Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga en skärpning av straffen för drograttfylleri och tillkännager detta för regeringen.
Att köra bil påverkad av alkohol och andra droger är att ta stora risker med sitt eget och andras liv som insats. År 2015 omkom 61 personer i en alkoholrelaterad trafikolycka. Samma år omkom 21 personer i narkotikarelaterade trafikolyckor. [1]
När någon gör sig skyldig till rattfylleri till följd av alkoholförtäring är det som regel alkoholhalten i blodet som avgör om brottet ska bedömas som grovt eller inte, även om andra faktorer också kan spela in i bedömningen. Om mängden alkohol överstiger 1,0 promille i blodet eller 0,5 milligram per liter i utandningsluften brukar brottet bedömas som grovt. Eftersom det är ett artbrott är huvudregeln att påföljden ska bestämmas till fängelse.
När någon i stället kör bil eller annat fordon under påverkan av narkotika, är det svårare att bestämma påverkansgraden. Kan man bevisa att föraren varit ”avsevärt påverkad” eller att det har funnits en ”påtaglig fara för trafiksäkerheten”, så kan föraren dömas för grovt brott, men här finns stora bevissvårigheter. Konsekvensen blir att den som gjort sig skyldig till drograttfylla vanligen döms för brott av normalgraden. Den som ertappas i en rutinkontroll, utan att ha varit inblandad i en olycka, döms i princip undantagslöst för brott av normalgraden. Så är alltså inte fallet för den som är alkoholpåverkad, där det i stället är promillehalten som avgör.
Att en svårighet att fastställa påverkansgraden ska leda till att en förare som är påverkad av droger i större utsträckning behandlas mer förmånligt än någon som är påverkad av alkohol, är inte acceptabelt. Den som kör bil under påverkan av andra droger än alkohol, bör i större utsträckning kunna dömas för grovt brott. Regeringen bör därför snarast utreda möjligheterna att närmare låta påverkansgraden inverka på rubricering och påföljd.
|
Maria Malmer Stenergard (M) |
|