Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om föräldrapenning på grundnivå respektive lägstanivå för de som inte är svenska medborgare och tillkännager detta för regeringen.
Regeringen föreslår att rätten till föräldrapenning för föräldrar som kommer till Sverige med barn anpassas efter barnets ålder. Förslaget innebär att om ett barn blir bosatt här i landet under det andra levnadsåret ska föräldrapenning lämnas under högst 200 dagar sammanlagt för föräldrarna. Vid flerbarnsfödsel ska det kunna lämnas ytterligare 76 dagar för varje barn utöver det första. Om bosättning i stället sker efter det andra levnadsåret ska föräldrapenning lämnas under högst 100 dagar sammanlagt för föräldrarna, och vid flerbarnsfödsel under ytterligare 38 dagar för varje barn utöver det första.
Sverigedemokraterna ser det som självklart att åldern på barn som kommer till Sverige proportionerligt måste utgöra grund för hur många dagar eventuell föräldrapenning kan delas ut och ställer sig därför positiva till grunderna i propositionens föreslagna begränsningar i relation till det aktuella barnets ålder.
Vi är också positiva till att alla som har rätt att vistas i Sverige ska kunna ta del av våra ekonomiska trygghetssystem, såsom sjukpenning, a-kassa och föräldraförsäkring. Emellertid menar vi att ersättningsnivåerna i våra socialförsäkringar (exklusive försörjningsstöd och likvärdiga behovsprövade ersättningar), av vilka föräldrapenningen är en, ska vara baserade på tidigare arbete (sjukpenninggrundande inkomst, SGI) eller kopplade till medborgarskap i Sverige. Vi förordar därför en ändring så att föräldrapenning på grundnivå respektive lägstanivå, s.k. garantidagar, ska vara förbehållen svenska medborgare. Problemen med nuvarande system, och i synnerhet möjligheten till föräldrapenning utan tidigare förvärvsarbete som grund, är många.
Människor som av olika skäl sökt sig till Sverige och fått tillstånd att uppehålla sig i landet behöver snabbt ges möjligheter att komma i arbete och göra rätt för sig; inte sällan kräver detta först utbildning i svenska och andra ämnen. Förutom de uppenbara fördelarna med färre bidragsberoende och fler i arbete, ger ett arbete i regel positiva effekter både för individens självkänsla och för samhällsanpassning (ofta felaktigt kallat integration) i stort. Därför är det förödande att föräldrar som aldrig har arbetat i Sverige och som har barn som skulle kunna gå i förskola eller annan barnomsorg ges möjlighet att skjuta på såväl erforderliga utbildningar som arbetssökande till förmån för att vara hemma med barn. Det är i sig ett svek mot alla de människor som behöver komma in i, och så småningom förhoppningsvis bli en del av, sitt nya samhälle. I synnerhet gäller det gruppen kvinnor, eftersom vi vet att det i regel är de som förväntas ta ansvaret för barnen. Med de föreslagna justeringarna ökar även möjligheten till jämställda förutsättningar att bli en del av samhället på ytterligare ett sätt. I ett teoretiskt exempel där någon av föräldrarna vid ankomst till Sverige börjar arbeta relativt omgående kommer denne efter en tid vara den som har rätt till föräldrapenning baserad på SGI, vilket vid ett uttag ökar möjligheterna för den andra föräldern att vara mer aktiv i studier eller arbetssökande. På så sätt blir förutsättningarna för deltagande i samhället bäst för den som har störst behov av det.
Barns möjligheter att komma in i ett nytt samhälle och en helt ny kultur är många gånger mycket goda. Barn är både nyfikna och läraktiga och finner sig snabbare än vuxna i en ny miljö. Att inte göra allt för att ge barn som kommit till Sverige möjligheten att ta till sig den nya kulturen och språket så snart som möjligt, via förskolan eller annan barnomsorg, är att beröva barnet färdigheter som är mycket användbara, i förekommande fall oumbärliga, för ett harmoniskt fortsatt liv i det nya landet. Därtill kommer det faktum att ett barn som snabbt lär sig språk och sociala koder kan vara en mycket positiv del i föräldrarnas möjligheter att göra detsamma.
Den som har för avsikt att bosätta sig permanent i Sverige och på sikt följdriktigt uppgå i nationen ska i vår mening ges möjligheter till det. Det innebär bl.a. att människor i arbetsför ålder, som inte har barn som är så små att de kräver omsorg i hemmet, ska betraktas som arbetslösa för att vara aktuella för arbete, studier eller andra arbetsmarknadsåtgärder. Det duger inte att människor som aldrig haft ett arbete i Sverige, som inte kan språket eller behärskar kulturen och på olika vis behöver komma in i samhället, i stället blir kvar i hemmet och i statistiken räknas som föräldralediga.
Av bl.a. dessa skäl menar vi att föräldraförsäkringens grundnivå respektive lägstanivå ska vara förbehållen svenska medborgare och att propositionens förslag om begränsningar i relation till berört barns ålder bifalls med de justeringarna.
|
Linus Bylund (SD) |
Heidi Karlsson (SD) |