkten eller myndigheten inte kan identifieras, bör dock Europol enbart kunna behandla dessa personuppgifter för att identifiera dessa enheter, och sådana uppgifter bör utplånas om inte dessa enheter återigen överlämnar personuppgifterna inom fyra månader efter det att överföringen äger rum. Europol bör genom tekniska medel garantera att sådana uppgifter inte är tillgängliga för behandling för något annat syfte under den perioden.

(38)Med tanke på det exceptionella och särskilda hot mot unionens inre säkerhet som terrorism och andra former av allvarlig brottslighet utgör, särskilt när dessa underlättas, främjas eller begås med hjälp av internet, bör den verksamhet som Europol bör bedriva på grundval av denna förordning och som följer av Europols genomförande av rådets slutsatser av den 12 mars 2015 och uppmaningen från mötet i Europeiska rådet av den 23 april 2015 i synnerhet i samband med dessa prioriterade områden, särskilt den motsvarande praxisen med direkt utbyte av personuppgifter med privata parter, utvärderas av kommissionen senast den 1 maj 2019.

(39)Uppgifter som uppenbart har erhållits i tydlig strid med de mänskliga rättigheterna bör inte behandlas.

(40)För att säkerställa en hög skyddsnivå för enskilda med avseende på behandlingen av personuppgifter bör bestämmelserna om dataskydd vid Europol skärpas och bygga på de principer som ligger till grund för förordning (EG) nr 45/2001. I den till EU- och EUF-fördragen fogade förklaring nr 21 om skydd av personuppgifter på området för straffrättsligt samarbete och polissamarbete erkänns de särskilda förhållanden som gäller för behandling av personuppgifter inom brottsbekämpning, och därför bör Europols regler om dataskydd vara oberoende och samtidigt överensstämma med andra relevanta instrument för skydd av uppgifter på området polissamarbete inom EU. Dessa instrument inkluderar i synnerhet Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680 (1) samt Europarådets konvention om skydd för enskilda vid automatisk databehandling av personuppgifter och dess rekommendation R(87) 15 (2).

(41)Varje behandling av personuppgifter av Europol bör vara lagenlig och rättvis i förhållande till berörda registrerade. Principen om rättvis behandling kräver öppenhet i behandlingen så att berörda registrerade kan utöva sina rättigheter i enlighet med denna förordning. Det bör dock vara möjligt att vägra eller begränsa åtkomsten till deras personuppgifter om en sådan vägran eller begränsning, med vederbörlig hänsyn till de berörda registrerades intressen, är nödvändig för att Europol ska kunna utföra sina arbetsuppgifter på ett korrekt sätt, skydda säkerhet och allmän ordning eller förhindra brott, garantera att nationella utredningar inte äventyras eller skydda tredje mans fri- och rättigheter. För att förbättra öppenheten bör Europol offentliggöra ett dokument som på ett begripligt sätt anger de tillämpliga bestämmelserna för behandling av personuppgifter och de medel som står till de registrerades förfogande för att de ska kunna utöva sina rättigheter. Europol bör också på sin

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behöriga myndigheters behandling av personuppgifter för att förebygga, förhindra, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga

påföljder, och det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av rådets rambeslut 2008/977/RIF (EUT L 119, 4.5.2016, s. 89). (2) Europarådets ministerkommittés rekommendation R(87) 15 av den 17 september 1987 om polisens användning av personuppgifter.

151

Prop. 2016/17:139

Bilaga 6

24.5.2016		Europeiska unionens officiella tidning	L 135/59
	SV

webbplats offentliggöra en förteckning över beslut om adekvat skyddsnivå, överenskommelser och avtal och administrativa överenskommelser som rör överföring av personuppgifter till tredjeländer och internationella organisationer. För att öka Europols öppenhet gentemot medborgarna och dess ansvarsskyldighet bör Europol dessutom på sin webbplats offentliggöra en förteckning över sina styrelseledamöter och, i förekommande fall, sammandrag av resultatet av styrelsens möten, med respekt för kraven på skydd av personuppgifter.

(42)Personuppgifter bör i möjligaste mån delas in efter deras grad av korrekthet och tillförlitlighet. Sakförhållanden bör särskiljas från personliga bedömningar, för att möjliggöra såväl skydd för enskilda som kvaliteten och tillförlit ligheten hos de uppgifter som behandlas av Europol. När det gäller uppgifter som erhållits från allmänt tillgängliga källor, framför allt källor på internet, bör Europol i möjligaste mån synnerligen omsorgsfullt bedöma korrektheten hos dessa uppgifter och källans tillförlitlighet för att beakta de risker som är förknippade med internet vad gäller skyddet av personuppgifter och privatlivet.

(43)Personuppgifter rörande olika kategorier av registrerade behandlas inom ramen för samarbete i brottsbekämp ningssyfte. Europol bör göra distinktioner mellan personuppgifter som rör olika kategorier av registrerade så tydliga som möjligt. Personuppgifter rörande personer såsom brottsoffer, vittnen och personer som besitter relevanta uppgifter och personuppgifter rörande minderåriga bör omfattas av särskilt skydd. Europol bör endast behandla känsliga uppgifter, om dessa uppgifter kompletterar andra personuppgifter som redan behandlas av Europol.

(44)Mot bakgrund av de grundläggande rättigheterna till skydd av personuppgifter bör Europol inte lagra personuppgifter längre än vad som är nödvändigt för att fullgöra sina arbetsuppgifter. Behovet av fortsatt lagring av sådana uppgifter bör ses över senast tre år efter det att de först började behandlas.

(45)För att garantera skyddet av personuppgifter bör Europol och medlemsstaterna genomföra nödvändiga tekniska och organisatoriska åtgärder.

(46)Alla registrerade bör ha åtkomsträtt till personuppgifter som rör dem, att få felaktiga uppgifter som rör dem korrigerade och att utplåna eller begränsa uppgifter som rör dem, om dessa uppgifter inte längre behövs. Kostnaderna i samband med utövandet av åtkomsträtten till personuppgifter bör inte utgöra ett hinder för ett effektivt utövande av den rätten. Den registrerades rättigheter och utövandet av dessa bör inte påverka Europols skyldigheter och bör omfattas av de begränsningar som fastställs i denna förordning.

(47)Skyddet av de registrerades rättigheter och friheter kräver en tydlig ansvarsfördelning inom ramen för denna förordning. Medlemsstaterna bör särskilt ansvara för att de uppgifter som de har överfört till Europol är korrekta, hålls uppdaterade och för att sådana överföringar av uppgifter är lagenliga. Europol bör ansvara för att uppgifter från andra uppgiftslämnare eller från Europols egna analyser är korrekta och hålls uppdaterade. Europol bör säkerställa att uppgifterna behandlas på ett korrekt och lagenligt sätt, och att de samlas in och behandlas för ett givet syfte. Europol bör även säkerställa att uppgifterna är korrekta, relevanta och inte överdrivet omfattande i förhållande till det syfte för vilket de behandlas, att de inte lagras längre än syftet kräver och att de behandlas på ett sätt som garanterar adekvat säkerhet för personuppgifterna och konfidentialitet vid uppgiftsbehandlingen.

(48)Europol bör föra register över insamling, ändring, åtkomst, utlämning, samkörning och utplåning av personuppgifter, så att det är möjligt att kontrollera lagenligheten i behandlingen av uppgifterna, genomföra egenkontroll samt säkerställa dataintegritet och datasäkerhet. Det bör åligga Europol att samarbeta med Europeiska datatillsynsmannen och att på begäran göra loggar eller dokumentation tillgängliga, så att de kan användas för övervakning av behandlingen.

(49)Europol bör utnämna ett dataskyddsombud för hjälp med övervakningen av hur bestämmelserna i denna förordning efterlevs. Dataskyddsombudet bör kunna utföra sitt uppdrag och sina uppgifter på ett oberoende och effektivt sätt och bör förses med nödvändiga resurser.

152

Prop. 2016/17:139

Bilaga 6

L 135/60		Europeiska unionens officiella tidning	24.5.2016
	SV

(50)Oberoende, öppna, ansvariga och effektiva strukturer för tillsyn är grundläggande för skyddet av enskilda med avseende på behandling av personuppgifter i enlighet med kraven i artikel 8.3 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Nationella myndigheter med behörighet avseende tillsynen av behandlingen av personuppgifter bör övervaka lagenligheten i personuppgifter som medlemsstaterna lämnar till Europol. Europeiska datatillsynsmannen bör övervaka lagenligheten i den databehandling som utförs av Europol, och utöva sina funktioner på ett fullständigt oberoende sätt. I detta avseende utgör mekanismen för föregående samråd en viktig skyddsåtgärd för nya typer av behandling. Detta bör inte gälla operativ verksamhet i specifika enskilda fall som projekt för operativa analyser, utan användning av nya it-system för behandling av personuppgifter och varje betydande ändring av dessa.

(51)Det är viktigt att säkerställa en skärpt och effektiv tillsyn av Europol och garantera att Europeiska datatill synsmannen kan använda sig av lämplig sakkunskap om dataskydd på brottsbekämpningsområdet när denne tar på sig ansvaret för tillsynen av dataskyddet vid Europol. Europeiska datatillsynsmannen och de nationella tillsyns myndigheterna bör samarbeta nära med varandra om specifika frågor som kräver nationellt deltagande och bör säkerställa enhetlig tillämpning av denna förordning inom hela unionen.

(52)För att underlätta samarbetet mellan Europeiska datatillsynsmannen och de nationella tillsynsmyndigheterna, men utan att det påverkar Europeiska datatillsynsmannens oberoende och dennes ansvar för tillsynen av dataskyddet vid Europol, bör de träffas regelbundet i samarbetsnämnden, som, i egenskap av rådgivande organ, bör utarbeta yttranden, riktlinjer, rekommendationer och bästa praxis om olika frågor som kräver nationellt deltagande.

(53)Eftersom Europol också behandlar personuppgifter som inte används i det operativa arbetet och som alltså inte är förknippade med brottsutredningar, till exempel personuppgifter om Europols personal, tjänsteleverantörer eller besökare, bör behandlingen av sådana uppgifter omfattas av förordning (EG) nr 45/2001.

(54)Europeiska datatillsynsmannen bör pröva och utreda klagomål som lämnas in av registrerade. Utredningen av ett klagomål bör, med förbehåll för eventuell domstolsprövning, ske i den utsträckning som är lämplig i det enskilda fallet. Den nationella tillsynsmyndigheten bör i rimlig tid informera den registrerade om hur arbetet med klagomålet fortskrider och vad resultatet blir.

(55)Varje enskild person bör ha rätt till rättsmedel mot beslut av Europeiska datatillsynsmannen som rör denne.

(56)Europol bör omfattas av allmänna bestämmelser om inom- och utomobligatoriskt ansvar som är tillämpliga på unionens institutioner, byråer och organ, med undantag för bestämmelser om ansvar för olaga databehandling.

(57)Det kan för den berörda personen vara oklart om skada till följd av olaga databehandling är en konsekvens av åtgärder som vidtagits av Europol eller av en medlemsstat. Europol och den medlemsstat där skadan uppkom bör därför vara solidariskt ansvariga.

(58)Samtidigt som man respekterar Europaparlamentets och de nationella parlamentens roll beträffande kontrollen av Europols verksamhet, är det nödvändigt att Europol är en fullt ansvarig och öppen inre organisation. I detta syfte bör, mot bakgrund av artikel 88 i EUF-fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, förfaranden fastställas för Europaparlamentets och de nationella parlamentens kontroll av Europols verksamhet. Sådana förfaranden bör omfattas av artikel 12 c i EU-fördraget och artikel 9 i protokoll nr 1, vari det fastställs att Europaparlamentet och de nationella parlamenten tillsammans ska bestämma hur ett effektivt och regelbundet interparlamentariskt samarbete ska organiseras och främjas inom unionen. De förfaranden som ska fastställas för kontroll av Europols verksamhet bör fastställas med vederbörlig hänsyn till behovet av att se till att Europaparlamentet och de nationella parlamenten kan delta på lika villkor samt behovet av konfidentialitet för operativa uppgifter. Det sätt på vilket de nationella parlamenten granskar sina regeringar i fråga om unionens verksamhet är dock en angelägenhet för varje medlemsstats särskilda konstitutionella organisation och praxis.

(59)Tjänsteföreskrifterna för tjänstemännen i Europeiska unionen (nedan kallade tjänsteföreskrifterna) och anställnings villkoren för övriga anställda i Europeiska unionen (nedan kallade anställningsvillkoren för övriga anställda) som fastställs i rådets förordning (EEG, Euratom, EKSG) nr 259/68 (1) bör gälla för Europols personal. Europol bör ha

(1) EGT L 56, 4.3.1968, s. 1.

153

Prop. 2016/17:139

Bilaga 6

24.5.2016		Europeiska unionens officiella tidning	L 135/61
	SV

rätt att anställa personal från medlemsstaternas behöriga myndigheter som tillfälligt anställda med begränsad anställningstid i syfte att bibehålla rotationsprincipen, eftersom sådan personals därpå följande återintegrering i de behöriga myndigheternas tjänst underlättar ett nära samarbete mellan Europol och medlemsstaternas behöriga myndigheter. Medlemsstaterna bör vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att tillfälligt anställd personal vid Europol efter sin tjänstgöring där kan återvända till de nationella offentliga förvaltningar som de tillhör.

(60)Med tanke på den karaktär Europols uppdrag har och den verkställande direktörens roll, bör det berörda utskottet i Europaparlamentet ha möjlighet att uppmana den verkställande direktören att inställa sig inför det före dennes utnämning, liksom inför varje förlängning av dennes förordnande. Den verkställande direktören bör även lägga fram årsrapporten för Europaparlamentet och rådet. Europaparlamentet och rådet bör dessutom ha möjlighet att uppmana den verkställande direktören att rapportera om hur dennes uppgifter har utförts.

(61)För att garantera Europols fullständiga oberoende och självständighet, bör det ha en egen budget, med inkomster som främst består av ett bidrag från unionens allmänna budget. Unionens budgetförfarande bör gälla för unionens bidrag och för alla andra anslag från Europeiska unionens allmänna budget. Revisionen av räkenskaperna bör göras av revisionsrätten.

(62)Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1271/2013 (1) bör tillämpas på Europol.

(63)Med tanke på deras särskilda rättsliga och administrativa befogenheter samt deras tekniska kompetens vid utförandet av gränsöverskridande informationsutbyte, verksamhet och utredningar, inbegripet i gemensamma utredningsgrupper, och vid tillhandahållandet av faciliteter för utbildning, bör medlemsstaternas behöriga myndigheter kunna få bidrag från Europol utan en ansökningsomgång i enlighet med artikel 190.1 d i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1268/2012 (2).

(64)Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 (3) bör tillämpas på Europol.

(65)Europol behandlar uppgifter som behöver särskilt skydd, eftersom de inbegriper känsliga icke-säkerhetsskydds klassificerade och säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter. Europol bör därför utarbeta regler om konfiden tialitet och behandling av sådana uppgifter. Reglerna för skydd av säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter bör överensstämma med rådets beslut 2013/488/EU (4).

(66)Tillämpningen av denna förordning bör regelbundet utvärderas.

(67)De nödvändiga bestämmelserna om lokaler för Europol i Haag, där det har sitt huvudkontor, och de särskilda regler som gäller hela Europols personal och deras familjemedlemmar bör fastställas i ett särskilt avtal om huvudkontor. Värdmedlemsstaten bör dessutom tillhandahålla de nödvändiga villkoren för en smidig drift av Europol, inklusive flerspråkig skolundervisning med europeisk inriktning samt lämpliga transportförbindelser, för att därigenom locka till sig personal av hög kvalitet från största möjliga geografiska område.

(68)Europol såsom den inrättas genom denna förordning ersätter och efterträder Europol såsom den inrättades genom beslut 2009/371/RIF. Det bör därför vara den rättsliga efterträdaren till alla dess avtal, inbegripet anställningsavtal, skulder och förvärvad egendom. De internationella avtal som har ingåtts av Europol såsom den inrättades genom beslut 2009/371/RIF och de avtal som ingåtts av Europol såsom den inrättades genom Europolkonventionen före den 1 januari 2010 bör fortsätta att gälla.

(1) Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1271/2013 av den 30 september 2013 med rambudgetförordning för de organ som avses

i artikel 208 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (EUT L 328, 7.12.2013, s. 42).

(2) Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1268/2012 av den 29 oktober 2012 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets

och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget (EUT L 362, 31.12.2012, s. 1). (3) Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av

Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG)

nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999 (EUT L 248, 18.9.2013, s. 1).

(4) Rådets beslut 2013/488/EU av den 23 september 2013 om säkerhetsbestämmelser för skydd av säkerhetsskyddsklassificerade EU- uppgifter (EUT L 274, 15.10.2013, s. 1).

154

Prop. 2016/17:139

Bilaga 6

L 135/62		Europeiska unionens officiella tidning	24.5.2016
	SV

(69)För att Europol på bästa sätt ska kunna fortsätta att utföra de uppgifter som utfördes av Europol såsom det inrättades genom beslut 2009/371/RIF bör övergångsåtgärder fastställas, särskilt med avseende på styrelsen, den verkställande direktören och personal anställd som lokalt anställda enligt ett avtal som ska gälla tills vidare ingått av Europol såsom det inrättades genom Europolkonventionen, vilken bör ges möjlighet till anställning som tillfälligt anställd eller kontraktsanställd personal i enlighet med anställningsvillkoren för övriga anställda.

(70)Rådets akt av den 3 december 1998 om Europols tjänsteföreskrifter (1) har upphävts genom artikel 63 i beslut 2009/371/RIF. Den bör dock fortfarande vara tillämplig på personal som anställts av Europol före ikraftträdandet av beslut 2009/371/RIF. Därför bör det i övergångsbestämmelser föreskrivas att avtal som har ingåtts i enlighet med dessa tjänsteföreskrifter ska fortsätta att regleras av dem.

(71)Eftersom målet för denna förordning, nämligen att inrätta en enhet med ansvar för brottsbekämpande samarbete på unionsnivå, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av åtgärdens omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidia ritetsprincipen i artikel 5 i EU-fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(72)I enlighet med artiklarna 3 och 4a.1 i protokoll nr 21 om Förenade kungarikets och Irlands ställning med avseende på området med frihet, säkerhet och rättvisa, fogat till EU-fördraget och EUF-fördraget, har Irland meddelat att det önskar delta i antagandet och tillämpningen av denna förordning.

(73)I enlighet med artiklarna 1 och 2 och artikel 4a.1 i protokoll nr 21 om Förenade kungarikets och Irlands ställning med avseende på området med frihet, säkerhet och rättvisa, fogat till EU-fördraget och EUF-fördraget, och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 4 i det protokollet, deltar Förenade kungariket inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig på Förenade kungariket.

(74)I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 22 om Danmarks ställning, fogat till EU-fördraget och EUF- fördraget, deltar Danmark inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig på Danmark.

(75)Europeiska datatillsynsmannen har hörts och avgav ett yttrande den 31 maj 2013.

(76)Denna förordning respekterar de grundläggande rättigheter och iakttar de principer som särskilt erkänns i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, i synnerhet rätten till skydd av personuppgifter och rätten till privatliv, vilka skyddas genom artiklarna 8 och 7 i stadgan och artikel 16 i EUF-fördraget.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER, MÅL OCH UPPGIFTER FÖR EUROPOL

Artikel 1

Inrättande av Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning

1.Härmed inrättas Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol) i syfte att stödja samarbete mellan brottsbekämpande myndigheter i unionen.

2.Europol, såsom den inrättas genom denna förordning, ska ersätta och efterträda Europol såsom den inrättades genom beslut 2009/371/RIF.

(1) Rådets akt av den 3 december 1998 om antagande av tjänsteföreskrifter för anställda vid Europol (EGT C 26, 30.1.1999, s. 23).

155

Prop. 2016/17:139

Bilaga 6

24.5.2016		Europeiska unionens officiella tidning	L 135/63
	SV

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning gäller följande definitioner:

a)medlemsstaternas behöriga myndigheter: polismyndigheter och andra brottsbekämpande organ i medlemsstaterna som enligt nationell rätt är ansvariga för att förebygga och bekämpa brott. Behöriga myndigheter ska även omfatta andra myndigheter i medlemsstaterna som enligt nationell rätt är ansvariga för att förebygga och bekämpa brott som omfattas av Europols behörighet.

b)strategisk analys: metoder och tekniker genom vilka information samlas in, lagras, behandlas och bedöms i syfte att understödja och utveckla en kriminalpolitik som bidrar till effektivt och ändamålsenligt förebyggande och bekämpande av brott.

c)operativ analys: metoder och tekniker genom vilka information samlas in, lagras, behandlas och bedöms i syfte att understödja brottsutredningar.

d)unionsorgan: institutioner, organ, uppdrag, kontor och byråer som har inrättats genom, eller på grundval av, EU- fördraget och EUF-fördraget.

e)internationell organisation: en organisation och dess underställda organ som lyder under internationell rätt eller annat organ som har inrättats genom, eller på grundval av, en överenskommelse mellan två eller flera länder.

f)privata parter: enheter och organ som har inrättats enligt en medlemsstats eller ett tredjelands rätt, i synnerhet bolag och företag, näringslivsorganisationer, ideella organisationer och andra juridiska personer som inte omfattas av led e.

g)privatpersoner: fysiska personer.

h)personuppgifter: upplysning som avser den registrerade.

i)den registrerade: en identifierad eller identifierbar fysisk person, där en identifierbar person är en person som kan identifieras, direkt eller indirekt, särskilt genom hänvisning till en identifierare som namn, identifikationsnummer, lokaliseringsuppgift eller onlineidentifikator, eller till en eller flera faktorer som är specifika för den personens fysiska, fysiologiska, genetiska, psykiska, ekonomiska, kulturella eller sociala identitet.

j)genetiska uppgifter: personuppgifter som rör genetiska kännetecken för en enskild person som är nedärvda eller har förvärvats, vilka ger unik information om den enskilda personens fysiologi eller hälsa och som särskilt erhålls genom analys av ett biologiskt prov från personen i fråga.

k)behandling: en åtgärd, eller serie av åtgärder, som vidtas med personuppgifter, eller uppsamlingar av personuppgifter, oberoende av om de utförs automatiserat eller ej, till exempel insamling, registrering, organisering, strukturering, lagring, bearbetning eller ändring, hämtning, läsning, användning, utlämning genom överföring, spridning eller annat tillhandahållande av uppgifter, sammanställning eller samkörning, begränsning, utplåning eller förstöring.

l)mottagare: en fysisk eller juridisk person, offentlig myndighet, byrå eller annat organ till vilket uppgifterna lämnas ut, vare sig det är en tredje part eller ej.

m)överföring av personuppgifter: överlämnande av personuppgifter, som aktivt ställs till förfogande mellan ett begränsat antal fastställda parter, med avsändarens vetskap om eller avsikt att ge mottagaren åtkomst till personuppgifter.

n)personuppgiftsincident: en säkerhetsincident som leder till förstöring, förlust eller ändringar genom olyckshändelse eller olagliga handlingar eller till obehörigt röjande av eller obehörig åtkomst till de personuppgifter som överförts, lagrats eller på annat sätt behandlats.

156

Prop. 2016/17:139

Bilaga 6

L 135/64		Europeiska unionens officiella tidning	24.5.2016
	SV

o)den registrerades samtycke: en frivillig, uttrycklig, informerad och entydig viljeyttring genom vilken den registrerade, antingen genom ett uttalande eller en tydlig bekräftelse, samtycker till behandling av uppgifter som rör denne.

p)administrativa personuppgifter: andra personuppgifter som behandlas av Europol än de som behandlas för att uppfylla de mål som fastställs i artikel 3.

Artikel 3

Mål

1.Europol ska stödja och stärka medlemsstaternas behöriga myndigheters insatser och ömsesidiga samarbete för att förebygga och bekämpa allvarlig brottslighet som berör två eller flera medlemsstater, terrorism och former av brottslighet som påverkar ett gemensamt intresse som omfattas av unionens politik, som anges i bilaga I.

2.Utöver vad som anges i punkt 1 ska Europols mål även omfatta brott som hör samman med sådan brottslighet. Följande ska anses höra samman med sådan brottslighet:

a)Brott som begås för att anskaffa medel till att utföra gärningar som omfattas av Europols behörighet.

b)Brott som begås för att underlätta eller utföra gärningar som omfattas av Europols behörighet.

c)Brott som begås för att personer som begår gärningar som omfattas av Europols behörighet ska undgå lagföring och straff.

Artikel 4

Uppgifter

1.Europol ska utföra följande uppgifter för att uppnå målen i artikel 3:

a)Samla in, lagra, behandla, analysera och utbyta information, inbegripet kriminalunderrättelser.

b)Utan dröjsmål, via de nationella enheter som har inrättats eller utsetts enligt artikel 7.2, underrätta medlemsstaterna om eventuella uppgifter om och samband mellan brott som berör dem.

c)Samordna, organisera och genomföra utredningar och operativa insatser för att stödja och stärka insatser från medlemsstaternas behöriga myndigheter, som utförs

i)tillsammans med medlemsstaternas behöriga myndigheter, eller

ii)inom ramen för gemensamma utredningsgrupper, i enlighet med artikel 5 och, i förekommande fall, i samverkan med Eurojust.

d)Delta i gemensamma utredningsgrupper samt föreslå att de inrättas i enlighet med artikel 5.

e)Förse medlemsstaterna med information och analytiskt stöd i samband med större internationella händelser.

f)Utarbeta hotbildsbedömningar, strategiska och operativa analyser samt allmänna lägesrapporter.

157

Prop. 2016/17:139

Bilaga 6

24.5.2016		Europeiska unionens officiella tidning	L 135/65
	SV

g)Utveckla, sprida och främja specialkunskaper om brottsförebyggande metoder, undersökningsförfaranden, tekniska och forensiska metoder samt ge råd till medlemsstaterna.

h)Stödja medlemsstaternas gränsöverskridande informationsutbyte, verksamhet och utredningar samt gemensamma utredningsgrupper, inbegripet genom att tillhandahålla operativt, tekniskt och ekonomiskt stöd.

i)Tillhandahålla specialiserad utbildning och bistå medlemsstaterna med att anordna utbildning, inbegripet tillhanda hållande av ekonomiskt stöd, inom ramen för sina mål och i överensstämmelse med sina personal- och budgetresurser i samordning med Europeiska unionens byrå för utbildning av tjänstemän inom brottsbekämpning (Cepol).

j)Samarbeta med de unionsorgan som har inrättats i enlighet med avdelning V i EUF-fördraget och med Olaf, i synnerhet genom informationsutbyte och genom att förse dem med analytiskt stöd på områden som omfattas av deras behörighet.

k)Förse EU:s krishanteringsstrukturer och krishanteringsuppdrag enligt EU-fördraget med information och stöd inom ramen för Europols mål enligt artikel 3.

l)Utveckla unionscentrum med specialkunskap för att bekämpa vissa typer av brott som omfattas av Europols mål, särskilt det europeiska it-brottscentrumet.

m)Stödja medlemsstaternas insatser för att förebygga och bekämpa de former av brottslighet som anges i bilaga I, vilka underlättas, främjas eller begås med hjälp av internet, inbegripet att i samarbete med medlemsstaterna anmäla internetinnehåll genom vilket sådana former av brottslighet underlättas, främjas eller begås till de berörda internett jänsteleverantörerna för att dessa frivilligt ska överväga om det anmälda internetinnehåll är förenligt med deras egna villkor.

2.Europol ska tillhandahålla strategiska analyser och hotbildsbedömningar för att bistå rådet och kommissionen vid fastställandet av unionens strategiska och operativa prioriteringar för brottsbekämpning. Europol ska också bidra till det operativa genomförandet av dessa prioriteringar.

