Förslag till riksdagsbeslut
Polisens huvuduppgift är att ingripa mot och utreda brott, samt att arbeta med brottsförebyggande insatser. För att öka tryggheten är det viktigt att allmänheten upplever att polisen är närvarande och synlig. Polisen har ett viktigt samhällsuppdrag där det ställs – och ska ställas – höga krav på myndighetens effektivitet, kompetens och måluppfyllelse. Medborgarna har rätt att ställa höga krav även på varje enskild polismans yrkesutövning. Vi vill se en mer effektiv polis som utreder fler brott och som är lokalt närvarande. Därför vill vi också att polisen ska koncentrera sig mer på sina kärnuppgifter; att ingripa mot och utreda brott.
De senaste året har polisen fått allt svårare att klara dessa uppgifter. Andelen uppklarade brott är den lägsta på 16 år och många poliser uppger att man inte längre löser uppgifter som man tidigare klarade. Brott som är möjliga att utreda skrivs av utan åtgärd, svarstiderna när allmänheten anmäler brott är stundtals mycket långa, även på relativt stora orter saknas en närvarande polis delar av dygnet, handläggning av enklare myndighetskaraktär – som pass och vapenlicenser – har oacceptabelt långa handläggningstider. För att vända trenden behövs fler poliser och ett mer effektivt utnyttjande av den befintliga polisorganisationen. I Moderaternas plan för ett starkare Sverige ingår därför en satsning för att utbilda och anställa minst 2 000 nya poliser. Ett viktigt steg för att förbättra resultaten och öka polisnärvaron är att stärka polisens resurser.
Den 1 januari 2015 ombildades polisen till en sammanhållen myndighet. Den tidigare alliansregeringen tog beslut om en av de största organisationsförändringarna i modern tid. Grundtanken med reformen är att ta bort onödiga myndighetsgränser och ge polisen bättre förutsättningar att förebygga och klara upp brott. Målet är en mer effektiv polisorganisation som utreder fler brott än i dag och är lokalt förankrad och närvarande i hela landet. Utgångspunkterna för den nya Polismyndighetens organisation är att polisens kärnverksamhet ska utföras närmare medborgarna. En tydlig styrning med korta beslutsvägar, färre chefsnivåer och enhetliga arbetsmetoder ger en polis som arbetar mer effektivt över hela landet.
Det är nu viktigt att se till att polisreformen genomförs så att målen för reformen uppfylls. Genomförandetakten har varit alldeles för låg. Det är naturligt med en osäkerhet initialt hos personal när en verksamhet ska förändras. Därför är det viktigt att snabbt tillsätta de chefer som är nödvändiga för att kunna leda den dagliga verksamheten. Detta har inte fungerat. På många håll saknas de lokala ledningsresurser som är nödvändiga för att verksamheten ska kunna fungera. Det skapar osäkerhet och uppgivenhet inom organisationen. Det är regeringens och Polismyndighetens ansvar att vidta de åtgärder som är nödvändiga för att nå målet om en mer lokalt närvarande polis.
Moderaterna vill att det inrättas en extern tillsynsmyndighet för polisen och kriminalvården. Med de långtgående befogenheter som polisen och kriminalvården har till sitt förfogande är det viktigt att även dessa myndigheter granskas. För att säkerställa detta behövs en extern ordinär tillsyn. Vår uppfattning är att den extraordinära tillsyn som JO och JK utövar inte är tillräcklig. Av regeringens budgetproposition framgår att regeringen i samband med en bred översyn kommer att analysera hur tillsynen inom rättsväsendet bäst kan bedrivas. Moderaternas uppfattning är att det behövs en extern tillsynsmyndighet för polisen och att man ska stå fast vid den uppfattning som fanns i samband med ombildningen av Polisen till en myndighet. En extern myndighet har redan utretts, SOU 2015:57 Tillsyn över polisen och kriminalvården, detta nämns överhuvudtaget inte i budgetpropositionen.
Polisens huvudansvar är ingripande när brott begås och utredning av brott. Därför är det viktigt att kvalitetssäkra verksamheten vad gäller antalet anställda poliser. En tydlig miniminivå om 20 000 poliser är därför viktig.
