Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om fortsatta åtgärder mot mäns våld mot kvinnor och tillkännager detta för regeringen.
År 2013 gjordes 27 056 anmälningar av misshandel mot kvinnor över 18 år. I tre av fyra fall var den misstänkte gärningsmannen bekant med kvinnan, och drygt 45 procent av misshandelsfallen skedde inomhus av en person kvinnan hade en nära relation med. Och mörkertalen är stora – Brå har i tidigare studier uppskattat att endast vart femte fall anmäls till polisen. Enligt Brå är drygt 85 procent av de som misstänks för misshandel mot kvinnor män.
Under 2013 anmäldes 2 136 fall av grov kvinnofridskränkning till polisen. Denna brottsrubricering inkluderar misshandel, ofredande och hemfridsbrott. I genomsnitt 20 kvinnor misshandlas till döds varje år av en närstående, och i 17 fall är gärningsmannen en man som de har eller har haft en relation med. Dödligt våld i nära relationer är ofta resultatet av en längre tids våldsutövning.
Många utsatta kvinnor och förövande män har också barn som tvingas bevittna våldet. Det är ett brott att misshandla och kränka sin partner. Ändå är det idag oftast brottsoffret som måste flytta. Det är brottsoffret som måste kontakta socialtjänst och i värsta fall få kämpa för att överhuvudtaget få en plats på ett skyddat boende. Ett sådant boende kan aldrig bli någons hem, hur väl alla inblandade än försöker. Det är ett tillfälligt boende och på de allra flesta kvinnojourer är tiden man får stanna begränsad. I praktiken innebär det att en person som har brutit upp från en våldsam partner måste försöka att skapa en ny tillvaro för sig och eventuellt sina barn på en plats som inte är deras hem. Ur ett barnperspektiv är detta helt oacceptabelt. Att som barn leva i skyddat boende kan innebära att det inte finns möjlighet att gå i skolan/förskolan. Det innebär också att man skiljs från sina kompisar och sin invanda miljö. Dessutom tvingas kvinnan och barnen ofta bo kvar i det skyddade boendet allt för länge då det är svårt att hitta permanent boende p.g.a. bostadsbrist. Den svenska modellen bygger på ett jämställt samhälle och då bör politiken ta krafttag både för att förhindra att våldet uppstår, men också se till att det finns en infrastruktur och ett bostadsbyggande som gör det möjligt för människor att flytta till ett nytt hem.
När våld förekommer ska skyddat boende kunna erbjudas. Under perioden är det oerhört viktigt att rättsstaten fungerar genom att ordningsmakterna både får befogenheter och möjligheter till att upprätthålla besöksförbud.
Regeringen har genomfört en del reformer och det är viktigt att regeringen även fortsättningsvis bör ta fram fler åtgärder mot mäns våld mot kvinnor. Återigen handlar det både om förebyggande men också att samhällets skyddsnät finns där om eller när någonting händer. Det är en jämställdhetspolitisk viktig prioritering och särskilt när det gäller att utveckla våldsförebyggande insatser. Det arbetet behöver nå alla grupper i samhället och utvecklas på flera arenor.
|
Lars Mejern Larsson (S) |
|