3.Europol ska tillhandahålla strategiska analyser och hotbildsbedömningar för att bidra till en effektiv och rationell användning av tillgängliga resurser på nationell nivå och unionsnivå för operativ verksamhet och stöd till sådan verksamhet.

4.Europol ska fungera som centralbyrå för bekämpande av förfalskning av euron i enlighet med rådets beslut 2005/511/RIF (1). Europol ska också främja samordning av åtgärder som genomförs av medlemsstaternas behöriga myndigheter eller inom ramen för gemensamma utredningsgrupper för att bekämpa förfalskning av euron, i tillämpliga fall i samverkan med unionsorgan och myndigheter i tredjeland.

5.Europol får inte vidta tvångsåtgärder vid fullgörandet av sina uppgifter.

KAPITEL II

SAMARBETE MELLAN MEDLEMSSTATER OCH EUROPOL

Artikel 5

Deltagande i gemensamma utredningsgrupper

1. Europolpersonal får delta i den verksamhet som bedrivs av gemensamma utredningsgrupper som utreder brott som omfattas av Europols mål. Avtalet om inrättande av en gemensam utredningsgrupp ska fastställa villkoren för Europolpersonalens deltagande i gruppen, och ska inkludera information om reglerna om ansvar.

(1) Rådets beslut 2005/511/RIF av den 12 juli 2005 om skydd av euron mot förfalskning genom att Europol utses till centralbyrå för bekämpande av förfalskning av euron (EUT L 185, 16.7.2005, s. 35).

158

Prop. 2016/17:139

Bilaga 6

L 135/66		Europeiska unionens officiella tidning	24.5.2016
	SV

2.Europolpersonal får, inom de gränser som fastställs i lagstiftningen i de medlemsstater där en gemensam utredningsgrupp är verksam, delta i all verksamhet och allt informationsutbyte med alla medlemmar i den gemensamma utredningsgruppen.

3.Europolpersonal som deltar i en gemensam utredningsgrupp får, i enlighet med denna förordning, förse alla medlemmar i gruppen med nödvändiga uppgifter som behandlas av Europol för de ändamål som fastställs i artikel 18.2. Europol ska samtidigt informera de nationella enheterna i de medlemsstater som är företrädda i gruppen samt de nationella enheterna i de medlemsstater som tillhandahöll uppgifterna.

4.Uppgifter som Europolpersonal erhåller när de ingår i en gemensam utredningsgrupp får, med samtycke från och under ansvar av den medlemsstat som lämnade uppgifterna, behandlas av Europol för de ändamål som fastställs i artikel 18.2, på de villkor som anges i denna förordning.

5.Om Europol har skäl att anta att inrättandet av en gemensam utredningsgrupp skulle ge en utredning ett mervärde, får den föreslå de berörda medlemsstaterna detta och vidta åtgärder för att bistå dem med inrättandet av en gemensam utredningsgrupp.

Artikel 6

Framställan från Europol om inledande av en brottsutredning

1.I särskilda fall, där Europol anser att en utredning av ett brott som omfattas av dess mål bör inledas, ska Europol, via de nationella enheterna, göra en framställan om att de berörda medlemsstaternas behöriga myndigheter inleder, genomför eller samordnar en sådan brottsutredning.

2.De nationella enheterna ska utan dröjsmål informera Europol om det beslut som fattas av medlemsstaternas behöriga myndigheter avseende en eventuell framställan i enlighet med punkt 1.

3.Om de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna beslutar att inte tillmötesgå en framställan från Europol enligt punkt 1, ska de utan onödigt dröjsmål, helst inom en månad efter mottagandet av framställan, informera Europol om skälen till sitt beslut. Skälen kan emellertid hållas inne, om utlämnande av dem skulle

a)strida mot medlemsstatens grundläggande säkerhetsintressen, eller

b)äventyra en positiv utgång av en pågående utredning eller en enskild persons säkerhet.

4.Europol ska omedelbart informera Eurojust om en eventuell begäran i enlighet med punkt 1 och om ett eventuellt beslut som en behörig myndighet i en medlemsstat fattar i enlighet med punkt 2.

Artikel 7

Nationella Europolenheter

1.Medlemsstaterna och Europol ska samarbeta med varandra i fullgörandet av sina respektive uppgifter enligt denna förordning.

2.Varje medlemsstat ska inrätta eller utse en nationell enhet, som ska fungera som sambandsorgan mellan Europol och de behöriga myndigheterna i medlemsstaten. Varje medlemsstat ska utse en tjänsteman till chef för sin nationella enhet.

159

Prop. 2016/17:139

Bilaga 6

24.5.2016		Europeiska unionens officiella tidning	L 135/67
	SV

3.Varje medlemsstat ska säkerställa att dess nationella enhet är behörig enligt nationell rätt att fullgöra de uppgifter som anförtros de nationella enheterna i denna förordning, och i synnerhet att den har åtkomst till nationella brottsbe kämpningsuppgifter och andra relevanta uppgifter som är nödvändiga för samarbetet med Europol.

4.Varje medlemsstat ska fastställa sin nationella enhets organisation och personalstyrka i enlighet med sin nationella

rätt.

5.I enlighet med punkt 2 ska den nationella enheten fungera som sambandsorgan mellan Europol och medlemsstaternas behöriga myndigheter. På villkor som fastställs av medlemsstaterna, inbegripet tidigare kontakt med den nationella enheten, får medlemsstaterna dock tillåta direktkontakt mellan sina behöriga myndigheter och Europol. Den nationella enheten ska samtidigt från Europol erhålla eventuell information som har utbytts under direktkontakter mellan Europol och de behöriga myndigheterna, om inte den nationella enheten anger att den inte behöver erhålla sådan information.

6.Varje medlemsstat ska via sin nationella enhet eller, med förbehåll för punkt 5, en behörig myndighet, i synnerhet

a)tillhandahålla Europol den information som är nödvändig för att den ska kunna uppfylla sina mål, inbegripet uppgifter om de former av brottslighet vars förebyggande eller bekämpande prioriteras av unionen,

b)säkerställa effektiv kommunikation och effektivt samarbete mellan alla berörda behöriga myndigheter och Europol,

c)öka medvetenheten om Europols verksamhet,

d)i enlighet med artikel 38.5 a säkerställa att nationell rätt efterlevs vid tillhandahållande av information till Europol.

7.Utan att det påverkar medlemsstaternas fullgörande av sitt ansvar att upprätthålla lag och ordning och skydda den inre säkerheten ska medlemsstaterna inte vara skyldiga att i ett konkret fall tillhandahålla information i enlighet med punkt 6 a, om det skulle

a)strida mot den berörda medlemsstatens grundläggande säkerhetsintressen,

b)äventyra en positiv utgång av en pågående utredning eller en enskild persons säkerhet, eller

c)medföra att uppgifter som sätts i samband med organisationer eller särskild underrättelseverksamhet inom området för nationell säkerhet lämnas ut.

Medlemsstaterna ska dock tillhandahålla information så snart den upphör att omfattas av första stycket led a, b eller c.

8.Medlemsstaterna ska se till att de finansunderrättelseenheter som har inrättats i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG (1) tillåts samarbeta med Europol via respektive nationella enheter när det gäller analyser inom ramen för deras uppdrag och behörighet.

9.Cheferna för de nationella enheterna ska sammanträda regelbundet, i synnerhet för att diskutera och lösa problem som uppstår inom ramen för deras operativa samarbete med Europol.

10.De nationella enheternas kostnader för förbindelser med Europol ska bäras av medlemsstaterna och, med undantag för anslutningskostnader, inte debiteras Europol.

11.Europol ska utarbeta en årsrapport om den information som tillhandahålls av varje medlemsstat enligt punkt 6 a på grundval av de av styrelsen fastställda kvantitativa och kvalitativa utvärderingskriterierna. Årsrapporten ska skickas till Europaparlamentet, rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism (EUT L 309, 25.11.2005, s. 15).

160

Prop. 2016/17:139

Bilaga 6

L 135/68		Europeiska unionens officiella tidning	24.5.2016
	SV

Artikel 8

Sambandsmän

1.Varje nationell enhet ska utse minst en sambandsman som ska vara knuten till Europol. Om inte annat anges i föreliggande förordning, ska sambandsmännen vara underkastade nationell rätt i den medlemsstat som de utsetts av.

2.Sambandsmännen ska utgöra nationella sambandskontor vid Europol och ska av sina nationella enheter ges i uppdrag att företräda dessas intressen inom Europol i enlighet med nationell rätt i den medlemsstat som de utsetts av och de bestämmelser som gäller för Europols förvaltning.

3.Sambandsmännen ska delta i utbytet av information mellan Europol och respektive medlemsstater.

4.Sambandsmännen ska, i enlighet med sin nationella rätt, delta i utbytet av information mellan respektive medlemsstater och sambandsmännen från andra medlemsstater, tredjeländer och internationella organisationer. Europols infrastruktur kan i enlighet med nationell rätt utnyttjas till sådana bilaterala utbyten även för att täcka brott som inte omfattas av Europols mål. Allt sådant informationsutbyte ska ske i enlighet med tillämplig unionsrätt och nationell rätt.

5.Styrelsen ska fastställa sambandsmännens rättigheter och skyldigheter gentemot Europol. Sambandsmännen ska åtnjuta de privilegier och den immunitet som är nödvändiga för att de ska kunna fullgöra sina arbetsuppgifter i enlighet med artikel 63.2.

6.Europol ska säkerställa att sambandsmännen har fullständig information om, och är delaktiga i, all Europols verksamhet, i den mån det är nödvändigt för att de ska kunna fullgöra sina arbetsuppgifter.

7.Europol ska täcka kostnaderna för att förse medlemsstater med erforderliga lokaler i Europols byggnad och ge tillräckligt stöd för att sambandsmännen ska kunna fullgöra sina arbetsuppgifter. Alla andra kostnader som uppstår i samband med utnämningen av sambandsmän ska bäras av den medlemsstat som de utses av, inbegripet kostnaderna för sambandsmännens utrustning, om inte Europaparlamentet och rådet på rekommendation av styrelsen beslutar annorlunda.

KAPITEL III

ORGANISATIONEN AV EUROPOL

Artikel 9

Europols lednings- och förvaltningsstruktur

Europols lednings- och förvaltningsstruktur ska omfatta följande:

a)En styrelse.

b)En verkställande direktör.

c)Vid behov andra rådgivande organ som inrättas av styrelsen i enlighet med artikel 11.1 s.

161

Prop. 2016/17:139

Bilaga 6

24.5.2016		Europeiska unionens officiella tidning	L 135/69
	SV

AVSNITT 1

Styrelse

Artikel 10

Styrelsens sammansättning

1.Styrelsen ska bestå av en företrädare för varje medlemsstat och en företrädare för kommissionen. Varje företrädare ska ha rösträtt.

2.Styrelseledamöterna ska utses med beaktande av deras kunskaper om samarbete inom området för brottsbe kämpning.

3.Varje styrelseledamot ska ha en suppleant, som ska utses med beaktande av kriteriet i punkt 2. Suppleanten ska företräda ledamoten i den senares frånvaro.

Hänsyn ska även tas till principen om jämn könsfördelning i styrelsen.

4. Ledamöternas och suppleanternas mandatperiod ska vara fyra år, utan att det påverkar medlemsstaternas och kommissionens rätt att avsluta sina respektive ledamöters och suppleanters mandat. Denna period får förlängas.

Artikel 11

Styrelsens funktioner

1.Styrelsen ska

a)varje år, med två tredjedelars majoritet av sina ledamöter och i enlighet med artikel 12, anta ett dokument som innehåller Europols fleråriga programplanering och dess årliga arbetsprogram för följande år,

b)med två tredjedelars majoritet av sina ledamöter anta Europols årliga budget och fullgöra andra uppgifter som avser Europols budget i enlighet med kapitel X,

c)anta en konsoliderad årlig verksamhetsrapport om Europols verksamhet och senast den 1 juli följande år sända den till Europaparlamentet, rådet, kommissionen, revisionsrätten och de nationella parlamenten; den konsoliderade årliga verksamhetsrapporten ska offentliggöras,

d)anta de finansiella bestämmelser som ska tillämpas på Europol i enlighet med artikel 61,

e)anta en intern strategi för bedrägeribekämpning, som står i proportion till risken för bedrägerier, och tar hänsyn till kostnaderna för och fördelarna med de åtgärder som ska genomföras,

f)anta regler för att förebygga och hantera intressekonflikter med avseende på ledamöterna, inbegripet med avseende på deras intresseförklaringar,

g)i enlighet med punkt 2, med avseende på Europols personal, utöva de befogenheter som i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän tilldelas tillsättningsmyndigheten och i anställningsvillkoren för övriga anställda tilldelas den myndighet som är behörig att sluta anställningsavtal för övriga anställda (nedan kallade tillsättningsbefogenheter),

h)anta lämpliga genomförandebestämmelser för att ge verkan åt tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren för övriga anställda i enlighet med artikel 110 i tjänsteföreskrifterna,

162

Prop. 2016/17:139

Bilaga 6

L 135/70		Europeiska unionens officiella tidning	24.5.2016
	SV

i)anta interna regler för förfarandet för att utse den verkställande direktören, inklusive regler för urvalskommitténs sammansättning som säkerställer dess oberoende och opartiskhet,

j)för rådet lägga fram en slutlista över kandidater till posterna som verkställande direktör och vice verkställande direktörer samt, vid behov, föreslå rådet att deras mandatperiod förlängs eller att de avsätts från posten i enlighet med artiklarna 54 och 55,

k)fastställa resultatindikatorer och övervaka den verkställande direktörens arbete, inklusive genomförandet av styrelsebeslut,

l)utse ett dataskyddsombud som ska vara funktionellt oberoende vid utförandet av sina arbetsuppgifter,

m)utse en räkenskapsförare, som ska omfattas av tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren för övriga anställda och vara funktionellt oberoende vid fullgörandet av sina arbetsuppgifter,

n)vid behov inrätta en internrevisionsinstans,

o)säkerställa lämplig uppföljning av resultat och rekommendationer som härrör från de interna eller externa revisions rapporterna och utvärderingarna samt från utredningar som utförs av Olaf och Europeiska datatillsynsmannen,

p)fastställa utvärderingskriterierna för årsrapporten i enlighet med artikel 7.11,

q)efter att ha hört Europeiska datatillsynsmannen anta riktlinjer som närmare anger förfarandena för Europols behandling av information enligt artikel 18,

r)besluta om ingåendet av arbets- och administrativa arrangemang i enlighet med artiklarna 23.4 respektive 25.1,

s)med beaktande av både verksamhetsrelaterade och finansiella krav, på förslag av den verkställande direktören, besluta om inrättande av Europols interna strukturer, inbegripet de unionscentrum med specialkunskap som avses i artikel 4.1 l,

t)anta sin arbetsordning, inbegripet bestämmelser om sekretariatets uppgifter och funktion,

u)vid behov, anta övriga interna regler.

2.Styrelsen får, om den anser det vara nödvändigt för utförandet av Europols uppgifter, föreslå rådet att det uppmärksammar kommissionen på behovet av ett beslut om adekvat skyddsnivå enligt artikel 25.1 a eller av en rekommendation till ett beslut om bemyndigande att inleda förhandlingar i syfte att ingå en internationell överenskommelse enligt artikel 25.1 b.

3.Styrelsen ska i enlighet med artikel 110 i tjänsteföreskrifterna anta ett beslut grundat på artikel 2.1 i tjänsteföre skrifterna och artikel 6 i anställningsvillkoren för övriga anställda om att till den verkställande direktören delegera relevant befogenhet att sluta anställningsavtal och fastställa på vilka villkor sådan delegering av befogenheter får dras in. Den verkställande direktören ska vara bemyndigad att vidaredelegera dessa befogenheter.

Om särskilda omständigheter så kräver, får styrelsen genom beslut tillfälligt dra in delegeringen av befogenhet som tillsättningsmyndighet till den verkställande direktören och en eventuell vidaredelegering av dessa befogenheter och själv utöva dessa befogenheter eller delegera dem till en av sina ledamöter eller en annan anställd än den verkställande direktören.

Artikel 12

Flerårig programplanering och årliga arbetsprogram

1. Styrelsen ska senast den 30 november varje år, på grundval av ett förslag som läggs fram av den verkställande direktören, anta ett dokument som innehåller Europols fleråriga programplanering och årliga arbetsprogram, med beaktande av synpunkter från kommissionen, och när det gäller den fleråriga programplaneringen, efter samråd med den gemensamma parlamentariska kontrollgruppen. Styrelsen ska vidarebefordra dokumentet till Europaparlamentet, rådet, kommissionen och den gemensamma parlamentariska kontrollgruppen.

163

Prop. 2016/17:139

Bilaga 6

24.5.2016		Europeiska unionens officiella tidning	L 135/71
	SV

2. Den fleråriga programplaneringen ska fastställa den övergripande strategiska programplaneringen, inbegripet målen, förväntade resultat och resultatindikatorer. Den ska också fastställa resursplaneringen, inbegripet den flerårig budgeten och personal. Den ska innefatta strategin för förbindelser med tredjeland eller internationella organisationer.

Den fleråriga programplaneringen ska genomföras med hjälp av årliga arbetsprogram och ska vid behov uppdateras för att följa upp resultaten från såväl interna som externa utvärderingar. Slutsatserna av utvärderingarna ska när det är lämpligt också avspeglas i det årliga arbetsprogrammet för följande år.

3.Det årliga arbetsprogrammet ska omfatta detaljerade mål, förväntade resultat och resultatindikatorer. Programmet ska också innehålla en beskrivning av de åtgärder som ska finansieras och en indikation på de ekonomiska resurser och den personal som har anslagits för varje åtgärd, i enlighet med principerna om verksamhetsbaserad budgetering och förvaltning. Det årliga arbetsprogrammet ska överensstämma med den fleråriga programplaneringen. Det ska tydligt framgå vilka uppgifter som har lagts till, ändrats eller strukits jämfört med föregående budgetår.

4.Styrelsen ska ändra det antagna årliga arbetsprogrammet om Europol får någon ny uppgift efter det att ett årligt arbetsprogram har antagits.

5.Varje betydande ändring av det årliga arbetsprogrammet ska antas enligt samma förfarande som det som tillämpas vid antagandet av det ursprungliga årliga arbetsprogrammet. Styrelsen får till den verkställande direktören delegera befogenheten att göra icke-väsentliga ändringar i det årliga arbetsprogrammet.

Artikel 13

Styrelsens ordförande och vice ordförande

1.Styrelsen ska välja en ordförande och en vice ordförande inom den grupp av tre medlemsstater som gemensamt har utarbetat rådets 18-månadersprogram. De ska inneha sina befattningar under den period på 18 månader som motsvarar rådets program. Om ordförandens eller vice ordförandens uppdrag som styrelseledamot emellertid upphör någon gång under deras mandatperiod som ordförande eller vice ordförande, upphör deras mandatperiod automatiskt vid samma tidpunkt.

2.Ordföranden och vice ordföranden ska väljas med två tredjedelars majoritet av ledamöterna i styrelsen.

3.Vid ordförandens förhinder ska denne automatiskt ersättas av vice ordföranden.

Artikel 14

Styrelsemöten

1.Ordföranden ska sammankalla styrelsens möten.

2.Den verkställande direktören ska delta i styrelsens möten.

3.Styrelsen ska hålla minst två ordinarie möten per år. Dessutom ska styrelsen sammanträda på ordförandens initiativ eller på begäran av kommissionen eller av minst en tredjedel av dess ledamöter.

4.Styrelsen får bjuda in personer vilkas åsikter kan vara av betydelse vid diskussionen att delta i mötena, inklusive, när det är lämpligt, en företrädare för den gemensamma parlamentariska kontrollgruppen, som observatörer utan rösträtt.

164

Prop. 2016/17:139

Bilaga 6

L 135/72		Europeiska unionens officiella tidning	24.5.2016
	SV

5.Styrelseledamöterna och deras suppleanter får, med förbehåll för styrelsens arbetsordning, låta sig biträdas av rådgivare eller experter vid mötena.

6.Europol ska bistå styrelsen med ett sekretariat.

Artikel 15

Omröstningsbestämmelser för styrelsen

1.Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 11.1 a och b, 13.2, 50.2, 54.8 och 64 ska styrelsen fatta beslut med en majoritet av sina ledamöter.

2.Varje ledamot ska ha en röst. Om en ledamot med rösträtt är frånvarande, ska suppleanten ha rätt att utöva ledamotens rösträtt.

3.Den verkställande direktören får inte delta i omröstningen.

4.Närmare bestämmelser om röstningsförfaranden ska fastställas i styrelsens arbetsordning, i synnerhet de villkor på vilka en ledamot får agera på en annan ledamots vägnar samt vid behov eventuella krav på beslutförhet.

AVSNITT 2

Den verkställande direktören

Artikel 16

Den verkställande direktörens ansvar

1.Den verkställande direktören ska leda Europol. Han eller hon är ansvarig inför styrelsen.

2.Utan att det påverkar kommissionens eller styrelsens befogenheter ska den verkställande direktören vara oberoende vid sin tjänsteutövning och får varken begära eller ta emot instruktioner från någon regering eller något annat organ.

3.Rådet får uppmana den verkställande direktören att rapportera om resultatet av sitt arbete.

4.Den verkställande direktören ska vara den rättsliga företrädaren för Europol.

5.Den verkställande direktören ska ansvara för genomförandet av de uppgifter som tilldelas Europol genom denna förordning, i synnerhet för följande:

a)Den löpande administrationen av Europol.

b)Lägga fram förslag för styrelsen om Europols interna strukturer.

c)Verkställa de beslut som antas av styrelsen.

d)Utarbeta förslag till den fleråriga programplaneringen och de årliga arbetsprogrammen och översända dem till styrelsen, efter att ha hört kommissionen.

165

Prop. 2016/17:139

Bilaga 6

24.5.2016		Europeiska unionens officiella tidning	L 135/73
	SV

e)Genomföra den fleråriga programplaneringen och de årliga arbetsprogrammen samt rapportera till styrelsen om hur de genomförts.

f)Utarbeta lämpliga förslag till genomförandebestämmelser för att ge verkan åt tjänsteföreskrifterna och anställnings villkoren för övriga anställda i enlighet med artikel 110 i tjänsteföreskrifterna.

g)Utarbeta utkast till den konsoliderade årliga rapporten om Europols verksamhet samt lägga fram den för styrelsen för antagande.

h)Utarbeta en handlingsplan på grundval av slutsatserna i interna eller externa revisionsrapporter och utvärderingar samt utredningsrapporter och rekommendationer från utredningar utförda av Olaf och Europeiska datatill synsmannen samt rapportera till kommissionen två gånger om året och till styrelsen med regelbundna mellanrum.

i)Skydda unionens ekonomiska intressen genom åtgärder för att förebygga bedrägeri, korruption och annan olaglig verksamhet, utan att detta påverkar Olafs behörighet att inleda undersökningar, genom effektiva kontroller och om oriktigheter upptäcks genom att återkräva felaktigt utbetalda belopp och, vid behov, genom effektiva, proportionella och avskräckande administrativa och ekonomiska sanktioner.

j)Utarbeta ett utkast till en intern bedrägeribekämpningsstrategi för Europol och lägga fram den för styrelsen för antagande.

k)Utarbeta utkast till interna regler för att förebygga och hantera intressekonflikter med avseende på ledamöterna i styrelsen och lägga fram dessa utkast för styrelsen för antagande.

l)Utarbeta ett utkast till de finansiella bestämmelser som ska tillämpas på Europol.

m)Utarbeta Europols förslag till yttrande om förväntade inkomster och utgifter och genomförande av dess budget.

n)Bistå styrelsens ordförande vid förberedelserna av styrelsemöten.

o)Regelbundet underrätta styrelsen om genomförandet av unionens strategiska och operativa prioriteringar i kampen mot brottslighet.

p)Fullgöra andra uppgifter enligt denna förordning.

KAPITEL IV

BEHANDLING AV UPPGIFTER

Artikel 17

Källor

1.Europol får endast behandla uppgifter som har erhållits från

a)medlemsstaterna i enlighet med deras nationella rätt och artikel 7,

b)unionsorgan, tredjeland och internationella organisationer i enlighet med kapitel V,

c)privata parter och privatpersoner i enlighet med kapitel V.

2.Europol får hämta och behandla uppgifter, inbegripet personuppgifter, direkt från allmänt tillgängliga källor, inbegripet från internet och offentliga uppgifter.

3.I den mån Europol enligt unionens, internationella eller nationella rättsliga instrument har rätt till datoriserad åtkomst till uppgifter från unionens, internationella eller nationella informationssystem, får Europol via dessa kanaler samla in och behandla uppgifter, inbegripet personuppgifter, om det är nödvändigt för fullgörandet av dess arbetsuppgifter. De tillämpliga bestämmelserna i dessa unionens, internationella eller nationella rättsliga instrument ska reglera Europols åtkomst till, och användning av, dessa uppgifter i den mån de innehåller striktare regler för åtkomst och användning än de som föreskrivs i denna förordning. Åtkomsten till sådana informationssystem ska endast beviljas vederbörligen bemyndigad personal vid Europol och endast i den mån detta är nödvändigt för, och står i proportion till, deras arbetsuppgifter.

166

Prop. 2016/17:139

Bilaga 6

L 135/74		Europeiska unionens officiella tidning	24.5.2016
	SV

Artikel 18

Syftet med behandlingen av uppgifter

1.I den mån det är nödvändigt för att uppnå målen i artikel 3 får Europol behandla information, inbegripet personuppgifter.

2.Personuppgifter får endast behandlas i följande syften:

a)Samkörning som syftar till att kartlägga kopplingar eller andra relevanta samband mellan uppgifter som rör

i)personer som misstänks för att ha begått eller varit delaktiga i ett brott som omfattas av Europols behörighet eller som har dömts för ett sådant brott,

ii)personer avseende vilka det finns faktiska indikationer på, eller rimliga skäl att anta, att de kommer att begå brott som omfattas av Europols behörighet.

b)Analyser av strategisk eller tematisk karaktär.

c)Operativa analyser.

d)Underlättande av informationsutbyte mellan medlemsstater, Europol, andra unionsorgan, tredjeländer och internationella organisationer.

3.Behandling för operativa analyser som avses i punkt 2 c ska genomföras i form av projekt för operativa analyser för vilka följande särskilda skyddsåtgärder ska tillämpas:

a)För varje projekt för operativa analyser ska den verkställande direktören fastställa det särskilda syftet, kategorier av personuppgifter och av registrerade, deltagare, hur länge uppgifterna får lagras och villkoren för åtkomst, överföring och användning av de berörda uppgifterna, och ska informera styrelsen och Europeiska datatillsynsmannen.

b)Personuppgifter får endast samlas in och behandlas för det angivna projektet för operativa analyser. Om det framkommer att personuppgifter kan vara relevanta för ett annat projekt för operativa analyser, ska fortsatt behandling av dessa personuppgifter vara tillåten endast i den mån den fortsatta behandlingen är nödvändig och proportionell och personuppgifterna är förenliga med de bestämmelser i led a som är tillämpliga på det andra analysprojektet.

c)Endast bemyndigad personal kan få tillgång till och behandla uppgifter avseende det berörda projektet.

4.Den behandling som avses i punkterna 2 och 3 ska ske i överensstämmelse med de skyddsåtgärder för uppgifter som föreskrivs i denna förordning. Europol ska dokumentera denna behandling på vederbörligt sätt. Dokumentationen ska på begäran ställas till förfogande för dataskyddsombudet och Europeiska datatillsynsmannen för kontroll av behandlingens lagenlighet.