En modern polis kräver ett modernt arbetssätt och aktivt ledarskap. Kompetent och motiverad personal är rättsväsendets viktigaste resurs. Rättsväsendet måste ha förmåga att rekrytera och behålla skickliga medarbetare och kontinuerligt utveckla personalens kompetens och motivation. Detta ställer stora krav på möjligheter till vidareutbildning och attraktiva karriärvägar i hela landet samt på ett ledarskap som kontinuerligt verkar för de anställdas utveckling. Det är vidare viktigt att polisen som en modern arbetsgivare värderar ledarskapet högt och ger chefer och beslutsfattare stöd. Vi vill att det vardagliga polisarbetet värderas högre. En högre grad av effektivitet fordrar att det även inom dagens organisation görs prioriteringar som stärker fokuseringen på polisens kärnuppgifter.
Alliansregeringen reformerade polisutbildningen och koncentrerade sig på kraven på polisens kompetens. Vi gjorde bedömningen att nya poliser inte måste ha en utbildning som i allt uppfyller kraven i högskolelagen. Antagningen till polisutbildningen bör enligt vår mening även i fortsättningen utformas utifrån polisverksamhetens specifika behov och inte högskoleförordningens.
På vissa orter är det svårt att rekrytera de poliser som behövs. Tidigare år genomfördes polisutbildningen även på distans. Distansutbildningen hade goda resultat och underlättade rekryteringen på orter där det annars är svårt att få sökande till tjänsterna. Det är viktigt att denna utbildningsform nu återinförs.
Vid vissa tillfällen finns särskilda behov av fler poliser i tjänst, exempel på detta är Husbykravallerna eller den stora flyktingströmmen förra året. Vi anser därför att man bör undersöka möjligheten att införa deltidsanställd polis. Det skulle kunna innebära en möjlighet att snabbt få tillgång till utbildad polis vid akuta behov. Det skulle också kunna vara ett sätt att se till att lands- och glesbygd skulle kunna få tillgång till fler poliser. Även om vissa orter har en jämförelsevis låg brottslighet så måste det kunna finnas tillgång till polis de gånger som brott faktiskt begås. Huvuddelen av den svenska räddningstjänsten bygger på deltidsanställd personal och detta fungerar väl. Det finns anledning att se på denna möjlighet även när det gäller polisens behov. När det gäller polisen skulle lösningen med deltidsanställda poliser – till skillnad från räddningstjänsten – i huvudsak vara ett komplement till den reguljära verksamheten.
Av såväl kvalitets- som effektivitetsskäl finns ett behov av att i ökad omfattning kunna använda civilanställd personal inom Polismyndigheten och Ekobrottsmyndigheten för uppgifter som i dag endast får utföras av polismän. Det är viktigt att tillvarata kompetensen hos dem med annan utbildning än polisutbildning. Det finns många uppgifter där annan specialkompetens är värdefull. Polismän bör i första hand arbeta med arbetsuppgifter där en polismans kompetens är en nödvändig förutsättning, framför allt när arbetsuppgifterna kan komma att kräva användning av våld eller tvång. För att underlätta att polis finns tillgänglig är det nödvändigt att utöka antalet civilanställda inom polisen för arbetsuppgifter där polismans befogenhet inte är nödvändig. De som arbetar inom Polismyndigheten ska ha möjliga karriärvägar i hela landet.
För att öka tryggheten krävs arbete på alla nivåer. Det lokala perspektivet är särskilt betydelsefullt. Kommunala myndigheter, organisationer, företag och polisen måste samverka. Det gäller såväl i det förebyggande arbetet för att motverka att unga dras in i kriminalitet och missbruk, som i insatser för att motverka grov kriminalitet. I det lokala politiska arbetet finns en rad olika verktyg för att förebygga brottslighet och arbeta systematiskt mot otrygghet.
För att öka tryggheten är det viktigt att allmänheten upplever att polisen är närvarande och synlig. Det gäller såväl i storstäder som i mindre orter och på landsbygden. En tillgänglig polis är viktig för att förebygga brott, men framför allt när brott begåtts och måste klaras upp. Omorganiseringen av polisen ökar rikspolischefens möjlighet att säkerställa en god bemanning i hela landet.
Medborgarlöften kommer att vara en del av den nya styrningen av polisen. Medborgarna involveras i arbetet med att ta fram löftena och medborgarlöftena kommer att återspegla det som medborgarna upplever vara problem. Den lokala problembilden blir då utgångspunkten för polisens lokala arbete. Arbetet med medborgarlöften behöver utvärderas löpande. Det är viktigt att följa upp både hur löftena utformas och hur de sedan förverkligas.
