Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka skyddet för det rörliga kulturarv som fortfarande är rörligt och tillkännager detta för regeringen.
I propositionen till 1960 års byggnadsminneslag anges att lagen förutom byggnader också omfattar ”rörliga föremål för stationära ändamål, som därigenom anses ha en viss förankring i marken, medan sådana föremål som har rörliga ändamål, inte kan anses ha det”. Skrivningen innebär att funktionella fordon inte kan omfattas av denna kulturarvslag, utan enbart vrak. Om exempelvis två båtar tillverkats vid samma tid och den ena förlist och sedan tagits upp har den ett lagskydd som den båt som ännu flyter saknar. Rimligtvis borde det vara av lika stort, eller större, kulturhistoriskt intresse att skydda det rörliga kulturarv som fortfarande är rörligt.
Traditionellt har kulturarvsskydd i stor utsträckning tagit sin utgångspunkt i byggnader, medan lösöre mer eller mindre saknar skydd denna förankring. En sådan kulturarvssyn passade måhända dåtida politiska syften, men är långt ifrån rättvisande för hur människans förmåga att transportera både sig själv och varor har påverkat samhället och historien. Rörligheten är i själva verket en mänsklighetens arvedel. En modern syn på kulturarvet måste omfamna hur människor rört sig över världen, och det rörliga kulturarvet har förstås ett stort utrymme här. Mot bakgrund av detta föreslås riksdagen besluta att tillkännage för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att stärka skyddet för det rörliga kulturarv som fortfarande är rörligt.
|
Niclas Malmberg (MP) |
|