Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen avslår propositionen.
Klimatavtalet från Paris beskrivs av regeringen som ett rättsligt bindande klimatavtal. Det finns emellertid flera problem med avtalet och med regeringens linje.
Låt oss framhålla att avtalet bygger på frivilliga åtaganden (nationally determined contribution), som för många länder handlar om kraftiga utsläppsökningar. Kina har t.ex. lovat att fortsätta att öka utsläppen till 2030, och för närvarande beslutar Kina i genomsnitt om byggande av ett till två nya kolkraftverk varje vecka.
Vidare saknas även sanktionsmöjligheter för länder som inte håller sig inom ramarna. Alltså är det i praktiken inte ett rättsligt bindande avtal.
Enligt EU-kommissionens förslag är Sverige det land inom EU som ska minska sina utsläpp mest. Detta är besynnerligt mot bakgrund av att Sveriges utsläpp av växthusgaser per capita redan ligger kraftigt under genomsnittet för industrialiserade länder. Det liggande förslaget från EU-kommissionen som ännu inte är beslutat innebär samtidigt att flera länder kommer att kunna öka sina utsläpp. Man kan konstatera att regeringen genom att frivilligt ta på sig de mest ambitiösa och kostsamma utsläppsminskningarna nu bidragit till att andra länder i EU kommer att kunna öka sina utsläpp.
På utvecklingsländerna ställs mycket få krav, och det anges uttryckligen i avtalet att dessa länder inte behöver minska sina utsläpp. Vad avtalet innehåller är ett temperaturmål, men eftersom ingen med någon säkerhet vet hur temperaturen varierar med ökad mängd växthusgaser i atmosfären är ett sådant mål problematiskt.
Utöver detta återfinns samtidigt goda förslag om bättre möjligheter för metoder att övervaka ländernas utsläpp.
Sverigedemokraterna står upp för en effektiv klimatpolitik som bygger på att vi på ett kostnadseffektivt sätt globalt ska arbeta för att möjliggöra utsläppsminskningar. Sverige har redan tagit ett stort ansvar på området och står i dag för omkring 1 ½ promille av världens samlade utsläpp, i paritet med vår andel av världens befolkning. Andelen blir väsentligt mindre om man tar hänsyn till våra skogars nettoupptag av koldioxid.
Samtidigt som andra länder bevakar sina nationella intressen verkar svensk klimatpolitik gå ut på att ta på sig så stora utsläppsminskningar som möjligt, vilket innebär att vår industri riskerar att tappa i konkurrenskraft på den globala marknaden. Detta avtal kommer av allt att döma inte att ändra på detta.
När regeringen tidigare i år redogjorde för hur man skulle gå fram med ratificeringen av klimatavtalet från Paris gjorde man klart att Sverige skulle invänta beslut från Europeiska rådet och Europaparlamentet om nationellt fastställda utsläppsminskningsmål. Sverigedemokraterna delade denna uppfattning. Vi ser ingen anledning till att Sverige inte ska godkänna detta avtal som innehåller en del förbättringar av det globala klimatarbetet även om det saknar metoder för att minska utsläppen. Vi konstaterar även att det inte finns något som tyder på att avtalet i sig skulle försämra svensk konkurrenskraft, vilket är positivt.
Det som är problematiskt är att beslut på EU-nivå i efterhand kommer att bifogas detta avtal. Det är beslut som tas i stängda rum på EU-nivå i Europeiska rådet och i Europaparlamentet utan debatt i Sveriges riksdag. Sverigedemokraterna tycker att det är rimligt att de nationella utsläppsminskningsmålen på EU-nivå är beslutade innan Sverige tar beslut om klimatavtalet från Paris. Av denna anledning vill vi i Sverigedemokraterna att propositionen om antagande av klimatavtalet från Paris avslås och att regeringen återkommer till riksdagen efter att beslut tagits på EU-nivå och vi känner till de fullständiga konsekvenserna av avtalet.
|
Martin Kinnunen (SD) |
|
|
Anders Forsberg (SD) |
Runar Filper (SD) |