Ambulanspersonal, räddningstjänst och poliser vittnar allt oftare om hur allmänheten på olika sätt försvårar räddningsarbetet vid olycksplatser. Det finns flera exempel där personer har hindrat framkomligheten för räddningspersonal genom att filma eller fotografera olyckan. Att allmänheten ställer sig i vägen, vägrar flytta på sig efter tillsägelse eller på annat sätt försvårar räddningsarbetet är oacceptabelt. För att komma tillrätta med problemet vill Moderaterna överväga straffrättsliga åtgärder som att kriminalisera vägran att lyda polis eller annan behörig personal vid olycksplatser. En utredning bör därför få i uppdrag att se över en lagändring i linje med vad som har anförts.
I dag har nästan alla kommuner ingått samverkansavtal med polisen. Samverkansavtal kan också ingås mellan polisen och lokala frivilliga organisationer. Vi anser att det är viktigt att polisen breddar sitt samarbete med de lokala frivilliga organisationerna och ser betydelsen av att flera sådana samverkansavtal ingås.
Lokalt trygghetsarbete kan också innebära att stödja frivilliga insatser såsom grannsamverkan, nattvandringar, föräldravandringar och liknande aktiviteter. Med fler aktiva kan viktig information spridas och olika brottsförebyggande initiativ tas. Grannsamverkan förhindrar många inbrott och ger dokumenterat goda resultat på många platser i landet. Vi anser att sådan verksamhet ska uppmuntras.
Hemvärnet är en frivillig del inom totalförsvaret, som engagerar många människor lokalt, och de aktiva erbjuds en god utbildning. Lokalkännedomen hos dem som tjänstgör i denna frivilligverksamhet är god. Hemvärnet används ofta vid skallgång efter försvunna personer och räddningstjänstinsatser som skogsbränder. Det finns anledning att se över om hemvärnet kan användas även till andra uppgifter för att kunna biträda polisen vid särskilda händelser som kräver extra resurser.
Polisen har en viktig uppgift att fylla när människor anmäls försvunna. Det är viktigt att sökinsatserna sker snabbt och genomförs på ett bra sätt. Att snabbt återfinna den som försvunnit kan i många fall rädda liv. Om man konstaterar att ett brott är begånget ökar direkta insatser förutsättningarna för att brottet kan klaras upp.
Enligt polisen genomförs varje år minst 300 räddningsinsatser för att söka efter personer som försvunnit under sådana omständigheter att det finns farhågor för att deras liv eller hälsa är utsatt för allvarlig fara. Under insatsen då polisen söker efter den försvunna personen bedöms vilka polisiära resurser som behövs vid sökandet, till exempel hundar, hästar, helikoptrar, motorcyklar och båtar. Polisen kan vid behov även ta hjälp av piketstyrkan eller andra myndigheter och organisationer, exempelvis Försvarsmakten.
Det finns också en väl fungerande samverkan mellan polisen och organisationen Missing People. Vi uppmuntrar att frivilligorganisationer deltar i sökandet efter försvunna personer. I polisiära ärenden är det dock viktigt att polisen leder insatserna.
Polisen måste bli bättre på att klara upp brott. Polisens minskade effektivitet står inte i proportion till de tilldelade resurserna. Det är viktigt att öka polisens förmåga och vilja att utreda och klara upp även mängdbrottslighet eller med andra ord vardagskriminalitet, det vill säga vanligt förekommande brott. Polisens förmåga att klara upp brott är i dag den lägsta på 16 år, samtidigt som stora skillnader inom landet fortfarande består. Vi vill att polisen ökar sin effektivitet och utreder och klarar upp fler brott. En viktig utgångspunkt för polisreformen var att säkerställa att verksamheten bedrivs på bästa sätt i hela landet. Varierande kvalitet i insatser och metodik skulle ersättas av ökad enhetlighet i användningen av arbetsformer som visat bästa resultat vad gäller brottsuppklaring.
De mycket stora regionala skillnaderna tyder även på en mycket svag koppling mellan tilldelade resurser och resultat. De områden som har flest antal poliser i förhållande till befolkningen visar på sämre resultat än de med mindre resurser. Det är inte en acceptabel utveckling. Det är därför viktigt att polisen har tydliga och mätbara mål för sitt arbete. Den diskussion som tidigare funnits om så kallad pinnjakt inom polisen får inte vara en ursäkt för att undvika ett målmedvetet och planerat arbete.
