Förslag till riksdagsbeslut
Alltför många kvinnor i vårt land utsätts regelbundet för våld och grova kränkningar. Ofta är förövaren någon som står i nära relation kvinnan och för i genomsnitt 17 kvinnor per år går våldet så långt att kvinnan mister sitt liv. Enligt Brottsförebyggande rådet (Brå) anmäldes år 2015 cirka 29 000 fall av misshandel av kvinnor över 18 år, vilket är en ökning från föregående år. Brå understryker i detta sammanhang dock att mörkertalet av antalet misshandelsfall är betydligt, då kvinnors utsatthet för misshandel sannolikt underskattas i högre grad än männens. Då kvinnor oftare utsätts för våld av närstående, bidrar det till underrapportering.
Sverige betraktas som ett av världens mest jämställda samhällen och leds av en regering som rubricerar sig som feministisk. Att antalet misshandelsfall av kvinnor och barn stadigt ökar och att kvinnor dör i vårt land till följd av våld i nära relationer är oacceptabelt.
Att kvinnor får leva i en trygg och stabil vardag är inte bara viktigt för den enskilde, utan också för familjelivet. Våldet drabbar inte enbart kvinnorna som misshandlas, utan får också långtgående konsekvenser för barn som växer upp i destruktiva miljöer. År 2015 anmäldes enligt Brottsförebyggande rådet (Brå) ca 21 000 fall av barnmisshandel, vilket är en ökning med 9 procent från föregående år. Det är en högst oroande utveckling. Barn och ungdomar behöver en stabil tillvaro för att utveckla sina personligheter, klara av att gå i skolan och ta till sig kunskap, få sin utbildning och skapa sig ett bra liv i framtiden.
Därför behövs ytterligare krafttag för att motverka våldsproblematiken. För personer som blir utsatta för våld i nära relationer är det av oerhörd vikt att den hjälp de erhåller är omedelbar. Verksamheter som kvinnojourer, skyddat boende och relationsvåldscentra, vilka erbjuder olika former av skydd och utredningsmöjligheter för de utsatta, oftast kvinnor och barn, måste prioriteras högt, Det behövs därför fler relationsvåldscentra tillgängliga och jämnt fördelade över hela landet som tar vid och utreder när brottet har skett.
Kvinnojourerna fyller ett mycket viktigt och stort behov för dem som antingen behöver råd och stöd eller för den som till och med behöver fly från sitt hem. Många utsatta har litet eller obefintligt förtroende för myndighetskontakter eller oroar sig för att inte kunna behålla anonymitet när man söker hjälp hos kommunen. Här är kontakten med ideella kvinnojourer oerhört viktig och upplevs många gånger av de utsatta som de enda som på allvar och till fullo förstår situationen.
Kvinnojourerna, tillsammans med tjejjourerna, fyller också en viktig våldspreventiv uppgift i att utbilda och medvetandegöra personal inom organisationer och offentligfinansierade verksamheter, såsom skola, vård och omsorg, om mäns och killars våld mot kvinnor och tjejer samt hur man identifierar tecken på misshandel.
Trots stora satsningar på kvinnojourerna under senare år finns det ändå ett stort behov av förändrade regler gällande deras finansiering. Kvinnojourerna bemannas till största delarna av helt ideell personal, oftast med ett yrkesliv som ska hanteras parallellt med t.ex. passning av jourtelefon eller akuta utryckningar. Att då dessutom årligen behöva lägga värdefull tid och energi på komplicerade ansökningar blir missriktat. Det behövs ett system som bygger på långsiktig, transparent, statlig och kommunal finansiering som gör att jourerna kan planera sin verksamhet mer än ett år i taget.
De polisiära resurserna är idag satta under högt tryck. Alarmerande rapportering om bland annat insatstider uppger att det kan ta så lång tid som femton minuter innan en patrull är på plats även vid prio ett-uppgifter såsom misshandelsbrott. Det kan då vara för sent för att förhindra ett dödsfall vid en misshandel. När nu situationen är som den är, är det av oerhörd vikt att möjligheten till särskilt kontaktförbud används av rättsväsendet i större utsträckning än i dag. Förutsättningar att skydda personer som hotas av våld i hemmet genom ytterligare elektronisk övervakning bör utredas.
Sedan några år tillbaka gör Socialstyrelsen dödsfallsutredningar för de fruktansvärda fall när misshandeln gått för långt. Dessa utredningar skulle dock behöva vidareutvecklas och studier göras utifrån varje individuellt fall med tydlig återkoppling till inblandade myndigheter. Målsättningen med utredningarna måste vara en lärandeprocess för alla inblandade så att dödsfall till följd av våld i nära relationer inte ska behöva ske igen.
|
Annicka Engblom (M) |
|
|
Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M) |
Lotta Olsson (M) |
|
Alexandra Anstrell (M) |
Ewa Thalén Finné (M) |