Vi vill inte förbjuda privata sjukförsäkringar. Däremot vill vi ha en offentligt finansierad hälso- och sjukvård som är tillgänglig och fungerar. Vi kan dock inte se att regeringens förslag på något sätt skulle komma patienterna till nytta. Om det i framtiden skulle vara så att det finns belägg för och fakta avseende undanträngningseffekter så är vi beredda att då göra ett annat ställningstagande. I dagsläget finns dock, så som många remissinstanser framfört, inga sådana fakta som visar på att så skulle vara fallet. Mot denna bakgrund väljer vi att avslå propositionen.
Förslag till riksdagsbeslut
Flera remissinstanser påpekar att det inte finns något behov av en lagstiftning på detta område – detta eftersom regeringen inte har presenterat någon information som visar på att det finns undanträngningseffekter inom offentlig vård till följd av privata sjukförsäkringar.
Lagrådet tillstyrker inte heller lagförslaget utan kritiserar det då de menar att det inte har visats att lagstiftningen behövs. Lagrådet uttrycker också att det inte har klarlagts att lagstiftningen skulle få konsekvenser som gynnar patienter som riskerar att missgynnas på grund av privata sjukförsäkringar. Till och med regeringen konstaterar själva i propositionen, i likhet med Lagrådet, att det är oklart om innehavare av privata sjukvårdsförsäkringar verkligen ges företräde före patienter som får offentligt finansierad vård. Även Statskontoret, Myndigheten för vård- och omsorgsanalys (Vårdanalys) och Vårdförbundet anser att underlaget brister avseende analys av det faktiska behovet av de föreslagna regleringarna.
Vår främsta invändning mot lagförslaget är således, i likhet med flera av dessa tunga remissinstanser, att vi inte anser att regeringen har kunnat belägga att det finns några undanträngningseffekter till följd av privata sjukförsäkringar. Det finns därför ingen anledning att lagstifta om detta.
Vissa remissinstanser framför att det snarare kan finnas en teoretisk risk att den offentligt finansierade vården skulle gå miste om utförare. Detta kan bli fallet om de aktörer som i dagsläget utför både offentligt och privat finansierad vård till följd av förslaget i stället väljer att enbart utföra vård inom ramen för de privata sjukvårdsförsäkringarna. Då skulle den offentligt finansierade vården på kort sikt kunna gå miste om utförare, vilket i sin tur kan innebära minskad produktionskapacitet inom det offentliga systemet. Detta framför Vårdanalys och är farhågor som vi delar.
Vi anser också att det saknas en analys av förslagens konsekvenser för patienter och medborgare. Detta är något som Vårdanalys också framför som kritik i sitt remissvar.
Det övergripande problemet är snarare att arbetsgivare och privatpersoner har så låg tilltro till hälso- och sjukvården att de känner ett behov av att skaffa sig en privat sjukförsäkring. Fokus för den politiska diskussionen bör därför i stället ligga på att säkerställa att det finns en sjukvård av hög kvalitet med god tillgänglighet för att minska behovet av privata sjukförsäkringar, snarare än att angripa förekomsten som sådan av privata sjukförsäkringar. Detta är en aspekt som bl.a. Läkarförbundet framför som kritik i sitt remissvar. Vi efterlyser, i likhet med Läkarförbundet, därför en djupare analys av problematiken. I stället för att försöka åtgärda problem som inte finns så borde regeringen fundera över varför tilltron till sjukvården i Sverige är så låg att många medborgare väljer att skaffa sig en privat sjukförsäkring för att försäkra sig om att få tillgång till en tillgänglig vård. Som politiker bör man alltid se till medborgarnas bästa, i detta fall patienternas bästa, innan man försöker lösa ett hypotetiskt problem utifrån endast ideologiska ståndpunkter.
|
Per Ramhorn (SD) |
|
|
Christina Östberg (SD) |
Carina Herrstedt (SD) |