Förslag till riksdagsbeslut
Bilstödet utgör en viktig del i samhällets stöd till personer med funktionsnedsättning för att underlätta för dem att kunna leva ett aktivt och självständigt liv som alla andra. Bilstödet har inte reformerats på många år varför vi välkomnar initiativet att uppdatera bilstödet till dagens förutsättningar. Vi förstår och delar också regeringens syn vad gäller behovet av att se över kostnadsutvecklingen. Det nuvarande systemet för bilstöd förefaller inte ha utformats så att det i tillräckligt hög grad ger incitament för den försäkrade att välja bil på ett sätt som bidrar till ett effektivt utnyttjande av statens medel för bilstöd. Den nya bidragsformen ”tilläggsbidrag” är därför positiv om den kan åstadkomma förändrade incitament såsom regeringen beskriver.
Vi delar dock inte regeringens mening avseende att en halvering av grundbidraget ”ger ett tillräckligt reformutrymme utan att det skapar alltför stora omfördelnings- och tröskeleffekter i systemet”. Det är inte tillräckligt utrett vilka effekter en halvering kan av bidraget kan få för brukarna vilket även Handikappförbunden har påpekat. Även Riksförbundet för rörelsehindrade barn och unga (RBU) anser att det är svårt att överblicka konsekvenserna av förslaget och att en halvering av grundbidraget uppenbart riskerar att få negativa konsekvenser för många bilstödsberättigade. Vi menar att en sänkning av grundbidraget skapar en ekonomisk otrygghet för användarna. Det är oroväckande att regeringen förefaller ha en så tydlig inriktning och vilja dra ned på olika former av stöd och bidrag till personer med funktionsnedsättning eftersom regeringen inte bara aviserar neddragning av bilstödet utan också tidigare i år har meddelat att man vill dra ned på kostnaderna för assistansersättningen. Personer med funktionsnedsättning är en grupp som behöver få stöd och rätt förutsättningar, ett halverat grundbidrag för bilstödet bidrar snarare till att försämra förutsättningarna för gruppens möjligheter att arbeta och leva ett aktivt liv. Därför motsätter vi oss halveringen av grundbidraget.
Vi anser att riksdagen ska avstyrka förslaget att Försäkringskassan ska kunna kräva brukarna på kostnadsförslag från minst två olika fordonsanpassningsföretag. Detta då vi menar att det är brukarens behov som ska styra och inte endast vilket alternativ som är det mest ekonomiskt fördelaktiga. Om brukaren har störst behov av det som det dyrare av två kostnadsförslag erbjuder men det andra kostnadsförslaget blir billigare (som kan vara sämre utifrån brukarens perspektiv) är det orimligt att man ska behöva välja det billigare alternativet. Det är i grunden positivt att det ska råda en sund konkurrens på olika marknader. Vi delar dock den tveksamhet som vissa remissinstanser lyfter fram avseende att man kan ifrågasätta om den aktuella marknaden har tillräckligt många aktörer för bilanpassning för att det ska vara möjligt att uppnå målet med en sundare konkurrens. Vidare kan man, såsom Mag- och tarmförbundet framför, ifrågasätta varför ansvaret att förbättra konkurrensen ska ligga på de funktionsnedsatta dvs. den svagare parten. Vi håller med om att man bör eftersträva tydligare kostnadsförslag, om inte annat ur ett konsumentperspektiv, men att kräva två olika anser vi vara att lägga en onödig börda på brukarna.
Vi anser också att den 65-årsgräns som finns i målgruppsreglerna bör ändras så att rätten till bilstöd förlängs till minst 67 år eller så länge som man förvärvsarbetar. Rätten att arbeta upp till 67 års ålder är lagstadgad. Om man ifrån samhällets sida menar allvar med att man vill uppmuntra människor att arbeta även efter 65 års ålder så måste man även göra det möjligt att också kunna transportera sig till och från arbetet. Att bilstödet inte medges personer efter att de har fyllt 65 års är därför inkonsekvent och drabbar de som kan och vill arbeta vidare efter 65 års ålder.
|
Carina Herrstedt (SD) |
|
|
Per Ramhorn (SD) |
Christina Östberg (SD) |