Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ändringar i propositionen och tillkännager detta för regeringen.
Inledningsvis vill vi poängtera att vi inte anser att detta område är något som EU bör lägga sig i utan processuella rättigheter i straffrättsliga förfaranden är något som bör hanteras exklusivt av nationalstaten. För närmare motivering hänvisar vi till vårt särskilda yttrande i detta betänkande.
Om vi bortser från det principiella vill vi anförande följande i sak:
Regeringen skriver ”Det är svårt att tänka sig en situation där en privat försvarare som uppfyller de krav som ställs på en offentlig försvarare t.ex. skulle ha brottsligt samröre med en misstänkt.”. Vi anser inte att det är så svårt att tänka sig alls. Speciellt organiserad brottslighet borde ha stora möjligheter att plantera eller rekrytera jurister som uppfyller kraven just för att tillskansa sig den information och de möjligheter som ges till de försvarare som uppfyller kraven som gör att begränsningar ej kan göras. Vi har i dagsläget inte något konkret förslag på hur man kan säkerställa att sådana situationer inte uppstår utan att rättssäkerheten för en misstänkt eller tilltalad skadas men risken avfärdas alltför lättvindigt och bör följas noggrant.
Propositionen föreslår också genomgående att möjligheten att begränsa kontakt med försvarare på olika sätt ska snävas in. Förslaget är att det krävs att utredningen ”väsentligen försvåras” till skillnad från dagens reglering som anger att begränsning kan göras om det annars medför ”men för utredningen”. Vi anser att nuvarande reglering är en bättre ordning, inte minst med tanke på den utveckling vi ser inom organiserad brottslighet. Vi anser därför inte att denna snävare formulering ska användas, vilket är relevant för alla delar i denna proposition. Dessutom verkar nuvarande ordning vara god, eftersom inget initiativ att ändra detta kommit annat än utifrån, från EU.
Även om propositionen menar att lagen skrivs så att ”den intagne inte får använda vilken kommunikationsutrustning som helst” instämmer vi med Kriminalvården att förslaget ändras så att det inte råder någon tvekan om att sådan kommunikation endast får äga rum med utrustning som tillhandahålls eller godkänns av Kriminalvården.
Vidare bör det utredas om och isåfall hur försvarare eller försändelser till eller från en försvarare ska kunna kontrolleras med avsikt att förhindra otillåtna föremål tas in eller ur från ett försvar av en frihetsberövad. Vi anser att det är en naiv ordning att detta ska vara helt oinskränkt. Givetvis måste konfidentialiteten upprätthållas men det bör övervägas hur en bättre ordning kan upprätthållas.
|
Kent Ekeroth (SD) |
Adam Marttinen (SD) |