Förslag till riksdagsbeslut
Enligt svaret på en skriftlig fråga (2015/16:621) är regeringens mål för arbetet med livsmedelsstrategin att den ska bidra till att öka sysselsättningen, produktionen, exporten, innovationskraften samt lönsamheten i livsmedelsproduktionen samtidigt som de relevanta miljömålen nås.
Detta är alldeles utmärkta målsättningar som det ska bli spännande att följa upp. Men enligt svaret på den skriftliga frågan anser regeringen att det också ska finnas andra mål såsom att öka andelen ekologisk produktion och konsumtion av livsmedel. Detta är däremot märkliga mål som i mångt och mycket går på tvärs med vetenskapen. Några sådana mål bör därför inte läggas fast.
För oss undertecknade är det fascinerande att läsa om den innerliga övertygelse som finns hos regeringen då det gäller den ekologiska produktionens och konsumtionens förträfflighet. I synnerhet som det inte finns någon entydig forskning som visar att den totala klimat- och miljönyttan blir bättre med ekologisk odling. Tvärtom har ett antal forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet hävdat det motsatta. Liksom ett antal myndigheter också har konstaterat.
Vi är de första att skriva under på att konventionellt lantbruk kan lära av det ekologiska men att vi som riksdag väljer att sätta mål för den ekologiska produktionen och konsumtionen, måste ju innebära att vi bedömer att den är bättre för miljön, producerar hälsosammare livsmedel etc. men så är det ju inte.
Enligt vår mening vilseför politiker därmed konsumenterna, genom att skapa en förtäckt känsla av att ekologisk produktion och ekologiskt odlade livsmedel skulle vara mycket bättre för klimatet, miljön och hälsan än de livsmedel som produceras i konventionell produktion. Något som forskningen faktiskt inte kan påvisa.
Det är därför en olycklig bild som målas upp. I synnerhet som svenskt jordbruk idag är världsledande på såväl miljöområdet som djurskyddsområdet. Istället för att vi som politiker tar ställning till olika odlingsmetoder borde vi enas om att sträva efter ett mer resurseffektivt jordbruk och sätta upp mål för det.
Med den stora årliga ökning av försäljning och konsumtion som vi ser av ekologiska livsmedel anser vi det också vara hög tid för marknadskrafterna att ta vid. Självklart ska det finnas ekologiska livsmedel eftersom konsumenterna efterfrågar det. Men ekomaten är redan en mångmiljardaffär. Det är därför inte rimligt att staten ska fortsätta betala ut omfattande och frikostiga stöd till ekoproducenterna. Ett liknande resonemang förs av Konjunkturinstitutet (KI) i deras miljöekonomiska rapport från december i fjor.
I budgetpropositionen för 2016 står följande att läsa: ”inom ramen för landsbygdsprogrammet har stöd motsvarande ca 4,5 miljarder kronor gått till ekologisk produktion under programperioden 2007–2013 samt 722,3 miljoner kronor sedan januari 2014. Dessutom har regeringen förstärkt stödet till ekologisk produktion i landsbygdsprogrammet med ytterligare drygt 200 miljoner kronor jämfört med det programförslag som den förra regeringen överlämnade till kommissionen i juni 2014.”
Det är således omfattande ekonomiska satsningar som regeringen gör på ekologisk produktion. Konjunkturinstitutet (KI) anför i den tidigare nämnda rapporten några intressanta punkter angående detta. Bland annat att:
Med hänvisning till ovanstående anser undertecknade att den ekologiska produktionen inte längre ska särbehandlas utan tvärtom ska delta på marknaden under samma förutsättningar som konventionellt framtagna livsmedel. Ekologisk odling kan och bör klara sig på egna meriter. Istället för att vi som politiker tar ställning till olika odlingsmetoder borde vi enas om att sträva efter ett mer resurseffektivt jordbruk. Detta måtte riksdagen ge regeringen tillkänna.
|
Betty Malmberg (M) |
Mats Green (M) |