Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen avslår proposition 2016/17:163 Arbetsrättsliga villkor vid upphandling.
I samband med att riksdagen under hösten 2016 beslutade om proposition 2015/16:195 Nytt regelverk om upphandling avslogs propositionens kapitel 26.2, rörande särskilda arbetsrättsliga villkor vid upphandling, med tillhörande lagtext. Regeringen har nu återkommit med en ny proposition för de delar som avslogs.
Den nya propositionen innehåller ett par signifikanta förändringar. Till skillnad från det förslag som presenterades i höstas kommer det nya lagförslaget bara att gälla det direktivstyrda området, vilket innebär att upphandlingar under de definierade tröskelvärdena inte omfattas. Även ett förtydligande om att krav som går utanför den s.k. hårda kärnan – lön, arbetstid och semester – får ställas, har tagits bort.
Trots vissa förbättringar menar vi dock att även det nya lagförslaget är problematiskt. Risken är fortsatt stor att de små företagen kan komma att missgynnas. Därtill återstår problemen med att lagstiftningen kan komma att bli mycket komplicerad och tidskrävande för de upphandlande myndigheterna att tolka, samtidigt som tillgången på relevant kompetens på området är relativt begränsad i dag.
Förutom mer allmänna reservationer ställer vi oss fortsatt kritiska på framför allt två punkter i den proposition som riksdagen nu har att ta ställning till.
Den första och mest centrala rör när särskilda arbetsrättsliga villkor ska ställas. Skrivningarna i den föreslagna nya lagtext som återkommer i 17 kap. 2 § lagen (2016:1145) om offentlig upphandling, 16 kap. 2 § lagen (2016:1146) om upphandling inom försörjningssektorerna och 14 kap. 2 § lagen (2016:1147) om upphandling av koncessioner lyder[1]:
En upphandlande myndighet ska, om det är behövligt, kräva att leverantören ska fullgöra kontraktet enligt angivna villkor om lön, semester och arbetstid som arbetstagarna som ska utföra arbetet enligt kontraktet minst ska tillförsäkras.
Myndigheten ska också kräva att leverantören ska säkerställa att dennes underleverantörer som direkt medverkar till att fullgöra kontraktet uppfyller de villkor som har ställts enligt första stycket.
Vi menar att lydelsen ”ska, om det är behövligt” innebär en överimplementering av direktivet och att en mindre skarp skrivning, förslagsvis ”får”, är tillräcklig.. Själva bedömningen om när kravet blir skarpt, dvs. när det ska anses vara behövligt, skapar också risker för betydande tillämpningssvårigheter för de upphandlande myndigheterna.
Givet att de krav som gäller för huvudleverantören ska ställas även på underleverantörer kvarstår också risker för komplikationer för de små företagen, trots att de nya regler som presenteras i propositionen endast gäller över tröskelvärdet. Att krav som ställs på huvudleverantören ska gälla hela leverantörskedjan framgår av upphandlingsdirektiven, men det innebär också att kraven på huvudleverantören då bör utformas på ett sådant sätt att konsekvenserna för de små företagen inte blir orimliga.
Kan exempelvis en konsult i eget aktiebolag, i egenskap av underleverantör, komma att bli tvungen att ta ut en viss summa i lön för att möta den upphandlande myndighetens krav? Vi menar att risken för komplikationer i detta avseende inte är utredd på ett tillfredsställande sätt. I den mån regeringen menar att dessa risker är att bedöma som små bör det bättre framgå för den som ska tolka den föreslagna lagstiftningen hur en bedömning i praktiken ska göras med avseende på de minsta företagen.
Mot bakgrund av ovanstående föreslår vi att riksdagen avslår förslaget i dess helhet.
|
Ulf Kristersson (M) |
|
|
Emil Källström (C) |
Mats Persson (L) |
|
Maria Plass (M) |
Jörgen Andersson (M) |
|
Jan Ericson (M) |
|
[1] När det gäller lagen om upphandling inom försörjningssektorerna och lagen om upphandling av koncessioner ersätts begreppet ”myndighet” av ”enhet” respektive ”myndighet eller enhet”. Gällande lagen om upphandling av koncessioner används ”koncession” i stället för ”kontrakt”. I övrigt är förslaget till ny lagtext detsamma för de tre lagarna.