5.Bilaga II innehåller en förteckning över kategorier av personuppgifter och kategorier av registrerade vars uppgifter får samlas in och behandlas för vart och ett av de syften som avses i punkt 2.

6.Europol får tillfälligt behandla uppgifter för att fastställa om uppgifterna i fråga är relevanta för dess uppgifter och, i så fall, för vilket av de syften som avses i punkt 2. Styrelsen ska på förslag av den verkställande direktören och efter att ha hört Europeiska datatillsynsmannen närmare ange villkoren för behandling av sådana uppgifter, särskilt när det gäller tillgång till och användning av uppgifterna, samt tidsgränser för lagring och utplåning av uppgifterna vilka inte får överskrida sex månader, med vederbörlig hänsyn till de principer som avses i artikel 28.

7.Efter att ha hört Europeiska datatillsynsmannen ska styrelsen vid behov anta riktlinjer för att närmare precisera förfarandena för behandling av uppgifter för syftena i punkt 2 i enlighet med artikel 11.1 q.

167

Prop. 2016/17:139

Bilaga 6

24.5.2016		Europeiska unionens officiella tidning	L 135/75
	SV

Artikel 19

Fastställande av syftet med och begränsningar för Europols behandling av uppgifter

1.En medlemsstat, ett unionsorgan, ett tredjeland eller en internationell organisation som lämnar uppgifter till Europol ska fastställa i vilket eller vilka syften uppgifterna får behandlas, enligt artikel 18. Om så inte har skett, ska Europol behandla uppgifterna i samförstånd med den som har lämnat de berörda uppgifterna, för att avgöra vilken relevans uppgifterna har och fastställa för vilket eller vilka syften uppgifterna kommer att behandlas senare. Europol får behandla uppgifter i annat syfte än det för vilket uppgifterna har lämnats, endast om uppgiftslämnaren har givit tillstånd till detta.

2.I samband med tillhandahållandet av uppgifter till Europol kan medlemsstaterna, unionsorgan, tredjeland och internationella organisationer ange eventuella allmänna eller specifika begränsningar i fråga om åtkomst till och användning av dem, även när det gäller överföring, utplåning eller förstöring. I de fall där behovet av sådana begränsningar framkommer efter det att informationen tillhandahållits, ska Europol underrättas om detta. Europol ska iaktta dessa begränsningar.

3.I vederbörligen motiverade fall får Europol besluta om att medlemsstaterna, unionsorgan, tredjeland och internationella organisationer endast ska medges begränsad åtkomst till eller användning av uppgifter som har erhållits från allmänt tillgängliga källor.

Artikel 20

Åtkomst för medlemsstaterna och Europols personal till uppgifter som lagras av Europol

1.Medlemsstaterna ska i enlighet med sin nationella rätt och artikel 7.5 ha åtkomst till och kunna genomföra sökningar bland samtliga uppgifter som har tillhandahållits i det syfte som avses i artikel 18.2 a och b. Detta ska inte påverka rätten för medlemsstaterna, unionsorgan, tredjeländer och internationella organisationer att ange begränsningar i enlighet med artikel 19.2.

2.Medlemsstaterna ska i enlighet med deras nationella rätt och artikel 7.5, på grundval av ett system med träff/icke träff, ha indirekt åtkomst till uppgifter som har lämnats inom ramen för artikel 18.2 c. Detta ska inte påverka de begränsningar som anges av de medlemsstater, unionsorgan och tredjeländer eller internationella organisationer som tillhandahåller uppgifterna i enlighet med artikel 19.2.

3. I enlighet med nationell rätt ska åtkomst till och vidare behandling av de uppgifter som avses i punkterna 1 och 2 vara tillåten för medlemsstaterna endast för att förebygga och bekämpa

a) sådana former av brottslighet som omfattas av Europols behörighet, och

b)andra former av grov brottslighet, som anges i rådets rambeslut 2002/584/RIF (1).

4.Den personal vid Europol som i vederbörlig ordning fått erforderliga befogenheter av den verkställande direktören ska ha åtkomst till de uppgifter som behandlas av Europol i den mån arbetsuppgifterna kräver, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 67.

(1) Rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna (EGT L 190, 18.7.2002, s. 1).

168

Prop. 2016/17:139

Bilaga 6

L 135/76		Europeiska unionens officiella tidning	24.5.2016
	SV

Artikel 21

Eurojusts och Olafs åtkomst till uppgifter som lagras av Europol

1. Europol ska vidta alla lämpliga åtgärder för att se till att Eurojust och Olaf inom sina respektive uppdrag har indirekt tillgång på grundval av ett system med träff/icke träff till uppgifter som lämnas inom ramen för artikel 18.2 a, b och c, utan att detta påverkar eventuella begränsningar som anges av den medlemsstat, unionsorgan, tredjeland eller internationell organisation som tillhandahåller de berörda uppgifterna i enlighet med artikel 19.2.

Om sökningen ger en träff, ska Europol inleda ett förfarande genom vilket de uppgifter som gav upphov till träffen får lämnas ut, i enlighet med det beslut som har fattats av den som har lämnat uppgifterna till Europol och endast i den mån de uppgifter som gav upphov till träffen är nödvändiga för att Eurojust och Olaf ska kunna utföra sina uppgifter.

2.Europol och Eurojust kan ingå ett samarbetsavtal som ömsesidigt och inom deras respektive uppdrag säkerställer åtkomst till och möjlighet att göra sökningar bland samtliga uppgifter som lämnats för de ändamål som anges i artikel 18.2 a. Detta ska inte påverka tillämpningen av rätten för medlemsstater, unionsorgan, tredjeländer och internationella organisationer att ange begränsningar för tillgången och användningen av sådana uppgifter och ska ske i enlighet med de garantier för dataskydd som föreskrivs i denna förordning.

3.Sökning efter uppgifter i enlighet med punkterna 1 och 2 får endast ske i syfte att fastställa huruvida Eurojusts eller Olafs uppgifter överensstämmer med uppgifter som behandlas vid Europol.

4.Europol ska endast tillåta sökningar i enlighet med punkterna 1 och 2 om man har fått information från Eurojust om vilka nationella medlemmar, suppleanter, assistenter och vilka anställda vid Eurojust och från Olaf om vilka anställda vid Olaf som har bemyndigats att genomföra sådana sökningar.

5.Om Europol eller en medlemsstat, vid Europols behandling av uppgifter inom ramen för en enskild utredning, konstaterar att det föreligger ett behov av samordning, samarbete eller stöd i enlighet med Eurojusts eller Olafs uppdrag, ska Europol underrätta dem om detta och inleda förfarandet för att lämna ut uppgifterna, i enlighet med den uppgifts lämnande medlemsstatens beslut. Eurojust eller Olaf ska samråda med Europol i dessa fall.

6.Eurojust, inklusive kollegiet, de nationella medlemmarna, suppleanterna och assistenterna samt Eurojusts och Olafs personal, ska iaktta de allmänna eller specifika begränsningar i fråga om åtkomst och användning som anges av medlemsstaterna, unionsorgan, tredjeland och internationella organisationer i enlighet med artikel 19.2.

7.Europol, Eurojust och Olaf ska informera varandra om det, när de tagit del av varandras uppgifter i enlighet med punkt 2 eller till följd av en träff enligt punkt 1, finns tecken på att uppgifterna kan vara felaktiga eller stå i strid med andra uppgifter.

Artikel 22

Skyldighet att underrätta medlemsstater

1. Europol ska, i enlighet med artikel 4.1 b, utan dröjsmål underrätta en medlemsstat om eventuella uppgifter som gäller denna stat. Om sådana uppgifter omfattas av sådan begränsad åtkomst enligt artikel 19.2 som medför att uppgifterna inte får lämnas ut, ska Europol samråda med uppgiftslämnaren om den begränsade åtkomsten och inhämta dennes samtycke till utlämning av uppgifterna.

I sådana fall får uppgifterna inte lämnas ut utan uttryckligt samtycke från uppgiftslämnaren.

169

Prop. 2016/17:139

Bilaga 6

24.5.2016		Europeiska unionens officiella tidning	L 135/77
	SV

2. Oberoende av eventuella åtkomstbegränsningar, ska Europol underrätta en medlemsstat om eventuella uppgifter som rör denna stat, om detta är absolut nödvändigt för att förebygga en överhängande livshotande situation.

I dessa fall ska Europol samtidigt underrätta uppgiftslämnaren om att uppgifterna har lämnats ut och motivera sin analys av situationen.

KAPITEL V

FÖRBINDELSER MED PARTNER

AVSNITT 1

Gemensamma bestämmelser

Artikel 23

Gemensamma bestämmelser

1.I den mån det är nödvändigt för utförandet av dess uppgifter får Europol upprätta och upprätthålla samarbetsför bindelser med unionsorgan i enlighet med målen för dessa organ, myndigheter i tredjeland, internationella organisationer och privata parter.

2.Med förbehåll för eventuella begränsningar enligt artikel 19.2 och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 67 får Europol direkt utbyta alla uppgifter, utom personuppgifter, med de enheter som avses i punkt 1 i den här artikeln, i den mån det är relevant för utförandet av dess uppgifter.

3.Den verkställande direktören ska informera styrelsen om eventuella regelbundna samarbetsförbindelser som Europol avser att upprätta och upprätthålla i enlighet med punkterna 1 och 2 och om utvecklingen av sådant upprättat samarbete.

4.I enlighet med punkterna 1 och 2 får Europol ingå samarbetsavtal med de enheter som avses i punkt 1. Dessa samarbetsavtal ska inte tillåta utbyte av personuppgifter och inte vara bindande för unionen eller dess medlemsstater.

5.Europol får ta emot och behandla personuppgifter från de enheter som avses i punkt 1 i den mån det är nödvändigt och proportionellt för ett berättigat utförande av dess arbetsuppgifter och i enlighet med bestämmelserna i detta kapitel.

6.Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 30.5 ska personuppgifter endast överlämnas från Europol till unionens övriga organ, tredjeland och internationella organisationer om detta är nödvändigt för att förhindra eller motverka brottslighet som omfattas av Europols mål och det sker i enlighet med denna förordning och om mottagaren lämnar en försäkran om att uppgifterna enbart ska behandlas för det syfte för vilket de överlämnades. Om de uppgifter som ska överlämnas har lämnats av en medlemsstat, ska Europol inhämta den medlemsstatens samtycke, såvida inte medlemsstaten på förhand har samtyckt till vidareöverföring, antingen generellt eller förenat med särskilda villkor. Sådant samtycke kan återkallas när som helst.

7.Medlemsstater, unionsorgan, tredjeland och internationella organisationer får inte överföra vidare personuppgifter som innehas av Europol utan uttryckligt samtycke på förhand från Europol.

8.Europol ska se till att alla överföringar av personuppgifter och orsakerna till dessa överföringar registreras utförligt och sker i enlighet med denna förordning.

9.Uppgifter som uppenbart har erhållits i tydlig strid med de mänskliga rättigheterna får inte behandlas.

170

Prop. 2016/17:139

Bilaga 6

L 135/78		Europeiska unionens officiella tidning	24.5.2016
	SV

AVSNITT 2

Överföring och utbyte av personuppgifter

Artikel 24

Överföring av personuppgifter till unionsorgan

Med förbehåll för eventuella begränsningar som anges i artikel 19.2 eller 19.3 och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 67 får Europol direkt överföra personuppgifter till ett unionsorgan i den mån överföringen är nödvändig för utförandet av de egna eller det mottagande unionsorganets arbetsuppgifter.

Artikel 25

Överföring av personuppgifter till tredjeland och internationella organisationer

1. Med förbehåll för eventuella begränsningar som anges i artikel 19.2 eller 19.3 och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 67 får Europol överföra personuppgifter till myndigheter i tredjeland eller till internationella organisationer i den mån överföringen är nödvändig för utförandet av Europols arbetsuppgifter, på grundval av något av följande:

a)Ett kommissionsbeslut som har antagits enligt med artikel 36 i direktiv (EU) 2016/680, den tillämpliga unionslagstift ningsakten om skydd för enskilda personer med avseende på behöriga myndigheters behandling av personuppgifter för att förebygga, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder, och det fria flödet av sådana uppgifter i vilket det konstateras att tredjelandet eller ett territorium eller en behandlande enhet i det tredjelandet eller den internationella organisationen i fråga kan garantera en adekvat skyddsnivå (beslut om adekvat skyddsnivå).

b)En internationell överenskommelse som har ingåtts mellan unionen och tredjelandet eller den internationella organisationen i fråga enligt artikel 218 i EUF-fördraget, som erbjuder tillräckliga skyddsåtgärder för skyddet av den personliga integriteten och enskildas grundläggande fri- och rättigheter.

c)Ett samarbetsavtal som medger utbyte av personuppgifter vilket ingicks före den 1 maj 2017 mellan Europol och tredjelandet eller den internationella organisationen i fråga i enlighet med artikel 23 i beslut 2009/371/RIF.

Europol får ingå administrativa överenskommelser för att genomföra sådana överenskommelser och avtal eller beslut om adekvat skyddsnivå.

2.Den verkställande direktören ska informera styrelsen om utbytet av personuppgifter på grundval av beslut om adekvat skyddsnivå enligt punkt 1 a.

3.Europol ska offentliggöra på sin webbplats och uppdatera en förteckning över beslut om adekvat skyddsnivå, överenskommelser och avtal, administrativa överenskommelser och andra instrument som rör överföring av personuppgifter i enlighet med punkt 1.

4.Kommissionen ska senast den 14 juni 2021 göra en bedömning av bestämmelserna i de samarbetsavtal som avses

ipunkt 1 c, särskilt bestämmelserna i fråga om dataskydd. Kommissionen ska informera Europaparlamentet och rådet om resultatet av den bedömningen och får, vid behov, förelägga rådet en rekommendation till ett beslut om bemyndigande att inleda förhandlingar för ingående av internationella överenskommelser som avses i punkt 1 b.

5.Utan hinder av punkt 1 får den verkställande direktören från fall till fall tillåta överföring av personuppgifter till tredjeland eller internationella organisationer, om överföringen är

a)nödvändig för att skydda intressen som är av grundläggande betydelse för den registrerade eller för en annan person,

b)nödvändig för att skydda den registrerades berättigade intressen, om rätten i den medlemsstat som överför personuppgifterna föreskriver detta,

171

Prop. 2016/17:139

Bilaga 6

24.5.2016		Europeiska unionens officiella tidning	L 135/79
	SV

c)avgörande för att avvärja ett omedelbart och allvarligt hot mot den allmänna säkerheten i en medlemsstat eller ett tredjeland,

d)nödvändig, i ett enskilt fall, för att förebygga, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder, eller

e)nödvändig, i ett enskilt fall, för att fastslå, göra gällande eller försvara rättsliga anspråk som hänför sig till förebyggande, utredning, avslöjande eller lagföring av brott eller verkställandet av en specifik straffrättslig påföljd.

Personuppgifter får inte överföras om den verkställande direktören fastställer att den berörda registrerades grundläggande fri- och rättigheter väger tyngre än allmänintresset av överföringen som avses i leden d och e.

Undantag får inte gälla för systematiska överföringar, massöverföringar eller strukturella överföringar.

6.Utan hinder av punkt 1 får styrelsen i samförstånd med Europeiska datatillsynsmannen, för en period på högst ett år, som kan förnyas, tillåta en serie överföringar i enlighet med punkt 5 a–e, med beaktande av förekomsten av tillräckliga skyddsåtgärder för enskildas rätt till privatliv och grundläggande fri- och rättigheter. Sådan tillåtelse ska vederbörligen motiveras och dokumenteras.

7.Den verkställande direktören ska snarast möjligt informera styrelsen och Europeiska datatillsynsmannen om de fall där punkt 5 har tillämpats.

8.Europol ska utförligt registrera alla överföringar som gjorts i enlighet med denna artikel.

Artikel 26

Utbyte av personuppgifter med privata parter

1. I den mån det är nödvändigt för att Europol ska kunna utföra sina arbetsuppgifter, får Europol behandla personuppgifter som erhållits från privata parter, förutsatt att de har mottagits via

a)en nationell enhet i enlighet med nationell rätt,

b)en kontaktpunkt i ett tredjeland eller en internationell organisation, med vilken Europol har slutit ett samarbetsavtal före den 1 maj 2017, som medger utbyte av personuppgifter enligt artikel 23 i beslut 2009/371/RIF, eller

c)en myndighet i tredjeland eller en internationell organisation som är föremål för ett beslut om adekvat skyddsnivå enligt artikel 25.1 a i denna förordning eller med vilken unionen har ingått en internationell överenskommelse i enlighet med artikel 218 i EUF-fördraget.

2.I fall där Europol ändå mottar personuppgifter direkt från privata parter och där den berörda nationella enhet, kontaktpunkt eller myndighet som avses i punkt 1 inte kan identifieras, får Europol enbart behandla dessa personuppgifter för den identifieringen. Personuppgifterna ska därefter omedelbart vidarebefordras till den berörda nationella enheten, kontaktpunkten eller myndigheten och ska raderas om inte den berörda nationella enheten, kontaktpunkten eller myndigheten översänder samma personuppgifter på nytt enligt artikel 19.1 inom fyra månader efter överföringen. Europol ska genom tekniska medel se till att uppgifterna i fråga under den perioden inte är tillgängliga för behandling för något annat syfte.

3.Efter överföringen av personuppgifter i enlighet med punkt 5 c i den här artikeln får Europol i anslutning därtill erhålla personuppgifter direkt från en privat part som förklarar sig ha laglig rätt att överlämna dessa uppgifter i enlighet med tillämplig rätt för att behandla sådana uppgifter för att utföra den uppgift som anges i artikel 4.1 m.

172

Prop. 2016/17:139

Bilaga 6

L 135/80		Europeiska unionens officiella tidning	24.5.2016
	SV

4.Om Europol mottar personuppgifter från en privat part i ett tredjeland med vilket ingen överenskommelse har ingåtts vare sig enligt artikel 23 i beslut 2009/371/RIF eller enligt artikel 218 i EUF-fördraget eller som inte är föremål för något beslut om adekvat skyddsnivå enligt artikel 25.1 a i denna förordning, får Europol endast vidarebefordra dessa uppgifter till en medlemsstat eller ett berört tredjeland med vilket en sådan överenskommelse har ingåtts.

5.Europol får inte överföra personuppgifter till privata parter utom när, efter en bedömning i det enskilda fallet, när det är strikt nödvändigt, med förbehåll för eventuella begränsningar som fastställs i enlighet med artikel 19.2 eller 19.3 och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 67:

a)överföringen är utan tvekan i den registrerades intresse och den registrerade har gett sitt samtycke eller omständigheterna talar klart för att det finns ett sådant samtycke från den registrerades sida,

b)överföringen är absolut nödvändig för att förhindra en överhängande fara för brottslighet, inbegripet terrorism, som omfattas av Europols behörighet, eller

c)överföringen av personuppgifter, som är allmänt tillgängliga, är strikt nödvändig för att utföra uppgiften i artikel 4.1 m och följande villkor är uppfyllda:

i)Överföringen avser ett enskilt och specifikt fall.

ii)Inga av de berörda registrerades grundläggande fri- eller rättigheter väger tyngre än det allmänintresse som nödvändiggör överföringen i det aktuella fallet.

6.Om den berörda privata parten inte är etablerad inom unionen eller i ett land med vilket Europol har ett samarbetsavtal som medger utbyte av personuppgifter eller med vilket unionen har ingått ett internationellt avtal i enlighet med artikel 218 i EUF-fördraget eller vilket omfattas av ett beslut om adekvat skyddsnivå enligt artikel 25.1 a i denna förordning, ska överföringen, med avseende på punkt 5 a och b i den här artikeln, beviljas endast om överföringen är

a)nödvändig för att skydda intressen som är av grundläggande betydelse för den registrerade eller för en annan person, eller

b)nödvändig för att skydda den registrerades legitima intressen, eller

c)avgörande för att avvärja ett omedelbart och allvarligt hot mot den allmänna säkerheten i en medlemsstat eller ett tredjeland, eller

d)nödvändig, i ett enskilt fall, för att förebygga, utreda, avslöja eller lagföra brott som omfattas av Europols behörighet, eller

e)nödvändig, i ett enskilt fall, för att fastslå, göra gällande eller försvara rättsliga anspråk som hänför sig till förebyggande, utredning, avslöjande eller lagföring av ett specifikt brott som omfattas av Europols behörighet.

7.Europol ska se till att alla överföringar av personuppgifter och orsakerna till dessa överföringar registreras utförligt i enlighet med denna förordning och på begäran överlämnas till Europeiska datatillsynsmannen i enlighet med artikel

8.Om de personuppgifter som erhållits eller ska överföras påverkar en medlemsstats intressen, ska Europol omedelbart informera den berörda medlemsstatens nationella enhet.

9.Europol ska inte kontakta privata parter för att erhålla personuppgifter.

10.Kommissionen ska utvärdera praxisen med direkt utbyte av personuppgifter med privata parter senast den 1 maj

2019.

173

Prop. 2016/17:139

Bilaga 6

24.5.2016		Europeiska unionens officiella tidning	L 135/81
	SV

Artikel 27

Uppgifter från privatpersoner

1.I den mån det är nödvändigt för att Europol ska kunna utföra sina arbetsuppgifter, får Europol ta emot och behandla uppgifter som lämnas av privatpersoner. Personuppgifter som lämnas av privatpersoner får endast behandlas av Europol, om de har mottagits via

a)en nationell enhet i enlighet med nationell rätt,

c)en myndighet i tredjeland eller en internationell organisation som är föremål för ett beslut om adekvat skyddsnivå enligt artikel 25.1 a eller med vilken unionen har ingått en internationell överenskommelse i enlighet med artikel 218 i EUF-fördraget.

2.Om Europol mottar uppgifter, inbegripet personuppgifter, från en privatperson som är bosatt i ett tredjeland med vilket ingen internationell överenskommelse har ingåtts vare sig enligt artikel 23 i beslut 2009/371/RIF eller enligt artikel 218 i EUF-fördraget, eller som inte är föremål för något beslut om adekvat skyddsnivå enligt artikel 25.1 a i denna förordning, får Europol endast vidarebefordra informationen till en medlemsstat eller ett berört tredjeland med vilket en sådan internationellt överenskommelse har ingåtts.

3.Om de mottagna personuppgifterna påverkar en medlemsstats intressen, ska Europol omedelbart informera den berörda medlemsstatens nationella enhet.

4.Europol ska inte kontakta enskilda för att erhålla uppgifter.

5.Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 36 och 37 får Europol inte överföra personuppgifter till privatpersoner.

KAPITEL VI

SKYDDSÅTGÄRDER FÖR UPPGIFTER

Artikel 28

Allmänna principer för dataskydd

1.Personuppgifter ska

a)behandlas på ett korrekt och lagenligt sätt,

b)samlas in för särskilda, uttryckligt angivna och berättigade syften och inte vidarebehandlas på ett sätt som är oförenligt med detta syfte; vidarebehandling av personuppgifter för historiska ändamål, statistiska ändamål eller vetenskapliga forskningsändamål ska inte anses vara oförenligt med detta, förutsatt att Europol vidtar lämpliga skyddsåtgärder, särskilt för att säkerställa att uppgifterna inte behandlas i andra syften,

c)vara adekvata, relevanta och begränsade till vad som krävs när det gäller de syften för vilka de behandlas,

d)vara korrekta och hållas aktuella; alla rimliga åtgärder måste vidtas för att se till att personuppgifter som är felaktiga antingen utplånas eller rättas utan dröjsmål, med beaktande av de syften för vilka de behandlas,

174

Prop. 2016/17:139

Bilaga 6

L 135/82		Europeiska unionens officiella tidning	24.5.2016
	SV

e)lagras på ett sätt som tillåter att de registrerade kan identifieras under en tid som inte är längre än vad som krävs för de syften för vilka personuppgifterna behandlades,

f)behandlas på ett sätt som garanterar vederbörlig säkerhet för personuppgifter.

2.Europol ska offentliggöra ett dokument som på ett begripligt sätt anger bestämmelserna för behandling av personuppgifter och de medel som står till de registrerades förfogande för att de ska kunna utöva sina rättigheter.

Artikel 29

Bedömning av källans tillförlitlighet och uppgiftens korrekthet

1. Tillförlitligheten hos den källa som lämnar uppgifter från en medlemsstat ska i möjligaste mån bedömas av den medlemsstat som tillhandahåller uppgifterna, med hjälp av följande källutvärderingskoder:

(A): Det råder inget tvivel om källans äkthet, tillförlitlighet och kompetens eller uppgifterna tillhandahålls av en källa som tidigare alltid har visat sig vara tillförlitlig.

(B): Informationen tillhandahålls av en källa som oftast har visat sig vara tillförlitlig.

(C): Informationen tillhandahålls av en källa som oftast har visat sig vara otillförlitlig.

(X): Källans tillförlitlighet kan inte bedömas.

2. Korrektheten hos uppgifter från en medlemsstat ska i möjligaste mån bedömas av den medlemsstat som tillhandahåller uppgifterna, med hjälp av följande uppgiftsutvärderingskoder:

(1): Uppgifter vars korrekthet inte betvivlas.

(2): Uppgifter som källan känner till personligen men som den tjänsteman som vidarebefordrar uppgifterna inte känner till personligen.

(3): Uppgifter som källan inte känner till personligen men som bekräftas av andra redan registrerade uppgifter.

(4): Uppgifter som källan inte känner till personligen och som inte kan bekräftas.

3.Om Europol på grundval av redan innehavda uppgifter kommer till slutsatsen att den bedömning som anges i punkterna 1 eller 2 behöver korrigeras, ska Europol informera den berörda medlemsstaten och söka nå en överenskommelse om att ändra bedömningen. Europol får inte ändra bedömningen utan en sådan överenskommelse.

4.Om Europol mottar uppgifter från en medlemsstat utan någon bedömning i enlighet med punkterna 1 och 2, ska Europol försöka bedöma källans tillförlitlighet eller uppgifternas korrekthet på grundval av redan innehavda uppgifter. Bedömningen av särskilda uppgifter och särskild information ska göras i samförstånd med den medlemsstat som tillhandahåller uppgifterna. En medlemsstat och Europol får också i allmänna termer komma överens om bedömningen av särskilda typer av uppgifter och bestämda källor. Om ingen överenskommelse nås i det särskilda fallet eller det inte finns någon allmän överenskommelse, ska Europol utvärdera informationen eller uppgifterna och tilldela sådan information eller sådana uppgifter utvärderingskoderna X och 4 enligt punkterna 1 respektive 2.

5.Denna artikel ska tillämpas i tillämpliga delar om Europol får upplysningar eller uppgifter från ett unionsorgan, ett tredjeland, en internationell organisation eller en privat part.

175

Prop. 2016/17:139

Bilaga 6

24.5.2016		Europeiska unionens officiella tidning	L 135/83
	SV

6.Uppgifter från allmänt tillgängliga källor ska bedömas av Europol med hjälp av de koder som anges i punkterna 1 och 2.

7.Om uppgifterna är resultatet av en analys som har gjorts av Europol vid fullgörandet av sina arbetsuppgifter, ska Europol bedöma sådana uppgifter i enlighet med denna artikel och i samförstånd med de medlemsstater som deltar

ianalysen.

Artikel 30

Behandling av särskilda kategorier personuppgifter och olika kategorier registrerade

1.Behandling av personuppgifter om brottsoffer, vittnen eller andra personer som kan lämna uppgifter beträffande brott, eller om personer under 18 år ska vara tillåtet, om det är strikt nödvändigt och proportionellt för att förhindra eller bekämpa brottslighet som omfattas av Europols mål.

