Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om finansieringen av public service och tillkännager detta för regeringen.
En utgångspunkt bör vara att endast den som tar del av en tjänst ska behöva betala för den. Radio- och tv-avgiften ligger i dag på 2 216 kronor per år. I sin budget för 2017 föreslår regeringen att den höjs till 2 340 kronor per år. Det är en stor utgift för hushållen. Eftersom det är viktigt att människor kan planera och prioritera i sin ekonomi, bör det också vara möjligt för dem att i så stor utsträckning som möjligt välja bort tjänster och produkter.
Det fanns en tid då det var svårt att tekniskt begränsa vem som kunde titta på tv-kanaler. Då kan det ha varit motiverat att driva in avgifterna för public service via Radiotjänst alternativt via skatt. I dag finns de tekniska lösningarna. Andra icke reklamfinansierade tv-kanaler är hänvisade till sådana. Resultatet är att om man inte betalar för att kunna se vissa filmkanaler, så kan man inte heller lagligen se dem. Motsvarande lösning skulle kunna användas av SVT. På så vis skulle det heller aldrig kunna råda några tvivel om vem som nyttjar vissa tjänster och inte.
När det däremot gäller radio är det svårare, eftersom motsvarande tekniska lösning som den för tv inte finns. Det är också praktiskt omöjligt för Radiotjänst att kontrollera vem som innehar radioapparat. Finansiering av public service-radio bör därför i stället ske genom uttagande av skatt. Eftersom statens beskattningsrätt bör användas med mycket stor försiktighet, är det rimligt att utbudet av public service-radio, och därmed kostnaderna, ses över.
|
Maria Malmer Stenergard (M) |
Erik Andersson (M) |