Förslag till riksdagsbeslut
Base Erosion and Profit Shifting (BEPS) är ett internationellt projekt som drivits av OECD på uppdrag av G20-länderna. Syftet är att hindra vinstförflyttningar och erodering av ländernas skattebaser. Sverige har deltagit i BEPS-arbetet och den 27 januari 2016 skrev Sverige på det multilaterala avtalet om automatiskt informationsutbyte av land-för-land-rapporter.
Den 25 maj 2016 antogs rådets direktiv (EU) 2016/881 av den 25 maj 2016 om ändring av direktiv 2011/16/EU om administrativt samarbete i fråga om beskattning (DAC 4). Direktivet syftar till att genomföra OECD:s standard för land-för-land-rapportering i EU-rätten. I den nu aktuella propositionen lämnar regeringen förslag till genomförande av OECD:s standard för dokumentation vid internprissättning och land-för-land-rapportering. Det lämnas även förslag till genomförande av EU-direktivet om ändring i rådets direktiv 2011/16/EU om administrativt samarbete i fråga om beskattning, avseende land-för-land-rapportering.
En grundläggande princip i internationell skatterätt är att prissättning vid gränsöverskridande transaktioner mellan företag i intressegemenskap ska ske enligt den s.k. armlängdsprincipen. Den innebär att transaktioner mellan företag i intressegemenskap ska vara baserade på samma villkor som skulle ha tillämpats om företagen hade varit oberoende av varandra, dvs. på marknadsmässiga villkor. I svensk lagstiftning kommer armlängdsprincipen till uttryck i den s.k. korrigeringsregeln i 14 kap. 19 § inkomstskattelagen (1999:1229).
Reglerna om dokumentationsskyldighet vid internprissättning trädde i kraft den 1 januari 2007. I propositionen Effektivare skattekontroll (prop. 2005/06:169) som föregick 2007 års lagstiftning anges en rad skäl till varför det behövs dokumentationsregler. Dokumentationen ska kunna användas för en bedömning av om priser och övriga villkor avseende internprissättningstransaktioner motsvarar vad som skulle ha avtalats mellan av varandra oberoende näringsidkare – detta för att motverka att företag flyttar bolagsvinster till länder med låg beskattning. Möjligheten för behöriga myndigheter att nå en överenskommelse om att undanröja eventuell dubbelbeskattning förbättras avsevärt om de har tillgång till en väl underbyggd dokumentation på vilken företagens internprissättning har baserats. Den dåvarande regeringen anförde också i en proposition från 2006 att det var angeläget att dokumentationsreglerna utformades i enlighet med godtagbar internationell standard samtidigt som behovet skulle vägas mot kostnaden och den administrativa bördan det innebär för företagen att upprätta dokumentation.
I propositionen föreslås att reglerna om internprissättningsdokumentation anpassas till OECD:s nya standard. Små och medelstora företag undantas från dokumentationsskyldighet, men den utvidgas till att även omfatta svenska handelsbolag. Även utländska juridiska personer som har fast driftställe i Sverige omfattas, liksom svenska företags fasta driftställen utomlands. Oväsentliga transaktioner undantas från
dokumentationsskyldigheten.
OECD rekommenderar att små och medelstora företag inte ska behöva upprätta lika mycket internprissättningsdokumentation som stora företag. Det finns inte någon överenskommen definition av små och medelstora företag i OECD. Regeringen har valt att gå på EU-kommissionens rekommendation om definition av mikroföretag samt små och medelstora företag. Som små och medelstora företag räknas företag som sysselsätter färre än 250 personer och vars årsomsättning inte överstiger 50 miljoner euro eller vars balansomslutning inte överstiger 43 miljoner euro.
Vänsterpartiet delar OECD:s bedömning att små och medelstora företag inte ska behöva upprätta lika mycket internprissättningsdokumentation som stora företag. Men vi tycker inte att de helt ska undantas från kravet om dokumentation vid internprissättning. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag på en förenklad variant av internprissättningsdokumentation för små och medelstora företag. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
OECD framhåller att alla transaktioner mellan närstående företag inte är så betydelsefulla att de kräver full dokumentation i den företagsspecifika delen. Skattemyndigheterna har intresse av att få den mest betydelsefulla informationen och företagen har intresse av att inte bli så överbelastade med krav att de missar att dokumentera de betydelsefulla händelserna. Därför anser OECD att det bör finnas gränser i varje lands lagstiftning så att oväsentliga transaktioner inte behöver dokumenteras fullt ut. OECD anger att dessa gränser bör vara tydliga och antingen sättas till ett visst belopp eller i relativa termer, t.ex. en viss procent av intäkter eller kostnader.