Ett stort antal brott rubriceras som så kallade mängdbrott. De som har utsatts för ett sådant brott påverkas ofta mycket starkt. Exempelvis innebär bostadsinbrotten en stor kränkning för dem som drabbas, många upplever en större oro och mår mycket sämre långt efter det att inbrottet skedde. Vardagsbrottsligheten, såsom exempelvis bostadsinbrotten, måste prioriteras av polis och åklagare.
Det är regeringens ansvar att se till att polisens brottsutredande förmåga stärks och upprätthålls på en hög nivå. Det är hög tid att regeringen börjar agera för att stärka polisens förmåga att klara upp fler brott än i dag.
Moderaterna har även lagt fram förslag för att motverka vardagsbrottsligheten i motionen Mängdbrott.
En kartläggning som polisen har gjort visar att det finns områden i Sverige där kriminella nätverk har stor negativ påverkan på lokalsamhället. Områdena finns i såväl storstäder som mindre orter, de har alla som gemensam nämnare att de är socioekonomiskt utsatta. I dessa områden upplevs misstron mot samhället vara utbredd och på många platser uttrycks det genom att polisen inte är välkommen i området. Det är nödvändigt att samhället på ett tydligt och kraftfullt sätt tar sig an den här problematiken. Medborgarnas grundläggande rätt till trygghet från brott ska gälla alla medborgare oavsett var i landet man är bosatt. Det är ohållbart att kriminella tillåts ta över hela bostadsområden. Det är av yttersta vikt att samhället åter tar över de områden där kriminaliteten har blivit dominerande. För att bidra till att återupprätta förtroendet hos de boende i dessa områden är det väsentligt med en kontinuerlig polisiär närvaro och bra personkännedom. De senaste åren har vi sett många exempel på våld mot poliser, personal inom räddningstjänsten samt hälso- och sjukvården. Det är en oacceptabel utveckling som måste brytas. Det handlar både om att skydda personer som har samhällsviktiga uppgifter och om att värna respekten för rättsstaten. Poliser och företrädare för räddningstjänsten beskriver en allvarlig situation. Rikspolischefen har sagt att han inte kan garantera säkerheten i utsatta förorter runtom i landet. Ordföranden för Alarm Ambulansförbundet, det största fackförbundet för ambulanspersonal, har sagt att patienter i flera brottsdrabbade områden ofta får vänta längre på vård, eftersom ambulanserna får vänta in poliseskort innan man åker in i sådana områden. Riksföreningen för ambulanssjuksköterskor, RAS, har krävt att de får bättre upplysningar när de skickas ut till farliga adresser för att hämta patienter. Rättsstaten ska inte stå handfallen när respekten för den urholkas. Reaktionerna på dessa angrepp och attacker måste vara tydliga. Poliser och annan blåljuspersonal måste kunna göra sitt jobb. Den som hindrar polis och annan blåljuspersonal från att fullfölja sina viktiga uppgifter skadar hela samhället och bör straffas därefter. Våld mot tjänsteman bör ge minst sex månaders fängelse. Samtidigt behöver fler yrkesgrupper, exempelvis inom räddningstjänsten, få ett starkare rättsligt skydd mot angrepp.
Det är dessutom viktigt att polisen erbjuds såväl karriärmöjligheter som andra incitament för att säkerställa att poliser över tid vill och kan tjänstgöra på sådana platser.
Polisen måste vara bemannad så att utryckningstiderna inte blir alltför långa, eller att utryckning i värsta fall helt uteblir. Även glesbefolkade områden behöver ha en polisiär bemanning som innebär att polis kan rycka ut när det behövs.
Det måste vara enkelt att komma i kontakt med polisen, oavsett var i landet man bor och olika alternativ så att man själv kan avgöra på vilket sätt man väljer att kontakta polisen. Polisen måste vara tillgänglig. Människor förväntar sig modern kommunikation och rimliga svarstider. Alltför ofta så går det för lång tid innan allmänheten får ett svar när man kontaktar polisen. Det är ett anständighetskrav att polisen åtminstone kan uppnå de svarstider som exempelvis bankerna kan ge för sina kunder. Det är både kundvänligt och mer effektivt att följa med den tekniska och kommunikativa utvecklingen. Det känns tryggt och ger förtroende att veta att Polismyndigheten är lätt att få kontakt med.