2.Automatisk behandling av personuppgifter eller annan behandling som avslöjar ras eller etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse eller medlemskap i fackförening samt behandling av genetiska uppgifter och uppgifter som rör en persons hälsa eller sexualliv ska vara förbjudet, såvida det inte är strikt nödvändigt och proportionellt för att förebygga eller bekämpa brott som omfattas av Europols mål och om dessa uppgifter kompletterar andra personuppgifter som har behandlats av Europol. Det ska vara förbjudet att välja ut en särskild grupp personer enbart på grundval av sådana personuppgifter.

3.Endast Europol ska ha direkt åtkomst till personuppgifter av det slag som avses i punkterna 1 och 2. Den verkställande direktören ska vederbörligen utse ett begränsat antal av Europols tjänstemän som ska ha sådan åtkomst, om det är nödvändigt för att de ska kunna utföra sina arbetsuppgifter.

4.Inga beslut av en behörig myndighet med negativ rättslig verkan för en registrerad person får grundas enbart på automatisk behandling av uppgifter av det slag som avses i punkt 2, om inte beslutet uttryckligen är tillåtet enligt nationell lagstiftning eller unionslagstiftning.

5.Personuppgifter av det slag som avses i punkterna 1 och 2 får inte överföras till medlemsstater, unionsorgan, tredjeland eller internationella organisationer om det inte är strikt nödvändigt och proportionellt i enskilda fall som avser brottslighet som omfattas av Europols mål och i enlighet med kapitel V.

6.Varje år ska Europol förse Europeiska datatillsynsmannen med en statistisk översikt över alla personuppgifter av det slag som avses i punkt 2 som Europol har behandlat.

Artikel 31

Tidsgränser för lagring och utplåning av personuppgifter

1.Personuppgifter som behandlats av Europol får endast lagras av Europol så länge som det är nödvändigt för, och står i proportion till, det syfte för vilket uppgifterna behandlas.

2.Europol ska i alla fall se över behovet av fortsatt lagring senast tre år efter det att den första behandlingen av personuppgifterna påbörjades. Europol får besluta om fortsatt lagring av personuppgifterna fram till nästa kontroll, som ska ske efter ytterligare en period av tre år, om fortsatt lagring fortfarande är nödvändig för att Europol ska kunna utföra sina arbetsuppgifter. Skälen till fortsatt lagring ska anges och registreras. Fattas inget beslut om fortsatt lagring, ska personuppgifterna automatiskt utplånas efter tre år.

176

Prop. 2016/17:139

Bilaga 6

L 135/84		Europeiska unionens officiella tidning	24.5.2016
	SV

3.Om de personuppgifter av det slag som avses i artikel 30.1 och 30.2 lagras under en period av mer än fem år, ska Europeiska datatillsynsmannen informeras om detta.

4.Om en medlemsstat, ett unionsorgan, tredjeland eller en internationell organisation har fastställt begränsningar avseende tidigare utplåning eller förstöring av personuppgifterna i samband med överföringen i enlighet med artikel 19.2, ska Europol utplåna personuppgifterna i enlighet med dessa begränsningar. Om fortsatt lagring anses nödvändig, mot bakgrund av underrättelser som är mer omfattande än de som uppgiftslämnaren har, för att Europol ska kunna utföra sina arbetsuppgifter, ska Europol inhämta uppgiftslämnarens samtycke till fortsatt lagring av uppgifterna och motivera sin begäran.

5.Om en medlemsstat, ett unionsorgan, ett tredjeland eller en internationell organisation i sina egna register utplånar personuppgifter som har överlämnats till Europol, ska de informera Europol om detta. Europol ska utplåna uppgifterna om inte fortsatt lagring av uppgifterna, mot bakgrund av underrättelser som är mer omfattande än de som uppgifts lämnaren har, anses nödvändig för att Europol ska kunna utföra sina uppgifter. Europol ska informera uppgiftslämnaren om att uppgifterna kommer att fortsätta lagras och motivera den fortsatta lagringen.

6.Personuppgifter får inte utplånas i följande fall:

a)Om det skulle skada en skyddsbehövande registrerads intressen. I sådana fall får uppgifterna endast användas med den registrerades uttryckliga, skriftliga samtycke.

b)Om den registrerade bestrider uppgifternas korrekthet, under en tid som ger medlemsstaterna eller Europol möjlighet att vid behov kontrollera korrektheten.

c)Om de måste sparas som bevisning eller för att fastslå, göra gällande eller försvara rättsliga anspråk.

d)Om den registrerade motsätter sig att de utplånas och i stället begär att användningen ska begränsas.

Artikel 32

Säkerhet vid behandling

1.Europol ska vidta lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder för att skydda personuppgifter från oavsiktlig eller olaglig utplåning, oavsiktlig förlust eller otillåtet utlämnande, otillåtna ändringar, otillåten åtkomst och varje annat slag av otillåten behandling.

2.Vid automatisk databehandling ska Europol och varje medlemsstat vidta lämpliga åtgärder för att

a)vägra varje obehörig person åtkomst till datorutrustning som används för behandling av personuppgifter (åtkomstskydd för utrustning),

b)förhindra att databärare läses, kopieras, ändras eller avlägsnas av obehöriga (kontroll av datamedier),

c)förhindra obehörig registrering av data och obehörig åtkomst till, ändring av eller utplåning av lagrade personuppgifter (lagringskontroll),

d)förhindra att obehöriga personer kan använda datasystem via datakommunikation (användarkontroll),

e)säkerställa att alla som är behöriga att använda ett system för behandling av uppgifter endast har åtkomst till de uppgifter för vilka de är behöriga (behörighetskontroll),

177

Prop. 2016/17:139

Bilaga 6

24.5.2016		Europeiska unionens officiella tidning	L 135/85
	SV

f)säkerställa att det är möjligt att kontrollera och konstatera till vilka enheter personuppgifter får överföras eller har överförts via datakommunikation (kommunikationskontroll),

g)säkerställa att det är möjligt att kontrollera och konstatera vilka personuppgifter som har införts i datasystemen samt när och av vem uppgifterna infördes (kontroll av indata),

h)säkerställa att det är möjligt att kontrollera och fastställa vilken anställd som haft åtkomst till vilka uppgifter och vid vilken tidpunkt (åtkomstlogg),

i)förhindra obehörig läsning, kopiering, ändring eller utplåning av personuppgifter i samband med överföring av sådana uppgifter eller under transport av databärare (transportkontroll),

j)säkerställa att det är möjligt att återställa de installerade systemen omedelbart vid avbrott (återställande), och

k)säkerställa att systemet fungerar felfritt, att uppkomna funktionsfel omedelbart rapporteras (driftsäkerhet) och att de lagrade uppgifterna inte kan förvanskas genom ett funktionsfel i systemet (dataintegritet).

3.Europol och medlemsstaterna ska fastställa metoder för att se till att säkerhetsbehoven beaktas inom och mellan alla informationssystem.

Artikel 33

Inbyggt dataskydd

Europol ska genomföra lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder och förfaranden för att se till att behandlingen av uppgifter är förenlig med denna förordning och värnar de berörda registrerades rättigheter.

Artikel 34

Anmälan av en personuppgiftsincident till berörda myndigheter

1.I händelse av en personuppgiftsincident ska Europol utan onödigt dröjsmål anmäla detta till Europeiska datatill synsmannen och de berörda medlemsstaternas behöriga myndigheter, i enlighet med villkoren i artikel 7.5, samt till den som lämnat de berörda uppgifterna.

2.Den anmälan som avses i punkt 1 ska minst innehålla

a)en beskrivning av personuppgiftsincidentens art, inbegripet, om så är möjligt och lämpligt, berörda kategorier av och antal registrerade samt berörda kategorier av och antal uppgiftsposter,

b)en beskrivning av de sannolika konsekvenserna av personuppgiftsincidenten,

c)en beskrivning av de åtgärder som Europol föreslagit eller vidtagit för att åtgärda personuppgiftsincidenten, och

d)när så är lämpligt, rekommenderade åtgärder för att begränsa de möjliga negativa följderna av personuppgiftsin cidenten.

3.Europol ska dokumentera alla personuppgiftsincidenter inklusive omständigheterna kring dem, samt deras följder och de korrigerande åtgärder som vidtagits, och därmed göra det möjligt för Europeiska datatillsynsmannen att kontrollera att denna artikel efterlevs.

178

Prop. 2016/17:139

Bilaga 6

L 135/86		Europeiska unionens officiella tidning	24.5.2016
	SV

Artikel 35

Information till den registrerade om en personuppgiftsincident

1.Med förbehåll för punkt 4 i den här artikeln ska Europol om en sådan personuppgiftsincident som avses i artikel

34sannolikt kommer att ha en allvarlig negativ inverkan på den registrerades fri- och rättigheter utan onödigt dröjsmål informera den registrerade om personuppgiftsincidenten.

2.Det meddelande till den registrerade som avses i punkt 1 ska, när det är möjligt, beskriva personuppgiftsin cidentens art, rekommenderade åtgärder för att begränsa möjliga negativa följder av personuppgiftsincidenten samt innehålla dataskyddsombudets kontaktuppgifter.

3.Om Europol inte har den berörda registrerades kontaktuppgifter ska uppgiftslämnaren ombes att informera den registrerade om personuppgiftsincidenten och informera Europol om vilket beslut som fattas. De medlemsstater som tillhandahåller uppgifterna ska informera den berörda registrerade i enlighet med förfaranden enligt sin nationella rätt.

4.Det ska inte vara ett krav att informera den registrerade om en personuppgiftsincident om

a)Europol på de personuppgifter som berördes av personuppgiftsincidenten har tillämpat lämpliga tekniska skyddsåtgärder som gör uppgifterna oläsbara för alla personer som inte är behöriga att ha åtkomst till dem,

b)Europol har vidtagit ytterligare åtgärder som säkerställer att den registrerades fri- och rättigheter sannolikt inte längre kommer att påverkas allvarligt, eller

c)sådan information skulle medföra orimligt mycket arbete, särskilt med tanke på antalet berörda fall. I sådana fall ska de berörda registrerade i stället informeras lika effektivt genom ett offentligt meddelande eller en liknande åtgärd.

5.Informationen till den registrerade får senareläggas, begränsas eller utelämnas om detta utgör en nödvändig åtgärd med beaktande av den berörda personens legitima intressen av att

a)undvika att hindra officiella eller rättsliga utredningar, undersökningar eller förfaranden,

b)undvika menlig inverkan på förebyggande, upptäckt, utredning och lagföring av brott eller för verkställighet av straffrättsliga påföljder,

c)värna allmän och nationell säkerhet,

d)skydda tredje mans fri- och rättigheter.

Artikel 36

Den registrerades åtkomsträtt

1.En registrerad ska ha rätt att med rimliga tidsintervall få information om huruvida Europol behandlar personuppgifter som rör denne.

2.Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 5 ska Europol lämna följande upplysningar till den registrerade:

a)Bekräftelse på om uppgifter som rör denne behandlas eller inte.

b)Information om åtminstone syftet med behandlingen, de berörda uppgiftskategorierna och till vilka mottagare eller mottagarkategorier uppgifterna lämnas ut.

179

Prop. 2016/17:139

Bilaga 6

24.5.2016		Europeiska unionens officiella tidning	L 135/87
	SV

c)Information i begriplig form om personuppgifter som behandlas och eventuell tillgänglig information om deras källor.

d)Uppgift om den rättsliga grunden för behandlingen av personuppgifterna.

e)Den förutsedda period under vilken personuppgifterna kommer att lagras.

f)Information om rätten att vända sig till Europol för att begära rättelse, utplåning eller begränsning av behandlingen av personuppgifter om den registrerade.

3.Varje registrerad som vill utöva åtkomsträtten till personuppgifter som rör denne kan lämna in en begäran om detta, utan att ådra sig alltför stora kostnader, till den myndighet som utsetts för detta ändamål, i valfri medlemsstat. Denna myndighet ska hänskjuta begäran till Europol utan dröjsmål och under alla omständigheter inom en månad från mottagandet.

4.Europol ska bekräfta att begäran i enlighet med punkt 3 har mottagits. Europol ska besvara den utan dröjsmål och under alla omständigheter senast inom tre månader från det att Europol mottagit den nationella myndighetens begäran.

5.Europol ska samråda med medlemsstaternas behöriga myndigheter i enlighet med de villkor som fastställs i artikel 7.5, och med den som har lämnat de berörda uppgifterna, innan beslut fattas. Ett beslut om åtkomst till personuppgifter ska vara avhängigt av ett nära samarbete mellan Europol och medlemsstaterna och den uppgiftslämnare som direkt berörs av den registrerades åtkomst till uppgifterna. Om medlemsstaten eller uppgiftslämnaren motsätter sig Europols förslag till svar, ska den meddela Europol grunderna för detta i enlighet med punkt 6 i den här artikeln. Europol ska ta sådana invändningar under noggrant övervägande. Europol ska därefter underrätta de berörda behöriga myndigheterna, i enlighet med de villkor som fastställs i artikel 7.5, och uppgiftslämnaren om sitt beslut.

6.Tillhandahållande av information som svar på en begäran enligt punkt 1 kan vägras eller begränsas, om en sådan vägran eller begränsning är en åtgärd som är nödvändig för att

a)Europol ska kunna utföra sina arbetsuppgifter på ett korrekt sätt,

b)skydda säkerhet och allmän ordning eller förhindra brott,

c)garantera att en nationell utredning inte äventyras, eller

d)skydda tredje mans fri- och rättigheter.

Vid bedömning av om ett undantag är tillämpligt ska hänsyn tas till den registrerades grundläggande rättigheter och intressen.

7. Europol ska skriftligen informera den registrerade om en eventuell vägran eller begränsning av åtkomsten, om motiveringen till ett sådant beslut och om dennes rätt att klaga hos Europeiska datatillsynsmannen. Om tillhandahållande av sådan information skulle göra punkt 6 verkningslös, ska Europol endast underrätta personen i fråga om att kontroller har utförts, utan att lämna information som skulle kunna röja för denne huruvida personuppgifter om denne behandlas av Europol eller inte.

Artikel 37

Rätt till rättelse, utplåning eller begränsning

1. Varje registrerad som i enlighet med artikel 36 har fått åtkomst till personuppgifter som rör denne som behandlats av Europol har rätt att i valfri medlemsstat, genom den myndighet som denna medlemsstat har utsett för detta ändamål, begära att Europol rättar personuppgifter som rör denne vilka innehas av Europol om de är felaktiga eller kompletterar eller uppdaterar dem. Den myndigheten ska hänskjuta begäran till Europol utan dröjsmål och under alla omständigheter inom en månad från mottagandet.

180

Prop. 2016/17:139

Bilaga 6

L 135/88		Europeiska unionens officiella tidning	24.5.2016
	SV

2.Varje registrerad som i enlighet med artikel 36 har fått åtkomst till personuppgifter som rör denne som behandlats av Europol har rätt att i valfri medlemsstat, genom den myndighet som denna medlemsstat har utsett för detta ändamål, begära att Europol utplånar personuppgifter som rör denne vilka innehas av Europol, om de inte längre fyller det syfte för vilket de har samlats in eller behandlas. Den myndigheten ska hänskjuta begäran till Europol utan dröjsmål och under alla omständigheter inom en månad från mottagandet.

3.Europol ska, istället för att utplåna, begränsa personuppgifter som avses i punkt 2, om det finns skälig grund att anta att utplåning skulle kunna påverka den registrerades legitima intressen. Begränsade uppgifter får endast behandlas för det syfte som hindrade att de utplånades.

4.Om de personuppgifter som avses i punkterna 1, 2 och 3 som innehas av Europol har överlämnats till Europol av tredjeland, internationella organisationer eller unionsorgan, har tillhandahållits direkt av privata parter, har hämtats ur allmänt tillgängliga källor av Europol eller kommer från Europols egna analyser, ska Europol rätta, utplåna eller begränsa uppgifterna och, om lämpligt, underrätta uppgiftslämnarna.

5.Om personuppgifter som avses i punkterna 1, 2 och 3 som innehas av Europol har överlämnats till Europol av medlemsstaterna, ska de berörda medlemsstaterna rätta, utplåna eller begränsa uppgifterna i samarbete med Europol inom ramen för sina respektive befogenheter.

6.Om felaktiga personuppgifter har överförts på något annat lämpligt sätt eller om felaktigheterna hos de uppgifter som har lämnats av medlemsstater beror på att överföringen har skett på ett felaktigt sätt eller i strid med denna förordning eller om de beror på att Europols registrering, hantering eller lagring av uppgifterna har skett på ett felaktigt sätt eller i strid med denna förordning, ska Europol rätta eller utplåna sådana uppgifter i samarbete med den berörda uppgiftslämnaren.

7.I de fall som avses i punkterna 4, 5 och 6 ska alla mottagare av de berörda uppgifterna informeras utan dröjsmål. Mottagarna ska då rätta, utplåna eller begränsa dessa uppgifter i sina egna system, i enlighet med de bestämmelser som är tillämpliga på dem.

8.Europol ska skriftligen informera den registrerade utan onödigt dröjsmål och under alla omständigheter inom tre månader från mottagandet av begäran i enlighet med punkterna 1 och 2 om att uppgifter som berör denne har rättats, utplånats eller blockerats.

9.Europol ska, inom tre månader från mottagandet av begäran i enlighet med punkterna 1 och 2, skriftligen informera den registrerade om en eventuell vägran att rätta, utplåna eller begränsa uppgifterna, om motiven för en sådan vägran och om rätten att klaga hos Europeiska datatillsynsmannen och möjligheterna att överklaga.

Artikel 38

Ansvar för skyddet av uppgifter

1.Europol ska lagra personuppgifter så att dess källa, som avses i artikel 17, kan fastställas.

2.Ansvaret för kvaliteten på personuppgifter enligt artikel 28.1 d ska ligga hos

a)den medlemsstat eller det unionsorgan som överlämnade personuppgifter till Europol,

b)Europol vad gäller personuppgifter som har lämnats av tredjeland eller internationella organisationer eller direkt av privata parter, personuppgifter som Europol hämtat ur allmänt tillgängliga källor eller som är resultatet av Europols egna analyser och personuppgifter som har lagrats av Europol i enlighet med artikel 31.5.

181

Prop. 2016/17:139

Bilaga 6

24.5.2016		Europeiska unionens officiella tidning	L 135/89
	SV

3.Om Europol får kännedom om att personuppgifter som har lämnats i enlighet med artikel 17.1 a och b är felaktiga i sak eller har lagrats på ett olagligt sätt ska uppgiftslämnaren informeras om detta.

4.Europol ska vara ansvarig för efterlevnaden av de principer som avses i artikel 28.1 a, b, c, e och f.

5.Ansvaret för att överföringen av uppgifterna är lagenlig ska ligga hos

a)den medlemsstat som lämnade personuppgifterna till Europol,

b)Europol, när personuppgifter lämnas ut av Europol till medlemsstater, tredjeland eller internationella organisationer.

6.Om uppgifter överförs mellan Europol och ett unionsorgan, ska ansvaret för att överföringen är laglig ligga hos Europol.

Utan att det påverkar tillämpningen av första stycket ska både Europol och mottagaren, om uppgifterna överförs av Europol på begäran av mottagaren, vara ansvariga för att en sådan överföring är lagenlig.

7. Europol ska vara ansvarig för all behandling av uppgifter som utförs av Europol, med undantag av bilateralt uppgiftsutbyte, till vilka Europol inte har åtkomst, mellan medlemsstater, unionsorgan, tredjeländer och internationella organisationer med användning av Europols infrastruktur. De berörda enheterna ska vara ansvariga för sådant bilateralt utbyte i enlighet med deras rätt. Säkerheten i sådant utbyte ska säkerställas i enlighet med artikel 32.

Artikel 39

Föregående samråd

1.Eventuella nya typer av behandling som ska utföras ska vara föremål för föregående samråd, om

a)särskilda kategorier av uppgifter enligt artikel 30.2 ska behandlas,

b)behandlingens typ, särskilt användning av ny teknik, nya rutiner eller nya förfaranden, innebär särskilda risker för de registrerades grundläggande fri- och rättigheterna och i synnerhet skyddet av deras personuppgifter.

2.Det föregående samrådet ska genomföras av Europeiska datatillsynsmannen efter ett meddelande från dataskydd sombudet som ska innehålla åtminstone en allmän beskrivning av den planerade behandlingen, en bedömning av riskerna för de registrerades fri- och rättigheter, de åtgärder som planeras för att hantera dessa risker, skyddsåtgärder, säkerhetsåtgärder och rutiner för att garantera skyddet av personuppgifter och för att visa att denna förordning efterlevs, med hänsyn till de registrerades och andra berörda personers rättigheter och berättigade intressen.

3.Europeiska datatillsynsmannen ska avge sitt yttrande till styrelsen inom två månader efter det att meddelandet mottogs. Denna tidsfrist kan tillfälligt upphöra att löpa i avvaktan på att Europeiska datatillsynsmannen erhåller den ytterligare information som han/hon har begärt.

Om inget yttrande lämnas inom fyra månader, ska ett positivt yttrande anses ha lämnats.

Om Europeiska datatillsynsmannen anser att den anmälda behandlingen kan innebära ett åsidosättande av en bestämmelse i denna förordning, ska datatillsynsmannen om det är lämpligt lämna förslag till hur ett sådant åsidosättande kan undvikas. Om Europol inte ändrar behandlingen i enlighet med detta får Europeiska datatill synsmannen utöva sina befogenheter enligt artikel 43.3.

182

Prop. 2016/17:139

Bilaga 6

L 135/90		Europeiska unionens officiella tidning	24.5.2016
	SV

4. Europeiska datatillsynsmannen ska föra ett register över all behandling som har anmälts till denne enligt punkt 1. Registret får inte offentliggöras.

Artikel 40

Loggning och dokumentation

1.Europol ska registrera insamling, ändring, åtkomst, överföring, sammanställning och utplåning av personuppgifter för att möjliggöra kontroller av behandlingens lagenlighet, egenkontroll samt sörja för uppgifternas integritet och säkerhet. Sådana loggar eller dokumentation ska utplånas efter tre år, om inte de uppgifter som de innehåller behövs för pågående kontroller. Det får inte vara möjligt att ändra loggarna.

2.Loggar eller liknande handlingar som utarbetas enligt punkt 1 ska på begäran överlämnas till Europeiska datatill synsmannen, dataskyddsombudet och, om de behövs för en särskild utredning, till berörd nationell enhet. De uppgifter som överlämnas på detta sätt får användas endast för att kontrollera dataskyddet, för att se till att behandlingen fungerar tillfredsställande och för att sörja för uppgifternas integritet och säkerhet.

Artikel 41

Dataskyddsombud

1.Styrelsen ska utse ett dataskyddsombud, som ska vara anställd vid Europol. Vid fullgörandet av sina arbetsuppgifter ska dataskyddsombudet agera oberoende.

2.Dataskyddsombudet ska utses på grundval av sina personliga och yrkesmässiga kvalifikationer och i synnerhet sina expertkunskaper om dataskydd.

Vid valet av dataskyddsombud ska det säkerställas att ingen intressekonflikt kan uppstå till följd av dataskyddsombudets utförande av uppgifterna inom ramen för uppdraget och av andra offentliga åligganden, särskilt sådana som avser tillämpningen av denna förordning.

3.Dataskyddsombudet ska utses för en period av fyra år. Ombudet ska kunna återutses för en period omfattande totalt högst åtta år. Ombudet får endast entledigas från sitt uppdrag som dataskyddsombud av styrelsen med samtycke av Europeiska datatillsynsmannen, om ombudet inte längre uppfyller kraven för utförandet av uppgifterna.

4.Efter utnämningen ska dataskyddsombudet registreras av styrelsen hos Europeiska datatillsynsmannen.

5.Vid fullgörandet av sina uppgifter får dataskyddsombudet inte ta emot instruktioner.

6.Dataskyddsombudet ska särskilt ha följande uppgifter i fråga om personuppgifter, med undantag av administrativa personuppgifter:

a)På ett oberoende sätt säkerställa att denna förordning tillämpas internt vid behandlingen av personuppgifter.

b)Säkerställa att ett register över överföring och mottagande av personuppgifter förs i enlighet med denna förordning.

183

Prop. 2016/17:139

Bilaga 6

24.5.2016		Europeiska unionens officiella tidning	L 135/91
	SV

c)Säkerställa att de registrerade på begäran informeras om sina rättigheter enligt denna förordning.

d)Samarbeta med de tjänstemän vid Europol som ansvarar för förfaranden, utbildning och rådgivning om databehandling.

e)Samarbeta med Europeiska datatillsynsmannen.

f)Utarbeta en årlig rapport och överlämna den till styrelsen och till Europeiska datatillsynsmannen.

g)Föra ett register över personuppgiftsincidenter.

7.Dataskyddsombudet ska även utföra de uppgifter som anges i förordning (EG) nr 45/2001 avseende administrativa personuppgifter.

8.Dataskyddsombudet ska för fullgörandet av sina uppgifter ha åtkomst till alla uppgifter som behandlas av Europol och tillträde till alla Europols lokaler.

9.Om dataskyddsombudet anser att bestämmelserna om behandling av personuppgifter i denna förordning inte har iakttagits, ska dataskyddsombudet underrätta den verkställande direktören och begära att denne vidtar åtgärder för att avhjälpa den bristande överensstämmelsen inom en fastställd tidsfrist.

Om inte den verkställande direktören inom den fastställda tidsfristen avhjälper den bristande överensstämmelsen när det gäller behandling av personuppgifter, ska dataskyddsombudet informera styrelsen. Dataskyddsombudet och styrelsen ska enas om en fastställd tidsfrist för den senares svar. Om inte styrelsen avhjälper den bristande överensstämmelsen inom den fastställda tidsfristen, ska dataskyddsombudet hänskjuta frågan till Europeiska datatillsynsmannen.

10.Styrelsen ska anta genomförandebestämmelser rörande dataskyddsombudet. Dessa genomförandebestämmelser ska särskilt avse förfarandet för utnämning av dataskyddsombudet och dennes entledigande, arbetsuppgifter, åligganden och befogenheter samt skyddsåtgärder för att säkerställa dataskyddsombudets oberoende.

11.Europol ska förse dataskyddsombudet med tillräcklig personal och resurser för att denne ska kunna fullgöra sina uppgifter. Denna personal ska ha åtkomst till alla uppgifter som behandlas av Europol och till Europols lokaler endast i den mån arbetsuppgifterna kräver.

12.Dataskyddsombudet och dennes personal ska iaktta skyldigheten avseende konfidentialitet i artikel 67.1.

Artikel 42

Den nationella tillsynsmyndighetens tillsyn

1.Varje medlemsstat ska utse en nationell tillsynsmyndighet. Den nationella tillsynsmyndigheten ska ha till uppgift att oberoende och i enlighet med nationell rätt kontrollera att den berörda medlemsstatens överföring, sökning och utlämning till Europol av personuppgifter är laglig och att undersöka att sådan överföring, sökning eller utlämning inte kränker den berörda registrerades rättigheter. Den nationella tillsynsmyndigheten ska i detta syfte hos den nationella enheten eller hos sambandsmannen få åtkomst till de uppgifter den egna medlemsstaten överlämnat till Europol i enlighet med tillämpliga nationella förfaranden och till de loggar och liknande handlingar som avses i artikel 40.

2.För att kunna utöva sin tillsyn ska de nationella tillsynsmyndigheterna få tillträde till lokaler och akter hos de respektive sambandsmännen vid Europol.

184

Prop. 2016/17:139

Bilaga 6

L 135/92		Europeiska unionens officiella tidning	24.5.2016
	SV

3.De nationella tillsynsmyndigheterna ska i enlighet med tillämpliga nationella förfaranden övervaka de nationella enheternas och sambandsmännens verksamhet i den utsträckning denna verksamhet har betydelse för skyddet av personuppgifter. De ska också hålla Europeiska datatillsynsmannen informerad om alla åtgärder de vidtar avseende Europol.