I propositionen föreslår regeringen att transaktioner som är oväsentliga inte behöver dokumenteras i den företagsspecifika delen. Regeringen föreslår att transaktioner som ett svenskt företag har med ett utländskt företag i intressegemenskap alltid ska räknas som oväsentliga om det sammanlagda värdet på transaktionerna understiger 5 000 000 kronor under räkenskapsåret. Det omvända förefaller dock inte gälla, dvs. att transaktioner över 5 000 000 kronor alltid ska dokumenteras. Vänsterpartiet delar regeringens önskan att inte i onödan öka företagens administrativa bördor. Men vi menar att kraven i denna del bör skärpas. Transaktioner som ett svenskt företag har med ett utländskt företag i intressegemenskap ska alltid dokumenteras om det sammanlagda värdet på transaktionerna överstiger 4 000 000 kronor under räkenskapsåret. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Som nämnts ovan har det inom ramen för G20/OECD pågått ett arbete mot skatteflykt och en handlingsplan har tagits fram för att bekämpa urholkning av skattebaser och överföring av vinster (BEPS). I detta arbete har en global standard för utbyte av land-för-land-rapporter tagits fram. Konkret innebär detta att land-för-land-rapporter ska kunna utbytas mellan skattemyndigheter i de länder som anslutit sig till samarbetet. Sverige har deltagit i BEPS-arbetet, och den 27 januari 2016 skrev Sverige på det multilaterala avtalet om automatiskt informationsutbyte av land-för-land-rapporter. Den 25 maj 2016 antogs rådets direktiv (EU) 2016/881 av den 25 maj 2016 om ändring av direktiv 2011/16/EU om administrativt samarbete i fråga om beskattning (DAC 4). Direktivet syftar till att genomföra OECD:s standard för land-för-land-rapportering i EU-rätten. I propositionen föreslås att det multilaterala avtalet om automatiskt informationsutbyte av land-för-land-rapporter och EU-direktivet ska införas i svensk rätt.
I propositionen föreslår regeringen att en koncern ska undantas från skyldigheten att lämna en land-för-land-rapport om dess sammanlagda intäkter understiger 7 miljarder kronor för det räkenskapsår som närmast föregår det räkenskapsår som rapporten skulle omfatta. Beloppsgränsen 7 miljarder kronor kommer från OECD:s modellag (Model Legislation Related to Country-by-Country Reporting). I denna anges beloppet 750 miljoner euro med tillägget ”insätt ett belopp i lokal valuta som ungefärligen motsvarar 750 miljoner euro per januari 2015”. I svensk valuta motsvarar detta, avrundat, 7 miljarder kronor. Vänsterpartiet anser att gränsvärdet är för högt. Enligt OECD:s egna beräkningar innebär gränsen att 85–90 procent av alla multinationella koncerner faller under den. Vi menar att gränsvärdet bör knytas till EU-kommissionens rekommendation om definition av mikroföretag samt små och medelstora företag. Ett företag räknas som medelstort om det bl.a. har en årsomsättning på maximalt 50 miljoner euro. Vänsterpartiet föreslår därför att gränsvärdet för vilka företag som ska undantas från rapporteringsskyldigheten sätts till en årsomsättning på maximalt 50 miljoner euro. Regeringen bör inom ramen för OECD och EU verka för att gränsvärdet för undantag från rapporteringsskyldigheten avseende land-för-land-rapportering sätts till en årsomsättning på maximalt 50 miljoner euro. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.
Rapporternas innehåll och detaljeringsgrad är centralt för att kunna bestämma ett företags ekonomiska verksamhet och struktur. En rad organisationer i civilsamhället såsom Action Aid, Financial Transparency Coalition, Oxfam International menar att viktiga element saknas beträffande rapporternas innehåll. De menar att bl.a. följande komponenter bör ingå: antal sysselsatta omräknat till heltidssysselsatta, försäljning och inköp, emottagna offentliga subventioner och statliga betalningar. Regeringen bör verka inom ramen för OECD och EU för att ovannämnda delar ska ingå i land-för-land-rapporterna. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.
Regeringen föreslår att den som är skyldig att lämna en land-för-land-rapport kan föreläggas att fullgöra den skyldigheten. Föreläggandet kan förenas med vite. Regeringen anser inte att det behövs några andra sanktionsmöjligheter för land-för-land-rapporter. Regeringen motiverar emellertid inte varför det inte behövs några andra sanktionsmöjligheter eller hur höga viten som ska kunna utdömas.
Land-för-land-rapporteringen är ett centralt verktyg för att motverka aggressiv skatteplanering och skatteflykt. Vänsterpartiet menar därför att det är av stor vikt att sanktionerna mot de företag som inte lever upp till rapporteringsskyldigheten är kännbara.
Parallellt med det arbete som bedrivits av OECD har EU-kommissionen lagt förslag till direktiv om s.k. öppen land-för-land-rapportering (KOM(2016) 198) som för närvarande förhandlas i rådet.[1] I detta förslag ska de multinationella företagen offentliggöra vissa delar av den information som lämnas till skattemyndigheterna. Enligt kommissionen kompletterar förslaget om öppen land-för-land-rapportering det multilaterala avtalet om automatiskt informationsutbyte av land-för-land-rapporter som arbetats fram inom ramen för BEPS. Syftet med kommissionens förslag är att motverka aggressiv skatteplanering. Offentlig granskning skulle stärka allmänhetens förtroende och förhoppningsvis verka avskräckande för de företag som ägnar sig åt aggressiv skatteplanering och skatteflykt. Regeringen är dessvärre kritisk till kommissionens nya förslag som man menar riskerar att skrämma iväg länder från att ansluta sig till den globala standarden som tagits fram av OECD. Vänsterpartiet välkomnar till övervägande del kommissionens förslag. Vi ser öppen land-för-land-rapportering som ett centralt inslag för att öka transparensen och på så sätt bidra till att företagens vinster beskattas där de skapats. Inte minst är öppenhet viktigt i utvecklingsländerna, där ökad transparens är centralt i kampen mot korruption. I Vänsterpartiets motion 2016/17:171 Skatteflykt utvecklar vi vår syn på arbetet med land-för-land-rapportering och presenterar en rad förslag för att motverka aggressiv skatteplanering och skatteflykt.
|
Daniel Sestrajcic (V) |
|
|
Ulla Andersson (V) |
Ali Esbati (V) |
|
Christina Höj Larsen (V) |
Wiwi-Anne Johansson (V) |
|
Daniel Riazat (V) |
|
[1] Ibland används också termen offentlig land-för-land-rapportering.