År 2007 införde polisen en möjlighet att anmäla brott via internet. Kontaktytan mellan medborgarna och polisen på internet behöver nu utvecklas ytterligare. Exempelvis bör den som bevittnar ett brott kunna ringa upp polisen och med hjälp av mms kunna visa bilder från brottsplatsen. Det bör allmänt sett även vara enkelt att skicka in bilder eller filmer till polisen från en mobiltelefon. Snabbare tillgång till uppgifter och bevismedel av denna typ skapar bättre förutsättningar för att klara upp brott. Polisen måste också använda sig av modern teknik för en noggrann uppföljning och återkoppling till brottsoffer vid brottsanmälan.
Polisen handlägger ett stort antal myndighetsärenden. Vi kan tyvärr konstatera att ärenden som exempelvis passansökningar och ansökan om vapenlicenser tar allt längre tid i vissa delar av landet. Riksdagens ombudsmän har bl.a. kritiserat polisen för de långa handläggningstiderna för vapenlicenser. Riksdagen har under ett antal tillfällen uppmanat regeringen att åtgärda detta utan att något förbättrat resultat har kunnat nås. Alltför långa handläggningstider innebär inte bara olägenheter för medborgarna utan också att allmänhetens tilltro till polisen försämras.
Polisen är samhällets yttersta resurs när andra myndigheter inte kan lösa ett problem. Det innebär att polisen i dag har fått ett antal arbetsuppgifter som i grunden inte är polisiära. Det förbrukar resurser från de egentliga polisära uppgifterna. Alliansregeringen inledde en översyn av polisens arbetsuppgifter. Utredningen hann göra ett delbetänkande innan dagens regering lade ner arbetet. Därefter har riksdagen tillkännagett för regeringen att översynen ska återupptas.
Den som utsatts för ett brott behöver få information som behövs med anledning av brottet, liksom vilket stöd man som brottsoffer kan få tillgång till. När man har gjort en anmälan är det viktigt att brottsoffret får relevant och begriplig information. Polismyndigheten har redan i dag en viss skyldighet att bistå med information, men vi ser ett behov av att ytterligare förbättra informationen och ge tydligare återkoppling om vad som händer med utredningen. Om en förundersökning läggs ner ska polisen tydligt redogöra för vilka åtgärder som vidtagits och motiven till att man kommit fram till att ärendet ska läggas ner.
Vi står bakom Sveriges restriktiva narkotikapolitik. För att denna hållning skall kunna upprätthållas krävs det att hela samhället strävar i denna riktning. Polisens arbete är helt avgörande för att detta ska lyckas. Denna typ av brottslighet är i regel organiserad och svår att komma åt. Det krävs många gånger användning av hemliga tvångsmedel för att kunna bedriva ett framgångsrikt utredningsarbete som kan leda till en fällande dom. Utredningsarbetet är resurskrävande och ställer stora krav på kompetens. Det är viktigt för samhällets trovärdighet att denna kompetens inte utarmas. Regeringen bör säkerställa att polisen inom ram får de resurser som är nödvändiga för arbetet.
Tillgången till mycket potenta illegala vapen har ökat drastiskt för de kriminella. Rent militära vapen som automatkarbiner och även handgranater har kommit i omlopp. Dessa vapen används när brott begås, men även poliser har attackerats och oskyldiga har dödats vid olika uppgörelser mellan kriminella. Dessa vapen har förts in i landet illegalt. För att förhindra att dessa vapen kommer in i landet krävs det flera åtgärder, dels ett bättre gemensamt regelverk inom EU för åtgärder som exempelvis märkning för att förhindra spridning, ett bättre samarbete internationellt rent polisiärt, dels ett bra samarbete mellan tull och polis för att minska vapensmugglingen. De två myndigheterna har tidigare haft ett gemensamt uppdrag för att kartlägga omfattningen av den illegala vapenhanteringen. Vi anser att regeringen åter bör ge ett sådant gemensamt uppdrag.