4.Var och en ska ha rätt att begära att den nationella tillsynsmyndigheten kontrollerar lagenligheten i en överföring eller utlämning till Europol, i vilken form den än sker, av de egna uppgifterna samt i medlemsstatens åtkomst till dessa uppgifter. Den rätten ska utövas i enlighet med nationell rätt i den medlemsstat där begäran görs.

Artikel 43

Europeiska datatillsynsmannens tillsyn

1.Europeiska datatillsynsmannen ska ansvara för att övervaka och säkerställa tillämpningen av bestämmelserna i denna förordning om skyddet av fysiska personers grundläggande fri- och rättigheter när Europol behandlar personuppgifter och för att råda Europol och de registrerade i alla frågor som rör behandling av personuppgifter. För detta ändamål ska Europeiska datatillsynsmannen fullgöra de uppgifter som avses i punkt 2 och utöva de befogenheter som fastställs i punkt 3 i nära samarbete med de nationella tillsynsmyndigheterna i enlighet med artikel 44.

2.Europeiska datatillsynsmannen ska ha följande uppgifter:

a)Ta emot och utreda klagomål och informera den registrerade om resultatet inom rimlig tid.

b)Bedriva utredningar, antingen på eget initiativ eller på grundval av ett klagomål, och informera berörda personer om resultatet inom rimlig tid.

c)Övervaka och säkerställa att denna förordning och övriga unionsakter om skydd av fysiska personer i samband med behandling av personuppgifter tillämpas på Europol.

d)Bistå Europol med råd, antingen på eget initiativ eller som svar på en begäran, i alla frågor som rör behandling av personuppgifter, särskilt innan interna bestämmelser utarbetas om skydd av enskildas grundläggande fri- och rättigheter i samband med behandlingen av personuppgifter.

e)Föra ett register över nya typer av behandling som har anmälts till denne enligt artikel 39.1 och registrerats i enlighet med artikel 39.4.

f)Genomföra föregående samråd avseende behandling som har anmälts till denne.

3.Europeiska datatillsynsmannen får enligt denna förordning

a)bistå registrerade med råd när de utövar sina rättigheter,

b)till Europol hänskjuta ärenden om en påstådd överträdelse av bestämmelserna om behandling av personuppgifter och vid behov lämna förslag om hur den överträdelsen kan gottgöras och hur skyddet för de registrerade kan förbättras,

c)beordra att en begäran om att utöva vissa rättigheter med avseende på personuppgifter ska efterkommas, om detta har vägrats i strid med artiklarna 36 och 37,

d)ge Europol en varning eller en tillrättavisning,

185

Prop. 2016/17:139

Bilaga 6

24.5.2016		Europeiska unionens officiella tidning	L 135/93
	SV

e)beordra Europol att utföra rättelse, begränsning, utplåning eller förstöring av personuppgifter som har behandlats i strid med bestämmelserna för behandling av personuppgifter samt att underrätta tredje man till vilka dessa uppgifter har lämnats ut om åtgärderna,

f)tillfälligt eller definitivt förbjuda behandling som utförs av Europol som står i strid med bestämmelserna för behandling av personuppgifter,

g)hänskjuta ärendet till Europol och vid behov till Europaparlamentet, rådet och kommissionen,

h)hänskjuta ärendet till Europeiska unionens domstol på de villkor som anges i EUF-fördraget,

i)intervenera i ärenden som har anhängiggjorts vid Europeiska unionens domstol.

4.Europeiska datatillsynsmannen ska ha befogenhet att

a)från Europol erhålla åtkomst till alla personuppgifter och alla upplysningar som den egna utredningen kräver,

b)få tillträde till alla lokaler där Europol bedriver verksamhet, om det finns rimliga skäl att anta att en verksamhet som avses i denna förordning bedrivs där.

5.Europeiska datatillsynsmannen ska upprätta en årlig rapport om tillsynen över Europol efter samråd med de nationella tillsynsmyndigheterna. Den rapporten ska utgöra en del av Europeiska datatillsynsmannens årliga rapport som avses i artikel 48 i förordning (EG) nr 45/2001.

Rapporten ska omfatta statistiska uppgifter om klagomål och utredningar som genomförts enligt punkt 2 och om överföringar av personuppgifter till tredjeland och internationella organisationer, eventuella föregående samråd samt utnyttjandet av de befogenheter som fastställs i punkt 3.

6. Europeiska datatillsynsmannen, tjänstemän och övriga anställda vid den europeiska datatillsynsmannens sekretariat ska iaktta skyldigheten avseende konfidentialitet i artikel 67.1.

Artikel 44

Samarbete mellan Europeiska datatillsynsmannen och de nationella tillsynsmyndigheterna

1.Europeiska datatillsynsmannen ska arbeta nära tillsammans med de nationella tillsynsmyndigheterna i frågor som kräver nationellt deltagande, i synnerhet om Europeiska datatillsynsmannen eller en nationell tillsynsmyndighet upptäcker väsentliga avvikelser mellan praxis i olika medlemsstater eller eventuellt olagliga överföringar i Europols kanaler för informationsutbyte, eller i frågor som väcks av en eller flera nationella tillsynsmyndigheter avseende genomförandet eller tolkningen av denna förordning.

2.Europeiska datatillsynsmannen ska använda de nationella tillsynsmyndigheternas expertkunskaper och erfarenhet för att fullgöra sina åligganden enligt artikel 43.2. Ledamöter och personal vid de nationella tillsynsmyndigheterna ska vid gemensamma kontroller tillsammans med Europeiska datatillsynsmannen ta vederbörlig hänsyn till subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, ha befogenheter motsvarande dem som anges i artikel 43.4 och ha en skyldighet motsvarande den som anges i artikel 43.6. Europeiska datatillsynsmannen och de nationella tillsynsmyndigheterna ska var och en inom sitt ansvarsområde utbyta relevant information och bistå varandra i samband med revision och kontroller.

3.Europeiska datatillsynsmannen ska ge de nationella tillsynsmyndigheterna fullständig information om alla frågor som direkt påverkar dem eller på annat sätt är av betydelse för dem. Europeiska datatillsynsmannen ska på begäran av en eller flera nationella tillsynsmyndigheter informera dem om särskilda frågor.

186

Prop. 2016/17:139

Bilaga 6

L 135/94		Europeiska unionens officiella tidning	24.5.2016
	SV

4. I fall som rör uppgifter från en eller flera medlemsstater, inbegripet fall som avses i artikel 47.2, ska Europeiska datatillsynsmannen samråda med de berörda nationella tillsynsmyndigheterna. Europeiska datatillsynsmannen får inte besluta om ytterligare åtgärder, innan dessa nationella tillsynsmyndigheter har informerat Europeiska datatillsynsmannen om sin ståndpunkt, inom en tidsfrist som fastställs av denne, som inte får vara kortare än en månad och inte längre än tre månader. Europeiska datatillsynsmannen ska ta största möjliga hänsyn till de berörda nationella tillsynsmyndig heternas respektive ståndpunkter. Om Europeiska datatillsynsmannen inte har för avsikt att följa en nationell tillsynsmyndighets ståndpunkt, ska denne informera den myndigheten, motivera sitt beslut och hänskjuta frågan för överläggning till den samarbetsnämnd som inrättats genom artikel 45.1.

I fall som Europeiska datatillsynsmannen anser vara synnerligen brådskande får denne besluta att vidta omedelbara åtgärder. I dessa fall ska Europeiska datatillsynsmannen omedelbart informera de berörda nationella tillsynsmyndigheter na och motivera varför situationen är akut och den åtgärd denne har vidtagit.

Artikel 45

Samarbetsnämnd

1.En samarbetsnämnd med rådgivande funktion inrättas härmed. Samarbetsnämnden ska bestå av en företrädare för en nationell tillsynsmyndighet per medlemsstat samt Europeiska datatillsynsmannen.

2.Samarbetsnämnden ska agera oberoende när den fullgör sina uppgifter enligt punkt 3 och får varken begära eller ta emot instruktioner från något organ.

3.Samarbetsnämnden ska ha följande uppgifter:

a)Diskutera en allmän policy och strategi för övervakningen av Europols dataskydd och lagligheten i medlemsstaternas överföring, sökning och utlämning till Europol av personuppgifter.

b)Utreda problem med tolkningen eller tillämpningen av denna förordning.

c)Undersöka allmänna problem med utövningen av oberoende tillsyn eller de registrerades möjligheter att hävda sina rättigheter.

d)Diskutera och upprätta harmoniserade förslag för gemensamma lösningar på frågor som avses i artikel 44.1.

e)Diskutera fall som överlämnats av Europeiska datatillsynsmannen i enlighet med artikel 44.4.

f)Diskutera fall som överlämnats av en nationell tillsynsmyndighet.

g)Höja medvetenheten om rätten till dataskydd.

4.Samarbetsnämnden får utfärda yttranden, riktlinjer, rekommendationer och bästa praxis. Europeiska datatill synsmannen och de nationella tillsynsmyndigheterna ska, utan att det inkräktar på deras oberoende och var och en inom sitt behörighetsområde, ta största möjliga hänsyn till dem.

5.Samarbetsnämnden ska sammanträda när så krävs och minst två gånger om året. Kostnader och tjänster i samband med dess möten ska bäras av Europeiska datatillsynsmannen.

6.Samarbetsnämndens arbetsordning ska antas vid dess första möte med enkel majoritet av dess ledamöter. Ytterligare arbetsmetoder ska utvecklas gemensamt efter behov.

187

Prop. 2016/17:139

Bilaga 6

24.5.2016		Europeiska unionens officiella tidning	L 135/95
	SV

Artikel 46

Administrativa personuppgifter

Förordning (EG) nr 45/2001 ska vara tillämplig på alla administrativa personuppgifter som innehas av Europol.

KAPITEL VII

RÄTT TILL OMPRÖVNING OCH ANSVARSBESTÄMMELSER

Artikel 47

Rätt att klaga hos Europeiska datatillsynsmannen

1.Varje registrerad ska ha rätt att klaga hos Europeiska datatillsynsmannen, om den registrerade anser att personuppgifter som rör denne behandlats av Europol i strid med denna förordning.

2.När ett klagomål rör ett beslut som avses i artiklarna 36 och 37, ska Europeiska datatillsynsmannen samråda med nationella tillsynsmyndigheter i den medlemsstat som tillhandahöll uppgiften eller den direkt berörda medlemsstaten. När Europeiska datatillsynsmannen fattar sitt beslut, som kan inbegripa en vägran att lämna information, ska denne ta hänsyn till den nationella tillsynsmyndighetens synpunkter.

3.När klagomålet rör behandling av uppgifter som en medlemsstat har lämnat till Europol ska Europeiska datatill synsmannen och den nationella tillsynsmyndigheten i den medlemsstat som har tillhandahållit uppgifterna, var och en inom ramen för sitt behörighetsområde, försäkra sig om att nödvändiga kontroller av lagenligheten i behandlingen av uppgifterna har utförts på ett korrekt sätt.

4.När klagomålet rör behandling av uppgifter som Europol har erhållit från unionsorgan, tredjeland eller internationella organisationer eller uppgifter som hämtats ur allmänt tillgängliga källor av Europol eller kommer från Europols egna analyser ska Europeiska datatillsynsmannen försäkra sig om att Europol på ett korrekt sätt har utfört nödvändiga kontroller av lagenligheten i behandlingen av uppgifterna.

Artikel 48

Rätt att överklaga Europeiska datatillsynsmannens beslut till domstol

Talan mot europeiska datatillsynsmannens beslut ska väckas vid Europeiska unionens domstol.

Artikel 49

Allmänna bestämmelser om ansvar och rätt till ersättning

1.Europols avtalsrättsliga ansvar ska regleras av den rätt som är tillämplig på avtalet i fråga.

2.Europeiska unionens domstol ska vara behörig att träffa avgöranden enligt skiljedomsklausul i avtal som Europol ingått.

188

Prop. 2016/17:139

Bilaga 6

L 135/96		Europeiska unionens officiella tidning	24.5.2016
	SV

3.Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 49, gäller i fråga om utomobligatoriskt ansvar att Europol ska ersätta skada som dess avdelningar eller dess personal orsakar under tjänsteutövning, i enlighet med de allmänna principer som är gemensamma för medlemsstaternas rättsordningar.

4.Europeiska unionens domstol ska vara behörig i tvister om ersättning för skador som avses i punkt 3.

5.Europols personals personliga ansvar gentemot Europol ska regleras av de bestämmelser i tjänsteföreskrifterna eller

ianställningsvillkoren för övriga anställda som är tillämpliga på dem.

Artikel 50

Ansvar för felaktig behandling av personuppgifter och rätt till ersättning

1.Var och en som åsamkats skada på grund av otillåten behandling av personuppgifter har rätt till ersättning för den skada som åsamkats, antingen från Europol i enlighet med artikel 340 i EUF-fördraget eller från den medlemsstat där den händelse som förorsakade skadan inträffade, i enlighet med dess nationella rätt. Den enskilde ska väcka talan mot Europol vid Europeiska unionens domstol eller mot en medlemsstat vid en behörig domstol i den medlemsstaten.

2.Alla tvister mellan Europol och medlemsstater om det slutliga ansvaret för ersättning som har beviljats enskilda i enlighet med punkt 1 ska hänskjutas till styrelsen, som ska besluta med två tredjedelars majoritet av sina ledamöter, utan att detta påverkar rätten att angripa det beslutet i enlighet med artikel 263 i EUF-fördraget.

KAPITEL VIII

GEMENSAM PARLAMENTARISK KONTROLL

Artikel 51

Gemensam parlamentarisk kontroll

1.I enlighet med artikel 88 i EUF-fördraget ska kontrollen av Europols verksamhet utföras av Europaparlamentet under medverkan av de nationella parlamenten. Detta ska utgöra en specialinriktad gemensam parlamentarisk kontrollgrupp inrättad gemensamt av de nationella parlamenten och Europaparlamentets ansvariga utskott. Den gemensamma parlamentariska kontrollgruppens organisation och arbetsordning ska fastställas av Europaparlamentet och de nationella parlamenten tillsammans i enlighet med artikel 9 i protokoll nr 1.

2.Den gemensamma parlamentariska kontrollgruppen ska utöva politisk övervakning av hur Europol i sin verksamhet fullgör sitt uppdrag, inbegripet vad avser konsekvenserna av denna verksamhet för fysiska personers grundläggande fri- och rättigheter.

Vid tillämpning av första stycket ska

a)styrelsens ordförande, verkställande direktören eller vice ordföranden eller någon av de biträdande verkställande direktörerna på begäran av den gemensamma parlamentariska kontrollgruppen inställa sig inför denna för att diskutera frågor som rör den verksamhet som avses i det första stycket, inbegripet budgetaspekter på denna verksamhet, Europols organisationsstruktur och ett eventuellt inrättande av nya enheter och specialiserade centrum, med beaktande av skyldigheterna avseende diskretion och konfidentialitet. Gruppen får besluta att inbjuda andra berörda personer till sina möten om det är lämpligt,

189

Prop. 2016/17:139

Bilaga 6

24.5.2016		Europeiska unionens officiella tidning	L 135/97
	SV

b)Europeiska datatillsynsmannen på begäran av den gemensamma parlamentariska kontrollgruppen, och minst en gång om året, inställa sig inför denna för att diskutera allmänna frågor som rör skyddet av fysiska personers grundläggande fri- och rättigheter och i synnerhet skyddet av personuppgifter, vad avser Europols verksamhet, med beaktande av skyldigheterna avseende diskretion och konfidentialitet,

c)den gemensamma parlamentariska kontrollgruppen rådfrågas vad avser Europols fleråriga programplanering i enlighet med artikel 12.1.

3.Europol ska med beaktande av skyldigheterna avseende diskretion och konfidentialitet för kännedom tillställa den gemensamma parlamentariska kontrollgruppen följande handlingar:

a)Hotbildsbedömningar, strategiska analyser och allmänna lägesrapporter avseende Europols mål samt resultaten från undersökningar och utvärderingar som beställts av Europol.

b)De administrativa överenskommelser som ingåtts enligt artikel 25.1.

c)Det dokument som innehåller Europols fleråriga programplanering och dess årliga arbetsprogram som avses i artikel 12.1.

d)Den konsoliderade årliga verksamhetsrapport om Europols verksamhet som avses i artikel 11.1 c.

e)Den av kommissionen utarbetade utvärderingsrapport som avses i artikel 68.1.

4.Den gemensamma parlamentariska kontrollgruppen får begära andra relevanta handlingar som krävs för fullgörandet av gruppens uppgifter avseende den politiska övervakningen av Europols verksamhet, med förbehåll för Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 (1) och utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna

52och 67 i den här förordningen.

5.Den gemensamma parlamentariska kontrollgruppen får sammanställa sammanfattande slutsatser om den politiska övervakningen av Europols verksamhet och tillställa Europaparlamentet och de nationella parlamenten dessa slutsatser. Europaparlamentet ska översända dem för kännedom till rådet, kommissionen och Europol.

Artikel 52

Europaparlamentets åtkomst till uppgifter som behandlas av eller via Europol

1.För att möjliggöra utövandet av den parlamentariska kontroll av Europols verksamhet som avses i artikel 51 ska åtkomst för Europaparlamentet, på dess begäran, till känsliga icke-säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter som behandlas av eller via Europol överensstämma med de bestämmelser som avses i artikel 67.1.

2.Europaparlamentets åtkomst till säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter som behandlas av eller via Europol ska överensstämma med det interinstitutionella avtalet av den 12 mars 2014 mellan Europaparlamentet och rådet om överföring till och hantering inom Europaparlamentet av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter som innehas av rådet vilka rör andra frågor än de som omfattas av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (2) och ska överensstämma med de bestämmelser som avses i artikel 67.2 i denna förordning.

3.Nödvändiga uppgifter om Europaparlamentets åtkomst till de uppgifter som avses i punkterna 1 och 2 ska fastställas i samarbetsavtal mellan Europol och Europaparlamentet.

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets,

rådet och kommissionens handlingar (EGT L 145, 31.5.2001, s. 43). (2) EUT C 95, 1.4.2014, s. 1.

190

Prop. 2016/17:139

Bilaga 6

L 135/98		Europeiska unionens officiella tidning	24.5.2016
	SV

KAPITEL IX

PERSONAL

Artikel 53

Allmänna bestämmelser

1.Tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen, anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska unionen samt de bestämmelser som antagits gemensamt av unionens institutioner för tillämpningen av tjänsteföre skrifterna och anställningsvillkoren ska gälla för Europols personal, med undantag för personal som den 1 maj 2017 är anställda enligt ett avtal som ingicks med Europol såsom den inrättades genom Europolkonventionen, utan att detta påverkar artikel 73.4 i denna förordning. Sådana avtal ska fortsätta att omfattas av rådets akt av den 3 december 1998.

2.Europols personal ska bestå av tillfälligt anställda och/eller kontraktsanställda. Styrelsen ska årligen informeras om avtal om tillsvidareanställning som beviljats av den verkställande direktören. Styrelsen ska besluta om vilka tjänster i tjänsteförteckningen som är avsedda för tillfälligt anställda och som endast får tillsättas med personal från medlemsstaternas behöriga myndigheter. Personal som rekryteras till sådana tjänster ska vara tillfälligt anställda och får endast beviljas anställningsavtal för viss tid som får förnyas en gång med en bestämd period.

Artikel 54

Den verkställande direktören

1.Den verkställande direktören ska vara tillfälligt anställd vid Europol i enlighet med artikel 2a i anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska unionen.

2.Den verkställande direktören ska utses av rådet, från en slutlista över kandidater som föreslås av styrelsen på grundval av ett öppet och transparent urvalsförfarande.

Slutlistan ska upprättas av en urvalskommitté inrättad av styrelsen och bestå av ledamöter som utsetts av medlemsstaterna och en företrädare för kommissionen.

I det avtal som sluts med den verkställande direktören ska Europol företrädas av styrelsens ordförande.

Den kandidat som rådet väljer kan före utnämningen uppmanas att inställa sig inför det berörda utskottet i Europapar lamentet som därefter ska avge ett icke bindande yttrande.

3.Den verkställande direktörens mandatperiod ska vara fyra år. Vid periodens utgång ska kommissionen tillsammans med styrelsen göra en utvärdering med beaktande av

a)en bedömning av den verkställande direktörens arbetsinsats, och

b)Europols framtida uppgifter och utmaningar bedöms.

4.Rådet får på förslag av styrelsen, med beaktande av den utvärdering som avses i punkt 3, förlänga den verkställande direktörens mandatperiod en gång och med högst fyra år.

191

Prop. 2016/17:139

Bilaga 6

L 135/100		Europeiska unionens officiella tidning	24.5.2016
	SV

3.Utan att det påverkar andra tillgångar ska Europols inkomster omfatta ett bidrag från unionen som tas upp i unionens allmänna budget.

4.Europol kan få unionsfinansiering via delegeringsavtal eller bidrag som beviljas från fall till fall, i enlighet med de finansiella bestämmelser som avses i artikel 61 och gällande bestämmelser för relevanta instrument till stöd för unionens politik.

5.Europols utgifter ska omfatta personalens löner, kostnader för administration och infrastruktur samt driftskostnader.

6.Budgetåtaganden för åtgärder som avser stora projekt och som sträcker sig över mer än ett budgetår får delas upp i årliga delåtaganden.

Artikel 58

Upprättande av budgeten

1.Varje år ska den verkställande direktören göra ett utkast till inkomst- och utgiftsberäkning av Europols intäkter och utgifter för påföljande räkenskapsår, inklusive en tjänsteförteckning, och sända denna till styrelsen.

2.På grundval av utkastet till beräkning av intäkter och utgifter ska styrelsen anta ett preliminärt utkast till beräkning av Europols inkomster och utgifter för påföljande budgetår och översända den till kommissionen senast den 31 januari varje år.

3.Senast den 31 mars ska styrelsen till Europaparlamentet, rådet och kommissionen översända det slutliga utkastet till beräkning av Europols inkomster och utgifter, som även ska omfatta ett utkast till tjänsteförteckning.

4.Kommissionen ska vidarebefordra inkomst- och utgiftsberäkningen till Europaparlamentet och rådet, tillsammans med förslaget till unionens allmänna budget.

5.På grundval av beräkningen ska kommissionen i utkastet till unionens allmänna budget ta upp de medel som den betraktar som nödvändiga med tanke på tjänsteförteckningen och storleken på det anslag som ska belasta den allmänna budgeten, och som den ska förelägga Europaparlamentet och rådet i enlighet med artiklarna 313 och 314 i EUF- fördraget.

6.Europaparlamentet och rådet ska bevilja anslagen för bidraget till Europol.

7.Europaparlamentet och rådet ska anta Europols tjänsteförteckning.

8.Europols budget ska antas av styrelsen. Den blir definitiv efter det slutliga antagandet av unionens allmänna budget. Vid behov ska den anpassas i enlighet med det slutgiltiga antagandet.

9.Alla byggprojekt som kan komma att påverka Europols budget väsentligt ska omfattas av den delegerade förordningen (EU) nr 1271/2013.

193

Prop. 2016/17:139

Bilaga 6

24.5.2016		Europeiska unionens officiella tidning	L 135/101
	SV

Artikel 59

Budgetgenomförandet

1.Den verkställande direktören ska genomföra Europols budget.

2.Den verkställande direktören ska varje år till Europaparlamentet och rådet skicka alla uppgifter av betydelse för resultatet av eventuella utvärderingsförfaranden.

Artikel 60

Redovisning och förfarande för att bevilja ansvarsfrihet

1.Europols räkenskapsförare ska översända de preliminära räkenskaperna för budgetåret (år N) till kommissionens räkenskapsförare och till revisionsrätten senast den 1 mars det påföljande budgetåret (år N + 1).

2.Europol ska översända en rapport om budgetförvaltningen och den ekonomiska förvaltningen för år N till Europaparlamentet, rådet och revisionsrätten senast den 31 mars år N + 1.

3.Kommissionens räkenskapsförare ska översända Europols preliminära räkenskaper för år N som konsoliderats med kommissionens räkenskaper till revisionsrätten senast den 31 mars år N + 1.

4.Efter mottagandet av revisionsrättens synpunkter på Europols preliminära räkenskaper för år N, enligt artikel 148 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (1), ska Europols räkenskapsförare upprätta Europols slutliga redovisning för det året. Den verkställande direktören ska överlämna denna till styrelsen för yttrande.

5.Styrelsen ska avge ett yttrande om Europols slutliga redovisning för år N.

6.Europols räkenskapsförare ska senast den 1 juli år N + 1 skicka den slutliga redovisningen för år N till Europapar lamentet, rådet, kommissionen och revisionsrätten, tillsammans med det yttrande av styrelsen som avses i punkt 5.

7.Den slutliga redovisningen för år N ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning senast den 15 november år N + 1.

8.Senast den 30 september år N + 1 ska den verkställande direktören sända ett svar på de synpunkter som revisionsrätten framförde i sin årsrapport. Denne ska också sända detta svar till styrelsen.

9.Den verkställande direktören ska på begäran förelägga Europaparlamentet alla uppgifter som behövs för att förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet för år N ska fungera väl, i enlighet med artikel 109.3 i den delegerade förordningen (EU) nr 1271/2013.

10.Europaparlamentet ska före den 15 maj år N + 2 på rekommendation av rådet, som ska fatta beslut med kvalificerad majoritet, bevilja den verkställande direktören ansvarsfrihet för budgetens genomförande för år N.

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 (EUT L 298, 26.10.2012, s. 1).

194

Prop. 2016/17:139

Bilaga 6

L 135/102		Europeiska unionens officiella tidning	24.5.2016
	SV

Artikel 61

Finansiella bestämmelser

1.De finansiella bestämmelser som ska tillämpas på Europol ska antas av styrelsen efter samråd med kommissionen. De får inte avvika från den delegerade förordningen (EU) nr 1271/2013, såvida inte detta är nödvändigt på grund av särdragen i Europols verksamhet och kommissionen har lämnat sitt samtycke i förväg.

2.Europol får bevilja bidrag med koppling till fullgörandet av uppgifter i enlighet med vad som avses i artikel 4.

3.Europol får utan föregående ansökningsomgång bevilja medlemsstaterna bidrag för utförandet av deras gränsöver skridande verksamhet och utredningar samt för tillhandahållande av utbildning med koppling till de uppgifter som avses

iartikel 4.1 h och i.

4.När det gäller det ekonomiska stödet till de gemensamma utredningsgruppernas verksamhet ska Europol och Eurojust gemensamt fastställa reglerna och villkoren för ansökningarnas behandling.

KAPITEL XI

ÖVRIGA BESTÄMMELSER

Artikel 62

Rättslig ställning

1.Europol ska vara ett unionsorgan. Europol ska vara en juridisk person.

2.Europol ska i varje medlemsstat ha den mest vittgående rättskapacitet som tillerkänns juridiska personer enligt nationell rätt. Europol ska särskilt kunna förvärva och avyttra fast och lös egendom samt föra talan inför domstol.

3.I enlighet med protokoll nr 6 om lokalisering av säten för Europeiska unionens institutioner och vissa av dess organ, byråer och enheter, fogat till EU-fördraget och EUF-fördraget (protokoll nr 6), ska Europol ha sitt säte i Haag.

Artikel 63

Immunitet och privilegier

1.Europol och dess personal ska omfattas av protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier, fogat till EU-fördraget och EUF-fördraget.

2.Immunitet och privilegier för sambandsmän och deras familjemedlemmar ska utgöra föremål för ett avtal mellan Konungariket Nederländerna och övriga medlemsstater. Avtalet ska införa sådan immunitet och sådana privilegier som behövs för att sambandsmännen ska kunna utföra sina arbetsuppgifter.

