Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en reformerad arkitektutbildning och tillkännager detta för regeringen.
Ett berättigat folkligt missnöje har ofta noterats när nya byggnader ritats och uppförts, i både små och stora städer. Ibland har allmänheten misstänkt att arkitekterna tävlat om att rita så fula hus som möjligt. Resultatet har ofta blivit en starkt oattraktiv stadsbild där vantrivsel och vanmakt brett ut sig. När det planeras och byggs offentliga miljöer så skall allmänhetens intresse för vad som är vackert och trivsamt väga tyngst och vara vägledande. Att avgöra vad allmänheten tycker är en delikat fråga. Det har dock visat sig att klassisk proportionslära resulterar i arkitektur som estetiskt håller måttet. Dessutom är det viktigt att nybyggd arkitektur skall smälta in i omgivningen och den äldre arkitekturen. Därför måste ett synsätt där allmänintresset väger tyngre än arkitekternas strävan att utmärka sig prägla arkitektutbildningen.
Våra arkitektutbildningar måste därför som obligatoriska inslag innehålla estetik, proportionslära och arkitekturhistoria, detta i tillräcklig omfattning. Dessutom måste synsättet implementeras i de kommunala detaljplanerna och i praktiken när vi bygger nytt och när vi planerar nya områden.
Att förändra och höja kvaliteten på arkitekturen är en delikat fråga och ofta har de fullmäktigeförsamlingar som skall godkänna detaljplanerna bristande kunskap och engagemang. Det är självklart också en kostnadsfråga för beställaren och ägaren. Men vi måste börja någonstans om vi vill ha en värdigare och mer representativ arkitektur, där vi inte kontinuerligt förfular våra städer. Vi måste vårda och bevara vår gamla arkitektur och bygga estetiskt tilltalande när vi bygger nytt, gärna i modern stil. Vi måste börja från roten när vi höjer kvaliteten på vår arkitektur och en bra början är att reformera vår arkitektutbildning. Självklart måste en lång rad andra åtgärder också vidtagas.
|
Robert Stenkvist (SD) |
|