Förslag till riksdagsbeslut
Sverigedemokraternas mening är att regeringen i utförandet av förslaget i proposition 2016/17:17 har förbisett flera av de möjligheter som ges i direktiv 2013/32/EU (asylprocedurdirektivet). En rad artiklar utgör grund för ett potentiellt tydligare och mer långsiktigt hållbart system. Det finns också potential till att minska volymen av sökande. De områden vi framför allt vill se en bättre implementering av är tydligare skyldigheter för asylsökande, upprättande av en lista på säkra länder och återkallande av uppehållstillstånd för personer som inte längre behöver internationellt skydd.
Enligt direktiv 2013/32/EU artikel 13 ska Sverige ålägga sökande en skyldighet att samarbeta med de behöriga myndigheterna för att fastställa sin identitet och andra förhållanden som avses i artikel 4.2 i direktiv 2011/95/EU. Enligt artikel 28 i direktiv 2013/32/EU får svensk myndighet, om sökanden har underlåtit att besvara en begäran om att lämna information av betydelse för ansökan i enlighet med artikel 4 i direktiv 2011/95/EU, fatta beslut om att ansökan ska anses implicit återtagen.
I stort sett samtliga asylsökande som kommer till Sverige har passerat ett annat EU-land på vägen hit, vilket betyder att deras ansökan enligt Dublinförordningen ska prövas i en annan medlemsstat. Sverigedemokraterna vill därför införa strikta regler enligt vilka den sökande på ett trovärdigt sätt måste förklara hur denne tagit sig in i unionen. Efter en sådan förklaring ska den sökande återsändas till första medlemsstat och lämnas ingen förklaring ska ansökan anses implicit återtagen. Både regeringen och Alliansen har uttryckt en önskan om att övriga Europa ska ta ett större ansvar för asylsökande och förslaget bör därför närmast vara en självklarhet.
Direktiv 2013/32/EU artikel 37 tillåter medlemsstaterna att upprätta nationella listor på länder som anses säkra. De flesta medlemsstaterna har i dag sådana listor. När en medborgare från en sådan stat ansöker om asyl prövas ärendet enligt ett påskyndat förfarande, lite förenklat kan sägas att det i sådana fall föreligger en presumtion om att personen saknar behov av internationellt skydd, även om varje ansökan blir föremål för en enskild prövning. Norge har t.ex. nyligen beslutat att Somalia är så pass säkert att i stort sett samtliga sökande kan återvisas dit. Sverige bör upprätta en sådan lista, vilket skulle underlätta att hantera den mycket stora ärendevolymen hos Migrationsverket.
Enligt direktiv 2013/32/EU artikel 44 ska medlemsstaterna se till att en utredning får inledas om att återkalla en persons internationella skydd så snart det framkommer nya fakta eller uppgifter som tyder på att det finns skäl att ompröva giltigheten av hans eller hennes internationella skydd. Enligt 4 kap. utlänningslagen ska redan i dag flyktingstatus återkallas i sådana situationer, men regeln används mycket sparsamt. Sverigedemokraterna vill därför att regeringen efter upprättandet av en lista på säkra länder ger Migrationsverket i uppgift att starta en sådan utredning av samtliga personer med ursprung i länder på den listan eller personer som av annan anledning inte längre kan anses behöva internationellt skydd.
Syftet med det internationella skyddet är ju att just skydda personer och när ett sådant skydd inte längre behövs så finns det ingen anledning till fortsatt vistelse i Sverige. Med detta sagt så vill vi fortfarande att det ska finnas möjlighet för personer som en gång fått internationellt skydd att stanna kvar även när personen inte längre riskerar skyddsgrundande behandling i ursprungslandet, t.ex. om personen uppfyller kraven för blåkort.
|
Jennie Åfeldt (SD) |
|
|
Linus Bylund (SD) |
Heidi Karlsson (SD) |