Förslag till riksdagsbeslut
I den lagda propositionen skriver regeringen att den lämnar förslag till ett nytt nationellt mål för funktionshinderspolitiken, vidare att en ny inriktning föreslås för genomförandet av funktionshinderspolitiken, men därtill aviserar regeringen att en utredning ska tillsättas med uppdrag att se över styrningen av funktionshinderspolitiken.
Vi stöder i huvudsak det nya mål regeringen har föreslagit. Vi menar dock att målformuleringen även fortsatt bör innehålla en koppling till ”mänsklig mångfald som grund”, då det tydligare belyser att människors skiftande funktionalitet är en del av detta. Vi föreslår i stället att målet formuleras så här:
Det nationella målet för funktionshinderspolitiken är att, med FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning som utgångspunkt, uppnå jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet för personer med funktionsnedsättning i ett samhälle med mångfald som grund. Målet ska bidra till ökad jämställdhet och till att barnrättsperspektivet ska beaktas.
Därutöver pågår redan flera utredningar och uppdrag av varierande slag gällande helt centrala och avgörande områden inom funktionshinderspolitiken. Det handlar bl.a. om utredningen om översyn av insatser enligt LSS och assistansersättningen (dir. 2016:40), ett uppdrag om översyn av assistansmarknadens utveckling, ett uppdrag om analys av konsekvenser av domar som rör det femte grundläggande behovet samt utredningen Flexiblare insatser (exempelvis flexjobb) för att förbättra möjligheten för personer med funktionsnedsättning att få och behålla ett arbete (dir. 2017:41). Därtill presenterade nyligen Hjälpmedelsutredningen (SOU 2017:43) sina förslag.
När regeringen har vetskap om att en rad utredningar redan arbetar med centrala frågor rörande viktiga delar av den samlade funktionshinderspolitiken och föreslår att ytterligare en utredning ska tillsättas är det nödvändigt att ställa sig frågan varför regeringen väljer att nu lägga fram en proposition om funktionshinderspolitiken.
Utgångspunkt och bas för dagens funktionshinderspolitik lades fast år 2000 i den nationella handlingsplanen med nationella mål och inriktning. Alliansregeringen beslutade år 2010 dels att denna handlingsplan behövde följas upp på ett strukturerat sätt, dels att en strategi för de kommande åren 2011–2016 var nödvändigt att ta fram. Vi menar att nuvarande regering kunde ha valt att göra detsamma i avvaktan på att de nuvarande utredningarna inom funktionshinderspolitiken hunnit färdigställa sina slutbetänkanden.
Allianspartiernas värderingar formas av vår syn på människan. Vi ska se hela människan, och inte låta system och byråkrati ta bort fokus från den samlade funktionshinderspolitiken. Samtidigt är det helt avgörande att man har helhetstänkande och helhetssyn på de olika delsystem som omfattar den enskilda människan oavsett funktionsnedsättning, om det så är frågan om staten genom regeringen och Försäkringskassan, kommun eller landsting.
Vi vet att varje människa har stora förmågor och möjlighet att utveckla dessa och växa när man möter nya utmaningar, samtidigt som människan ibland ställs inför så svåra situationer och prövningar att man behöver hjälp och stöd, ibland mer än samhället förmår att klara av.
Sverige ska vara ett land där alla blir sedda, hörda och känner sig behövda oavsett ålder, bakgrund och erfarenheter. Att ha funktionsnedsättning ska inte behöva betyda att man plötsligt ses som ett kollektiv där alla är lika med exakt samma behov av stöd och hjälp. Däremot ska alla med funktionsnedsättning kunna delta i samhället på så jämlika villkor som möjligt.
Vi värnar om varje människas valfrihet och möjlighet att forma sitt eget liv. Det är därtill helt centralt att det ska finnas etableringsfrihet att utföra service och stöd inom funktionshinderspolitiken. Det behövs ett samlat nationellt helhetsgrepp gällande uppdaterad funktionshinderspolitik. Detta helhetsgrepp kan emellertid svårligen fullt ut tas innan utredningar, remisshantering och analyser är färdigställda. Vi anser att det är olyckligt att regeringen förbigår centrala delar av politiken som i dag hänger i luften.
För att regeringens nu lagda proposition ska fungera fullt ut i praktiken krävs att alla delar av funktionshinderspolitiken bildar en samlad helhet. Där är vi tyvärr inte ännu.
|
Emma Henriksson (KD) |
|
|
Cecilia Widegren (M) |
Anders W Jonsson (C) |
|
Barbro Westerholm (L) |
|