Under det gångna året så har många nya asylboenden upprättats i landet. Det stora inflödet av asylsökanden under det gångna året innebar att Migrationsverket var tvunget att upphandla asylboenden i all hast. Kontakterna med kommuner och andra myndigheter har inte fungerat tillfredsställande under denna tidspress. Det har bl.a. inneburit att många boenden har placerats i glesbygd där tillgången till polis redan har varit mycket begränsad. Under året har ett stort antal utryckningar krävts för att stävja oroligheter och utreda brott begångna på boendena. Det innebär att en redan hårt ansatt polis har varit tvungen att prioritera bort många mängdbrott i vissa delar av landet. Efter det att Sverige införde id-kontroller vid Öresundsbron och ändrade regelverket för rätten till uppehållstillstånd så har antalet asylsökanden minskat kraftigt. Det är viktigt att säkerheten kan upprätthållas på asylboenden utan att det normala polisarbetet måste prioriteras bort. Regeringen bör ge Migrationsverket och polisen ett gemensamt uppdrag att planera för säkerheten och ordningen på asylboendena i syfte att kunna tillgodose den polisiära tillgängligheten i berörda områden.
En god och säker trafikmiljö kräver inte bara ett bra vägnät. Det kräver också en bra efterlevnad av trafikregler. Alltför många utsätter idag sina medtrafikanter för livsfara eftersom man har valt att köra påverkade av alkohol eller andra droger. Det är en brottslighet som i huvudsak bara kan begränsas med regelbundna kontroller och en synlig polis på våra vägar. Kameror kan bidra med att beivra fortkörningar men inte rattfylleribrott. Många gånger upptäcks även annan typ av brottslighet vid polisens stickprovskontroller. Det trafikövervakande arbetet har minskat de senaste åren. Därför bör det göras en översyn av polisens samlade trafikövervakande arbete. I detta arbete bör ingå en studie av hur sådant arbete genomförs i andra jämförbara länder.
Kontrollen av den tunga lastbilstrafiken kräver en särskild yrkeskompetens. Bristande underhåll och undermåligt material i tunga fordon, ibland kombinerat med för långa körtider innebär en stor fara på våra vägar. Alliansregeringen tog fram ett förändrat regelverk för att kunna förhindra att tung trafik skulle kunna fortsätta färdas när brister uppdagats. Kontrollen av dessa fordon kräver dock välutbildade trafikinspektörer. Många av dem som har detta arbete går snart i pension och har inte ersatts i nödvändig omfattning. Polisen måste tillse att denna kompetens bibehålls.
Det finns kriminella individer och organiserade ligor som riktar in sig på att begå brott mot utsatta äldre. Ofta handlar det om att på olika sätt lura sig till att bli insläppt i någons hem i syfte att stjäla kontanter, kort och värdesaker samt olika former av bedrägeribrott, eller att överraska eller störa personer vid uttag av kontanter. Brott mot utsatta äldre personer sker oftast i form av stölder, men även bedrägerier förekommer. Ett exempel är att någon ringer och utger sig för att vara från en bank eller ett kreditinstitut för att få tillgång till kortnummer och koder. Vissa bedragare ringer och utger sig för att vara avlägsna släktingar eller bekanta som behöver låna pengar. Gemensamt för brott som begås mot äldre är utnyttjande av människor som kan ha svårare att värja sig. Det är skrupelfritt, kränkande och oacceptabelt. Det är därför viktigt att polisen har god förmåga att skydda äldre från att utsättas för brott. Polismyndigheten bör få i uppdrag att vidta åtgärder för att säkerställa att brott mot äldre förebyggs och utreds effektivt i hela landet. Arbetet bör redovisas årligen till regeringen.
I dag ställs högre krav för att skadestånd i form av kränkningsersättning ska utgå när till exempel poliser är utsatta för brott. I praxis ställs relativt höga krav för ersättning i dessa fall. En utredning bör därför tillsättas med syfte att föreslå lämpliga förändringar i lagstiftningen som syftar till att skadestånd vid allvarliga kränkningar kan utgå i fler fall när poliser är brottsoffer. Att till exempel spotta en polis i ansiktet bör alltid leda till skadestånd. Detsamma ska gälla när poliser utsätts för våld som är att jämföra med misshandel av normalgraden.
|
Beatrice Ask (M) |
|
|
Krister Hammarbergh (M) |
Anti Avsan (M) |
|
Ellen Juntti (M) |
Anders Hansson (M) |
|
Pål Jonson (M) |
Tina Ghasemi (M) |
|
Mikael Cederbratt (M) |
|