195

Prop. 2016/17:139

Bilaga 6

24.5.2016		Europeiska unionens officiella tidning	L 135/103
	SV

Artikel 64

Språkordning

1.Bestämmelserna i rådets förordning (Euratom) nr 1 (1) ska tillämpas på Europol.

2.Styrelsen ska med två tredjedelars majoritet av sina ledamöter besluta om Europols interna språkordning.

3.De översättningstjänster som krävs för Europols arbete ska tillhandahållas av Översättningscentrum för Europeiska unionens organ.

Artikel 65

Öppenhet

1.Förordning (EG) nr 1049/2001 ska tillämpas på handlingar i Europols besittning.

2.Senast den 14 december 2016, ska styrelsen anta närmare bestämmelser om tillämpningen av förordning (EG) nr 1049/2001 på Europols handlingar.

3.De beslut som fattas av Europol i enlighet med artikel 8 i förordning (EG) nr 1049/2001 kan ligga till grund för ett klagomål till Europeiska ombudsmannen eller en talan inför Europeiska unionens domstol i enlighet med artiklarna

228respektive 263 i EUF-fördraget.

4.Europol ska på sin webbplats offentliggöra en förteckning över sina styrelseledamöter och sammandrag av resultatet av styrelsens möten. Offentliggörandet av dessa sammandrag ska tillfälligt eller permanent underlåtas eller begränsas om ett sådant offentliggörande riskerar att äventyra utförandet av Europols uppgifter, samtidigt som hänsyn tas till dess skyldigheter avseende diskretion och konfidentialitet samt dess operativa natur.

Artikel 66

Insatser mot bedrägeri

1.För att underlätta kampen mot bedrägeri, korruption och annan olaglig verksamhet enligt förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 ska Europol senast den 30 oktober 2017 ansluta sig till det interinstitutionella avtalet av den

25maj 1999 mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska gemenskapernas kommission om interna utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) (2) och anta lämpliga bestämmelser som ska gälla Europols samtliga anställda, genom att använda den mall som finns i bilagan till det avtalet.

2.Revisionsrätten ska ha befogenhet att utföra revision, på grundval av handlingar och kontroller på plats, hos alla stödmottagare, uppdragstagare och underleverantörer som har erhållit unionsfinansiering från Europol.

(1) Rådets förordning (Euratom) nr 1 om vilka språk som skall användas i Europeiska atomenergigemenskapen – Förordning nr 1 om de

förfaranden som skall tillämpas för de underrättelser som föreskrivs i artikel 41 i fördraget (EGT 17, 6.10.1958, s. 385/58). (2) EGT L 136, 31.5.1999, s. 15.

196

Prop. 2016/17:139

Bilaga 6

L 135/104		Europeiska unionens officiella tidning	24.5.2016
	SV

3.I syfte att fastställa om det har förekommit bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet som påverkar unionens finansiella intressen i samband med ett bidrag eller avtal som finansieras via Europol får Olaf göra utredningar, inbegripet kontroller på plats och inspektioner. Sådana utredningar ska genomföras i enlighet med de bestämmelser och förfaranden som fastställs i förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 och rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 (1).

4.Utan att det påverkar tillämpningen av punkterna 1, 2 och 3 ska samarbetsavtal med unionsorgan, myndigheter i tredjeländer, internationella organisationer och privata parter, kontrakt, bidragsavtal och bidragsbeslut som ingås av Europol innehålla bestämmelser som uttryckligen tillerkänner revisionsrätten och Olaf befogenheten att utföra den revision och de utredningar som avses i punkterna 2 och 3 i enlighet med deras respektive befogenheter.

Artikel 67

Bestämmelser om skydd av känsliga icke-säkerhetsskyddsklassificerade och säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter

1.Europol ska fastställa bestämmelser om skyldigheter avseende diskretion och konfidentialitet och om skydd av känsliga icke-säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter.

2.Europol ska fastställa bestämmelser om skydd av säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter vilka ska överensstämma med beslut 2013/488/EU för att säkra en likvärdig nivå på skyddet av sådana uppgifter.

Artikel 68

Utvärdering och översyn

1.Senast den 1 maj 2022 och vart femte år därefter ska kommissionen säkerställa att det genomförs en utvärdering, för att i synnerhet granska effekterna, ändamålsenligheten och effektiviteten i Europols arbete samt dess arbetsmetoder. Utvärderingen kan särskilt omfatta eventuella behov av att ändra Europols struktur, funktionssätt, verksamhetsområde och uppgifter samt de finansiella följderna av sådana ändringar.

2.Kommissionen ska översända utvärderingsrapporten till styrelsen. Styrelsen ska lämna sina synpunkter på utvärde ringsrapporten senast tre månader efter dagen för mottagandet. Kommissionen ska därefter översända den slutliga utvär deringsrapporten tillsammans med kommissionens slutsatser, och med styrelsens synpunkter i en bilaga, till Europapar lamentet, rådet, de nationella parlamenten och styrelsen. I de fall detta är lämpligt, ska de huvudsakliga resultaten av ut värderingsrapporten offentliggöras.

Artikel 69

Administrativ undersökning

Europols verksamhet ska vara föremål för undersökningar av Europeiska ombudsmannen i enlighet med artikel 228 i EUF-fördraget.

(1) Rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter (EGT L 292, 15.11.1996, s. 2).

197

Prop. 2016/17:139

Bilaga 6

24.5.2016		Europeiska unionens officiella tidning	L 135/105
	SV

Artikel 70

Säte

De nödvändiga bestämmelserna om Europols lokaler i Konungariket Nederländerna och de anläggningar som Konungariket Nederländerna ska ställa till Europols förfogande samt de särskilda regler som där ska tillämpas för den verkställande direktören, styrelseledamöterna, Europols personal och deras familjemedlemmar ska fastställas i en överenskommelse om säte mellan Europol och Konungariket Nederländerna i enlighet med protokoll nr 6.

KAPITEL XII

ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER

Artikel 71

Rättsligt övertagande

1.Europol, som inrättas genom denna förordning, ska vara rättslig efterträdare vad gäller alla avtal, alla skulder och all egendom som förvärvades av Europol såsom den inrättades genom beslut 2009/371/RIF.

2.Denna förordning påverkar inte den rättsliga verkan av avtal som ingicks av Europol såsom den inrättades genom beslut 2009/371/RIF före den 13 juni 2016 eller avtal som ingicks av Europol såsom den inrättades genom Europolkon ventionen före den 1 januari 2010.

Artikel 72

Övergångsbestämmelser om styrelsen

1.Mandatperioden för ledamöterna i styrelsen, såsom den inrättades enligt artikel 37 i beslut 2009/371/RIF, ska löpa ut den 1 maj 2017.

2.Under perioden från den 13 juni 2016 till och med den 1 maj 2017 ska styrelsen såsom den inrättades enligt artikel 37 i beslut 2009/371/RIF

a)utföra de styrelseuppgifter i enlighet med artikel 11 i denna förordning,

b)förbereda antagandet av bestämmelserna om tillämpning av förordning (EG) nr 1049/2001 på Europolhandlingar, som avses i artikel 65.2 i den här förordningen samt de regler som avses i artikel 67 i den här förordningen,

c)utarbeta övriga bestämmelser som krävs för tillämpningen av denna förordning, i synnerhet bestämmelser med anledning av kapitel IV, och

d)se över de interna bestämmelser och åtgärder som har antagits av styrelsen på grundval av beslut 2009/371/RIF för att ge styrelsen såsom den inrättats enligt artikel 10 i denna förordning möjlighet att fatta det beslut som avses i artikel 76 i denna förordning.

198

Prop. 2016/17:139

Bilaga 6

L 135/106		Europeiska unionens officiella tidning	24.5.2016
	SV

3.Efter den 13 juni 2016 ska kommissionen utan dröjsmål vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att styrelsen såsom den inrättas i enlighet med artikel 10 inleder sitt arbete den 1 maj 2017.

4.Senast den 14 december 2016 ska medlemsstaterna meddela kommissionen namnen på de personer som de har utsett till ledamot och suppleant i styrelsen i enlighet med artikel 10.

5.Den styrelse som inrättas i enlighet med artikel 10 ska hålla sitt första sammanträde den 1 maj 2017. Styrelsen ska därvid vid behov fatta beslut enligt artikel 76.

Artikel 73

Övergångsbestämmelser om den verkställande direktören, de biträdande direktörerna och personalen

1.Europols direktör som har utsetts på grundval av artikel 38 i beslut 2009/371/RIF ska för sin återstående mandatperiod fungera som verkställande direktör enligt artikel 16 i denna förordning. De övriga villkoren i anställningsavtalet ska förbli oförändrade. Om mandatperioden löper ut mellan den 13 juni 2016 och den 1 maj 2017 ska den automatiskt förlängas fram till den 1 maj 2018.

2.Om den direktör som utsetts på grundval av artikel 38 i beslut 2009/371/RIF inte vill eller kan handla i enlighet med punkt 1 i den här artikeln, ska styrelsen tillförordna en verkställande direktör som ska utöva dennes befogenheter för en period på högst 18 månader, i avvaktan på det utnämningsförfarande som föreskrivs i artikel 54.2 i denna förordning.

3.Punkterna 1 och 2 i den här artikeln ska tillämpas på de biträdande direktörer som har utsetts enligt artikel 38 i beslut 2009/371/RIF.

4.I enlighet med anställningsvillkoren för övriga anställda ska den myndighet som avses i artikel 6 första stycket däri erbjuda tillsvidareanställning som tillfälligt anställd eller kontraktsanställd till personer som den 1 maj 2017 är tillsvida reanställda som lokalt anställda enligt ett avtal som har ingåtts av Europol såsom det inrättades genom Europolkon ventionen. Anställningserbjudandet ska grundas på de uppgifter som den anställde skall utföra som tillfälligt anställd eller kontraktsanställd. Det berörda avtalet ska börja gälla senast den 1 maj 2018. Anställda som inte antar det erbjudande som avses i denna punkt får behålla sitt avtalsförhållande med Europol enligt artikel 53.1.

Artikel 74

Övergångsbestämmelser för budgeten

Förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet för de budgetar som har fastställts på grundval av artikel 42 i beslut 2009/371/RIF ska genomföras i enlighet med bestämmelserna i artikel 43 däri.

KAPITEL XIII

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 75

Ersättande och upphävande

1. Besluten 2009/371/RIF, 2009/934/RIF, 2009/935/RIF, 2009/936/RIF och 2009/968/RIF ersätts härmed för de medlemsstater som är bundna av denna förordning med verkan från och med den 1 maj 2017.

199

Prop. 2016/17:139

Bilaga 6

L 135/108		Europeiska unionens officiella tidning	24.5.2016
	SV

BILAGA I

Förteckning över de former av brottslighet som avses i artikel 3.1

—Terrorism.

—Organiserad brottslighet.

—Narkotikahandel.

—Penningtvätt.

—Brottslighet som har samband med nukleära och radioaktiva ämnen.

—Illegal människosmuggling.

—Människohandel.

—Handel med stulna fordon.

—Mord och grov misshandel.

—Olaglig handel med mänskliga organ och vävnader.

—Människorov, olaga frihetsberövande och tagande av gisslan.

—Rasism och främlingsfientlighet.

—Rån och grov stöld.

—Olaglig handel med kulturföremål, inbegripet antikviteter och konstverk.

—Svindleri och bedrägeri.

—Brott mot unionens finansiella intressen.

—Insiderhandel och otillbörlig marknadspåverkan.

—Beskyddarverksamhet och utpressning.

—Förfalskning och piratkopiering.

—Förfalskning av administrativa dokument och handel med sådana förfalskningar.

—Penningförfalskning och förfalskning av betalningsmedel.

—It-brottslighet.

—Korruption.

—Olaglig handel med vapen, ammunition och sprängämnen.

—Olaglig handel med hotade djurarter.

—Olaglig handel med hotade växtarter och växtsorter.

—Miljöbrott, däribland förorening från fartyg.

—Olaglig handel med hormonpreparat och andra tillväxtsubstanser.

—Sexuella övergrepp och sexuellt utnyttjande, inbegripet material med övergrepp mot barn och kontaktsökning med barn i sexuellt syfte.

—Folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser.

201

Prop. 2016/17:139

Bilaga 6

24.5.2016		Europeiska unionens officiella tidning	L 135/109
	SV

BILAGA II

A.Kategorier av personuppgifter och kategorier av registrerade vars uppgifter får samlas in och behandlas för sådan samkörning som avses i artikel 18.2 a

1.Personuppgifter som samlas in och behandlas för samkörning ska avse

a)personer som, i enlighet med den berörda medlemsstatens nationella rätt, misstänks för att ha begått eller varit delaktiga i ett brott som omfattas av Europols behörighet, eller som har dömts för ett sådant brott,

b)personer avseende vilka det i enlighet med den berörda medlemsstatens nationella rätt finns faktiska indikationer på eller rimliga skäl att anta att de kommer att begå brott som omfattas av Europols behörighet.

2.Uppgifter om de personer som avses i punkt 1 får endast innehålla följande typer av personuppgifter:

a)Efternamn, namn som ogift, förnamn och i förekommande fall aliasnamn eller antagna namn.

b)Födelsedatum och födelseort.

c)Medborgarskap.

d)Kön.

e)Den berörda personens hemvist, yrke och vistelseort.

f)Personnummer, körkort, identitetshandlingar och passuppgifter.

g)Vid behov, andra kännetecken som möjliggör identifiering, särskilt speciella objektiva och bestående fysiska kännetecken, t.ex. fingeravtrycksuppgifter och DNA-profil (upprättad utifrån den icke-kodande delen av DNA).

3.Förutom de upplysningar som avses i punkt 2 får följande typer av uppgifter om de personer som avses i punkt 1 samlas in och behandlas:

a)Brott, påstådda brott och uppgift om när och var och hur de har (påstås ha) begåtts.

b)De medel som har använts eller kan ha använts för att begå de brottsliga gärningarna, inbegripet information om juridiska personer.

c)De avdelningar som handlägger ärendet och deras aktbeteckningar.

d)Misstanke om tillhörighet till en kriminell organisation.

e)Fällande domar, om de rör brott som omfattas av Europols behörighet.

f)Den part som för in uppgifterna.

Dessa uppgifter får lämnas ut till Europol även om de ännu inte hänvisar till personer.

4.Ytterligare information om de personer som avses i punkt 1 som finns hos Europol eller de nationella enheterna får på begäran överlämnas till varje nationell enhet eller till Europol. De nationella enheterna ska göra detta med iakttagande av sin nationella rätt.

5.Om ett förfarande som har inletts mot den berörda personen slutgiltigt läggs ned, eller om denne slutgiltigt frikänns, ska de uppgifter som rör det mål där någotdera beslutet har fattats utplånas.

202

Prop. 2016/17:139

Bilaga 6

L 135/110		Europeiska unionens officiella tidning	24.5.2016
	SV

B.Kategorier av personuppgifter och kategorier av registrerade vars uppgifter får samlas in och behandlas för analyser av strategisk eller tematisk karaktär, operativa analyser eller för att underlätta informationsutbyte som avses i artikel 18.2 b, c och d

1.Personuppgifter som samlas in och behandlas för analyser av strategisk eller tematisk karaktär, operativa analyser eller för att underlätta informationsutbyte mellan medlemsstaterna, Europol, andra unionsorgan, tredjeland och internationella organisationer får avse följande:

a)personer som, i enlighet med den berörda medlemsstatens nationella rätt, misstänks för att ha begått eller varit delaktiga i ett brott som omfattas av Europols behörighet eller som har dömts för ett sådant brott,

c)Personer som kan kallas att vittna i utredningar om de aktuella brotten eller i efterföljande straffrättsliga förfaranden.

d)Personer som har varit offer för något av de aktuella brotten eller avseende vilka det finns vissa omständigheter som ger anledning att anta att de skulle kunna bli offer för ett sådant brott.

e)Kontakter eller medhjälpare.

f)Personer som kan lämna uppgifter om de aktuella brotten.

2.Följande kategorier av personuppgifter, inklusive därtill hörande administrativa uppgifter, får behandlas för de personkategorier som avses i punkt 1 a och b:

a)Närmare uppgifter om personen:

i)Nuvarande och tidigare efternamn.

ii)Nuvarande och tidigare förnamn.

iii)Namn som ogift.

iv)Faderns namn (när detta krävs för identifiering).

v)Moderns namn (när detta krävs för identifiering).

vi)Kön.

vii)Födelsedatum.

viii)Födelseort.

ix)Medborgarskap.

x)Civilstånd.

xi)Alias.

xii)Tillnamn/öknamn.

xiii)Antaget eller falskt namn.

xiv)Nuvarande och tidigare vistelse- och/eller bosättningsort.

b)Fysisk beskrivning:

i)Fysisk beskrivning.

ii)Särskilda kännetecken (märken, ärr, tatueringar eller liknande).

203

Prop. 2016/17:139

Bilaga 6

24.5.2016		Europeiska unionens officiella tidning	L 135/111
	SV

c)Identifieringssätt:

i)Identitetshandling eller körkort.

ii)Nationellt identitetskort eller passnummer.

iii)Nationella identifieringsnummer eller socialförsäkringsnummer i förekommande fall.

iv)Bilder eller annan information om utseendet.

v)Kriminaltekniska hjälpmedel för identifiering, såsom fingeravtryck, DNA-profil (upprättad utifrån den icke- kodande delen av DNA), röstprofil, blodgrupp, tandkort.

d)Sysselsättning och färdigheter:

i)Nuvarande anställning och sysselsättning.

ii)Tidigare anställning och sysselsättning.

iii)Utbildning (skola/universitet/yrkesutbildning).

iv)Meriter.

v)Färdigheter och andra kunskapsområden (språk/övrigt).

e)Ekonomiska och finansiella uppgifter:

i)Ekonomiska uppgifter (bankkonton och koder, kreditkort etc.).

ii)Kontanter.

iii)Aktier/övriga tillgångar.

iv)Uppgifter om fast egendom.

v)Anknytning till företag.

vi)Kontakter med bank- och kreditväsendet.

vii)Skattesituation.

viii)Övriga uppgifter som visar hur en person hanterar sin finansiella situation.

f)Uppgifter om beteende:

i)Livsstil (exempelvis om någon lever över sina tillgångar) och vanor.

ii)Rörelser.

iii)Platser där personen ofta vistas.

iv)Vapen eller andra farliga föremål.

v)Riskbedömning.

vi)Särskilda risker såsom flyktbenägenhet, användning av dubbelagenter, förbindelser med brottsbekämpande personal.

vii)Brottsrelaterade kännetecken och profiler.

viii)Drogmissbruk.

g)Kontakter och medhjälpare, inbegripet typ och slag av kontakt eller förbindelser.

204

Prop. 2016/17:139

Bilaga 6

L 135/112		Europeiska unionens officiella tidning	24.5.2016
	SV

h)Kommunikationsmedel som används, såsom telefon (stationär/mobil), fax, personsökare, e-post, postadress, internetförbindelse(r).

i)Transportmedel som används, såsom fordon, båtar, luftfarkoster, inbegripet uppgifter som identifierar dessa transportmedel (registreringsnummer).

j)Information om brottsligt beteende:

i)Tidigare fällande domar.

ii)Misstänkt delaktighet i brottslig verksamhet.

iii)Tillvägagångssätt.

iv)Hjälpmedel som använts eller kan komma att användas för att förbereda och/eller begå brott.

v)Medlem i kriminella grupper/organisationer och ställning i gruppen/organisationen.

vi)Roll i den kriminella organisationen.

vii)Den brottsliga verksamhetens geografiska räckvidd.

viii)Material som samlats in under en utredning, såsom videoupptagningar och foton.

k)Hänvisning till övriga informationssystem där uppgifter om personen finns lagrade:

i)Europol.

ii)Polis- och tullmyndigheter.

iii)Andra brottsbekämpande byråer.

iv)Internationella organisationer.

v)Offentliga organ.

vi)Privata organisationer.

l)Uppgifter om juridiska personer som har samband med de uppgifter som avses under e och j:

i)Angivande av den juridiska personen.

ii)Etableringsort.

iii)Dag för bildande och säte.

iv)Organisationsnummer.

v)Associationsform.

vi)Kapital.

vii)Verksamhetsområde.

viii)Nationella och internationella dotterbolag.

ix)Styrelseledamöter.

x)Bankförbindelser.

3.Kontakter och medhjälpare enligt punkt 1 e avser personer genom vilka det finns tillräcklig anledning att anta att uppgifter som rör de personer som avses i punkt 1 a och b i denna bilaga av betydelse för analysen kan erhållas, under förutsättning att de inte ingår i någon av de personkategorier som avses i punkt 1 a, b, c, d eller f. Kontakter avser personer som har sporadisk kontakt med de personer som avses i punkt 1 a och b. Medhjälpare avser personer som har regelbunden kontakt med de personer som avses i punkt 1 a och b.

205

Prop. 2016/17:139

Bilaga 6

24.5.2016		Europeiska unionens officiella tidning	L 135/113
	SV

För kontakter och medhjälpare får uppgifter som avses i punkt 2 lagras vid behov, om det finns anledning att anta att dessa uppgifter krävs för analysen av dessa personers roll som personer som avses i punkt 1 a och b. Härvid ska följande iakttas:

a)En sådan anknytning ska utredas så snart som möjligt.

b)Uppgifterna som anges i punkt 2 ska utplånas utan dröjsmål om antagandet att det föreligger en anknytning visar sig vara ogrundat.

c)Alla uppgifter som anges i punkt 2 får lagras om kontakterna och medhjälparna misstänks ha begått ett brott som omfattas av Europols mål eller har dömts för att ha begått ett sådant brott eller om det finns faktiska indikationer på eller rimliga skäl enligt den berörda medlemsstatens nationella rätt att tro att de kommer att begå sådana brott.

d)Uppgifterna som anges i punkt 2 om kontakter och kontakters medhjälpare samt uppgifter om medhjälpares kontakter och medhjälpares medhjälpare får inte lagras, med undantag av uppgifter som rör typen och arten av deras kontakter eller förbindelser med de personer som avses i punkt 1 a och b.

e)Om det inte är möjligt att nå ett klargörande enligt föregående led, ska detta beaktas när beslut fattas om behovet av att lagra uppgifter för vidare analys och i vilken utsträckning.

4.För en person, som avses i punkt 1 d, som har varit offer för något av de aktuella brotten eller för vilken det på grund av vissa omständigheter finns anledning att anta att de skulle kunna bli offer för ett sådant brott, får sådana uppgifter som avses i punkt 2 a–c iii samt följande kategorier av uppgifter lagras:

a)Uppgifter för identifiering av offret.

b)Anledningen till att personen i fråga utsatts för brottet.

c)Skada (fysisk/ekonomisk/psykisk/övrig).

d)Om anonymitetsskydd ska garanteras.

e)Om deltagande i domstolsförhandlingar är möjligt.

f)Brottsrelaterade uppgifter från eller genom de personer som avses i punkt 1 d, inbegripet, när det är nödvändigt, uppgifter om deras anknytning till andra personer, för att identifiera de personer som avses i punkt 1 a och b.

Övriga uppgifter som anges i punkt 2 får lagras vid behov om det finns anledning att anta att de krävs för analysen av dessa personer i deras egenskap av offer eller möjliga offer.

Uppgifter som inte krävs för vidare analys ska utplånas.

5.För personer enligt punkt 1 c som kan kallas att vittna i utredningar av de aktuella brotten eller i efterföljande straffrättsliga förfaranden, får sådana uppgifter som avses i punkt 2 a-c iii samt uppgiftskategorier som överensstämmer med följande kriterier lagras:

a)Brottsrelaterade uppgifter från sådana personer, inbegripet uppgifter om deras anknytning till andra personer som ingår i analysregistret.

b)Om anonymitetsskydd ska garanteras.

c)Om beskydd ska garanteras och av vem.

d)Ny identitet.

e)Om deltagande i domstolsförhandlingar är möjligt.

Övriga uppgifter som anges i punkt 2 får lagras vid behov, om det finns anledning att anta att de krävs för analysen av dessa personers roll som vittnen.

Uppgifter som inte krävs för vidare analys ska utplånas.

206

Prop. 2016/17:139

Bilaga 7

208

Sammanfattning av promemorian Nya möjligheter till operativt polissamarbete med andra stater (Ds 2016:13)

I promemorian föreslås nya möjligheter till operativt polissamarbete med andra stater. Förslaget bygger på rådets beslut 2008 om ett fördjupat gränsöverskridande samarbete, särskilt för bekämpning av terrorism och gränsöverskridande brottslighet, det s.k. Prümrådsbeslutet, och rådets beslut samma år om förbättrat samarbete i krissituationer mellan Europeiska unionens medlemsstaters särskilda insatsgrupper, det s.k. Atlasrådsbeslutet.

Enligt Prümrådsbeslutet får medlemsstaternas myndigheter genomföra gemensamma insatser där tjänstemän från en stat deltar i insatser på en annan stats territorium samt begära bistånd av varandra vid större evenemang, katastrofer och allvarliga olyckor. Enligt Atlasrådsbeslutet får en medlemsstat begära bistånd av en särskild insatsgrupp i en annan medlemsstat för att hantera en krissituation. Det senare biståndet kan bl.a. bestå av genomförande av operationer.

Promemorians förslag innebär att regeringen och Polismyndigheten ska få ta initiativ till gemensamma insatser enligt Prümrådsbeslutet och begära bistånd enligt Prüm- och Atlasrådsbeslutet.

Ett samarbete enligt Prümrådsbeslutet ska för att få genomföras behövas för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet eller för att upprätthålla allmän ordning och säkerhet. Ett samarbete enligt Atlasrådsbeslutet ska för att få genomföras behövas för att förhindra eller på annat sätt ingripa mot en handling som kan utgöra brott enligt lagen om straff för terroristbrott.

Samarbete enligt Prüm- och Atlasrådsbeslutet ska kunna ske med stater som tillämpar respektive rådsbeslut. Innan ett samarbete påbörjas ska en överenskommelse om vilket samarbete som ska ske träffas med en behörig myndighet i samarbetsstaten.

För att utländska tjänstemän ska få delta i samarbeten enligt Prüm- och Atlasrådsbeslutet i Sverige ska tjänstemännen vara lämpliga för uppgiften och anställda vid en samverkande myndighet respektive ingå i en samverkande insatsgrupp. Tjänstemännen ska stå under Polismyndighetens ledning.

Utländska tjänstemän ska enligt förslaget kunna ges polisiära befogenheter vid gemensamma insatser enligt Prümrådsbeslutet och operationer med särskilda insatsgrupper enligt Atlasrådsbeslutet. Som villkor ska gälla att tjänstemännen betraktas som polismän respektive har polisiära befogenheter i sina hemstater. De befogenheter som ska kunna överlåtas är svenska polismäns befogenheter enligt polislagen och, i viss utsträckning, rättegångsbalken. Utländska tjänstemän som getts polisiära befogenheter ska ha samma rätt att använda tjänstevapen och annan liknande utrustning som svenska polismän. Andra utländska tjänstemän ska få använda vapen och liknande utrustning bara i nödvärnssituationer.

I promemorian behandlas även vad som ska gälla för utländska tjänstemän beträffande t.ex. straff och skadestånd och vid in och utförsel av vapen. Dessutom övervägs frågor som aktualiseras av svenska

2 kap. Schengensamarbetet

Gränsöverskridande övervakning

1 § Om det i en stat som deltar i Schengensamarbetet pågår en utredning om ett brott som kan föranleda överlämnande eller utlämning, får utländska tjänstemän fortsätta en i sin stat påbörjad övervakning av en misstänkt gärningsman in på svenskt territorium, om en behörig svensk myndighet samtycker till det.

