Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att avräkningarna från biståndet för att bekosta det inhemska flyktingmottagandet bör fasas ut successivt så att de försvinner helt inom en tioårsperiod, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Bistånd är ett viktigt instrument för global solidaritet vilket är en av grundpelarna för Miljöpartiets politik. Under lång tid har Miljöpartiet ansett att Sverige bör ta ett större ansvar än vad vissa andra länder gör. Sverige har goda möjligheter att vara en generös biståndsgivare. Vi kan och bör bidra till att påskynda en god utveckling i länder där människor har det svårt. Vårt bistånd ska vara tydligt, långsiktigt och hålla hög kvalitet, och ska regelbundet följas upp.
Målet med det svenska biståndet ska bland annat vara att bidra till fattigdomsbekämpning, hållbar utveckling, jämställdhet, stärka demokratin och värna de mänskliga rättigheterna. Det är glädjande att Sverige, jämfört med flera andra länder, har en hög biståndsnivå. Den uppgår nu till en procent av BNI (bruttonationalinkomsten); i pengar motsvarar detta 46 miljarder kronor för 2017.
Det är olyckligt när biståndet utsätts för avräkningar för att bekosta det svenska inhemska flyktingmottagandet. De sammanlagda avräkningarna från biståndet för 2017 beräknas uppgå till 8 miljarder kronor, och utgör således ca 18 procent av den totala biståndsramen. Avräkningarnas andel har till och med ökat under de senaste åren. Från att ha varit ca 10 procent år 2010 till ca 18 procent för 2017. (Källa: Diakonia och Staffan Landins avräkningar.)
Denna negativa utveckling under de senaste åren är sorglig. Biståndspengarna ska användas till det som de är avsedda för, nämligen fattigdomsbekämpning, hållbar utveckling, jämställdhet, värnandet om de mänskliga rättigheterna med mera. Biståndet ska inte användas för utgifter i Sverige. Det är med oro som vi konstaterar att den del som regeringen drar av biståndet för att finansiera flyktingmottagningen i Sverige har ökat. Flyktingmottagandet i Sverige är en nationell inrikespolitisk angelägenhet som ska finansieras genom egna anslag, och inte genom biståndet.
I stället för att göra dessa avdrag bör Sverige använda även dessa medel till bistånd. Dessa kan göra oerhörd nytta i världen. Låt oss ta ett exempel. Under förra sommaren och hösten började terrororganisationen IS attackera och bombardera den kurdiska staden Kobane i västra Kurdistan (Rojava – norra Syrien i formell mening). Medan omvärlden stod passiv och tittade på hann IS-terroristerna förstöra staden nästintill totalt. För att möjliggöra för människorna från Kobane att återvända till sin hemstad och åter bygga upp sitt samhälle, hade Sverige kunnat avsätta en mindre del av avräkningarna till att tillsammans med andra bidra till att återuppbygga Kobane. Men trots många vädjanden avstod regeringen från detta. Resultatet blev att många av människorna inte hade någonting att återvända till i Kobane. Många såg därför ingen annan utväg än att fly. En del av dem gav sig ut på den livsfarliga resan över havet till Europa med många tragedier som följd. Treårige Alan Kurdi som flöt upp på en strand och vars bild chockade omvärlden var endast en av de tusentals som har drunknat i havet under familjernas flykt för att hitta en fristad. Om en mindre del av biståndsavräkningarna hade använts till att återuppbygga Kobane hade vi sluppit många tragedier.
Sverige har råd att låta biståndet gå just till bistånd, och inte till att finansiera flyktingmottagandet i Sverige. Just därför bör avräkningarna från biståndet fasas ut succesivt så att de försvinner helt inom en tioårsperiod.
Med hänvisning till ovan föreslår vi att riksdagen tillkännager för regeringen vad som anförs i motionen om att avräkningarna bör fasas ut helt inom tio år.
Jabar Amin (MP) |
|
Annika Lillemets (MP) |
Carl Schlyter (MP) |
Valter Mutt (MP) |
|