Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheter att skärpa straffen för brott som är riktade mot äldre och särskilt utsatta personer och tillkännager detta för regeringen.
När brott sker mot människor som kan bedömas vara särskilt utsatta, som exempelvis handikappade personer eller äldre med rollator, bör rättsväsendet på ett tydligare sätt markera mot de kriminella.
Vi har sedan länge utdömt straff till kriminella utefter den allvarlighetsgrad som ett brott bedöms ha utgjort mot den enskilde och mot samhället. Således är det högre straff för grova våldsbrott än för snatteri. När det gäller mängdbrott såsom bostadsinbrott och stöld har dessa tyvärr inte prioriterats tydligt nog av rättsväsendet. En del förbättringar vad gäller mängdbrott gjordes under föregående mandatperiod, men ytterligare skärpningar behövs.
Enligt Brå så kan äldre personer ofta vara rädda för att utsättas för brott, trots att brottsstatistik visar att de löper en relativt liten risk att drabbas. Oavsett statistik är det mycket sorgligt och förargande att läsa och höra om människor med funktionsnedsättning och äldre personer som på ett utstuderat sätt utsätts för rån, stöld och fysiska angrepp. Brottslingar som utger sig för att vara allt från poliser till rörmokare och tar sig in i äldre människors hem för att sedan råna dem på pengar och tillhörigheter. Under senare år har också antalet s k barnbarnsbedrägerier mot äldre ökat. Vid sådana bedrägerier ringer bedragaren till den äldre och utger sig för att vara någon närstående, exempelvis ett barnbarn som behöver låna pengar. När sedan barnbarnets vän kommer för att hämta pengarna kan den äldre bli bestulen på olika sätt. Dessa kriminella ger sig alltså på människor som från början befinner sig i underläge. Ofta är det inte heller enstaka gånger detta görs utan man sätter i system att i en del av landet utge sig för att ha ett visst ärende och rånar sedan äldre människor i deras hem. Dessa ligor upprepar sedan sina brott men förfinar dem i en annan del av landet. Detta är ett högst osmakligt förfarande.
Samhället behöver tydligt markera mot brott, men även tydligt markera mot brott som riktas mot särskilt utsatta personer. Dels bör dessa brott prioriteras av polisen, dels bör strängare straff utdömas. Det behövs därför en översyn av lagstiftningen och en skärpning av straffen för brott som sker mot särskilt utsatta människor.
|
Lars-Arne Staxäng (M) |
Ann-Britt Åsebol (M) |