–mord,

–dråp,

–grovt sexualbrott,

–mordbrand,

–penningförfalskning och förfalskning av betalningsmedel,

–grov stöld,

–grovt häleri,

–penningtvätt,

–grovt bedrägeri,

–utpressning,

–människorov och tagande av gisslan,

–olaglig människohandel,

–människosmuggling,

–olaglig handel med narkotika och psykotropa ämnen,

–brott mot lagbestämmelser angående vapen och sprängämnen,

–ödeläggelse genom användande av sprängämnen,

–olaglig transport av giftigt och skadligt avfall,

–olaglig handel med nukleära och radioaktiva ämnen,

–sådan brottslighet som avses i rådets gemensamma åtgärd 98/733/RIF av den 21 december 1998 om att göra deltagande i en kriminell organisation i Europeiska unionens medlemsstater till ett brott, och

–terroristbrott enligt rådets rambeslut 2002/475/RIF av den 13 juni 2002 om bekämpande av terrorism.

För att övervakningen ska få fortsätta utan föregående samtycke krävs också att överskridandet av gränsen i samband med övervakningen anmäls till en behörig svensk myndighet så snart det är möjligt och att den utländska myndigheten utan dröjsmål begär bistånd i utredningen.

Prop. 2016/17:139

Bilaga 8

211

Prop. 2016/17:139

Bilaga 8

212

Gränsöverskridande förföljande

4 § Om en person i en stat som deltar i Schengensamarbetet har upp- täckts på bar gärning i färd med att begå ett brott som kan föranleda överlämnande eller utlämning, eller om någon som är häktad eller som avtjänar frihetsstraff har rymt, får utländska tjänstemän fortsätta ett i sin stat påbörjat förföljande av personen över en landgräns in på svenskt territorium, om en behörig svensk myndighet samtycker till det.

5 § Förföljandet får fortsätta utan föregående samtycke om det på grund av sakens brådskande natur inte har varit möjligt att underrätta en behörig svensk myndighet i förväg, eller om svenska tjänstemän inte har kunnat ta över förföljandet i tid. De förföljande tjänstemännen ska anhålla om bistånd av en behörig svensk myndighet senast vid tidpunkten för gränsöverskridandet.

6 § Förföljande enligt 4 eller 5 § ska genast upphöra om en behörig svensk myndighet begär det.

Behöriga tjänstemän

7 § Gränsöverskridande övervakning och förföljande får utföras av utländska polismän eller andra utländska tjänstemän som har anmälts vara behöriga att utföra sådant gränsöverskridande arbete som avses i artiklarna 40 och 41 i Schengenkonventionen.

Befogenheter

8 § Om utländska tjänstemän som utför gränsöverskridande förföljande begär det, ska svenska polismän omhänderta den flyende.

De utländska tjänstemännen får stoppa och omhänderta den flyende tills svenska polismän kan överta omhändertagandet eller identifiera den flyende.

9 § När en person omhändertas enligt 8 § andra stycket får utländska tjänstemän

1.kroppsvisitera den som har omhändertagits, om det sker av säkerhetsskäl eller för att söka efter föremål som anges i 2,

2.omhänderta föremål som kan förverkas enligt 36 kap. 3 § 2 brottsbalken eller kan antas ha betydelse för utredning om brott eller ha avhänts någon genom brott, och

3.belägga den som har omhändertagits med handfängsel.

Föremål som har omhändertagits enligt första stycket 2 ska så snart det kan ske överlämnas till en svensk polisman för prövning av fråga om beslag enligt 10 § andra stycket.

1. 23 § lagen (1957:668) om utlämning för brott,

2. 1 kap. 2 § lagen (2011:1165) om överlämnande från Sverige enligt	Prop. 2016/17:139
en nordisk arresteringsorder,	Bilaga 8

3.25 c eller 25 d § lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom,

4.5 a eller 5 b § lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.,

5.8 § lagen (1970:375) om utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling, om framställningen kommer från en dansk myndighet,

6.6 § lagen (1994:569) om Sveriges samarbete med de internationella tribunalerna för brott mot internationell humanitär rätt,

7.6 § lagen (2002:329) om samarbete med Internationella brottmålsdomstolen,

8.1 kap. 3 § lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder, eller

9.3 kap. 15 § lagen (2015:96) om erkännande och verkställighet av frihetsberövande påföljder inom Europeiska unionen.

En svensk polisman får, i avvaktan på en framställning om en sådan åt- gärd som avses i 4 kap. 19 § lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål, ta föremål i beslag som har omhändertagits enligt 9 § första stycket 2, enligt de förutsättningar som gäller för en motsvarande åtgärd enligt rättegångsbalken eller annan lag eller författning.

Föreskrifter

12 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om Schengensamarbetet.

3 kap. Samarbete i Öresundsregionen

Gränsöverskridande förföljande

1 § Danska polismän får fortsätta ett i Danmark påbörjat förföljande över en landgräns in på svenskt territorium om förföljandet avser en person som har upptäckts på bar gärning i färd med att begå en gärning som hör under allmänt åtal enligt svensk och dansk rätt. De får även fortsätta ett förföljande av en person som har avvikit från ett frihetsberövande på grund av brott eller från ett annat slags frihetsberövande, i den mån utlämning till Danmark kan komma i fråga enligt lagen (1970:375) om utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling. Ett förföljande ska ske på de villkor som i övrigt framgår av 2 kap. 4–6 §§.

Danska polismän får på svenskt territorium på Öresundsförbindelsen även inleda ett förföljande som avses i första stycket. De ska i ett sådant

fall omedelbart anhålla om bistånd av Polismyndigheten.

213

5 § Samarbete enligt Atlasrådsbeslutet ska behövas för att förhindra eller på annat sätt ingripa mot en handling som kan utgöra brott enligt lagen (2003:148) om straff för terroristbrott. Om ett samarbete innebär att utländska tjänstemän ska utföra uppgifter i Sverige ska det genomföras för ett särskilt syfte och vara avgränsat i tid och rum.

6 § Utländska tjänstemän får delta i samarbete enligt Atlasrådsbeslutet om de är lämpliga för uppgiften och ingår i en samverkande särskild insatsgrupp. De ska stå under ledning av Polismyndigheten.

Överenskommelser om samarbete

7 § Innan ett samarbete enligt Prümrådsbeslutet eller Atlasrådsbeslutet påbörjas ska regeringen eller Polismyndigheten ingå en skriftlig överenskommelse om samarbetet med en behörig myndighet i den andra staten.

Om samarbetet innebär att utländska tjänstemän ska utföra uppgifter i Sverige ska överenskommelsen ange

1.det särskilda syftet med samarbetet,

2.på vilken tid och plats samarbetet ska genomföras,

3.vilket stöd eller bistånd den utländska myndigheten ska ge,

4.hur ledning ska utövas,

5.vilka utländska tjänstemän som ska delta,

6.vilka befogenheter utländska tjänstemän ska ha, och

7.vilka vapen och vilken annan liknande utrustning utländska tjänstemän ska få inneha.

Befogenheter

8 § Genom en överenskommelse enligt 7 § får utländska polismän som deltar i gemensamma insatser samt utländska tjänstemän som deltar i operationer med särskilda insatsgrupper och har polisiära befogenheter i sina hemstater ges de befogenheter som en svensk polisman har enligt polislagen (1984:387).

Tjänstemännen får även ges de befogenheter som en svensk polisman har att

1.gripa någon enligt 24 kap. 7 § första stycket rättegångsbalken,

2.ta föremål i beslag enligt 27 kap. 4 § rättegångsbalken,

3.förbjuda tillträde till ett visst område eller vidta andra åtgärder enligt 27 kap. 15 § rättegångsbalken, och

4.besluta om kroppsvisitation enligt 28 kap. 13 § rättegångsbalken.

Användning av vapen

9 § Utländska tjänstemän som getts befogenheter enligt 8 § har samma rätt att använda tjänstevapen och annan liknande utrustning som en svensk polisman har enligt lag eller annan författning. Andra utländska tjänstemän som deltar i samarbeten enligt Prümrådsbeslutet eller Atlasrådsbeslutet får bara använda tjänstevapen och annan liknande utrustning i nödvärnssituationer. Tjänstevapnen och utrustningen ska motsvara vad svenska polismän använder.

Prop. 2016/17:139

Bilaga 8

215

Prop. 2016/17:139

Bilaga 8

Föreskrifter

10 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om operativt samarbete enligt Prümrådsbeslutet och Atlasrådsbeslutet.

5 kap. Gemensamma bestämmelser för operativt samarbete

Skyldigheter

1 § Utländska tjänstemän ska, när de utövar befogenheter enligt denna lag, följa svensk lag och annan författning samt instruktioner som med- delas av den behöriga svenska myndigheten. De ska alltid kunna styrka sin behörighet och identitet.

Straffrättsligt ansvar och skydd

2 § Utländska tjänstemän som utövar myndighet i Sverige enligt denna lag ska vara skyddade enligt 17 kap. 1, 2 och 4 §§ brottsbalken på motsvarande sätt som om det varit fråga om svensk myndighetsutövning.

Utländska tjänstemän som utför uppgifter i Sverige enligt denna lag ska vara ansvariga för olaga diskriminering enligt 16 kap. 9 § brottsbalken på motsvarande sätt som den som är anställd i svensk allmän tjänst. Innefattar uppgifterna myndighetsutövning ska tjänstemännen även vara ansvariga för tjänstefel enligt 20 kap. 1 § brottsbalken på motsvarande sätt som om det varit fråga om svensk myndighetsutövning.

Skadestånd

3 § Om utländska tjänstemän utför uppgifter i Sverige enligt denna lag, ska svenska staten i stället för den utländska myndigheten eller tjänstemannen ersätta skada som uppkommer i samband med utförandet av uppgiften och för vilken den utländska myndigheten eller tjänste- mannen skulle ha varit skadeståndsskyldig om svensk lag varit tillämplig på dem. Svenska staten ska dock inte ersätta skada som uppkommer hos den utländska myndigheten eller tjänstemannen.

4 § Bestämmelser om svenska statens skyldighet att ersätta skador som svenska tjänstemän vållar ska inte vara tillämpliga när skadorna vållas i en annan stat i samband med gränsöverskridande förföljande eller övervakning. Detsamma ska gälla när skadorna vållas i samband med samarbete i Öresundsregionen eller i samband med samarbete enligt Prümrådsbeslutet eller Atlasrådsbeslutet.

	6 kap. Allmänna bestämmelser om uppgiftsutbyte
	Förhållandet till andra bestämmelser om personuppgiftsbehandling
	1 § Polisdatalagen (2010:361) gäller för polisens behandling av
	personuppgifter vid internationellt polisiärt samarbete, om inte annat
	följer av denna lag eller föreskrifter som regeringen har meddelat i
216	anslutning till denna.

Lagen (2005:787) om behandling av uppgifter i Tullverkets Prop. 2016/17:139 brottsbekämpande verksamhet gäller för Tullverkets behandling av Bilaga 8 personuppgifter vid internationellt polisiärt samarbete, om inte annat

följer av denna lag eller föreskrifter som regeringen har meddelat i anslutning till denna.

Kustbevakningsdatalagen (2012:145) gäller för Kustbevakningens behandling av personuppgifter vid internationellt polisiärt samarbete, om inte annat följer av denna lag eller föreskrifter som regeringen har meddelat i anslutning till denna.

2 § I lagen (2013:329) med vissa bestämmelser om skydd för personuppgifter vid polissamarbete och straffrättsligt samarbete inom Europeiska unionen, och i föreskrifter som regeringen har meddelat i anslutning till den lagen, finns det särskilda bestämmelser om behandling av personuppgifter som inom ramen för polissamarbete eller straffrättsligt samarbete har överförts från eller gjorts tillgängliga av

1.en stat som är medlem i Europeiska unionen (EU),

2.Island, Norge, Schweiz eller Liechtenstein,

3.ett EU-organ, eller

4.ett EU-informationssystem.

Om det i de författningar som anges i första stycket finns avvikande bestämmelser, ska de tillämpas i stället för bestämmelserna i denna lag och i föreskrifter som regeringen har meddelat i anslutning till lagen. Detta gäller dock inte vid behandling av personuppgifter som utbyts eller har utbytts med stöd av Prümrådsbeslutet, CBE-direktivet eller VIS-råds- beslutet.

Villkor om användningsbegränsningar

3 § Om en svensk myndighet har fått uppgifter eller bevisning från en annan stat för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet, för att utreda brott eller för att upprätthålla allmän ordning och säkerhet, ska svenska myndigheter följa villkor som begränsar möjligheten att använda uppgifterna eller bevisningen, om villkoren gäller på grund av en överenskommelse med den andra staten eller en mellanfolklig organisation.

Första stycket ska gälla oavsett vad som är föreskrivet i lag eller annan författning.

4 § En svensk brottsbekämpande myndighet får i enskilda fall ställa upp villkor som begränsar möjligheten att använda uppgifter eller bevis- ning som lämnas till en annan stat eller en mellanfolklig organisation, om det krävs med hänsyn till enskilds rätt eller från allmän synpunkt. Sådana villkor får inte strida mot en internationell överenskommelse som är bindande för Sverige.

Rättelse och skadestånd

5 § Bestämmelserna i personuppgiftslagen (1998:204) om rättelse och skadestånd gäller vid behandling av personuppgifter enligt denna lag

eller enligt föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen.

217

Prop. 2016/17:139

Bilaga 8

218

7 kap. Uppgiftsutbyte enligt Prümrådsbeslutet

Utbyte av dna-profiler

1 § Vid samarbete enligt Prümrådsbeslutet får ett utländskt kontakt- ställe medges direktåtkomst till referensuppgifter i de svenska registren över dna-profiler.

Efter överenskommelse mellan Sverige och en annan stat får kontaktstället i den andra staten göra en automatisk jämförelse mellan sina oidentifierade dna-profiler och referensuppgifter i de svenska registren över dna-profiler.

Vad som sägs i första och andra styckena gäller endast de register över dna-profiler som regleras i polisdatalagen (2010:361).

2 § Vid en förundersökning eller annan utredning som handläggs enligt bestämmelserna i 23 kap. rättegångsbalken får det svenska kontaktstället i enskilda fall genom direktåtkomst söka uppgifter i en annan stats dna- register. Uppgifter får behandlas endast i den utsträckning den andra staten tillåter det och om behandlingen i motsvarande fall hade varit tillåten i de svenska registren över dna-profiler.

Efter överenskommelse mellan Sverige och en annan stat får det svenska kontaktstället, i syfte att utreda brott, göra en automatisk jämförelse mellan dna-profiler i spårregistret och referensuppgifter i den andra statens dna-register.

Utbyte av fingeravtryck

4 § I syfte att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet eller att utreda brott får det svenska kontaktstället i enskilda fall genom direktåtkomst söka uppgifter i en annan stats fingeravtrycksregister. Uppgifter får behandlas endast i den utsträckning den andra staten tillåter det och om behandlingen i motsvarande fall hade varit tillåten i svenska fingeravtrycksregister som förs med stöd av polisdatalagen (2010:361).

Det svenska kontaktstället ansvarar för att kontrollera om det mottagna fingeravtrycket stämmer överens med det fingeravtryck sökningen avsåg.

Utbyte av fordonsuppgifter

5 § I lagen (2001:558) om vägtrafikregister finns bestämmelser om möjlighet att medge ett utländskt kontaktställe direktåtkomst enligt Prümrådsbeslutet till uppgifter i vägtrafikregistret.

6 § I syfte att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet eller att utreda brott eller för att upprätthålla allmän säkerhet får det svenska kontaktstället i enskilda fall genom direktåtkomst söka uppgifter i en annan stats fordonsregister. Uppgifter får behandlas endast i den utsträckning den andra staten tillåter det och om behandlingen i motsvarande fall hade varit tillåten i det svenska vägtrafikregistret. Vid

sökning får endast ett fordons fullständiga chassinummer eller fullstän-						Prop. 2016/17:139
diga registreringsnummer användas som sökbegrepp.						Bilaga 8
Föreskrifter
7 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan
med stöd av	8 kap. 7 § regeringsformen			meddela föreskrifter om
behandling	av	personuppgifter	vid	uppgiftsutbyte	enligt

Prümrådsbeslutet.

8 kap. Uppgiftsutbyte enligt CBE-direktivet

1 § I lagen (2001:558) om vägtrafikregister finns bestämmelser om möjlighet att medge ett utländskt kontaktställe direktåtkomst enligt CBE- direktivet till uppgifter i vägtrafikregistret.

2 § I syfte att utreda ett sådant trafiksäkerhetsrelaterat brott som omfattas av artikel 2 i CBE-direktivet får det svenska kontaktstället i enskilda fall genom direktåtkomst söka uppgifter i en annan stats fordonsregister. Uppgifter får behandlas endast i den utsträckning den andra staten tillåter det och om behandlingen i motsvarande fall hade varit tillåten i det svenska vägtrafikregistret. Vid sökning får endast ett fordons fullständiga registreringsnummer användas som sökbegrepp.

3 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om uppgiftsutbyte enligt CBE-direktivet.

9 kap. Tillgång till uppgifter enligt VIS-rådsbeslutet

1 § På begäran av behöriga myndigheter får den centrala åt- komstpunkten genom direktåtkomst söka uppgifter i informa- tionssystemet för viseringar (VIS), om det i enskilda fall finns skäl att anta att uppgifter i systemet väsentligen kan komma att bidra till att utreda ett sådant terroristbrott eller annat grovt brott som omfattas av definitionerna i artikel 2.1 i VIS-rådsbeslutet.

2 § Vid sökning i VIS får endast följande uppgifter användas som sökbegrepp:

1.nuvarande och tidigare efternamn, förnamn, kön, födelsedatum, födelseort och födelseland,

2.nuvarande medborgarskap och medborgarskap vid födseln,

3.resehandlingens typ och nummer, utfärdande myndighet, dag för utfärdande och sista giltighetsdag,

4.huvuddestination och den planerade vistelsens varaktighet,

5. syftet med resan,	219

Prop. 2016/17:139	6. planerad ankomst- och avresedag,
Bilaga 8	7. planerad gränsövergång för första inresa eller transiteringsväg,

8.bostad,

9.fingeravtryck,

10.typ av visering och viseringsmärkets nummer, och

11.den person som bjudit in eller åtagit sig att stå för sökandens levnadskostnader under vistelsen.

3 § Personuppgifter som har hämtats från VIS får behandlas för det ändamål som uppgifterna hämtades för. De får också behandlas för att ut- reda eller beivra brott i det enskilda fall som sökningen avsåg.

4 § Det är förbjudet att till tredjeland eller en internationell organisa- tion överföra eller göra tillgängliga sådana personuppgifter som har hämtats från VIS och som har lagts in i systemet av en annan stat.

Detta är dock tillåtet i brådskande fall om

1.de villkor för sökning som anges i 1 § andra stycket är uppfyllda,

2.det är förenligt med svenska intressen att uppgifterna lämnas ut,

3.den stat som har lagt in uppgifterna i systemet samtycker till det, och

4.förutsättningarna i 33 och 34 §§ personuppgiftslagen (1998:204) är uppfyllda.

5 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om tillgång till uppgifter enligt VIS-rådsbeslutet.

10 kap. Uppgiftsutbyte enligt avtalet med USA

1 § Vid samarbete enligt avtalet med USA får ett amerikanskt kontaktställe trots 33 § personuppgiftslagen (1998:204) medges direktåtkomst till referensuppgifter i svenska fingeravtrycksregister som förs med stöd av polisdatalagen (2010:361).

2 § På begäran av behöriga myndigheter får ett svenskt kontaktställe i enskilda fall genom direktåtkomst söka uppgifter i amerikanska fingeravtrycksregister i syfte att utreda ett brott för vilket det enligt svensk lag är föreskrivet fängelse i mer än ett år. Detsamma gäller om sökningen görs i syfte att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet som innefattar ett sådant brott.

Uppgifter får behandlas endast om behandlingen i motsvarande fall hade varit tillåten i svenska fingeravtrycksregister som förs med stöd av polisdatalagen (2010:361).

Det svenska kontaktstället ansvarar för att kontrollera om det mottagna fingeravtrycket stämmer överens med det fingeravtryck sökningen avsåg.

3 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om samarbete enligt avtalet med USA.

220

Prop. 2016/17:139	Förslag till lag om ändring i brottsbalken
Bilaga 8	Härigenom föreskrivs att 2 kap. 3 och 5 §§ brottsbalken ska ha följande

	lydelse.
	Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse

2 kap.

3 §1

För brott som begåtts utom riket döms även i annat fall än som avses i 2 § efter svensk lag och vid svensk domstol,

1. om brottet förövats på svenskt fartyg eller luftfartyg, eller om det begåtts i tjänsten av befälhavaren eller någon som tillhörde besättningen på sådant fartyg,

1. om brottet förövats på ett svenskt fartyg eller luftfartyg, eller om det begåtts i tjänsten av befälhavaren eller någon som tillhörde besättningen på ett sådant fartyg,

2.om brottet begåtts av någon som tillhör Försvarsmakten på ett område där en avdelning av Försvarsmakten befann sig eller om det begåtts av någon annan på ett sådant område och avdelningen befann sig där för annat ändamål än övning,

3.om brottet begåtts vid tjänstgöring utom riket av någon som är anställd i Försvarsmakten och tjänstgör i en internationell militär insats eller som tillhör Polisens utlandsstyrka,

3 a. om brottet			har	begåtts i		3 a. om	brottet	har	begåtts		i
tjänsten utom riket av en polisman,						tjänsten utom riket av en polisman,
tulltjänsteman eller tjänsteman vid						tulltjänsteman eller tjänsteman vid
Kustbevakningen,			som		utför	Kustbevakningen,		som		utför
gränsöverskridande				arbetsupp-		arbetsuppgifter i en annan stat
gifter enligt en internationell över-						enligt en internationell överens-
enskommelse som Sverige har till-						kommelse som Sverige har tillträtt,
trätt,
4. om		brottet	förövats		mot	4. om	brottet	förövats		mot
Sverige,		svensk	kommun		eller	Sverige, en svensk kommun eller
annan		menighet	eller		svensk	annan menighet eller en svensk
allmän inrättning,						allmän inrättning,					ett
5. om		brottet	begåtts		inom	5. om	brottet begåtts		inom
område som inte tillhör någon stat						område som inte tillhör någon stat
och	förövats		mot	svensk		och förövats mot en svensk
medborgare, svensk sammanslut-						medborgare,				svensk
ning eller enskild inrättning eller						sammanslutning		eller	enskild
mot utlänning med hemvist i						inrättning eller mot en utlänning
Sverige,						med hemvist i Sverige,

1 Senaste lydelse 2014:407.

222

Åtal för brott, som inom riket begåtts å utländskt fartyg eller luftfartyg av utlänning som var befälhavare eller tillhörde besättningen å fartyget eller eljest medföljde detsamma mot sådan utlänning eller mot utländskt intresse, må ej väckas utan att för- ordnande därom meddelas av regeringen eller den regeringen bemyndigat därtill.

(2003:148) om straff för terroristbrott, försök till sådant brott, brott som avses i 5 § samma lag, brott enligt lagen (2014:406) om straff för folk- mord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser, uppvigling som bestått i en omedelbar och offentlig uppmaning att begå folkmord eller om brottet riktats mot Internationella brottmålsdomstolens rättskipning, eller

7. om det lindrigaste straff som i svensk lag är stadgat för brottet är fängelse i fyra år eller däröver.

5 §2

Åtal för brott, som inom riket begåtts på ett utländskt fartyg eller luftfartyg av en utlänning som var befälhavare eller tillhörde besättningen på fartyget eller av någon annan anledning medföljde detsamma mot en sådan utlänning eller mot ett utländskt intresse, får inte väckas utan att regeringen, eller den myndighet som regeringen har bemyndigat, har meddelat förordnande om det.

Åtal för brott, som förövats utom riket, får väckas endast efter förordnande enligt första stycket. Åtal får dock väckas utan ett sådant förordnande, om brottet är osann eller ovarsam utsaga inför en internationell domstol eller om brottet begåtts

1. å	svenskt	fartyg	eller	1. på ett	svenskt	fartyg	eller
luftfartyg eller i tjänsten av				luftfartyg eller i		tjänsten av
befälhavaren eller		någon	som	befälhavaren	eller	någon	som
tillhörde	besättningen å		sådant	tillhörde besättningen på ett sådant
fartyg,				fartyg,

2.av någon som tillhör Försvarsmakten på ett område där en avdelning av Försvarsmakten befann sig,

3.vid tjänstgöring utom riket av någon som är anställd i Försvarsmakten och tjänstgör i en internationell militär insats eller som tillhör Polisens utlandsstyrka,

4. i tjänsten utom riket av en					4. i tjänsten utom riket av en
polisman,		tulltjänsteman		eller	polisman,	tulltjänsteman		eller
tjänsteman		vid	Kustbevakningen		tjänsteman	vid	Kustbevakningen
som	utför	gränsöverskridande			som utför arbetsuppgifter i en
arbetsuppgifter			enligt	en	annan stat enligt en internationell
internationell			överenskommelse		överenskommelse som Sverige har
som Sverige har tillträtt,					tillträtt,
5. i	Danmark,		Finland,	Island	5. i Danmark,		Finland,	Island
eller Norge eller på fartyg eller					eller Norge eller på ett fartyg eller
luftfartyg i reguljär trafik mellan					luftfartyg i reguljär trafik mellan
orter belägna i Sverige eller någon					orter belägna i Sverige eller någon

2 Senaste lydelse 2010:636.

Prop. 2016/17:139

Bilaga 8

223

Prop. 2016/17:139

Bilaga 8

Förslag till lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall

Härigenom föreskrivs att bilagan till lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall1 ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Bilaga2

Immunitet och/eller privilegier gäller för			Tillämplig internationell
följande			överenskommelse
Internationella organ	Fysiska personer
-------------------------------------------------------------------------
52. Europol	Europols	direktör,	Rådets	beslut av		den
	biträdande	direk-	6 april	2009	om	inrät-
	törer och personal		tande	av	Europeiska
			polisbyrån (Europol)
-------------------------------------------------------------------------
Föreslagen lydelse

Immunitet och/eller privilegier gäller för			Tillämplig internationell
följande			överenskommelse
Internationella organ	Fysiska personer
-------------------------------------------------------------------------
52. –	–		–
-------------------------------------------------------------------------

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2017.

1Lagen omtryckt 1994:717.

2Senaste lydelse 2015:340.

225

Prop. 2016/17:139

Bilaga 8

228

Förslag till lag om ändring i polisdatalagen (2010:361)

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 4 § polisdatalagen (2010:361) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse						Föreslagen lydelse
					1 kap.
					4 §1
I lagen (2000:343) om inter-						I lagen (2017:000) om inter-
nationellt polisiärt samarbete och i						nationellt polisiärt samarbete och i
föreskrifter		som	regeringen		har	föreskrifter		som	regeringen		har
meddelat i anslutning till den						meddelat i anslutning till den
lagen,	finns		det	särskilda		lagen,	finns		det	särskilda
bestämmelser om			behandling		av	bestämmelser om			behandling		av
personuppgifter som				följer	av	personuppgifter som				följer	av
internationella överenskommelser.						internationella överenskommelser.
Om det i dessa författningar finns						Om det i dessa författningar finns
avvikande		bestämmelser, ska			de	avvikande		bestämmelser, ska			de
tillämpas		i	stället		för	tillämpas		i	stället		för
bestämmelserna i denna lag.						bestämmelserna i denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2017.

1 Senaste lydelse 2014:597.

Den kompletterande promemorians lagförslag

Förslag till lag om internationellt polisiärt samarbete

Lydelse enligt Ds 2016:13

Föreslagen lydelse

4kap.

1 §

Regeringen eller Polismyn-	Regeringen, Polismyndigheten
digheten får från behöriga myn-	eller Säkerhetspolisen får från
digheter i stater som tillämpar	behöriga myndigheter i stater som
Prümrådsbeslutet begära stöd för	tillämpar Prümrådsbeslutet begära
att genomföra gemensamma in-	stöd för att genomföra gemen-
satser enligt artikel 17 i Prümråds-	samma insatser enligt artikel 17 i
beslutet.	Prümrådsbeslutet.

Regeringen eller Polismyndigheten får från behöriga myndigheter i stater som tillämpar Prümrådsbeslutet även begära bistånd vid större evenemang och liknande viktiga händelser, katastrofer och allvarliga olyckor enligt artikel 18 i Prümrådsbeslutet. Biståndet kan bestå av

utrustning eller utsända tjänstemän.
3 §
Utländska tjänstemän får delta i	Utländska tjänstemän får delta i
samarbete enligt Prümrådsbeslutet	samarbete enligt Prümrådsbeslutet
om de är lämpliga för uppgiften	om de är lämpliga för uppgiften
och är anställda vid en sam-	och är anställda vid en sam-
verkande myndighet. De ska stå	verkande myndighet. De ska stå
under ledning av Polismyndig-	under ledning av Polismyndigheten
heten.	eller Säkerhetspolisen.
4 §
Regeringen eller Polismyndig-	Regeringen,			Polismyndigheten
heten får från behöriga myndig-	eller	Säkerhetspolisen får					från
heter i stater som tillämpar Atlas-	behöriga myndigheter i stater som
rådsbeslutet begära bistånd av en	tillämpar		Atlasrådsbeslutet			begära
särskild insatsgrupp enligt artikel 3	bistånd av en särskild insatsgrupp
i Atlasrådsbeslutet. Biståndet kan	enligt artikel 3 i Atlasrådsbeslutet.
bestå av utrustning, expertis eller	Biståndet kan bestå av utrustning,
genomförande av operationer.	expertis		eller	genomförande			av
	operationer.
	Polismyndigheten och Säkerhets-
	polisen ska samråda med varandra
	innan	de begär			bistånd.		Om
	situationen är så brådskande att
	samråd inte kan ske ska den
	myndighet som begär bistånd i
	stället		underrätta		den	andra
	myndigheten om det.

Prop. 2016/17:139

Bilaga 11

233

2 kap. Operativt samarbete enligt Schengenkonventionen

Gränsöverskridande övervakning

1 § Om det i en stat som deltar i samarbetet enligt avdelning III i Schengenkonventionen pågår en utredning om ett brott som kan föran- leda överlämnande eller utlämning, får utländska tjänstemän fortsätta en i sin stat påbörjad övervakning av en misstänkt gärningsman in på svenskt territorium, om en behörig svensk myndighet samtycker till det.

–mord,

–dråp,

–grovt sexualbrott,

–mordbrand,

–penningförfalskning och förfalskning av betalningsmedel,

–grov stöld,

–grovt häleri,

–penningtvätt,

–grovt bedrägeri,

–utpressning,

–människorov och tagande av gisslan,

–olaglig människohandel,

–människosmuggling,

–olaglig handel med narkotika och psykotropa ämnen,

–brott mot lagbestämmelser angående vapen och sprängämnen,

–ödeläggelse genom användande av sprängämnen,

–olaglig transport av giftigt och skadligt avfall,

–olaglig handel med nukleära och radioaktiva ämnen,

–terroristbrott enligt rådets rambeslut 2002/475/RIF av den 13 juni 2002 om bekämpande av terrorism.

För att övervakningen ska få fortsätta krävs också att överskridandet av gränsen anmäls till en behörig svensk myndighet så snart det är möjligt och att den utländska myndigheten utan dröjsmål begär bistånd i utred- ningen.

Prop. 2016/17:139

Bilaga 13

237

Prop. 2016/17:139

Bilaga 13

238

Gränsöverskridande förföljande

4 § Om en person har upptäckts på bar gärning i färd med att begå ett brott som kan föranleda överlämnande eller utlämning, eller om någon som är häktad eller som avtjänar ett frihetsstraff har rymt, får utländska tjänstemän fortsätta ett i sin stat påbörjat förföljande av personen över en landsgräns in på svenskt territorium, om en behörig svensk myndighet samtycker till det.

5 § Förföljandet får fortsätta utan föregående samtycke om det på grund av sakens brådskande natur inte har varit möjligt att underrätta en behörig svensk myndighet i förväg, eller om svenska tjänstemän inte har kunnat ta över förföljandet i tid. De förföljande tjänstemännen ska an- hålla om bistånd av en behörig svensk myndighet senast vid tidpunkten för gränsöverskridandet.

6 § Förföljande enligt 4 eller 5 § ska genast upphöra om en behörig svensk myndighet begär det.

Behöriga tjänstemän

7 § Gränsöverskridande övervakning och förföljande får utföras av ut- ländska polismän och andra utländska tjänstemän som har anmälts vara behöriga att utföra sådant gränsöverskridande arbete som avses i artiklarna 40 och 41 i Schengenkonventionen.

Befogenheter

8 § Om utländska tjänstemän som utför gränsöverskridande förföljande begär det, ska svenska polismän omhänderta den flyende.

De utländska tjänstemännen får stoppa och omhänderta den flyende tills svenska polismän kan överta omhändertagandet eller identifiera honom eller henne.

9 § När en person omhändertas enligt 8 § andra stycket får utländska tjänstemän

1.kroppsvisitera den som har omhändertagits, om det görs av säker- hetsskäl eller för att söka efter föremål som anges i 2,

2.omhänderta föremål som kan förverkas enligt 36 kap. 3 § 2 brotts- balken eller kan antas ha betydelse för en utredning om brott eller ha av- hänts någon genom brott, och

3.belägga den som har omhändertagits med handfängsel.

Föremål som har omhändertagits enligt första stycket 2 ska så snart det är möjligt överlämnas till en svensk polisman för prövning av fråga om beslag enligt 10 § andra stycket.

1. 23 § lagen (1957:668) om utlämning för brott,

2. 1 kap. 2 § lagen (2011:1165) om överlämnande från Sverige enligt en nordisk arresteringsorder,

3.25 c eller 25 d § lagen (1972:260) om internationellt samarbete rö- rande verkställighet av brottmålsdom,

4.5 a eller 5 b § lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Fin- land, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.,

5.8 § lagen (1970:375) om utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling, om framställningen kommer från en dansk myndighet,

6.6 § lagen (1994:569) om Sveriges samarbete med de internationella tribunalerna för brott mot internationell humanitär rätt,

7.6 § lagen (2002:329) om samarbete med Internationella brottmåls- domstolen,

8.1 kap. 3 § lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder, eller

9.3 kap. 15 § lagen (2015:96) om erkännande och verkställighet av frihetsberövande påföljder inom Europeiska unionen.

Användning av vapen

Behöriga svenska myndigheter

En framställning eller anmälan från en utländsk myndighet om gräns- överskridande övervakning in på svenskt territorium ska göras till Polis- myndigheten. Om framställningen eller anmälan avser sådan övervak- ning inom den verksamhet som Säkerhetspolisen bedriver, får den i stäl- let göras till Säkerhetspolisen.

Andra kontakter med anledning av gränsöverskridande övervakning eller förföljande in på svenskt territorium ska äga rum direkt mellan de utländska tjänstemännen och den svenska myndighet som är berörd.

Föreskrifter

13 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om operativt samarbete enligt Schengenkonventionen.

Prop. 2016/17:139

Bilaga 13

239

Prop. 2016/17:139	3 kap. Operativt samarbete enligt avtalet med Danmark
Bilaga 13
	Gränsöverskridande förföljande
	1 § Danska polismän får fortsätta ett i Danmark påbörjat förföljande
	över en landsgräns in på svenskt territorium, om förföljandet avser en
	person som har upptäckts på bar gärning i färd med att begå en gärning
	som hör under allmänt åtal enligt svensk och dansk rätt. De får även fort-
	sätta ett förföljande av en person som har avvikit från ett frihetsberö-
	vande på grund av brott eller, i den mån utlämning till Danmark kan
	komma i fråga enligt lagen (1970:375) om utlämning till Danmark, Fin-
	land, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behand-
	ling, ett annat frihetsberövande. Ett förföljande ska genomföras på de
	villkor som i övrigt framgår av 2 kap. 4–6 §§.
	Danska polismän får på svenskt territorium på Öresundsförbindelsen
	även inleda ett förföljande som avses i första stycket. De ska i ett sådant
	fall omedelbart anhålla om bistånd av Polismyndigheten.
	Vid ett förföljande enligt denna paragraf har danska polismän de be-
	fogenheter och den rätt att använda tjänstevapen som framgår av 2 kap.
	8, 9 och 11 §§.
	Vissa ingripanden på Öresundsförbindelsen
	2 § Danska polismän har på svenskt territorium på Öresundsförbindel-
	sen samma befogenheter att ingripa mot hot mot den allmänna ordningen
	och säkerheten som en svensk polisman har enligt lag eller annan
	författning. Vid ett sådant ingripande får de bara använda tjänstevapen i
	nödvärnssituationer.
	Om en dansk polisman vidtar en åtgärd enligt första stycket, ska Polis-
	myndigheten omedelbart underrättas. Åtgärden får pågå tills Polis-
	myndigheten övertar genomförandet eller begär att den ska avbrytas.
	Föreskrifter
	3 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan
	med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om
	operativt samarbete enligt avtalet med Danmark.

4 kap. Operativt samarbete enligt Prüm- och Atlasrådsbeslutet

Initiativ till samarbete enligt Prümrådsbeslutet

1 § Regeringen, Polismyndigheten och Säkerhetspolisen får begära bistånd från en myndighet i en annan stat enligt artikel 17 i Prümråds- beslutet.

Biståndet får inte lämnas av en särskild insatsgrupp. Det kan bestå av inrättandet av gemensamma patruller eller genomförandet av andra gemensamma insatser där utländska tjänstemän deltar.

240

2 § Regeringen och Polismyndigheten får vid större evenemang och liknande viktiga händelser, katastrofer och allvarliga olyckor som har gränsöverskridande verkningar begära bistånd från en myndighet i en annan stat enligt artikel 18 i Prümrådsbeslutet.

Biståndet kan bestå av tjänstemän eller utrustning.

3 § Bistånd enligt artiklarna 17 och 18 i Prümrådsbeslutet får begäras om det är lämpligt och för att förebygga, förhindra eller upptäcka brott- slig verksamhet eller upprätthålla allmän ordning och säkerhet.

Initiativ till samarbete enligt Atlasrådsbeslutet

4 § Regeringen, Polismyndigheten och Säkerhetspolisen får begära bistånd från en särskild insatsgrupp i en annan stat enligt artikel 3 i Atlas- rådsbeslutet.

Biståndet ska lämnas till en svensk särskild insatsgrupp och kan bestå av utrustning, expertis eller genomförandet av operationer där utländska tjänstemän agerar i en stödfunktion.

5 § För att Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen ska få begära bistånd enligt artikel 3 i Atlasrådsbeslutet krävs att regeringen har lämnat sitt medgivande. Polismyndigheten och Säkerhetspolisen ska samråda med varandra innan regeringens medgivande begärs.

6 § Bistånd enligt artikel 3 i Atlasrådsbeslutet får begäras om det är lämpligt och för att förhindra eller på annat sätt ingripa mot en handling som kan utgöra brott enligt lagen (2003:148) om straff för terroristbrott.

Överlåtelser av förvaltningsuppgifter

7 § Regeringen, Polismyndigheten och Säkerhetspolisen får överlåta förvaltningsuppgifter till andra stater vid samarbete enligt Prüm- och Atlasrådsbeslutet. Uppgifterna får i de fall som avses i 10 § innefatta myndighetsutövning.

Överenskommelser om samarbete

8 § Innan ett samarbete enligt Prüm- eller Atlasrådsbeslutet påbörjas ska en överenskommelse om samarbetet ingås med den andra staten. Överenskommelsen får ingås av regeringen eller, efter regeringens be- stämmande, av Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen.

En överenskommelse som innebär att utländska tjänstemän ska delta i samarbete i Sverige ska avse en särskild insats som är klart avgränsad och reglera

1. det särskilda syftet med samarbetet,

Prop. 2016/17:139

Bilaga 13

241

Prop. 2016/17:139

Bilaga 13

– kustbevakningsdatalagen (2012:145) för Kustbevakningens behand- ling av personuppgifter vid internationellt polisiärt samarbete.

2 § I lagen (2013:329) med vissa bestämmelser om skydd för person- uppgifter vid polissamarbete och straffrättsligt samarbete inom Europe- iska unionen, och i föreskrifter som regeringen har meddelat i anslutning till den lagen, finns det särskilda bestämmelser om behandling av person- uppgifter som inom ramen för polissamarbete eller straffrättsligt sam- arbete har överförts från eller gjorts tillgängliga av

1.en stat som är medlem i Europeiska unionen (EU),

2.Island, Norge, Schweiz eller Liechtenstein,

3.ett EU-organ, eller

4.ett EU-informationssystem.

Villkor om användningsbegränsningar

3 § Om en svensk myndighet har fått uppgifter eller bevisning från en annan stat för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksam- het, utreda brott eller upprätthålla allmän ordning och säkerhet, ska svenska myndigheter följa villkor som begränsar möjligheten att använda uppgifterna eller bevisningen, om villkoren gäller på grund av en överenskommelse med den andra staten eller en mellanfolklig organisa- tion.

Första stycket gäller oavsett vad som är föreskrivet i lag eller annan författning.

7 kap. Uppgiftsutbyte enligt Prümrådsbeslutet

Utbyte av dna-profiler

1 § Vid samarbete enligt Prümrådsbeslutet får ett utländskt kontakt- ställe medges direktåtkomst till referensuppgifter i de svenska registren över dna-profiler.

Efter en överenskommelse mellan Sverige och en annan stat får kontaktstället i den andra staten göra en automatisk jämförelse mellan sina oidentifierade dna-profiler och referensuppgifter i de svenska

registren över dna-profiler.

244

6. planerad ankomst och avresedag,	Prop. 2016/17:139
7. planerad gränsövergång för första inresa eller transiteringsväg,	Bilaga 13

8.bostad,

9.fingeravtryck,

10.typ av visering och viseringsmärkets nummer, och

11.den person som bjudit in eller åtagit sig att stå för sökandens lev- nadskostnader under vistelsen.

Detta är dock tillåtet i brådskande fall om

1.de villkor för sökning som anges i 1 § andra stycket är uppfyllda,

2.det är förenligt med svenska intressen att uppgifterna lämnas ut,

3.den stat som har lagt in uppgifterna i systemet samtycker till det, och

4.förutsättningarna i 33 och 34 §§ personuppgiftslagen (1998:204) är uppfyllda.

6 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om upp- giftsutbyte enligt VIS-rådsbeslutet.

10 kap. Uppgiftsutbyte enligt avtalet med USA

2 § På begäran av behöriga myndigheter får ett svenskt kontaktställe i enskilda fall genom direktåtkomst söka uppgifter i amerikanska finger- avtrycksregister i syfte att utreda ett brott för vilket det enligt svensk lag är föreskrivet fängelse i mer än ett år. Detsamma gäller om sökningen görs i syfte att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet som innefattar ett sådant brott.

Uppgifter får behandlas endast om behandlingen i motsvarande fall hade varit tillåten i svenska fingeravtrycksregister som förs med stöd av polisdatalagen (2010:361).

Det svenska kontaktstället ansvarar för att kontrollera om det mottagna fingeravtrycket stämmer överens med det fingeravtryck sökningen avsåg.

247

Förslag till lag om ändring i brottsbalken		Prop. 2016/17:139
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 3 och 5 §§ brottsbalken ska ha följande		Bilaga 13

lydelse.
Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse

2 kap.

3 §1

För brott som begåtts utom riket döms även i annat fall än som avses i 2 § efter svensk lag och vid svensk domstol,

1. om brottet förövats på svenskt fartyg eller luftfartyg, eller om det begåtts i tjänsten av befälhavaren eller någon som tillhörde besätt- ningen på sådant fartyg,

1. om brottet förövats på ett svenskt fartyg eller luftfartyg, eller om det begåtts i tjänsten av befäl- havaren eller någon som tillhörde besättningen på ett sådant fartyg,

3.om brottet begåtts vid tjänstgöring utom riket av någon som är an- ställd i Försvarsmakten och tjänstgör i en internationell militär insats eller som tillhör Polisens utlandsstyrka,

4. om brottet förövats mot Sve- rige, svensk kommun eller annan menighet eller svensk allmän inrättning,

4. om brottet förövats mot Sve- rige, en svensk kommun eller annan menighet eller en svensk allmän inrättning,

5. om brottet begåtts inom om-	5. om	brottet begåtts inom ett
råde som inte tillhör någon stat	område som inte tillhör någon stat
och förövats mot svensk medbor-	och förövats mot en svensk med-
gare, svensk sammanslutning eller	borgare,	svensk sammanslutning
enskild inrättning eller mot utlän-	eller enskild inrättning eller mot en
ning med hemvist i Sverige,	utlänning med hemvist i Sverige,

1 Senaste lydelse 2014:407.

249

Prop. 2016/17:139

Bilaga 13

250

bestått i en omedelbar och offentlig uppmaning att begå folkmord eller om brottet riktats mot Internationella brottmålsdomstolens rättskipning, eller

7. om det lindrigaste straff som i svensk lag är stadgat för brottet är fängelse i fyra år eller däröver.

5 §2

1. å svenskt fartyg eller luftfar-	1. på ett svenskt fartyg eller luft-
tyg eller i tjänsten av befälhavaren	fartyg eller i tjänsten av befälhava-
eller någon som tillhörde besätt-	ren eller någon som tillhörde be-
ningen å sådant fartyg,	sättningen på ett sådant fartyg,

2.av någon som tillhör Försvarsmakten på ett område där en avdelning av Försvarsmakten befann sig,

3.vid tjänstgöring utom riket av någon som är anställd i Försvarsmak- ten och tjänstgör i en internationell militär insats eller som tillhör Poli- sens utlandsstyrka,

4. i tjänsten utom riket av en polisman, tulltjänsteman eller tjänsteman vid Kustbevakningen som utför arbetsuppgifter enligt en internationell överenskommelse som Sverige har tillträtt,

5.i Danmark, Finland, Island eller Norge eller på fartyg eller luftfartyg i reguljär trafik mellan orter belägna i Sverige eller någon av nämnda stater, eller

6.av svensk, dansk, finsk, is- ländsk eller norsk medborgare mot svenskt intresse.

5.i Danmark, Finland, Island eller Norge eller på ett fartyg eller luftfartyg i reguljär trafik mellan orter belägna i Sverige eller någon av nämnda stater, eller

6.av en svensk, dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare mot ett svenskt intresse.

2 Senaste lydelse 2010:636.

Prop. 2016/17:139

Bilaga 13

Förslag till lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall

Härigenom föreskrivs att bilagan till lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall1 ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Bilaga2

Immunitet och/eller privilegier gäller för						Tillämplig internationell
följande						överenskommelse
Internationella organ			Fysiska personer
-------------------------------------------------------------------------
51.	Europeiska	uni-	Företrädare		för de	Konventionen			om	grun-
versitetsinstitutet			fördragsslutande			dandet	av	ett	europeiskt
			staterna	och	deras	universitetsinstitut av den
			rådgivare, företräd-			19 april 1972
			are för	Europeiska
			gemenskaperna,
			personal	vid insti-
			tutet	inklusive
			familjemedlemmar
			och andra personer
			som är	knutna till
			institutet
52. Europol			Europols direktör,			Rådets	beslut		av	den
			biträdande		direk-	6 april	2009		om	inrät-
			törer och personal			tande	av	Europeiska
						polisbyrån (Europol)
53.	Europeiska	dom-	Domstolens		leda-	Protokoll nr 6 den 5 mars
stolen för de mänsk-			möter, dess kansli-			1996	till	den	allmänna
liga rättigheterna			chef och biträdande			överenskommelsen				om
			kanslichef			Europarådets			privilegier
						och immunitet
-------------------------------------------------------------------------
Föreslagen lydelse

Immunitet och/eller privilegier gäller för						Tillämplig internationell
följande						överenskommelse
Internationella organ			Fysiska personer
-------------------------------------------------------------------------
51.	Europeiska	uni-	Företrädare		för de	Konventionen			om	grun-
versitetsinstitutet			fördragsslutande			dandet	av	ett	europeiskt
			staterna	och	deras	universitetsinstitut av den

1Lagen omtryckt 1994:717.

2Senaste lydelse 2016:820 (jfr 2016:821). Ändringen innebär att punkten 52 tas bort.

252

	rådgivare, företräd-			19 april 1972		Prop. 2016/17:139
	are för	Europeiska				Bilaga 13
	gemenskaperna,
	personal	vid	insti-
	tutet	inklusive
	familjemedlemmar
	och andra personer
	som är	knutna till
	institutet
52. –	–			–
53. Europeiska dom-	Domstolens		leda-	Protokoll nr 6 den 5 mars
stolen för de mänsk-	möter, dess kansli-			1996 till den	allmänna
liga rättigheterna	chef och biträdande			överenskommelsen		om
	kanslichef			Europarådets	privilegier
				och immunitet

-------------------------------------------------------------------------

Denna lag träder i kraft den 2 juli 2017.

253

Prop. 2016/17:139

Bilaga 13

Förslag till lag om ändring i tullbrottsdatalagen (2017:000)

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 3 § tullbrottsdatalagen (2017:000) ska ha följande lydelse.

Lydelse enligt		lagrådsremissen		Föreslagen lydelse
Tullbrottsdatalag
			1 kap.
				3 §
I lagen (2000:343) om internat-				I lagen (2017:000) om internat-
ionellt polisiärt samarbete och i				ionellt polisiärt samarbete och i
föreskrifter	som	regeringen	har	föreskrifter	som	regeringen	har
meddelat i anslutning till den				meddelat i anslutning till den
lagen, finns det särskilda be-				lagen, finns det särskilda be-
stämmelser	om	behandling	av	stämmelser	om	behandling	av
personuppgifter		som följer	av	personuppgifter		som följer	av
internationella överenskommelser				internationella överenskommelser
om polisiärt samarbete.				om polisiärt samarbete.

1.en stat som är medlem i Europeiska unionen (EU),

2.Island, Norge, Schweiz eller Liechtenstein,

3.ett EU-organ, eller

4 ett EU-informationssystem.

Om det i de författningar som anges i första och andra styckena finns avvikande bestämmelser, ska de tillämpas i stället för bestämmelserna i denna lag.

Denna lag träder i kraft den 2 juli 2017.

258

Lagrådets yttrande

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2017-02-01

Närvarande: F.d. justitieråden Severin Blomstrand och Annika Brickman samt justitierådet Anita Saldén Enérus.

Prop. 2016/17:139

Bilaga 14

Nya möjligheter till operativt polissamarbete med andra stater
Enligt en lagrådsremiss den 19 januari 2017 har regeringen
(Justitiedepartementet) beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag
till
1. lag om internationellt polisiärt samarbete,
2. lag om ändring i brottsbalken,
3. lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i
vissa fall,
4. lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400),
5. lag om ändring i polisdatalagen (2010:361),
6. lag om ändring i kustbevakningsdatalagen (2012:145),
7. lag om upphävande av lagen (2013:330) om tystnadsplikt för
anställda vid Europeiska polisbyrån,
8. lag om ändring i tullbrottsdatalagen (2017:000).
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av rättssakkunnige
Håkan Sellman.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Förslaget till lag om internationellt polisiärt samarbete
Allmänt
I lagrådsremissen föreslås att det internationella polissamarbetet utökas
genom att bestämmelserna om operativt polissamarbete i två EU-beslut,
Prümrådsbeslutet och Atlasrådsbeslutet, genomförs i svensk rätt. Polisen
ska få samarbeta med utländska myndigheter enligt Prümrådsbeslutet
genom att ta emot dels bistånd inom ramen för gemensamma insatser,
dels bistånd vid större evenemang, katastrofer och allvarliga olyckor.
Vidare ska polisen få samarbeta med utländska myndigheter enligt
Atlasrådsbeslutet genom att ta emot bistånd från utländska särskilda
insatsgrupper. Både vid gemensamma insatser enligt Prümrådsbeslutet
och vid operationer med särskilda insatsgrupper enligt Atlasrådsbeslutet
ska utländska tjänstemän kunna få polisiära befogenheter i Sverige.
Bestämmelser om det utökade internationella polissamarbetet ska tas in i
en ny lag om internationellt polisiärt samarbete. Till den nya lagen ska
bestämmelserna i den nu gällande lagen om internationellt polisiärt
samarbete föras över. Bestämmelserna som förs över föreslås dock
förenklas, moderniseras och anpassas till den nya lagens struktur.	259
	259

Prop. 2016/17:139 Bilaga 8	Promemorians lagförslag................................................	210
Bilaga 9	Förteckning över remissinstanserna ...............................	231
Bilaga 10	Sammanfattning av den kompletterande
	promemorian (Ju2016/08292) ........................................	232
Bilaga 11	Den kompletterande promemorians lagförslag...............	233
Bilaga 12	Förteckning över remissinstanserna ...............................	235
Bilaga 13	Lagrådsremissens lagförslag ..........................................	236
Bilaga 14	Lagrådets yttrande ..........................................................	259
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 16 mars 2017.......		264
Rättsdatablad	.........................................................................................	265


Prop. 2016/17:139 2.4	Förslag till lag om ändring i offentlighets- och
	sekretesslagen (2009:400)
Härigenom föreskrivs att 9 kap. 2 § offentlighets- och sekretesslagen
(2009:400) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse

Nya möjligheter till operativt polissamarbete	Prop.
med andra stater	2016/17:139

2. lagen (2000:343) om interna-	2. lagen (2017:000) om interna-
tionellt polisiärt samarbete,	tionellt polisiärt samarbete,

Prop. 2016/17:139 14.4	Förslaget till lag om ändring i polisdatalagen
	(2010:361)

14.6	Förslaget till lag om ändring i	Prop. 2016/17:139
	tullbrottsdatalagen (2017:000)

	20 §
	Utländska tjänstemän som deltar
142	i samarbete enligt 4, 5 eller 13 §§

Utfärdad i Strasbourg den 11 maj 2016.
På Europaparlamentets vägnar		På rådets vägnar
M. SCHULZ		J.A. HENNIS-PLASSCHAERT
Ordförande		Ordförande

Prop. 2016/17:139	av nämnda stater, eller		av nämnda stater, eller
Bilaga 8	6. av	svensk, dansk, finsk,	6. av	en svensk,	dansk, finsk,
	isländsk	eller norsk medborgare	isländsk	eller norsk	medborgare
	mot svenskt intresse.		mot ett svenskt intresse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
1 a §1
I lagen (2000:343) om interna-	I lagen (2017:000) om interna-
tionellt polisiärt samarbete och i	tionellt polisiärt samarbete och i
föreskrifter som regeringen har	föreskrifter som regeringen har
meddelat i anslutning till den	meddelat i anslutning till den
lagen, finns det särskilda bestäm-	lagen, finns det särskilda bestäm-
melser om behandling av person-	melser om behandling av person-
uppgifter som följer av internatio-	uppgifter som följer av internatio-
nella överenskommelser om poli-	nella överenskommelser om poli-
siärt samarbete.	siärt samarbete.

Författningsrubrik	Bestämmelser som	Celexnummer för
	inför, ändrar, upp-	bakomliggande EU-
	häver eller upprepar	regler
	ett normgivnings-
	bemyndigande

Lag om internationellt		32008D0615
polisiärt samarbete		32008D0617
		32008D0633
		32015L0413